Idag gjorde jag och min far samma resa som i söndags fast omvänt: hyrbil från Nykøbing Mors till Aarhus flygplats. Där tankade vi innan vi lämnade tillbaks den lilla söta Audi Q2’an som vi kört omkring i. Vi flög sedan i en Canadair CRJ 900 till Köpenhamn. Därifrån flögs vi vidare mot Arlanda hemma i Sverige i en Airbus A320neo.
När vi lämnade tillbaks bilen gick jag noga igenom den för att se att vi inte glömt något. Jag blev därför förvånad (och irriterad på mig själv) när jag fick ett samtal från Avis/Budget som berättade att de hittat min telefonhållare på rutan…. Jag fick gå tillbaka 200 meter och hämta den så det var ju ingen fara MEN ändå irriterande 🙂
Hemresan gick bra och nu är vi hemma i våra respektive hem – skönt efter en lång dag med resande!
Pappa och jag började vår dag med ett besök i blomsteraffären. Det tog lång tid pga språkskillnader att få personalen att förstå vad vi menade, men till slut gick vi därifrån med varsin handbukett.
Vi tog sedan en tur runt om i den lilla staden Nykøbing och stannade till nere i den härligt saltdoftande hamnen.
Sedan åkte vi till det stora kapellet där begravningen för min faster Marianne skulle äga rum.
Vi kom fram samtidigt som min farbror Finn och hans döttrar, mina kusiner Pernille och Helene, och deras familjer. Vi kunde därför vara tillsammans med dem medan de ställde i ordning allt i lokalen.
De hade skapat kistans blomsterarrangemang av blommor och andra växter från sina egna trädgårdar. Mycket personligt.
De sa att detta var exakt vad Marianne hade önskat.
Vi pratade och väntade in att klockan skulle slå 11.
Lilla Mille hade spring i benen och gjorde av med energi utomhus.
När klockorna ringde var himlen utanför klart blå.
Officianten/bedemanden höll tal och berättade om min fasters liv. Vi sjöng flera sånger och Finn spelade dragspel.
Pappa höll tal till, och om, sin lillasyster och gjorde det med den äran. Jag var stolt över hur han lyckades förmedla det han ville säga på ett så naturligt sätt.
Vi sjöng igen och slutligen var det dags för det sista avskedet…
Finn och hans döttrar bjöd sedan in oss alla till lunch på en restaurang vid hamnen.
Där bjöds vi på smörrebröd, god tårta och känslosamma tal.
Dessutom spelade min kusin Pernille och hennes vän en visa som tydligen betytt mycket för Marianne.
Som svensk kände jag ju igen den visan!
Tacksamma för att få ha varit med under dagen åkte vi tillbaka till hotellet och vilade lite, innan vi tog oss tillbaka in till staden och Finns hus.
Pernille, Finn och Helene ♥️ bjöd på middag, och många minnen delades i ord och bild innan vi gick ut i trädgården och lyssnade på vackra toner.
Pernille spelade tre fina stycken för oss innan vi fick höra det som spelas när man halar flaggan.
Det var en fin dag med många känslor, tankar och goa kramar.
Idag vände jag och min far vår kosa mot Danmark. Vi skulle nämligen ta oss till ön Mors (även kallad Morsø) i Limfjorden i nordvästra Jylland. Anledningen är tyvärr att min faster, min pappas lillasyster har gått bort. Begravningen hålls imorgon.
Jag och Per började resan tidigt med att ta färjan Aurora från Blidö över till Yxlan. Därifrån åkte vi vidare med Merkurius till Furusund.
Solen sken från en klarblå himmel! Bra resväder!
Vi hämtade upp pappa i Norrtälje och tog sen motorvägen söderut..
När vi svängde av mot Rimbo gladdes vi (som vanligt) av att se Blidös gamla brandbil som pappa jobbade i på 70-talet.
Framme vid Arlanda var himlen blå och vädret utlovade en god flygtur. Per släppte av oss och vi vinkade adjö.
Flygresan till Köpenhamn tog bara en dryg timme och även i Danmark var himlen blå. Vi flög dock över molnen och där är väl himlen alltid blå 🙂
Vi fick gå rejält långt mellan våra gater, men när vi lokaliserat ”vår” gate satte vi oss och åt mat. Idag blev det lasagne till mig och en pizza till pappa.
Vi åkte sen vidare till Aarhus med ett litet sött propellerplan.
Framme i Aarhus letade vi reda på hyrbilsfirman (vilken inte var min namne) och där fick vi förstå att det tar tid att lämna ut en nyckel. Till slut var vi dock på väg.
Resan mot vårt slutmål tog drygt två timmar och tyvärr spöregnade det mest hela vägen så vädret i kombination med mörker gjorde körningen rätt jobbig.
Nu är vi dock framme vid hotellet så jag kan hoppa i bingen. Det ska bli skönt!
Idag är det fullt med folk på området. Det är verkligen ”Alle man på däck” när Janne, områdets ordförande, kallar till säsongens städdag.
Ni som följt inläggen här på bloggen minns säkert hur stormar och stora snöfall med påföljande värme som smälte snön och gjorde den tyngre än vad träden pallade har skapat jobb åt oss.
Idag har alltså grannarna släpat otroliga mängder ris för att försöka ”städa upp” efter vintern.
Vi har tur att Ove har en traktor med släp! Emma, min dotter, sa att det var sjukt att se hur mycket det traktorsläpet slukade jämfört med mängden en människa kan förflytta. På kort tid tömdes stora områden med tallris varje gång Ove kom med sin traktorkärra.
Vid bryggan lades även y-bommarna i. Det kräver alltid rätt mycket muskler så städdagen är toppen för att få det gjort. Nu kan båtarna hoppa i plurret när de vill.
Dessutom byttes vedkorgen i bastun ut då den gamla gick i bitar sist vi bastade.
Massor av jobb slutfört!
Jag satt tyvärr hemma och körde markservice (pga onda knäet) och missade hela festen. Jag var bara med på fikat sist på dagen, men jag hade några ”kameramän” på fältet så här nedan kan ni se dagens bilder!
Tack till Jenny, Susanna och Emma för bilderna!!
Det var till och med en stor en som fick sätta livet till under vintern. Synd.
Välkomnande hamn!
Jannes timmersax var mycket bra – så en sån vill vi nog ha. Kolla hur lätt han drar stocken!
Ny vedkorg 🙂
Fika. Jag sitter på stol…
Den här bilden tog jag när syrran och svågern drog hemåt efter att ha jobbat hela dagen.
Tack till Susanna, Daniel, Emma och Victor för all hjälp idag!!
Fysioterapi för knä innebär att gå till gym minst tre gånger i veckan. Åtminstone är det så för mig.
Då och då ska jag ju besöka fysioterapeuten på hans gym, men däremellan ska jag alltså träna på helt egen hand.
Idag tog jag därför en friskvårdstimme och tog mig an uppgiften.
Först cyklade jag i femton minuter. Det var väldigt långa minuter…
Sen försökte jag mig på 10 x 3 cykelspark med det vänstra och sedan det högra benet. Tyvärr visade det sig vara riktigt smärtsamt för det högra knäet (oavsett hur liten vikt jag tog), så den misslyckades och fick avslutas med lite fuskhjälp av det vänstra… 🙁
Passet avslutades sedan med benpress 3 x 10 med ett ben i taget och det gick rätt bra!
Ni som har hängt med här på bloggen vet redan att mitt vänstra knä inte riktigt vill vara med längre. I mitten av februari började det protestera på allvar – och efter två veckors ihållande klagan gav jag mig iväg till doktorn.
Röntgen visade som tur var ingen artros, vilket såklart var en lättnad. Däremot gjordes ingen MR-undersökning, och arbetshypotesen just nu är en spricka i menisken. Jag har fått en remiss till ortoped för en ny bedömning, men den tiden ligger först i maj. Så fram till dess är planen tydlig: ta hjälp av fysioterapeuternas kunskap och bygga upp musklerna runt båda knäna.
Det har inte varit helt lätt att få en tid hos fysioterapeut, men idag ringde Idrottskliniken och erbjöd mig en återbudstid – och jag tackade JA utan att tveka!
Efter nästan en timmes undersökning, samtal och testträning i deras gym sitter jag nu med tre övningar som ska göras tre gånger i veckan. Det fanns en fjärde också, men den fick vi faktiskt stryka direkt. Den gjorde helt enkelt för ont. Och det kändes ändå helt okej. Richard, min fysioterapeut, var väldigt tydlig: det är smärtan som ska sätta gränsen för träningen – inte pannbenet. En påminnelse jag verkligen tänker ta med mig.
I ren entusiasm skaffade jag direkt ett gymkort till gymmet här inne i Filmstaden. Nu tänker jag gå dit mest för att bekanta mig med stället och se till att jag faktiskt kommer in i byggnaden – det sker nämligen via en app. Känns som ett äventyr i sig. Träna gör jag nog också en liten stund.
Just nu gör det dock ganska ont efter besöket på Idrottskliniken, så jag har tagit lite smärtlindring och försöker lyssna på kroppen. Det här blir en övning i gränssättning – på fler plan än ett.
Vi var på Clas Ohlson för att köpa NIKWAX att tvätta alla Pers jackor i (så de först blir rena, och sen återfår sitt skydd mot väta) när jag hittade en smart (tror jag) pryl för diskborste och disktrasa.
Per är nämligen rätt irriterad när jag lagt borsten i vasken och hängt disktrasan över skarven mellan de båda hoarna, så jag tänkte att detta kanske kunde vara lösningen.
Jag vet faktiskt inte hur bra det blev. Det är sant att det inte längre ligger något alls i vaskarna när maken kommer med sin kastrull eller stekpanna och vill ha full tillgång till hoarna….men nu ser jag borsten och trasan från långt håll så nu är jag inte nöjd.
