Månad: november 2025

I år har jag tvekat länge på om jag ska, eller inte ska, skicka ut julkort meddelst snigelposten….

Det är ju en utdöende aktivitet har jag märkt. För tjugo år sedan fick jag så många julkort under december att jag inte visste hur jag skulle få plats med dem i hallen (där jag alltid hänger upp de jag får). Förra året fick jag tio julkort. De rymdes 🙂

Jag funderar på om ”folk” verkligen uppskattar post? Eller är det bara jag som gör det?

Jag sitter hur som helst med lite udda (?) verktyg och prylar och skapar några julkort ”as we speak”. Vi får se hur jag gör med skickandet av dem. Korten blir ju inte dåliga om jag låter dem ligga och vänta tills nästa jul…

Vi har turen att ha en floor manager på jobbet som fullkomligen spritter av fantasi och hittepårikedom! Det spelar ingen roll om det är påsk, halloween, sommar eller jul, men hon lyckas alltid göra vårt kontor så fint och härligt att spendera tid i!

Häromdagen började det komma upp jul och adventssaker lite här och där. Ju längre dagen gick desto mer kunde man känna advent och julkänslan spira…

Här nedan ser ni en del av det hon fixat. Jag har dock missat att fotografera en julgran och alla de otaliga adventsljusstakarna som står längs med fönstren där vi har våra arbetsbord.

Här ovanför ser ni vår äppellund som pyntats med ljusslingor och girlanger!

I matsalen ser man hemmavikta pappersstjärnor som hon byggt av sånt hon hittat i skåpen. De två naturfärgade stjärnorna är tillexempel byggda av packmaterial som fanns i en kartong när vi fick en leverans. Inuti kransen finns en gammal ram till en klocka som gått sönder. Inget får kastas – allt kan ha ett användningsområde i Sandras värld. Ja, hon heter Sandra!

Julgranen och alla de fina kulorna har hon dock inte byggt. Den stod i förrådet sedan förra julen 🙂

Den här fina staden som står på hyllan ovanför en av kaffestationerna är dock byggd av kartong och fantasi!

Front desk har såklart också prytts med hemmavikta stjärnor!

Där ute vid vår entré ser man även denna lilla pepparkaksby byggd av kartong och papper!

Tack Sandra för att du gör att vår arbetsdag känns mysig!

Per ska resa mycket den här veckan (måndag, tisdag, torsdag, fredag) och sen är det advent….så idag kom stjärnorna upp här i stan.

Vår kompis Göran fyllde 65 år i september. Vi åkte (som ni kanske minns) tillsammans med honom och hans fru Martina till Kalamata i Grekland för att fira just detta. Vi firade alltså hans stora dag tillsammans med dem i en hel vecka i solen.

Andra gången vi firade honom var på själva födelsedagen, då han bjöd in nära och kära på mat och dryck. Det var då vi gav vår present.

Nu firade vi honom slutligen en tredje gång när han löste in den present han fått av oss.

Vi hyrde vår förenings gästlägenhet till dem så de kunde bo bra. Vi bjöd på ett glas bubbel och pratade om allt som hänt sen sist vi sågs.

Vi gick sedan till Raketbaren och åt en förrätt innan vi gick vidare till Sardin och åt varmrätt.

Mätta och belåtna promenerade vi sedan hemåt igen där vi avslutade kvällen.

Vi hade, som vanligt, mycket trevligt och (även det precissom vanligt) så fick vi en stor burk hemmaplockad och torkad svamp som vi nu kan skapa goda rätter av. Vi fick även en mjuk nougat och en fikonmarmelad. Mums!!

Idag sa vi farväl till Charles, vårt barnbarn som inte fick det liv vi så otroligt mycket önskade honom…

Det var en tung dag med många känslor, men också en fin och värdig dag.

Du var här, så liten, så älskad, så väntad,

en viskning av liv, ett hjärtslag i tiden.

Vi hann inte lära känna dig,

men vi hann älska dig.

Du vilade i våra tankar, i våra drömmar,

och nu vilar du i stillheten.

Du har lämnat spår i vära hjärtan,

små fotavtryck som aldrig suddas ut.

Vi bär dig med oss, Charles,

i varje andetag, i varje ljusstrimma,

och i varje tyst minut av kärlek.

Teknik och jag… ja, vi är inte bästa vänner. Ni som hängt med mig länge vet ju att det har varit lite strul här på bloggen förr. Och nu är det dags igen!

Inställningar har ändrats och uppgraderats, och jag har försökt hänga med – men alltså, jag är ingen IT-guru. Mitt webhotell är inte heller direkt världsmästare på att guida puckon (som mig), så jag har tagit ett beslut: kommentarsfunktionen är avstängd.

Varför? Jo, det har varit runt 100 attacker per dag (!) via kommentarsfältet. Jag har testat alla möjliga knep för att stoppa dem, men nu har jag tröttnat. Alternativet hade varit att betala ännu mer pengar och anlita någon som sköter allt – och det känns inte som min grej.

Jag är faktiskt lite ledsen över detta, för jag älskar era kommentarer och vår lilla pratstund här. Men vi hörs ändå – på andra sätt! Bloggen lever vidare, och jag hoppas ni fortsätter kika in.

Hej hopp – inga kommentarer längre, men massor av kramar!

I Mall of Scandinavia, högt upp mot taket, ligger biograferna samlade. Filmstaden har en restaurang som heter Drama. Från den kan man gå in i VIP-salongerna och i den kan man äta god lunch och middag oavsett dag i veckan.

Har ni inte provat – så gör’t!

Jag äter inte bullar just nu pga kalorierna men jag ville ändå baka de traditionella gula godsakerna….

Jag underskattade nog min bunkes storlek en aning…

Degen hade bra glutentrådar och var lättkavlad.

Idag använde jag en ny sorts fyllning med strösocker, vaniljsocker, vaniljpulver och marsanpulver.

Jag provåt en halv bulle när de var klara och det var en bra fyllning.

Jag kommer nog ändå gå tillbaka till socker, vaniljpulver och riven mandelmassa nästa gång som jag bakar dessa ljuvliga bullar.

Jag älskar saffran!!

Jag visste att Victors ICA var nominerade, MEN jag förväntade mig att han skulle säga något om de vann…

Victor, min svärson, är dock väldigt ödmjuk och hemlig så jag var tvungen att se detta på instagram för att förstå att vinsten gick till just den butiken i Sollentuna där Victor sätter sin prägel och är ansvarig för färskvarorna!

DE VANN!!!

De vann dessutom inte bara för bästa ostavdelning utan också för bästa kassazon!

Stort GRATTIS till ICA Kvantum i Sollentuna centrum och till Victor!!!

Ser ni honom där i mitten?!?

Vi får hårda kottar på bilarna när vi parkerar på ön. Det är dyrt. Idag tog vi därför bort en tall. Vi = Victor.

Under tiden fixade Emma våra renar.

De behövde nya ”horn”.

Så det fixade hon!

Nu ska jag bara fixa en ny rudolfnos så är de klara!

De är sååå söta!