”Spegelblank is på fjärden” – det är så vi kommer minnas 14/2-2026!!
Vi tog det lugnt på morgonen och tittade på morgontv och drack kaffe i flera timmar innan vi till slut tog oss utomhus.
När Per letade i boden efter isdubbar, långfärdsskridskor, lina och yxa så gick jag och fascinerades över glittret i snön.
Det går aldrig att visa på bild hur vackert något är i verkligheten, men jag tror ni ser glittret?!
Vi har inte haft så här lågt vatten på evigheters evigheter, så när vi om ner till det som brukar vara vatten fick vi fortsätta ut minst 50 meter till.
På ett ställe fanns en liten ”isvall” så den använde Per som sittbänk när han satte på sig skridskorna.
Återigen använde jag tiden till att fotografera.
Jag såg även till att få koll på linan och isdubbarna så jag skulle vara redo om maken gick igenom isen.
Per högg ett hål i isen för att få koll på isdjupet och då insåg vi att linan nog var helt onödig. Vi hade cirka 12 cm så då kan man köra lastbil på isen om man vill. En liten Per klarar den definitivt!
Solen sken från klarblå himmel så även om dagen började med minus 15 grader så kändes humöret på topp!
Maken är redo!
Vi gjorde upp en plan och sen satte han iväg. (Vår plan: Han skulle åka längs med land, inte ge sig rakt ut från land).
Den planen gjorde mig 100% avslappnad eftersom allt vattnet tyvärr har försvunnit. Där det normalt sett brukar vara 1,10 djupt var det nu cirka 30 cm djupt (gissning). Han skulle inte drunkna om han föll igenom 🙂
En sån här is vet jag faktiskt inte om jag någonsin har upplevt här ute. Jag har sett det på bild och på film, men idag var det verklighet. Jag såg rakt igenom isen!!
Kolla här!
Helt otroligt! Ni fattar varför jag älskar att bada här på sommaren va??? Sandbotten är det bästa jag vet!
Per drog iväg och jag såg att långt där borta gick Mattias och Karin med lilla Elvy i barnvagn. De var alltså också ute och njöt av dagen!
Jag gick och njöt!
Underbar dag!
Jag bad maken ta en bild av mig så det skulle finnas bevis för att jag också varit här. Denna bild nedanför har han alltså tagit!
På ett ställe hade den fyra kilometer breda fjärden rört sig så att isen spruckit. Den hade ju redan fryst samman igen, men tydlig var den.
Då och då gav isen ifrån sig ljud…
Per var till slut nöjd med skridskoåkandet och ville in på land igen.
Hemma vid huset kunde man tydligt se att solen står lågt på vintern. Vi får nästan ingen sol på oss.
Efter att ha tagit en liten promenad hem till Mattias, Karin och Elvy och snackat bort en stund, gick vi hemåt igen. Rätt snart fick Per lust att gå ner och basta så då tog vi oss återigen ner mot havet.
Här kan vi som vet hur det brukar se ut tydligt se att vattnet är borta….
Vi satt på bastualtanen och tog en god dryck medan bastun blev varm.
Då och då åkte några skridskoåkare förbi.
Vid ett tillfälle kom en grupp på 24 personer och swishade förbi. Jag filmade det hela och skickade filmen till grannarna som jag gissar önskar de var med i den gruppen.
Per och jag hoppade in i bastun och njöt av solens sista strålar samtidigt som aggregatet gjorde sitt!
Vi såg solen gå ner.
Då tackade vi för idag och traskade hemåt i badrock och tjocka ullsockor nedstuckna i vinterstövlarna.
Tack för idag fina lördag!
