MIAS BLOGG

Det här med laddstolpe har varit ett följetong hemma hos oss – och allt började för ganska länge sedan. Redan förra våren började Per nosa på idén att skaffa en laddare till bilen. Han slog sig ihop med en granne som tog in offert och planerna kändes lovande.

Grannen? Jodå, han fick sin laddstolpe installerad utan problem.

Vi då? Tja… inte riktigt lika smidigt. Inget hände nämligen.

I våras bestämde sig Per för att ge det hela en ny chans. Den här gången med ännu mer research – och bara firmor med gott rykte fick vara med i leken. Nu skulle det banne mig bli en laddare även på vår parkering!

Och vet ni? I mitten av april hände det grejer! En leverans dök upp med själva laddaren och ett stadigt betongfundament. Vi började ana målgången…

…men så visade det sig att stolpen – själva grejen som ska hålla upp alltihop – saknades. Japp. Ingen stolpe. Inte ens en liten.

Frustrationen var ett faktum.

Per lät sig dock inte nedslås. Första helgen i maj tog han fram sitt mest handlingskraftiga jag och grävde ett dike från elskåpet till platsen där laddaren ska stå. Gulrör och allt – nu var det förberett minsann!

Förra helgen åkte jag ut till ön redan på torsdagen, redo att ta emot den mytomspunna stolpen. Spänningen var hög.

Men… nej. Ingen stolpe den gången heller.

Så kan ni förstå lyckan idag när jag hörde en lastbil rulla in på vår lilla väg – och det faktiskt VAR transportfirman! Och på flaket? STOLPEN! 🎉

Lyckan är total. Äntligen!

Nu är vi dessutom bokade för installation om drygt en vecka. Förhoppningen är att allt ska fungera klockrent – och att vi snarast möjligt kan gräva igen det där mindre charmiga diket.

Håll tummarna för oss!

Det känns nästan overkligt att vår jurist, som varit en självklar del av oss i närmare 30 år, nu går i pension. Han har alltid funnits här – och känns fortfarande yngre än många av oss!

Igår samlades vi för att säga tack, och det blev en stund fylld av både värme och starka känslor.

Vi önskar honom all lycka framöver!

Min lilla Ärta är pytte jämfört med sin granne 🙂

Jag hoppas den stora tar hand om min lilla!

Varje gång jag går in i ett specifikt konferensrum på jobbet så mår jag bra.

Rummet bjuder liksom på ett lugn och ro som är sjukt härligt!

Dessutom kan man se himlen och verkligheten när man arbetar. Härligt om du frågar mig!

Jag åkte ut till kobben lite tidigare den här veckan, mot vad jag normalt gör. Detta eftersom vi väntar på leverans av en laddstolpe (som tyvärr vägrar komma som det ser ut).

Det var dock skönt att komma ut hit. Det första jag gjorde var att gå ner till havet och kolla läget vid stranden. Rätt fint!

Sen kollade jag ”odlingarna” och insåg att det nog faktiskt kan bli lite rabarbersaft eller chutney i år. Det finns tre plantor i vår pallkrage och två av dem verkar må toppen, förutom att de inte växer sig stora. Den tredje gör dock ett bättre jobb och den ska nog få offra några av sina fina delar till mig 🙂

Granarna ingår kanske inte i någon odling, men växer gör de verkligen! Förra helgen fanns inga granskott alls, men nu finns massor!

Jag plockade litegrann så att dottern, Emma, kan göra god sill framåt sommaren!

Per och jag lyxade till det med att ta en tur till Raketbaren. Detta eftersom vi inte kommer ses så mycket den här veckan och eftersom Per ändå hade lagat rätt mycket mat för att förbereda helgen när vi har besök av barnbarnen.

Nisse tog väl hand om oss i baren och Love tog hand om våra magar. Till mig lagade han t.ex. en Burrata med grön tomat, machésallad och en supersmarrig lökvinägrett.

MUMS!

En gång i månaden har vi en fikastund med kollegorna. Två av oss ansvarar för att fixa fikat. Den här gången var det jag och Jeanette som hade jobbet. Eftersom Jeanette tog hela ansvaret förra gången, så var det min tur nu.

Jag bakade pinocchiotårtabotten på tisdagskvällen och slängde ihop tårtan på jobbet på onsdagen.

Det blev gott och alla var nöjda! Skönt. Nu är det lång tid kvar tills det är vår tur igen 🙂

Jag bor bara hundra meter från gränsen till Sundbyberg.

Det verkar som att den kommunen har koll på läget.

De har alltid så många blommor i sina rabatter.

Härligt!

Vi har mest sand i marken på vår tomt. Det är nog därför ingenting vill växa. Vi har dock alltid haft problem med en stenbit som stuckit upp ur marken och som jag kört på med gräsmattan otaliga gånger.

Idag tog Per tag i att kolla om den var liten nog för att tas bort.

Det visade sig vara en rätt stor sten.

Men inte större än att han gav sig på den.

Spadar, korp och spett fick komma till användning.

Jag fick också hjälpa till för att vi skulle lyckas få upp den ur sitt sandhål. Det var inte lätt, men det gick!

Vi lade den rödaktiga stenen bredvid den svarta som vi tog upp ur marken för tio år sen eller nåt sånt. Bevisen för att vi inte bara har sand 🙂

Nu är hålet täppt och gräset på plats igen. Nu ska det bara få läka.

I sommar finns inte längre någon sten för mig att köra på med gräsklipparen. TJOHO!

När vi var på väg hem från Furusund och den årliga båtmässan så blev jag sugen på räkor. Antagligen pga att hamnkrogen serverade väldigt fina räkmackor och vi gick bara förbi dem!! Per förvandlade detta sug till en egen tillagad lunch som var toppengod.

På mässan fanns Roslagens Sparbank vid ett bord. De erbjöd spargrisar, tävling, våtservetter och yatzy (!). Självklart tackade vi ja till spelet. Vårt spel!! Så fort vi kom hem tog vi fem omgångar.

Per vann….

Medan vi spelade fick vi sällskap…blä!!

Till middag åt vi ”rulle” från en av syrrans kvigor. Mycket gott!

Efter maten drog Per ner till bryggan och kollade läget. Allt väl!

Nu kollar vi på Eurovision även om ingen av oss är fullt fokuserade. Edward Af Sillén gör det dock sevärt!

Heja Sverige och Finland!!