Idag var det rejält vackert väder.
Vi kunde konstatera att vattennivån Gått ner 1,1 meter och att det inte kommer gå att lägga några båtar längst ut på bryggan. Det hår däremot att anlägga sandlåda eller boulebana 🙂
Kaffe intogs som så ofta hos pappa och Kina. Självklart med social distans.
Motvilligt åkte vi till slut hemåt iden.
Idag sken solen som en tok när jag vaknade. Det gav så sjukt mycket energi att jag hoppade upp ur sängen och ställde fönstret på vid gavel. Per grymtade att ljuset var som en laser i ögonen, men jag log! Tänk vad lite ljus gör för humöret! (Jo, jag drog för gardinerna så han slutade att gnälla, men fönstret fick fortfarande vara öppet, så jag kunde känna och höra vädret)
Efter frukost och lite fixande inne i huset gick vi ut i solen. Pappa följde med på promenad och vi gick och kikade om ramslöken hade kommit upp. Det hade den gjort, men väldigt försiktigt. Det är långt kvar tills den går att skörda. Jag gissar att den inte gillade det höga vatten som kom och lade sig över löken för några veckor sen. Saltvatten kan ju inte vara bra… Blåsipporna verkar dock inte bry sig. De blommade för fullt!
Nere vid eldningsplatsen satte pappa sig vid den hemmabyggda sittplatsen. Vi såg ett stort fågelägg på marken under skrakholken och tänkte att det nog kläckts några små ungar i år.
När vi kom runt ”hörnet” till hamnen så såg vi hur vattnet hade sjunkit undan sedan förra gången vi var här. Det är typ normalnivå nu. Det syntes dock tydligt att det kommit in ännu mer sand in i hamnen. Längst borta där bryggan möter piren ser man en sandbank som inte var där förra året.
Naturen tar alltid över och bestämmer hur det ska vara. Att människosläktet lade massa pengar på att muddra upp hamnen för bara några år sen, det bryr sig moder natur inte ett skit om. Här ska det vara sand! Jahapp….vi får se om vi får in båten här i sommar eller om vi kommer göra ett sanddike på botten varje gång vi åker ut och in i hamnen 🙂
Att det är sand vid badbryggan gör mig dock ingenting. Det finns ju massa sten på land. Min morfar var väl den som lade dit dem en gång i tiden för att skydda hamnen.
För några veckor sen var det så högt vatten att till och med trädens fötter låg i vatten här. Nu är det mycket lägre vatten och man kan ta sig en stenig promenad här.
Eftermiddagen ägnade vi åt en kaffepaus hos pappa och Kina och en videodejt med Martina och Göran. Sen förberedde vi lite matlagning innan vi körde ytterligare en videoträff. Denna gång med släkten från Pers sida.
Vi riggade datorn, snackset och champagnen i god tid innan ”mötesstarten”
Sen möttes Hertzarna från Göteborg, Lund, Uganda, Stockholm, Södertälje och Blidö över etern. Det var härligt. Vi kan ju inte ens träffas i vanliga fall, så det är konstigt att det behövdes Corona för att få oss att komma på att detta videoumgängessätt finns….
Hemma.
Vi är hemma hela tiden nu. Turen är att vi har två hem!!
Det är jag som brukar använda våra kameror. Det vet alla. Ikväll var det dock Per som tog bästa bilden. Kolla solnedgången över mitt barndomshem här ovanför!!!
Jag har tjatat om grillat. Ikväll fick jag det 🙂
Idag skrev jag lite vanlig snigelpost. Det skänker glädje två gånger. För mig när jag skriver och postar. För mottagaren när de öppnar postlådan och ser nåt annat än fönsterkuvert.
Regissörsvillan stöttades av min man idag. På lunchen köpte han hämtmat där och slapp därför laga lunch.
Idag blev det kalköttbullar!!
Jag har avrundat arbetsdagen, loggat ut och klivit ut ur kontoret. Per står i köket och lagar mat åt oss. Idag blir det något som jag aldrig tror att han har lagt åt mig förut; Tunnbrödrulle! Jag har precis pratat i telefon med en av våra avkommor och spridit besvikelse över att vi inte vill samla familjen över påsk. Är det Coronatider så är det ju social distancing som gäller…. även för familjen. Tråkigt, men sant. Vi får vänta tills det här blåser över innan vi samlas och umgås. Vi får använda oss av digitala medier istället….
Just nu sitter jag och dricker en läskande god Ginger Beer (Alkoholfri ingefärsläsk) och tittar på gårdagens livekonsert som GES bjöd på så här i Coronatider. Jag såg den inte då, men det går ju lika bra att se den nu!
Jag vet inte hur jag ska känna om att jobba hemma. Det är liksom både upp och ned med det hela…
Det är ju ett otroligt bra kontor jag har där hemma. Jag har fönstret med utsikt åt höger, jag har min man som jobbar åt vänster, jag har skärm, tangentbord och hörlurar. Jag har liksom allt man behöver förutom höj- och sänkbart skrivbord och kollegor.
Tja, det är väl bara att jobba på och hålla tummarna att den här konstiga perioden går över så småningom. Idag satt jag och funderade på NÄR jag kommer att gå till jobbet igen. Jag insåg att det har jag ju ingen aning om, men med tanke på att det bara ökar och ökar varje dag i hur många som smittats, så lär det nog dröja.
Tror ni att jag sitter här i Juni? Det tror jag. Jag tror jag kommer jobba här hemma ända tills min semester börjar…. vi får se!
Tills dess så kämpar vi på och försöker ha kontakt med våra kollegor via Teams, Skype och telefon!
När man börjar få tråkigt hemma i Coronatider så kan man bygga fart och fläkt av det man bunkrat 🙂
Det är svårt att inte tänka på Sverige när man sitter på färjan 🙂
