Host Hack Snörvel

Jag är sjuk.

För att råda bot på den värsta tristessen har Per gjort vad han kunnat för att visa så roliga saker som möjligt på sin nya leksak “Apple TV”. Det visade sig vara perfekt för då fick han leka samtidigt som jag fick underhållning.

Dessutom har han lagat väldigt god mat åt mig.
Jag har tur mitt i sjukan 🙂

 

I övrigt är det mest host, hack, snörvel och seg gegga både i verkligheten och i min tankeverksamhet. Det är tråkigt att vara sjuk. Som tur är så är det bara en redig förkylning jag har!!

BLIDÖ – valborgsmässoafton

Jag är sjuk. Enligt min syster måste man ta hand om själen såväl som kroppen när man mår dåligt. Därför tog jag mig en promenad ner till vattnet. Jag hade konstigt mycket kläder på mig för att inte utmana ödet och bli sjukare. Nere vid havet mådde jag såklart liiiiite bättre! Ni förstår varför, va?

Pappa tillverkar ofta såna här bänkar. De finns lite varstans på ön. Hur praktiskt som helst. Här satt jag och mös!

Förutom en hejdundrande förkylning med galet ont i halsen så har jag ju min pollenallergi att hantera. Det är just nu den här som är boven i det dramat:

När jag kom upp till Pappa och Kinas hus så såg jag att pappa satt i en utegrupp som nästan aldrig används. Han satt och höll koll på sin brasa som brann fint bakom garaget. Jag gjorde honom sällskap och snart kom Kina med kaffe och nybakta muffins. Jag fick en stor balja varmt te till min hals. HÄRLIGT!

Erlandssons kaffestuga kan man lita på!

Sjukling:

Pappa hade ringt telefonsvararen som finns på 08-792 99 39 för att kolla om man fick elda nu. Det fick man. Han är ordentlig med såna saker. Han har ju varit förman i brandkåren i merparten av sitt liv och då sätter det väl sina spår?

Här är ytterligare ett bevis på att han kan elda.
Han är redo att släcka.

På vägen hem till Vitsippan mötte jag ett hav av den blå sorten. Jag kunde såklart inte låta bli att fotografera en av dem alla.

Efter lite vila gick jag dit jag brukar….

Jag satte mig på min favoritplats och njöt. Lite irriterad blev jag väl när jag insåg att några fåglar också gillar just den här platsen. Deras bajs fanns som bevis för detta. Det var dock lätt avhjälpt (borst, borst, klart) och sen kunde jag njuta igen. 🙂

Havet är som balsam för själen.

Voff

Idag är det tisdag. Ni vet ju att jag väger mig då. Det ska ju rapporteras till viktväktarna hur det går med viktnedgången. Förra tisdagen orkade jag inte ens rapportera hur det hade gått. Jag har ju stått helt still i FYRA veckor!!! Idag hände det dock. Äntligen! Jag hade gått ner 1,3 kilo den här veckan och för det tackar jag min viktcoach Åsa. Tack för att du gick igenom mitt matintag och talade om för mig att jag åt för lite. När jag tränar så får jag ju extra “poäng” att äta upp och det har jag totalt ignorerat i tron att det skulle gå sååå mycket bättre att gå ner då. Den här veckan ökade jag på menyn med mer mat och då gick det ju så mycket bättre!! Tretton hekto neråt. Jag tackar ja!!

Å så nåt helt annat: Imorse kände jag för att göra mig lite extra fin.

Jag la därför lite extra tid på mig i badrummet. Jag duschade och tvättade håret, torkade mig omsorgsfullt och smörjde sedan in min uttorkade vinterhud med bra hudkräm lite extra noga än i vanliga fall. Jag borstade tänderna och istället för att sätta i linserna och sminka mig så fick jag smörja ögonen med Visine eftersom jag är förkyld. Linser och förkylning hör ju inte ihop. Smink hoppade jag över eftersom ögonen tåras.

Sen började jag med något jag alltså gjorde bara för att bli så där fiiiiin som jag tänkte att jag skulle bli. Jag fönade håret torrt. Det gör jag inte annars. Då får det bara torka och bli lockigt. Nu fönades det alltså. Sen tog jag fram plattången och jobbade igenom håret hårtest för hårtest. Jag har mer hår än man tror visade det sig. Till slut var jag så där fint platthårig som man bara tycker att man är när man faktiskt har lockigt hår egentligen. Har man platt hår så tycker man såklart att det är jättetråkigt. Jag tycker det är fint.

Där stod jag och tittade på mitt verk i spegeln och insåg att luggen liksom ville glida ner framför pannan och för ögonen. Det var jag ju tvungen att avhjälpa så jag öppnade skåpet och letade efter någon form av gele, skum eller spray. Någon sådan fanns inte att tillgå. Inte på min sida av skåpet i alla fall. Däremot fanns det tre olika typer av vax på Marcus hylla. Det funkar väl tänkte jag och öppnade en fint färgad burk.

Kletigt. Bäst jag värmer det mellan fingrarna så där som frisörerna gör beslutade jag mig för. Värm. Värm. Jaha, nu då? Bäst jag tar en yttepyttemängd så det inte blir fel. Jag drog lite hit och dit och tyckte jag blev superfin.

Jag åkte till jobbet och jobbade väl någon timme innan jag var tvungen att “gå och pudra näsan”. I spegeln möts jag av en hemskt glåmig (inget smink) och inte bara platthårig men fethårig person. Jag såg ut som en blöt hund. Luggen bara hängde där alldeles fet. Det var INTE smickrande…

Suck.

Vad lär jag mig av detta? Jag är bäst som jag är. Jag ska inte göra mig till!!!

Förberedelser och programmering

Torsdagsmorgonen visade sig vara iskall! Jag fick plocka fram curlingkängorna igen. Vi hade ju minus tolv grader här i Sollentuna. Det är antagligen helt okej med tanke på datumet, men det känns som om vi har haft vinter JÄTTELÄNGE. Visst gör det? Jag försöker tänka positivt och minns vintrar där allt bara varit slabbigt och blött och då blir det ju LITE bättre, men kallt!

Arbetsdagen fylldes av musik i hörlurar och sista tokfokuserade slutklämmen på arbetsuppgiften jag ägnat hela det här året åt. Det kändes konstigt nervöst och tomt när jag insåg att hela förändringen går in i produktionsmiljön i natt. Det blir väl rätt nu?? En sak är säker….det blir som det blir!!

Väl hemma var det absolut inga problem att fylla tiden med “torsdagsmåsten”. Det var städning av badrum och nedervåning för mig och badrum och övervåning för Marcus. Emma gjorde matteläxan medan jag gick vidare till tvättstugan och vek tvätt, hängde annan tvätt och slängde in ytterligare en annan tvätthög in i maskinen. Sen var det dags att fundera på vad som ska packas med till skärgården och förbereda middagen så långt det gick. När Per sen klev in igenom dörren med famnen full av matkassar, så slutfördes middagslagningen. Puh!

Imorgon ska jag få smaka på en tjockvinsnyhet. Nyhet för mig vill säga! Vinet heter Millefiori Rosso Delle Venezie 2008 och enligt Per såg det mycket lovande ut när han läste om det. Jag ser fram emot provsmakningen imorgon kväll!

Mätt och glad…tänkte jag skriva…, men jag menar såklart; Mätt och småförkyld sitter jag här och hör hur Per och Emma jobbar med ett av Emmas projektarbeten. Den där ungen är för smart för att vara min avkomma!! Den lilla sjuttonåringen sitter och programmerar i JScript. Hon kommer gå långt!! Det bådar gott inför min ålderdom 🙂

Kärlek: En oemotståndlig drog?

Maria här!

Jag har gått omkring hela dagen i tron att det är tisdag. Sent nu på kvällen berättar man för mig att det faktiskt inte alls är så. Det är onsdag! Tjohej liksom, där kom jag en hel dag närmare skärgården utan att göra någonting alls. Ibland är livet bra gött!

Förkylningen kryper närmare och närmare. Snart kommer den…..men inte till helgen väl?? Idag, när jag hade nyst mina tre typiska nysningar på rad, frågade en av mina skrivbordsgrannar -“Var inte du förkyld nyss?” och jag insåg att…JO, det var jag ju! Inte bra…

Någon skillnad?

Om jag lägger ut den här bilden som tydligt visar hur den främre bilen skiner och gnistrar i sin renhet och hur de bakre bilen liksom får be om ursäkt där den står och skitar ner garagegolvet….tror ni då att jag får hjälp med att tvätta min bil? (som råkar vara den bakre) Vi får se. Det kan funka.

 

Minns ni barnprogrammet “Den vita stenen”?

Det gör säkert inte jag, men jag minns vissa partier. Framförallt minns jag den ljushåriga tjejen och hennes sätt att hålla stenen mot kinden och mot läpparna. I mitt minne kan jag känna hur len och fin stenen var. Jag har skaffat mig såna fina stenar. Mina “vita” stenar! De är jättemysiga och de bidrar med ett lugn. En sten är ju så bra på att bara “vara”.

 

Love and other drugs

Vårt hus var ikväll fyllt av unga vackra damer så vi flydde därifrån och lämnade stället och damerna till det prat om hemligheter som vi vet att de antagligen satte igång så fort Marcus satt på sig lurarna och hoppat in i något datorspel. Per och jag drog på bio i Kista och kom hem alldeles nyss med tårarna vackert utspridda i ögonfransarna. OJ, vilken sorglig film det visade sig att “Love and other drugs” är…

Helghandlingslista

Dagens “nytta” fick bli att skriva en inköpslista för allt det som vi behöver till helgen. Mer än så blir det faktiskt inte idag. Jag ska istället göra som man bör om man nu är född med namnet Eva Maria Erlandsson.

Ja precis: Jag ska dricka te!

Ha det så gott så länge!
Puss och Kram

Gratis provträningsvecka gav mig sällskap på gymet!

Hej på dig!

Jag har känt hur “svidet” har krypit sig på mina ögon senaste dagar. Jag gissar att det är en helt vanlig förkylning som är på gång och har därför använt glasögon istället för linser. Det har dock inte hjälpt mot svidet så idag tog jag mig bort till apoteket och köpte en förpackning “Visine“. Snacka om att den ögongelen är som balsam för onda ögon!! Jag blir inte friskare i ögonen, men jag känner mig mjuk och len igen…

Efter att “Dimman” (min sjukgymnast) gjorde slut med mig så har jag gått och tränat på Puls & Träning, det vet ni. Den här veckan erbjuder gymet i Edsberg gratis träning så man kan prova om man gillar stället. Jag drog därför med mig Per dit. Vi tränade under en timme och han var helt klart nöjd. Nöjd med hur hårt jag tränar 🙂 och nöjd med hur bra maskiner stället har. Vi får se om han byter från SATS eller stannar där han “är van”. Det var hur som helst trevligt med sällskap en kväll. Jag behöver träna för tisdagsvågen visade tyvärr inte på ett enda hekto mindre idag än förra tisdagen.

Ikväll såg jag hur två klasskompisar från LÄNGE SEN pratade på facebook om att ses över en fika i nästa vecka. Jag tog chansen och hakade på, så nu ska jag träffa dem båda två på onsdag. Det är ju galet roligt och läskigt! Jag tror inte att jag har träffat den ena killen på över tjugo år! Jisses! Vi har i och för sig pratat en hel del via mail, men ändå…. Hur beter man sig? Vad pratar man om? Om det som hänt de senaste, låt säga, tjugo åren kanske 😉

Brukar ni titta på The Mentalist? Jag gillar programmet eftersom det är “enkelt” att titta på och eftersom jag gillar att jag inte alltid vet vad som ska hända. Idag sa Patrick Jane (huvudrollen) en totalsanning som gjorde mig medveten om att det är dags för en fika!!

Tea? It’s like a hug in a cup!!

Tvättmedelsdoftande hem

God kväll där ute!

Idag kan jag inte hålla det stången längre. Jag måste nog erkänna för mig själv att jag är förkyld. Jag låtsades i det längsta att det inte alls var så. Jag använde glasögon istället för linser bara för att variera mig. Glasögon är ju som ett smycke! Jag snöt mig då och då bara för att det är så kallt ute och temperaturskillnaden gör så med näsor. Jag hade bomull i huvudet eftersom jag sovit dåligt och så vidare… Fast idag erkänner jag. Jag är förkyld. Jag väntar på att se om det kommer en feber med det här eller om jag ska kunna gå rakt igenom den och klara mig med bara snuva och tårar i ögonen fram till “jullovet”. Vi får se.

Det är i alla fall sant det där med sovandet. Jag har inte sovit gott i natt. Jag har vaknat gång på gång av att handen gjort ont. (Jag rör mig tydligen när jag sover.) Det bådar inte gott tycker jag. Det ska ju bli bättre. Inte sämre. Jag tog på mig stora stödförbandet idag igen, och la det där lilla enklare och smidigare förbandet åt sidan. Det var skönt faktiskt, det avlastade. Det blir nog det i morgon igen. Jag måste ju spela på det här nu så att familjen tar hand om mig under julen, eller hur? 🙂

När jag kom hem från jobbet så tog jag hand om högarna med tvätt som på något mirakulöst sätt växer av sig själv här hemma. Jag kan tvätta hur mycket tvätt som helst, men det finns alltid mer. Jag vågar inte riktigt klaga på det faktumet. Per lagar ju mat varenda dag. Året runt. Fast jag känner faktiskt en stor glädje precis NU, när det bara finns högar av REN tvätt runtomkring mig!

Härligt!

Man skulle kunna säga att jag och Per är klara med julklappshandeln. Det är bara ett enda paket kvar att hitta, betala och slå in. Det är riktigt skönt. Det känns som om jag fått en present av lugna kvällar, helger och timmar. Tid när jag bara kan pyssla, baka, titta på tv eller vad jag vill. De klappar vi köpt och slagit in blir inte bara en glädje när man får se någon öppna dem, de blir en julefridsgåva redan nu. Det är så det blir när man gillar listor!

Klockan är över tio. Jag har kikat på tredje Twilightfilmen, Eclipse, och är ganska lagom trött. Jag ska nog gå och sova. Det är en sak jag vill be er om först bara….

Kan ni äta en lussebulle åt mig?
Dagen till ära har jag gått och längtat efter just en sådan!
Saffran!

GODNATT!

Flyg fula fluga flyg!

Hej och Hallå!

Jag har varit hemma för fjärde dagen på raken idag och det har varit riktigt riktigt tråkigt. Jag längtar efter socialt umgänge, “måsten” och rutiner. Jag vet hur det låter, men när man är sjuk så önskar man sig bara en enda grej. Jag har sagt det förut, så jag säger inte vad det är, men ni vet….

Det verkar som om våra grannar kanske flög ut idag. Det har lyfts och kånkats en hel del och det behöver ju inte betyda att det är slut med “köra på vår gräsmatta”, “kattbajs under altanen” och “välta blomkrukor” men det KAN betyda det!  Jag kommer faktiskt att sakna dem när de flyttar. Det är som när jag är arg på mina barn: “Jag tycker om dig. Jag tycker bara inte om hur du beter dig”.
 

Jag läste om ett gammalt husmorstrick häromdagen och jag kopierade det och tänkte: Jag är husmor, jag vill också trolla! Tricket gick ut på att blanda vinäger och diskmedel och på det sättet lura bananflugorna, som alltid kommer in i husen så här års, att bli helt stormförtjusta, drunkna och dö. Det har visat sig att det funkar ganska bra. Jag tömmer den där “fällan” på flugor varje dag, men det kommer liksom bara fler och fler. Det är lite uäch…

 ♬ ♫ ♪ Städa, Städa varje fredag, och så varje jul, det tycker jag är kul!!  ♬ ♫ ♪

Kommer ni ihåg den lilla trudelutten? Alla kan nog inte relatera till glädje inom städningsgenren, men om jag säger att städningen utfördes av övriga familjemedlemmar, då förstår ni nog. Torsdagar är städdagar här hemma hos oss nu på “höstterminen 2010”. Emma städar badrummen och sitt eget rum, Marcus städar sitt rum och dammsuger hela huset, noga. Vi vuxna står för övrig städning. Fast det är klart, Mackan och Emma tömmer sopor och kompost och håller ordning i köket varje vardag också. I alla fall enligt planen. Ja, om jag ska vara ärlig så är inte badrummen städade ännu. Fast det är ju fortfarande torsdag förstås…

Per har dock lagat mat. Precis som han gör alla andra dagar!

Efter middagen gick jag och Per ut och gick en långsam promenad. Det var jätteskönt att få frisk luft i lungorna. Skönare än vad jag hade förstått!! En annan sak jag inte förstod var det konstverk som nu finns utanför Edsviks konsthall. Stora stenbumlingar på pinnar….

Vi missade solnedgången tyvärr, men jag fattade utsikten i alla fall. Vatten är ju alltid vatten!

Under promenaden passade jag på att köpa två nya påsar med halstabletter eftersom halsen är “ond” på mig. Dessutom fick jag snyta mig några gånger eftersom min hjärna försöker vinna någon tävling i förkylnings-sm. Trots detta sjukdomsfaktum, så bjuder jag här på hur jag ser ut idag. Inte så illa ändå med tanke på förutsättningarna 🙂 Jag lovar att jag har sett betydligt värre ut. Eller vad säger du Åsa? Jag påminner dig här om morgonen i Hultsfred….HUA! Den bilden får INGEN annan se!!

Peace!!

 

PS. Jo, jag inser att alla nu vill se bilden…jag fattar! Men NEJ. 🙂 DS

Ingenting alls

Hej,

Det är skittråkigt att vara hemma och vara sjuk.
Ingenting händer.
Det mest upphetsande som jag kan berätta om är att jag fick post.
Den läste jag…

Nu har jag beredskap och jag hoppas att allt bara flyter på där ute i verkligheten,
så jag slipper få samtal om servrar som lagt ner eller applikationer som inte rullar som de ska.

Jag håller tummarna, dricker mycket vatten och snyter mig så jag låter som en elefant.

TUT!

Sommar i min iPod och på min altan

Under sex timmar igår låg jag framför dumburken. Film, 3 x Bourne. Jag fick dock nog av TV. Idag ska den vara avstängd, tänkte jag och satte istället på iPoden. Den är nämligen full med radioprogrammet “Sommar i P1”. Jag hann lyssna på de här “pratarna” innan jag tröttnade även på detta forum:

Mia Skäringar & Klara Zimmergren

De låter mig fnissa högt kring otroligt tunga och svarta ämnen. Humor kan vara tungt.

Peter le Marc

Han delar med sig av kloka ord som alla föräldrar borde höra…

Gustaf Skarsgård

Jag tröttnar på att han rappar sitt program. Jag kanske är för gammal?

Werner Vögeli

Här var det mat!! (Konstigt nog talade programmet inte till mig eller till min mage.)

Helen Sjöholm

Hon berättade om sitt liv helt enkelt.

Jag hittade ingen höjdare idag. Det kanske kommer nästa gång jag lyssnar på Sommar?!

Jag har varit hemma från jobbet även idag. Det kanske ni redan har förstått? Jag är fortfarande förkyld och idag har jag lagt till feber på listan över symptom. Det är jobbigt. Tänk vad man blir påverkad av att ha en och en halv grad högre temp än i vanliga fall. Skumt.

Något helt annat:
Först la diskmaskinen av. Vi köpte en ny i rostfritt. Sen började kyl och frys att bågna så att hyllorna ville ramla ner. Då stoppade vi bara in lite kartong mellan vägg och frys och mellan kyl och skåp så att de trycktes ihop igen. Sen ramlade listen ovanför kaklet ner. Det ignorerade vi och puttade tillbaks den och slutade hänga saker på listen. Nu har ugnen lagt av. Om vi sätter på ugnen så dör resten av huset. Ja, ugnen dör faktiskt också 🙂 Det är alltså dags. Dags för ett nytt kök i Murklan! Vi har tänkt på det här ändå sen diskmaskinen la av och det vi vet är följande: Vi har haft alla olika material på golvet förutom klinkers, så det ska vi ha nu. Ett svart. Per är helt galet förtjust i en tjock rostfri bänk som ska specialbyggas för vårt kök. Det gör att diskho och spis liksom bara “dyker upp” ur materialet. Inga skarvar. Vi har vandrat mellan träluckor och högblanka mörkröda luckor fram till enkla vita luckor utan handtag. Luckan har istället en rostfri eller vit list som man drar ut lådorna med. Vi har också kommit fram till att om man velat ha bastanta ekbord och stolar i tio-tolv år utan att byta smak, då ska man nog köpa det. Då kan man tro att vi är klara eller hur? Det är vi inte. Det saknas en grej.

Köksluckor: Vita enkla
Arbetsbänk: Rostfri
Vitvaror: Rostfri
Golv: Svart klinkers med liv i
Köksmöbler: Ek
Väggfärg: Varm och skön färg som tar bort det hårda från det rostfria och vita. Djupröd??
Kakel: ??

Någon som har någon idé? Jag var inne på vitt kakel i en rolig form. Per är tveksam. Förslag emottages tacksamt!! De kan sätta igång våra egna hjärnor. Vi behöver ett nytt kök ganska omgående….

    

Idag har solen strålat från en underbart blå himmel. Hur är det med den där “sanningen” att baciller frodas i värme? Är den sann? Det ligger liksom i generna att man inte sätter sig i solen när man är sjuk. Jag önskar det vore tvärtom; att man blev friskare i solsken!!

Det har verkligen sett ut som sommar där ute idag och jag gillar sommar!