MIAS BLOGG

Idag för tjugotre år sedan lyftes ytterväggar och takstolar på plats på vårt älskade fritidshus Vitsippan.

Vi var otroligt glada då, och vi är det ännu. Tänk vad mycket ro, miljöombyte och glädje hon gett oss!!

Jag fick det här stjärnljuset av Emma, Victor, Marcus och Sofie när jag fyllde år. Nu har jag tänt det!

Det ska bli kul att se hur det blir när det brinner. Formen är ju väldigt speciell.

I morse sa jag till Per att jag inte skulle ta mössa och den tjocka vinterjackan. Detta eftersom vintern gått över till plusgrader.

Klipp till att det var dags att promenera hem från jobbet 🙂

Det är länge sen Knut hade namnsdag. Alltså länge sen ”julen” skulle ut. Idag tog vi äntligen tag i det och hämtade stegen. Stjärnor och ljusstakar är nedpackade och tillbaks i förrådet!

Fabian och Sebastian fick äran istället för Knut 🙂

Idag tog vi återigen på oss arbetarkläderna och gick ut för att göra nytta. Per tog på sig de speciella motorsågskläderna som han alltid använder när han kör motorsåg. Man vet ju aldrig vad som kan hända och det är en billig försäkring att ha speciella skor, byxor, jacka, hjälm och visir. Jag satte på mig samma kläder som igår, med enda tillägget att jag även tog hörselkåpor. Jag kör aldrig sågen….

Sen satte vi igång och arbetade oss fram från huset sett, ner mot eldningsplatsen vid stranden. Vi sågade isär de grenar, mestadels tall, som var för stora för oss igår när vi samlade ihop allt som fallit ner på marken under storm och snöfall.

Per blev lite fundersam när han kom till den stora gren som lagt sig ovanpå vedförrådet vid bastun.

Han funderade en stund på hur han skulle såga för att inte skada vedförrådet eller sig själv. De väger ju rätt mycket såna här grenar och de vill man inte ha över sig. Den här grenen hade sin tyngsta del mot havet och själva ”ruskan” låg ovanför vedförrådet. Jag hjälpte till på det sätt han bad mig (höll i lite här och var, samt bar bort de delr som sågades bort) och sen var grenen borta. Ingen människa eller egendom skadad 🙂

Vi gick sedan vidare till trädet som fallit rakt över stigen. Tyvärr tog jag ingen ”före”-bild, men här nedan ser ni några ”under-tiden-bilder”.

Vi tog bort en rejäl bit av trädets topp, så nu kan man promenera på stigen utan att krypa under ett träd 🙂

”Efterä-bild nedan:

Nu var vi helt slut och toksvettiga och gick hem och duschade!

Nu dröjer det några veckor innan vi kommer ut till ön igen. Det är annat som ska göras. Per ska bland annat till Japan.

När vi kommer ut igen kanske all snö är borta??

Först kom stormen Anna och jobbade hårt med att slå ner allt den kunde. Sen kom extrema snömängder och lade sig som ett härligt gosigt täcke över alltihopa. Slutligen kom det plusgrader ovanpå det där vita fluffiga snötäcket. Då fick träden, framförallt tallarna, nog. De knäcktes och gick av.

Idag tog jag och Per några timmar och började plocka, dra och släpa tallgrenarna. (De som var för stora och tunga fick ligga kvar tills vi tar en runda med motorsågen) Vi samlade grenarna i högar. Då blir det lättare att ta hand om det senare. Det blev rätt många högar innan vi inte orkade längre.

Nere vid bastun var vi glada att se att den gren som låg på bastun inte skadat något alls. Tjoho!

Det var ju ändå väldigt många och stora grenar som fallit runt omkring den.

Den här megastora grejen är en sån som får ligga tills vi kör motorsåg.

Högar överallt…

Stora högar.

De ligger nu hela vägen mellan vårt hus och bryggan.

Jag undrar hur vi ska få bort dem. Fyrhjuling? Traktor? Skottkärror?

Småbrasor längs med hela stranden?

Vi får se vad grannarna säger.

Vi brukar ju ha tallgrenar som fallit, men inte alltid så här m¨ånga.

Hur har ni andra det där ni bor?

Den här tallen var nog lite ledsen när den tappade alla sina grenar.

Kolla vad tanig den ser ut nu!!

Här behövs motorsågen också. På bilden nedanför också.

Annars är de för tunga…

Alldeles för tunga…

och stora.

Här har ett träd helt lagt sig ner, medan ett annat gjort det sällskap och lutar sig litegrann.

Rotvälta.

Det blev ett bra träningspass idag! Ett pass vi kallar ”vårstädning, del1” 🙂

Jag har gjort Ghee rätt många gånger. Detta eftersom jag för några år sedan ville komma på ett sätt att förvara fett under en kris. Oljor och smör håller ju väldigt kort tid. Ghee håller länge. I rumstemperatur dessutom. Vårt har hållit i över ett år och sedan ändå smakat toppen! Per älskar det dessutom eftersom det klarar så höga temperaturer.

Förra gången jag gjorde Ghee så googlade jag av någon anledning efter recept.

Den här gången visade det sig att Arla skrev att man ska sjuda smöret ända tills det är 118 grader (medan man såklart skummar bort allt protein).

Jag har aldrig arbetat med exakt temperatur förut utan endast satsat på att få bort proteinet, så det här var nytt och något jag självklart provade.

Det blev så vansinnigt bra, att jag självklart följde detta recept även denna gång!

Vi lagade en måltid enligt recept. Det gör vi väldigt sällan eftersom Per oftast går på känsla. Vi kunde dock konstatera att recept kan vara härligt! Speciellt när det är så här färgstarkt!

Det är tråkigt väder utanför dörren. Snön smälter i rasande fart och blir till en svårframtränglig gegga. Solen går till sängs redan vid halv tre och det är alltså mörkt all den lediga tid vi har på dagarna.

Ändå – är det underbart med ett nytt oförstört år!

Hoppet lever och vi kan bestämma själva hur våra dagar ska vara. Just nu sitter jag till exempel och njuter av en kopp rött te som jag fått av Marcus och Sofie. Gott Gott!

På bordet står en väldigt annorlunda orkidé som jag fick av pappa och Kina senast jag träffade dem. Den har extremt små blommor och försöker sprida glädje i sin litenhet. Den lyckas!

Jag älskar att se vad barnen på vår gård skapar!