Vi har ju fällt en stor tall mellan oss och grannen. Nu är det helt ”öppet spjäll” mellan oss så Victor hjälpte oss ju med att plantera en hassel där i hålet.
Idag sådde jag gräs på jorden runt hasseln.
Detsamma gjorde jag där vi tagit bort den enorma tallstubben mellan oss och boden.
Plätten där Victor tog bort lite sten och småstubb fick samma behandling.
Nu har jag gett upp – Det dåliga vädret vann och jag ligger i soffan och tar det lugnt!
Efter en god och långsam frukost och efter att jag hade sått gräs på alla våra numera jordplättar åkte jag och Per in till Norrtälje. Där köpte vi en ny levang och lite vatten innan vi åt lunch på bästa gatuköket i Stockholms län.
Vi hämtade nycklarna uppe vid Norrtäljeporten och Marine Store och sen drog vi ner till Roddarklubben ute vid Kvisthamra. Där såg vi vår Hedwig väntandes på oss.
Tyvärr vet man ju aldrig vilket väder man kommer få den dagen det är dags att hämta båten och i år fick vi inte det bästa i lotteriet.
VI fick regn och dimma.
Vi stannade vid Gräddö och tankade så att vi fick full tank.
Vi hade redan mycket soppa, men nu hade vi full tank. Det är bra när man bor långt från närmsta båtmack.
Idag behövde vi sydväst, underställ och regnställ för att klara dagen. Dessutom behövdes vinterhandskar och rejäla skor.
Vi tände våra lanternor och körde sedan (med noggrann uppsikt) långsamt och försiktigt hemåt. Ni ser ju i bilden nedan att det inte är helt lätt att se mötande båtar i sånt här väder.
Till slut var vi dock hemma vid bryggan.
Jag tror Per och jag var lika glada och tacksamma när vi till slut satte på hamnkapellet och gick upp till huset.
Det är inte alltid det går så här lätt att köra båt i dimma…..
I morse när jag skulle till jobbet gick det inte att uppbringa en enda regnjacka till mig. Jag letade, men nix!!
Paraplyet, som jag varit så otroligt nöjd med, är också borta (sen länge) så Per skjutsade mig till jobbet så jag skulle komma torr till jobbdagen.
Innan jag skulle gå hem för dagen nämnde min kollega, Therese, att det skulle vara regnigt hela helgen….så jag kikade på SMHI och bävade. I morgon ska Per och jag nämligen hämta båten från vinterförvaring.
Hon hade rätt – Tydligen ska vi göra det i regn. Kul!!
Det var bara att traska ner i mallet och leta regnkläder. Den jakten lyckades och nu har jag regnbrallor och regnjacka att hoppa i.
Sydväst har jag redan!
Tidigt i morse högg Emma tag i vår nyinköpta korp och började en fajt mot en stor sten som hon ville få bort bredvid boden.
När fajten mot stenen vunnits gick hon vidare med en spade mot gräs och sten.
När hon var nöjd med marken byggde hon en konstruktion av trä och armeringsjärn.
Under tiden grävde Victor upp en hasselbuske på ena sidan av vår tomt.
Sedan grävde han ner den på en annan del av vår tomt. Här ska den få bli insynsskydd mot grannen.
Busken fick mycket vatten och imorgon ska vi fixa den omkringliggande marken.
Emma skruvade vidare.
Nu drog hon igång med att få pallkragar i våg.
Två ”våningar” av pallkragar monterades ihop. Sen fästes armeringsjärnet på dem.
När bygget var klart gick hon vidare till plantering. Hon började med en omgång dött ris och lite kottar i botten.
Sen blev det rejält med jord och kogödsel.
Slutligen planterade hon de vädervana luktärtor som hon drivit upp från frö.
Sju plantor fick se sitt nya hem här på ön.
De fick rejält med vatten och nu hoppas vi de ska gilla att bo här!
När Victor och Emma tog sig en välförtjänt paus med lite golf i Stämmarsund spelade Per å jag yatzy i solen och njöt av dagen.
Mycket blev ju gjort idag! Han å Victor började ju faktiskt även bygga ett nytt brunnslock idag. Det kanske ni får se i morgon 🙂
Idag har jag och Per varit gifta i TRETTIOTRE år. Ytterligare ett år har lagts till våra redan välfyllda gemensamma år – och det känns nästan lite overkligt hur både mycket och lite som får plats.
Vi har fortsatt göra det vi tycker allra mest om: Njuta!
Av god mat och god dryck (mycket tack vare Per som planerar, handlar och lagar mat som en stjärnkrögare hemma i vårt eget kök), av varandras sällskap och av havet. Våra turer med båten, långt ut i havsbandet, där det nästan känns som att världen tar slut, är nog bland det bästa vi vet. Där finns ett lugn som är svårt att hitta någon annanstans. Och någonstans där – eller hemma vid köksbordet – plockar vi nästan alltid fram yatzyblocket. Det blir många kast, lite tävling och mycket skratt.
Och livet… det fortsätter att rymma allt.
Vi har fått uppleva stor glädje när lilla Alfred kom till världen i juli 2025. Ett nytt litet liv att älska – det är något alldeles särskilt med barnbarn. Hjärtat växer varje gång.
Samtidigt har vi också burit sorg.
Lilla Charles, som vi aldrig fick träffa, men som ändå alltid kommer att vara en del av vår familj. Det är märkligt hur någon kan saknas så mycket trots att man aldrig hann lära känna honom. Den tiden var tung, men också fylld av kärlek. Vi kom ännu närmare varandra – hela familjen. Emma och Victor, och Marcus och Sofie. Att få finnas där för varandra när livet gör ont, det är nog en av de finaste sakerna vi har.
Och mitt i allt detta: Per och jag.
Vi har det så väldigt bra tillsammans.
Vi är verkligen varandras bästa vänner. Jag känner mig halv utan honom och saknar honom alltid lite för mycket när han reser i jobbet. Men det säger väl egentligen allt – att efter 33 år tillsammans så är han fortfarande mitt allt.
Det är fortfarande lite svindlande att tänka på tiden. Hur den både rusar och samtidigt känns oändlig. Hur vi har hunnit med så mycket, men ändå fortsätter framåt, dag för dag, tillsammans.
Så idag stannar vi upp igen.
Vi minns, vi känner, vi är tacksamma – och vi firar.
❤️ GRATTIS TILL OSS ❤️
PS. Man kan se på bilderna att tiden går…. 🙂 DS
Idag vill jag dela något som verkligen berört mig. Min syster har gjort en ny tatuering – för att hedra vår lilla Charles, mitt barnbarn, som aldrig fick komma till oss.
Tillsammans med tatueringarna för vår syster Johanna och vårt lilla brorsbarn Lina, bär hon dem nu alla tre nära sig, för evigt.
Jag känner en så djup tacksamhet över hur hon väljer att minnas och ära dem vi saknar. Det är en så stark och kärleksfull handling.
Charles är – och kommer alltid vara – älskad, inte minst av sin mamma Emma. Och nu också buren vidare på min systers hud, för alltid. 💛
Vi fick umgås med lille barnbarnet en stund ikväll medan pappan låg sjuk hemma och mamman höll en föreläsning för nästa generation av kvinnliga fotbollsdomare.
Förkylningen antogs finnas även i det lilla barnet, så vi höll honom i vagnen och höll vagnen i rullning. På det avståndet hoppas vi att vi slapp virusöverföring! Det var dock svårt att hålla avstånd. Han är ju sååå gosig! 🙂
Idag tog jag den vackra, men brantare, vägen till jobbet.
Den går genom skogsdungen, nedför backen.
Direkt kommer man då ner till en av de två sjöarna som ligger nedanför backen.
Man promenerar längs med vattenbrynet och direkt ser man kontorsbyggnaderna längre bort.
När jag kom helt nära jobbet fick jag sällskap.
Av de här gullisarna!!
Mysmorgon.
I morse var det inte alls sommarvarmt längre. Nä huset var kallt och ruggigt. Otroligt hur det kan få från att vara så väldigt varmt till att kännas som kall höst på två dagar.
Per fick helt enkelt tända en brasa och fixa värme och mys på det sättet innan han gjorde frukost!
Vi jobbade hela dagen innan vi tog oss hem till stan. Där parkerade jag under de japanska körsbärsträden som nu har tappat alla sina fina blommor…. Underbart är kort!
På kvällen var det dags för den årliga stämman i bostadsrättsföreningen så jag gick in i parken mot kyrkan där den hålls nästan varje år.
När jag kom hem öppnade jag posten och inser att min fina lillasyster Susanna hade skickat mig en kram! Underbara syster!
Vilken bra avslutning på den hör dagen – inuti paketet fanns nämligen te!! Varmt och gott te avslutade min dag!!
Vilken helg vi har!!
Vi har fikat med Inger, Janne, Jenny och Anders. Vi har ätit lunch med Bella och Per. Vi har tagit en drink med tilltugg med Malin och Calle. Vi har badat i havet och umgåtts med alla ovan nämnda samt Bosse, Ove, Magnus, Cecilia, Anita, Per och Harri. Tänk vilken rik helg!!! Underbara fina grannar!!
Altanen är färdigsåpad. När den hade torkat (fredag morgon) såg den ut så här:
Det var tio grader i havet och jag tog mig ner och svalkade mig tre gånger, så att det blev ett ”bad”. Lillebror Henrik satte ju den regeln för måååånga år sen för att få oss systrar att bada längre med honom. Smart kille!
Bastuns altan är den bästa samlingspunkten jag känner till. 🙂
Calle missade att hissa flaggan på valborg, men på fredagen kom den upp och vi njöt av utsikten!
Då och då under helgen har Per jobbat med korp och spadar och på lördagen var han klar med grävandet. Nu är vi redo för installation av bilens laddstolpe.
Jag har gjort mindre tunga uppgifter och har tex gödslat blåbären och plockat kottar från gräsmattan.
Dessutom tacklade jag omkull tripoden där humlen gett upp.
Nu är det gräsmatta med tre små igenfyllda hål kvar.
Vår helg är inte över. Vi har precis sett ”Je m’apelle Agneta” på Netflix (Se den! Den gör underverk med självkänslan!) Per har precis förberett middagen genom att förvälla svartpeppar. Den ska bli sås till kvällens kalvfilé. Nu ska vi ta en liten promenad och andas härligt syre.
Vi sover kvar på ön och jobbar här i morgon. Detta eftersom laddstolpsinstallatören nog/kanske dyker upp i morgon!
Innan dess ska vi dock se på Formel 1 och racet som tidigarelagts med tre timmar pga dåligt väder i Miami. 18:30 börjar såndningen!! Go Russell!!