Mia klottrar och fotar

Jag förstod nästan att det skulle gå så här, och jag frågade faktiskt läkaren för två veckor sen, om vi inte skulle ta en längre kur…

Vad har hänt undrar ni?

Jo, jag har fått tillbaks min bindvävsinfektion i ögat och ögonlocket, och fick gå tillbaks till läkaren idag igen. Nu är det alltså dags för ytterligare en kur med antibiotika. Precis som jag trodde så räcker inte sju-dagars-kurer till mig…

Så önska mig lycka till – för nu kör vi antiobiotikasalva, istället för piller, för att få effekt direkt där den behövs. Låt oss hoppas det går över nu!

Idag cyklade vi runt i solskenet och tittade på fyra olika lägenheter i Solna. Sofie och Marcus letar boende , men idag dömde Sofie fotboll så Per och jag gjorde Marcus sällskap.

Det var fyra helt olika typer av lägenheter. Nån var från 50-talet, en annan från 2019 och har aldrig bebotts av någon, nån var i tre våningsplan och en låg i ett slott och var från förra sekelskiftet.

Ingen var så pass bra att vi tyckte att Sofie skulle behöva ta sig ut på måndagsvisningen. Det kändes inte helt rätt med någon av dem. Vi åkte hem och tog oss en kaffe på vår balkong och konstaterade att de får fortsätta leta.

Vi har precis kommit hem från en fantastisk middagskväll hos Thérèse och Peter. Klockan är mycket, men vi är fulla av energi efter att ha bjudits på god mat och dryck, trevligt sällskap, roliga lekar och härlig sång under kvällen.

I kväll firade vi att T fyllde 41. Varför ha 40-fest, när man kan ha 41-årsskiva istället ?!

Värdparet lyckades blanda oss gäster på ett sätt så att alla hade trevligt. Peters syster hade dukat bordet till perfektion. Peter kompade den som ville sjunga. Alla bjöd på sig själv.

Vi kan konstatera att det var en rejält lyckad kväll!!

Tack!!

När klockan var tjugo i sju på kvällen slog jag äntligen igen datorn och tog helg! Det var såååå skönt. I köket stod Per och mådde fina fisken. Han lagade nämligen mat och då mår han som allra bäst. Den här fredagen bjöd han mig på Havskatt med rostade morötter, räk- och krabbbearnaise och grönkålssallad. Supergott!

Han bjöd mig dessutom på champagne för att fira en framgång på hans jobb. Jag firade gärna med honom!

En hemmakväll i min smak!

Det sötaste på kontoret idag var faktiskt inte dessa…

Det var supergoda och jättesöta, MEN det sötaste idag var nog ändå lilla LARA som var på besök!

Sex veckor gammal var hon idag på sitt allra första besök på sin mammas jobb

Mamma Nada var lugn som en filbunke fast vi virvlade runt henne med bäbissugna famnar. Tänk att en liten bäbis alltid gör oss som galna 😉

Jag fyllde 50 för nio månader sen och jag inkasserar fortfarande mina födelsedagspresenter! Det är ju utmärkt! Jag rekommenderar det verkligen:)

I kväll kom min klasskompis från gymnasiet och bjöd på en middag med tillhörande biokväll. Härligt mitt i allt…

Det är många saker som händer och sker just nu. Både på jobbet och i privatlivet. Jag orkar inte riktigt med allt utan kör på med det viktigaste bara. Allt måste ju inte vara perfekt.

Idag tänker jag på min svärmor som lämnat oss och struntar i tvättkorgen.

Det finns några saker som är svårt med att skriva något som andra ska läsa VARENDA dag.

En sak är att komma på själva ämnet. Vad ska man skriva om? Det ginns ju inte så många ämnet kvar efter tio år…

En annan sak är hur ska man tackla ämnet. På vilket sätt ska man skriva, med vilkeN infallsvinkel Osv…

Det värsta är nog ändå rubriken. Hur hittar man på detN? Efter att ha skrivit en rubrik varje dag i fyra tusen sexhundra nitton dagar?

Otaliga gånger har jag skrivit all text och sen fastnat på rubriken…

Idag blev det inget ämne utan bara bilder:

På nått sätt blir det alltid en rubrik. Vet inte hur, men den blir skriven

Jag är sliten. Jag är därför här ute på ön för att samla energi. Här behöver man bara gå utomhus så känner man sig bättre.

Vårt stackars båthus fick sig en rejäl knuff när Alfrida var här och hälsade på i Januari. De tre presenningar som täckte träkonstruktionen slets i bitar…

Vi ska ju inte ha båten på tomten längre, men vi kan ju ändå inte låta det se ut så där. Vi funderade på om vi skulle riva hela grejen, men till slut så enades vi om att behålla det för att kunna förvara lite smågrejer där. Åtminstone över vintern. Sen får vi se.

Vi köpte en grön presenning och nu ser det lite bättre ut.