Omtanke x 2

Omtanke nr1

Per är ju i Japan så jag är ”home alone”. Det är inte min bästa gren, så idag blev jag omhändertagen av Sofie (min svärdotter). Jag tog med mig sushi hem till henne och så bjöd hon mig på fika som var över från hennes baby shower. Omtanke åt båda håll ju!

Mitt i allt blev det presskonferens:


Vi babblade, tog bort våra flagnade nagellack och gick igenom alla fina saker bäbisen fått på showern och när det var dags att gå hem så följde Elsa och Sofie med ut. Först åkte dock den rosa ”se mig i mörkret prylen” på! Säkerheten först!


De följde mig nästan halvvägs hem!


Til slut sa vi hej och godnatt och gick åt skilda håll!


Tack för sällskapet!!

Omtanke nr2

När jag kom hem nu på kvällen så hittade jag ett ”kort” (eller vad vi ska kalla det) i brevlådan. Det var min gulliga lillasyster Susanna som skickat omtanke (leenden och glädje) till mig i form av te.

Gulle henne!!!

På bondgården!

Jag skjutsade Per till Arlanda och lämnade honom där (eftersom han ska till Japan), sen fortsatte jag till min syster bondgård för att spendera en del av helgen med henne och min svåger.


Jag ska alltså sova i det här drömmiga rummet i helgen. Är det inte ljuvligt!!


Syrran och svågern jobbade utomhus på gården så jag promenerade runt lite och njöt av friska luften. Hade det varit sommar, eller i alla fall varmare, hade denna Madickengunga varit som gjord för en tepaus.


De har en riktig jordkällare!! Det vill jag också ha! Då skulle alla mina jordgubbssyltsburkar, rabarbersaftsflaskor och picklade chilifruktsburkar ha någonstans att förvaras och jag skulle kunna göra hur många konserver i tryckkokaren som jag ville. Vilken dröm.


Fascinerande och vacker himmel över vallen (marken där man inte sår något eller låter några djur beta, utan där man låter gräset/höet växa och så slår man det och ger det till djuren på vintern).


Ett av alla byggnader på gården är rejält gammalt


Syrran eldade och svågern röjde sky medan jag lallade runt (de tyckte jag skulle få en jobbfri helg)

Promenad längs med den lilla bäcken som rinner fort, fort genom ägorna.


Några av hönsen ute i hönsgården


Jag är verkligen fascinerad av höns. De är personligheter!


Till slut kom syrran in från jobbdagen och bjöd på ett gott glas vin och sällskap runt bondköket.


Vi hade en mycket trevlig kväll ihop när svågern kom in från röjandet och fällandet, systerdottern kom hem från en kompis, vi lagade mat och ”gjorde lördagskväll”

Nu när jag skriver detta inlägg är det söndagsmorgon. Jag har precis haft kontakt med Per som inte kommit fram till hotellet ännu. Han har rest lääänge, men har en tågresa kvar (Tokyo > Kanazawa). Här är boningshuset tyst och jag ska gå upp och klä på mig, bädda upp dagbädden och se vad dagen bjuder så här på en härlig bondgård!

2008/2011/2018/2018/2020/2023

Det ser ut som att jag kommer att göra min sjätte resa till Indien nu i mars. Hotellet är bokat, vaccinationskortet har dammats av och inspekterats (jag behöver fylla på Tyfoid och Kolera, samt för mitt privatliv även TBE) och det ska till rätt mycket för att resan inte ska bli av.

Jag är betydligt mer samlad inför resan nu när jag står inför min sjätte resa, än när jag stod inför min första. Jag vet ju vad som väntar och hur jag ska tackla situationerna jag kommer ställas inför. Dock tänker jag en hel del på hur jobbigt det kommer bli för mig med värmen. Mars är inte ”min” månad. Det är typ aldrig svalare än 30 grader…varken på natten eller inne på kontoret. Hur jag ska klara att prestera under tio dagar i nåt som min kropp tror är en bastu är en gåta 🙂

Kom igen nu vädret!!

Jag längtar verkligen efter våren med ljus, sol, fräsch luft och torr, stabilt värme.

Allt det här regniga, fuktiga, blåsiga men paraplybehovseländet vi har nu när det egentligen skulle vara snöigt och vintrigt är jag rätt less på…

Riktig vinter med vit, knarrig, iskall snö höjer ju också humöret och skulle också skänka glädje, så det vore också ok!

Visst är det mysigt med blött mörker också, men bara när man är inomhus…

Trevligt ändå!

Jag ska inte sticka under stol med att jag inte gillar att ta mig in till kontoret. Pandemin som tvingade oss att jobba hemifrån visade mig hur mycket effektivare jag är under arbetsdagen när jag sitter ensam, ostörd i mitt hemmakontor. Den känslan lever kvar även efter att den värsta covidsmittan lagt sig och dessutom spar man ju mycket tid varje dag när man slipper restiden.

Det är dock svårt att ersätta kollegor!

Att höra deras prat omkring mig under dagen är både trevligt och bra. Vi märker att vi hjälper varandra med små problem mest hela tiden eftersom det är så enkelt att göra just det när man sitter ihop. Dessutom får man sig några skratt och det behöver vi så många vi kan få!

Det är helt klart bäst med kollegor!

Vitsippan 20 år!

Vi gick upp tidigt på lördagsmorgonen och satte oss i bilen och åkte ut till ett dimmigt Blidö.

Det finns ju inga dåliga väder, så länge man har bra kläder, så vi gick ut och promenerade så fort vi kom ut (och hade satt fyr på brasan).

Marcus, Sofie, Emma och Victor hade också åkt ut till ön. De var en timme före oss bara.

Foto: Sofie Borck Janeheim

Precis i tid innan allt dagsljus skulle försvinna så gick Marcus, Sofie och Victor ner till stranden och bastade, och badade. Perfekt en januarikväll i skärgården!

Foto: Sofie Borck Janeheim

Vi njöt av dagen, varandras sällskap och god mat. Vi åt lite ”rester” från gårdagen i form av lax och hjortron i rågskålar.

Vi åt även en god löjromsrätt som Per hittade på. Den åts med salta chips. Supergott!

På kvällen satt Victor och satte ihop en Kahoot-tävling med musik som tema. Jag vann! Tjoho!

Idag var det fortfarande dimmigt. Det var dessutom väldigt kallt så träden blev helt vita och frostiga av att först bli våta av dimma och sen bli nedfrysta av kylan. Elsa, den varmblodiga samojeden, älskade vädret! Ju kallar desto bättre verkar hon tycka.

Här ser ni hur tallarna runt bastun är helt vita och krispiga.

Kylan började dessutom frysa vattenytan.

Det syntes tydligt var gårdagskvällens bastare hade gått mellan badstegen och bastun 🙂

Emma framför en dimmig Svartlögafjärd.

Foto: Per Hertz

Frost

Det är ändå mäktigt med väder…

På söndagseftermiddagen tog vi en promenad precis innan dagsljuset försvann. Elsa satt stilla precis så länge att jag hann ta några bilder.

Att detta var dagen då vårt kära fritidshus fyllde 20 år, var ingen medveten om, men det var verkligen ett bra sätt att fira dagen – tillsammans med barnen och deras respektive!!

Familjemiddag

Igår köpte jag blommor i tunnelbanan vid Medborgarplatsen på vägen hem från jobbet och idag njöt jag av dem varje gång jag gick förbi. Det är ljuvligt med blommor!


Per plockade upp Emma och Victor på vägen hem från jobbet. När de kom hem satte vi igång att laga familjemiddag. Det var supermysigt att pyssla ihop.


Vår fina dotter är sjukt duktig på matlagning. Jag tror det går i arv från en av hennes föräldrar! Hennes andra förälder är bra på kramar och det har också smittat sv sig.


Vid halv sju kom Cippe och Helen och plingade på dörren! Vi insåg för ett tag sen att Helen aldrig varit här, men nu hann hon precis se hur vi bor….innan vi flyttar 🙂

Vi började kvällen med en rundtur i lägenheten och sen blev det bubbel!


Victor är mer av en ölkille


Vi hade en otroligt trevlig och pratglad kväll och middagen med Laab Gai som varmrätt var mycket lyckad!

Lunch med Johanna!!

Jag har ju haft turen att ha träffat många trevliga personer under mina år i arbetslivet. En av dem heter Johanna och är en underbar tjej!

Tyvärr slutade hon vara min kollega och började jobba på ett annat bolag (lyllos dem). Johanna är dock riktigt bra på att hålla kontakten och idag såg hon till att vi träffades över en fredagslunch!

Vi gick på Din Din Club i Sundbyberg. Där åt vi varsin supersmarrig Bowl (gå dit vet jag!) och pratade bort lunchen som sa ”swish” och sen var den över.

Vi måste ses snart igen!!