Mitt på köksbordet står en bukett med luktärter. Det är blommorna jag plockade i söndags innan jag åkte hem igen och lät min granne fortsätta plockandet…
Jag saknar verkligen att få gå ut i trädgården och se hur växten orkat producera massa nya blommor under dygnet som gått sedan sist jag plockade. Jag njuter dock av den enormt härliga doft som sprider sig i mitt kök – Det är verkligen en doft av SOMMAR!
Nu är sommarlovet över och vi är båda två tillbaka på jobbet.
Det var trevligt att träffa kollegorna och jag insåg att det jag kommer sakna från ”sommaren” är att spendera massor av tid, varje dag, utomhus.
Vi gick på bio här i Filmstaden på kvällen för att inleda höstterminen starkt! Nu kör vi!!
Efter en rätt oväntat bra nattsömn åt vi frukost utomhus innan vi vinkades adjö av Sannah och Christer.
Det duggade lite under de fem minuter som vi tog oss norrut…
…men snart var vi inomhus hos Martina och Göran som bjöd på hembakt sockerkaka.
De bjöd faktiskt även på korv med bröd…
….och en tur i trädgården…
…innan vi gick ner till bryggan igen…
…och de vinkade adjö!
Hemma vid ön möttes vi av massor av segelbåtar så jag gissar det var något lopp idag.
Regn mötte vi i alla fall definitivt av 🙂
När vi gick upp från bryggan fick vi se den 27 år gamla Flisan (hästen) ridas och ledas av grannens barnbarn. Så sött!
Hemma vid huset blommade det, och doftade det, ljuvligt! Idag har jag plockat 1500 blommor från de sju luktärterna!!
Till middag fick jag pizza! Det fick även grannen Petter eftersom vi inte orkade äta alla som Per lagade…
Gott!
Detta var sista semesterdagen. Nu blir det helg och på måndag är det dags för jobb igen!
Tack sommaren 2026. Dy gjorde bra! 😉
Att titta ut och se camparna på vår tomt gav en härlig sommarkänsla!
Svågern hade tränat och simmat långt innan vi ens vaknat, så vi gjorde frukost så fort vi kunde – han måste ju få energipåfyllning!
När gästerna (syrran och svågern och lille hunden Kenai) åkt vidare till grannön Yxlan gick vi ner till bryggan för att ta oss ut på havet.
Det var fint väder MEN det var 13 sekundmeter i byarna så vi blev genomblåsta.
Vi njöt av vädret och kärleken i himlen.
Ser ni??
Vi möttes på bryggan av Sannah och Christer.
De hjälpte oss att komma iordning både vid bryggan och uppe i deras hus. Sen gratulerade de Per som ju fyllt 60.
De bjöd på en champagne som änkan till deras änglavän Granlöf gett dem. Det kändes stort. Vi skålade för Per och mindes Lars med värme och saknad.
Det var otroligt varmt och vi försökte uppskatta det fullt ut. Snart är det höstblött och då kommer vi ju sakna dess dagar…
Deras hus ligger helt fantastiskt bra till, så vi såg hela tiden vår lilla Hedwig längst ut till höger på bryggan.
Utsikten gick verkligen inte att klaga på…
Precis som den egenplockade förrätten 🙂
Strax innan det var dags att ta ner flaggan njöt vi av skådespelet på himlen.
Vi kröp sedan ner i våra kojer och sov gott!
Vilken härlig dag!!
En gång om året försöker vi få ihop en dejt med lillasyrran och hennes man. De vill aldrig bo inne hos oss utan föredrar att kampera i taktältet som syrran har på sin jeep. Där har de allt som de behöver!
Nu var det dags för besöket!!
Vi hann med en genomgång av ägorna, sill-lunch, god förrätt i form av semitorkade cocktailtomater och burrata och en koreansk grillmiddag innan vi satt och babblade bort kvällen.
Just ja, vi hann även testköra mopeder, ta flera hundpromenader och låna ut några pincetter till grannen som fått en sticka. De hade ingen. Vi hade fem olika sorter 😉
Det var toppentrevligt och nu ser vi fram mot nästa sommars besök!
Vi hade hört att våra kusiner från England skulle vara hos min lillasyster under dagen, så vi skickade iväg ett sms och frågade om vi fick tränga oss på. Det fick vi!
Vi åkte därför från ön så fort vi vaknat och tog oss norröver mot bondg¨ården.
Där hittade vi syster, svåger och kusinfamiljen i trädgården. De fikade sockerkaka och goda smörgåsar! Vi slog oss ner och gjorde dem sällskap!
Eftersom man kunde anta att ungdomar i Leicester inte är så där jättevana vid sysslor på en bondgård, så hade min syster funderat ut lite småsysslor för kusinbarnen att utföra under dagen.
Sam, 18 år, fick hjälpa till med att utfordra och vattna hönorna samt hämta äggen.
Det var såklart lite ovant, eftersom hönorna ville picka lite på honom undertiden, man jag var mäkta imponerad när han utan större tvekan plockade äggen. Jag såg också hur hans pappa, min kusin Andrew, blev intresserad och faktiskt gick in i hönshuset han också. Även han plockade ägg.
Vi tog sedan en liten promenad runt gården och för min andra kusin, Eric, var det kul att kunna berätta för sin bror med familj vad han varit med om att bygga. Den här röda fina hönsgården har han t.ex. varit med och kämpat fram.
Vi var även uppe på logen och Eric fick berätta hur han en gång varit med och bärgat hö och med hjälp av elevator, svett och muskler fått upp allt hö på logen.
Jag älskar det här ”rummet”. Här skulle jag vilja ha en stor fest!
När de stora dörrarna står på vid gavel (som nu när höet måste torka ordentligt) så är utsikten härlig att titta på.
Här ser man elevatorn längst ner till vänster och en liten liten del av vagnslidret till höger.
Vi gick vidare och tog en tur ut i hagarna där korna gick och betade.
Vi fortsatte sedan vidare in i fårhagen där de nio fåren fick massa gott att äta.
Deras får är så härliga.
Snälla och goa!
Men får man gotter så är man ju snäll 🙂
Efter en välbehövlig vattenpaus (det var nämligen otroligt varmt) så var det dags för nästa lilla ”gårdsuppgift”.
Min kusindotter Sara, 16 år, fick klä på sig biodlardräkt…
Inte för att det egentligen fanns någon riktig uppgift att göra…
…men för att det vore kul att få visa bina. Dessutom hade syrran en ram som inte riktigt hade fyllts och täckts. Den var liksom lite ”trasig”, så den skulle Sarah få byta ut mot en full ram.
Min svåger förklarade lugnt och metodiskt vad som skulle göras och visade de olika verktygen som skulle användas under proceduren, sen gav de sig iväg mot kuporna.
De plockade upp en full ram (där det hängde en ”klutt” med bin).
Efter att den största klungan ”skakats” tillbaks ner i kupan, borstade Sarah sedan bort de resterande bina från ramen.
Kupan sattes ihop igen och Sara hade nu en full ram med bivax och honung med sig därifrån.
Den togs in i köket och vi fick förklarat för oss hur den är uppbyggd.
Den skars upp i bitar….
… som vi fick med oss hem att äta som godis (som man tydligen alltid gör i Turkiet).
Resterande ramar med honung kommer syrran och svågern att slunga om cirka tre veckor så då blir det ju vanliga honungsburkar som skapas.
Sam fick i uppdrag att datera äggen han hade plockat och det visade sig vara lättare sagt än gjort (eftersom stämpeln är rak men det är inte äggen och eftersom man måste håll koll på vilken ände av äggen som ska vara uppåt).
Glada och nöjda med dagen tändes grillen.
Det var en rejäl hamburgermiddag som serverades. Jag tror aldrig jag sett så många tillbehör. Alla hittade något de gillade!
När klockan slog åtta vinkade jag och Per adjö till människor och djur och åkte hemåt!
Jag hoppas och tror att Sam och Sarah har några roliga saker att berätta om sina svenska släktingar när de kommer hem till England. Tror inte ni?
Jag hörde musik utifrån och såg hur grannarna körde cirkelträning ute på granntomten.
Jag gick förbi och deltog i deras avslutande yogapass. Mysigt!
Vi lämnade skärgården med 11-färjan för att ta oss in mot fastlandet.
Vi kom förvisso in till fastlandet, men åkte sedan ut på en ö igen – VÄDDÖ.
Där hade mina kusiner från England (Leicester och Manchester) hyrt ett stort hus via Air-BnB och bjudit in till kusinträff. Det ovanliga detta år var att Eric brukar komma till Sverige då och då (med några års mellanrum) och då hålls kusinträff på något sätt. Den här gången var dock hans bror Andrew också med och han hade med sig sin fru Anna och deras barn Sam och Sarah. Andrew har vi inte träffat på 19 år!!
Vi minglade lite innan Per (som så ofta) fick frågan om han kunde hjälpa till med maten. Det kunde han! Min engelske kusin Andrew höll honom sällskap hela tiden medan grillspetten blev tillagade.
Huset de hade hyrt låg verkligen inte illa till. De kunde se havet som inte stördes av en enda ö. Här är det fritt till Åland och Finland.
Jag stannade inte länge nog för att höra vad killarna pratade om, men jag förstod på Per att de hade väldigt bra samtal. De har inte setts på 19 år, så det fanns ju lite att snacka om antar jag 😉
Eric (min andra kusin från England) hade förberett lunchbuffé till oss alla och vi högg in med glädje! Längst bort i bakgrunden ser vi kusin Stefan och Kusin Kent prata med varandra, medan min syster Anna och min ingifte moster Kickan tar för sig av maten.
Efter att maten var bortplockad och inställd i kylen (tack för det kusin Ingela och syster Anna – ni jobbade på bra!) ställde vi fram godsaker till kaffet. Jag hade bakat en Pinocciotårta och Kickan hade med sig två efterrättspajer.
Vädret var nästan soligt och på vår sida hela dagen. Det var bara en liten stund när jag kände små droppar falla på min kind, men vi ignorerade detta och då slutade regnet.
Här ser vi mina två systrar sitta och diskutera!
Min kusin Kents sambo, Pia, hittade jag samtalandes med kusin Eric och jag slog mig ner en stund (Det fanns många ställen att sitta på så vi var lite utspridda).
Bilden här nedanför tog min kusin Ingela. Jag sitter och pratar med Andrews fru, Anna, och deras dotter Sarah. Vi hade faktiskt ett väldigt bra samtal och det var betydligt roligare och trevligare än vad denna bild vill visa 🙂
Jag ville inte avsluta dagen utan ett ordentligt gruppfoto, så det fick vi till! Ses man så här sällan som vi gör, så får man ju ta tillfället i akt!
Just den här bilden nedanför har min svåger tagit och på bilden ser man:
Kent, jag, Catrin, Anna, Stefan, Eric, Per, Douglas, Ingela
Kickan, Pia, Andrew, Anna, Sarah, Sam (och hunden Kenai)
Jag tog en liten promenad ner till havskanten och såg huset nerifrån tomten.
Vid havet var det (såklart) väldigt vackert!
På vägen upp från havet tog tydligen min lillasyster en bild, så den ser ni här nedanför!
Vi minglade och hade trevligt ett tag till innan vi tackade för oss och sa HEJDÅ!
Vi åkte sedan, återigen, in mot fastlandet, via Norrtälje, och så ut till vår del av skärgården igen!
Jag började lördagsmorgonen med en tidig promenad med Elsa. Ljuset var helt underbart och jag njöt trots den tidiga timmen.
Promenerandet fortsatte sedan på förmiddagen när vi allihopa (Per, Emma, Victor, Elsa och jag) gick mot öns idrottsplats. Himlen var mer än blå och vi njöt av dagen!
Vi blev ideligen omsprungna av barn (och medlöpare) som tävlade i Blidöloppet som hade sin start och mål just vid idrottsplatsen. Vi klappade och hejjade såklart!
Vi gick ut på ”stora vägen” (istället för att gå på stigen igenom skogen) för att inte vara i vägen för loppet och helt plötsligt såg vi denna ENORMT STORA larv. Kolla hur stor den är jämfört med Emmas hand!
Per bildgooglade och kom fram till att det var en ”Trädödare”.
När vi kom till Skärgårdsluckan beställde vi varsin kall öl och satt och avnjöt den i solen. Ja, alltså, det gjorde jag, Emma och Victor. Per tog Elsa i kopplet och gick hem igen då han hade mat i ugnen som skulle tas om hand.
På vägen hem från idrottsplatsen och Skärgårdsluckan gick vi den lite kortare vägen genom skogen. Vi kom dock inte hela vägen hem som vi hade tänkt. Mitt på grusvägen låg nämligen 78-åriga Barbro som ramlat av sin cykel när hon skulle svänga av vägen. Hon hade fallit och slagit sig på knät, men värst var det med axeln. Den kunde hon inte alls röra. Det var den som fått tagit smällen….
Vi försökte få upp henne från marken genom att lyfta henne i midjan och i den oskadade armen, men då svimmade hon av några sekunder, så vi fick ta det lite långsammare och lade henne ner igen. Som tur var hade även hennes grannar stannat och de hade precis varit funktionärer på Blidöloppet och kunde därför erbjuda både en stol och vatten.
Fler grannar stannade och tursamt nog så var en av dem sjuksköterska. Nu ställdes alla rätta frågor, vi fick upp henne på stolen och vi ringde 1177 för att be om råd. Det var dock lång kö för att komma fram så vi fick vänta. Barbro kunde hela tiden kommunicera med oss.
Det hela slutade dock med att Victor tog beslutet att 1177 var för långsamma och ringde 112. Lugnt och metodiskt förklarade han allt som han visste. De fick även prata med Barbro och det beslutades att de skulle skicka ut en bil-ambulans (inte en helikopter-ambulans). Victor och en granne hjälpte henne upp till sitt eget hus och där väntade hon (grannen tittade till henne varje kvart) till ambulansen kom och hämtade in henne till Norrtälje Sjukhus.
Usch, vad fort en olycka kan hända! Tur att det var många som kunde hjälpa till! Jag hoppas verkligen hon mår bra nu!
Hemma vid huset låg Elsa och toknjöt av sommaren. Hon letar ju alltid upp skuggan och hennes sätt att ligga visar på total avslappning! 😉
Vi spelade lite spel och tog det lugnt. Sen gick Emma och Victor iväg på en liten promenad.
När de kom tillbaks strålade Emma av glädje och så räckte hon fram sin hand….
Victor hade friat längst ut på bryggan och Emma sa JAAAA!
Nu är de fästfolk! Vi är såååå glada! Vi kan inte få en bättre partner till vår lilla dotter!
Förlovningsmiddagen tillagades på den ”sak” som Per fått levererad dagen innan: En vedeldad pizzaugn!
Victor jobbade med två typer av degar (En som var helt misslyckad (till Pers stora förtret) och en som var ”ok”) och bakade alltså ut dem och lade på olika goda toppings.
Premiär! Alla är nyfikna. Till och med Elsa.
Den första pizzan blev en pepparsalamivariant. MUMS.
Vi gjorde en pizza. Delade den på fyra. Åt.
Sedan gjorde vi nästa, och så repeterades detta fem gånger.
Här har vi Chèvre, Päron och Pinje.
Löjrom är inte dumt!
Emmas förlovningsleende satt på hela kvällen!
Vilken härlig dag!
Vi kommer aldrig glömma 1/8-2026 – då förlovade sig Emma och Victor!
Oj, vad luktärterna växer!
Varje dag plockar jag mellan 30-50 blommor och det bara fortsätter!
Emma har ju sagt till mig att plocka bort alla utslagna blommor dagligen. Detta så växten tror att det är ont om blivande frön och fortsätter skapa blommor.
Så jag klipper och sätter i vas varenda dag!
Helt fantastiskt! Varför har man inte haft luktärter förut?
Tut Tut – helt plötsligt stod Postnord på parkeringen.
De kom med ett paket till Per. Han började direkt sätta ihop ”saken”.
Ser ni vad det är?
När jag gick och badade insåg jag att björken tycker att det är höst. Suck…
Min fina blomma som jag fick på mors dag, håller dock inte med. Den kör på!
På kvällen fick vi sällskap av den här ”lilla hunden” Elsa. Emma och Victor är hundvakt medan Marcus och hans familj är bortresta.
