Ett sista farväl

Idag hissades flaggan på halv stång här på ön.


Vi i familjen samlades vid Blidö Kyrka för att ta ett sista farväl av Kickan. Min extramoster. Kinas syster. Margareta.


Här inne i kyrkan har jag varit så många gånger att det inte går att räkna. Min familj har nog gjort allt man kan göra här.

Vi har döpts. Både som nyfödda barn och som tonåringar. Vi har sjungit i körer och vi har deltagit i söndagsskolor och gudstjänster. Jag har jobbat här och fått putsa fönster, gnuggat rent siffrorna som visar psalmerna som ska sjungas, försökt få igång elementen under bänkarna och tänt otaliga ljus, gift oss, konfirmerat oss och….som idag….sagt adjö till våra nära och kära.


Idag höll vi begravning för Margareta. För Kickan.


Min handbukett…


Kantorn (som gjorde mig och min syster starstrucked) spelade när min fina syster sjöng så att vi rös.


Det var ett fint och känslosamt farväl vi guidades igenom av Anders, vår präst. Han som jag lärde känna som ung flicka på konfirmationsläger.

Kina förde till slut sin storasyster ner till hennes sista vila. Nu vilar hon med poppa, Kinas pappa. och min syster Johanna i graven. Platsen vi så väl känner och alltid besöker.


Per åkte hem och hissade, enligt tradition, flaggan upp i topp.

Kina och pappa bjöd oss allihop på middag direkt efter begravningen. Vid vårt bord delades minnen av Kickan tills mitt hjärta blev helt mjukt. Min syster Anna har verkligen ett bra minne och hon väckte så mycket till liv i min gamla hjärna att jag nu är skyldig henne mycket.

Det var ett fint farväl. Kickan – vila i frid!

Upptining

Min lilla fina Mini har stått utomhus och fått snö på sig. Det har varit varmt och det har varit kallt. Det har snöat och det har töat. I morse när jag tittade till henne var hon rejält inbakad i ett stenhårt lager av is.

Jag kämpade i tjugo minuter för att få fram henne så pass att jag kunde smita runt huset och sno åt mig Pers varma goa garageplats. Så nu står hon där och gottar sig inför kvällen när hon ska få jobba igen för att ta mig ut i skärgården.

Jag kan verkligen se hur hon myser där i de sjutton varma graderna!

Glöggmingel på kontoret

Det kom en inbjudan från festgruppen. De bjöd in till glöggmingel och julmiddag. Jag tackade ja!

Jag vet inte om julkänslan som kommit till vår matsal varit där hela veckan eller om den fixats till den här kvällen men mysigt var det.

Vi bjöds på saffransbullar, pepparkakor och skumtomtar. Glöggen stod och ångade och julmusten porlade.

Det lektes organiserat i grupper om tio och vi trivdes.

Kan vi ha varit strax under hundra personer kanske…

I alla hörnor minglades det.

Nu bjöds det på bubblor och feststämningen var på topp.

Julskinnet, som alltid bjuds in till julfest, var så klart på plats!

Middagen visade sig vara libanesisk buffé. Inget fel alls, men jag hade föreställt mig julmat så liiite ledsen blev jag nog tyvärr. Efter maten blev det rundpingis för somliga för att springa ner maten. Det var en trevlig kväll som fortfarande pågick när jag gick hem!

Senare än väntat kom jag hem för att mötas av tända stjärnor. Mysigt men oväntat!