Vi vaknade till ett tyst och lugnt hus. Det vi inte visste, eller hörde, var att Noreen gått upp tidigt för att förbereda dagen. När vi kom ner till undervåningen så hade hon redan varit ute och handlat. I köket stod beviset i form av vackra tulpaner och påskliljor och på köksön stod födelsedagsmuffins med ljus och svenska flaggor.
När Göte kom ner till oss andra sjöng vi ”Ja må han leva” följt av ”Happy Birthday”. Jag var sedan för långsam för att fånga ögonblicket när ljusen skulle blåsas ut, så jag har lånat bilden här nedanför från Noreen.
Min kamera lyckades bara fånga effekten av blåsandet 🙂
Å så fångade jag far och son!
Medan alla i huset gjorde sig i ordning så fångade jag även en bild på något de otroligt nog inte sett på hela året (sant) – en blå himmel!
Jag tog även en bild på deras hus med den otroligt vårgröna gräsmattan.
Per satte sig sedan bakom ratten (som ju sitter på fel sida) och så åkte vi ut på tur.
Genom bilfönstret såg jag återigen landets högsta berg.
Lite senare när vi hittade en lämplig plats tog vi en kort paus, så jag kunde ta några bilder.
Det går ju inte att låta bli. Jag vet att det inte går att visa hur vackert det är genom en kameralins, men dessa bilder kommer hjälpa mig att minnas.
Jag älskar hur glada Göte och Noreen ser ut på den här bilden och jag älskar hur omgivningarna böljare bakom honom och Noreen.
Till slut var vi framme vid vårt slutmål: Rossbeigh beach.
Vi stannade först i början av stranden, men där var det lite stenigt och svårt att ta sig ner på stranden.
Så vi fortsatte längre fram där vi kunde komma ner till sanden.
Jag var helt i chock över hur vackert det var här!
Vi var nästan ensamma här så vi njöt för fullt.
Snacka om att tanka energi.
Det kom en man och en hund (en sorts spaniel) som också njöt för fullt.
Stranden är dock 11 km lång så den räckte till oss alla 🙂
Snacka om härligt ställe!
Jag vet inte hur länge vi var där, men jag hade kunnat stanna längre. Här var det ljuvligt.
Hunden gladde oss också!
Vi fortsatte sedan vår tur och hamnade på Jack’s.
Där åt vi musslor som fiskats upp precis utanför fönstret.
Gott!
Vart vi än tittade var det vackert!
Väl hemma igen kändes det som att blommorna gjorde vad de kunde för att välkomna oss.
Vi bytte om och sedan kom den 89-åriga grannen, Nick, över för ett glas bubbel. Han är supertrevlig! Alla borde verkligen ha en sån glad, trevlig och rolig granne 🙂
Noreen såg sedan till att vi kom iväg till The Lake Hotel. När vi nästan var framme var jag tvungen att ta denna bild genom bilfönstret.
Medan Noreen parkerade bilen tog jag den korta promenaden ut till den ruin jag kunde ana…
Jag passerade denna vy och tog såklart en bild.
Jag var inte så snabb (med mitt knä) så när jag vände mig om kunde jag se att de andra kom ikapp mig.
Jag hann gå in i ruinen och titta tillbaka mot det stora hotellet när jag insåg att vi var tvungna att gå tillbaks för att inte missa vår middagsbokning.
Där inne åt vi en underbar födelsedagsmiddag som för min del bestod av en amuse bouche i form av en kall mandelsoppa, en god och otroligt vacker getostsrätt, en hälleflundra och en sorbet och som för Götes skull avslutades med en överraskningstallrik med choklad!
Mer än mätta tackade vi sedan för oss och åkte hem för en sängfösare. Nick följde med oss in en sväng och nu när han gått hem till sig, Noreen gått och lagt sig och jag bloggar, så sitter far och son i sköna fåtöljer och snackar.
Jag hoppas Göte haft en bra födelsedag. Jag har i alla fall njutit (och ätit mest hela dagen)!
