Den nionde augusti hade jag ett fruktansvärt smärtsamt, vad vi trodde var ett, gallstensanfall. Det följdes av en intensiv utredningsvecka med många läkarbesök som ledde till bekräftelse på just ”gallsten”. Jag imponerades av sjukvårdens effektivitet då någon del av utredningen skedde varje dag.
Det beslutades att gallblåsan ska opereras bort. Det sades att väntetiden för en sådan operation brukar ligga på sex månader. De sa också att jag behövde operationen snabbare än så för att slippa gå på diet så länge och för att undvika att få ytterligare ett anfall (pga backflöde av galla in mot levern som hade skett första gången). Jag skrevs alltså in i ”snabbkön” som skulle halvera väntetiden.
Igår fick jag ett besked via 1177. Jag har fått en operationstid. Den 10:e februari ska det ske och jag har fått mycket detaljer kring hur det ska gå till. Jag vet till och med vilken avdelning jag kommer läggas in på. Det dröjde alltså sex månader mellan anfallet och operationen. Om det betyder att jag åkte ur snabbkön, eller om kön blivit längre. Det vet jag inte. En tid har jag i alla fall!
Jag är otroligt glad för att ha fått en tid. Många problem försvinner i och med en lyckad operation. Förhoppningsvis kan jag leva som vanligt efter den. Det förenklar livet för både mig och min matlagande man. Jag är dock nervös också. Jag har opererat mig rätt många gånger (blindtarmen en gång och mitt vänstra knä flertalet gånger på flertalet sjukhus) och vet att jag har svårt med uppvaknandet och framförallt svårt med läkandet av de yttre hudlagren. Jag är allergisk mot tejp och förband med plast/gummi (eller vad det nu är) och reagerar alltid på ett sätt som gör det svårt att läka. Detta har jag såklart berättat om för läkarna som ska utföra operationen och dessutom skrivit in i de detaljerade frågeformulär som jag fyllt i. Det ska gå bra! Oroar mig gör jag dock ändå.
Jag är glad. Operation i februari. Håll tummarna för mig är ni snälla!!
Som alltid så börjar året med min födelsedag. Det här året hade jag äran att få bli 55 år! Även om jag alltid önskat att jag fyllde år fler dagar bort från jul, så har jag alltid älskat ”min” dag. I övrigt så fylldes månaden med att vi bjöd över Sannah och Christer på middag, var barnvakt för vårt lilla barnbarn, gick på Omnipollo i Sundbyberg och drack öl med Sofie och Marcus. På jobbet blev det stor skillnad när vi bytte kontor, så efter en dryg månad utan att ha haft något kontor, så flyttade vi in på det stora, fantastiskt mysiga, kontoret nere vid Mall of Scandinavia.
Februari
Emma och jag var barnvakt åt goa lilla Vera. Jag bjöd hem min chef på AW och jag var hos Marcus och tittade på Melodifestivalen när vi båda var gräsänkor. En av alla lillasystrar fyllde 50 år och bjöd på storkalas på sin fina bondgård. Jag och Per erbjöd oss att hjälpa till med mat och fix. Vilket vi också gjorde! Min blogg fyllde 15 år och återigen funderade jag på hur länge den kommer att få finnas. Den som lever får se. Tandläkaren gav mina gaddar ett ”OK”.
Mars
Min svärfar fyllde 85 år och det firade vi genom att Per tog semester och åkte över till Irland några dagar. Där fick far och son umgås och prata ostört eftersom jag stannade hemma och jobbade. Söta lilla Vera, vårt barnbarn, fyllde år och vi farföräldrar kunde knappt tro hur fort tiden har gått sen hon slog upp sina ögon för första gången. Näst sista helgen i mars åkte Per och jag ”ut på tur”. Vi åkte söderut genom landet och stannade där det såg trevligt ut. Vi hamnade nere i Fjällbacka där vi bodde på hotell en natt innan vi åkte hem till Pers storebror och umgicks där ett dygn. Minisemester!
April
April var en släktmånad – Pers lillebror gifte sig med sin käresta i den stora fina kyrkan på Odenplan och familjen klädde upp sig till tänderna och njöt av härligheten och alla inresta gäster. Vi umgicks med Pers familj under några dagar och det var kärleksfullt så det förslog. Vårt lilla barnbarn hade fyllt ett år i slutet av förra månaden och det firades nu med öppet hus och kramar. Storebror med fru bjöd över oss till grillkväll i deras härliga bastukåta och bara några veckor senare träffade vi dem igen när en lillasyster bjöd in oss till sig.
Maj
I början av månaden satte vi ut slamskyltarna på tomten och lade i Y-bommarna på bryggan. Det är alltid ett mycket tydligt tecken på att ”snart är det sommar”. Vi servade luftvärmepumpen så den skulle klara de förväntade värmeböljorna och vi lade i båten Hedwig i plurret för säsongen. Vi åt middagar både hemma och borta. Raketbaren, den härliga baren i Filmstaden, fick sig några besök. Emma och Victor bjöd på middag i Sollentuna. Marcus lagade god mat på grillen på ön och vi bjöd hem min frisör till lägenheten i stan. Umgänge!
Juni
Sonen sköt ett stort vildsvin och Per, jag, Victor och Emma gjorde vad vi kunde för att passa barn och hund samt stycka och paketera köttbitar och färs. En stor gris kräver mycket jobb insåg vi. Vi var ute på ön så mycket det gick. Vi fick besök av Pers pappa och hans fru Noreen och hann även med ett besök ute på min lillebrors gård med dovhjortar och ankor. Min kusin från England bjöd in till kusinträff och vi vallfärdade upp till min lillasysters bondgård där han höll kalas bland hennes får, höns och kor.
Juli
Sommar sommar sommar! Per var i Japan i tio dagar, men så fort han kom hem så tog vi semester. Tyvärr tog han med sig covid hem från Asien, så vi fick ha vår semester lite på avstånd från vänner och familj för att inte smitta. Han mådde dock bra så vi njöt av sommaren så gott vi kunde ändå. Det blev ingen Bruce Springsteenkonsert dock. Man kan inte gå med covid i trängsel tänkte vi och gav biljetterna till våra vänner. När han var frisk igen fick vi umgås och det var härligt!
Augusti
Semestern sträckte sig en liten aning in i denna månad, men nästan hela augusti var arbete även om vi fortsatte vara kvar på ön så mycket det gick. Andra fredagen fick jag så vansinnigt ont i magen och jag trodde att det var kört för min del. Det visade sig dock vara ett rejält gallstensanfall som ledde till många besök hos läkaren, blodprover och ultraljud. Till slut blev det remiss för operation. Från den här dagen ändrades min kost. För att undvika ett nytt anfall (för att skona levern som inte gillat backflödet av galla) så fick jag nämligen rådet att hålla nere fetthalten i mat samt undvika äpplen, päron, gurkskal, rökt och stekt mat. Hjälten den här sommarmånaden var min pappa. Han tog bort ett STORT getingbo som satt mellan presenningarna på vårt gamla båtskjul.
September
Pappa, Kina och jag åkte till Örebro och gick på min farbrors begravning. Det var ett fint adjö med fina släktingar som jag träffar alltför sällan. Här någonstans började min ”förkylningshöst/vinter”. Från den här månaden var jag inte frisk igen under året… Tur att jag inte visste det då! Det var även här jag fick åka till Danderyds Sjukhus för att planera operationen där de ska ta bort min gallblåsa. Båten togs upp ur havet (efter en sista tur) och vi blev som vanligt lite sorgsna av att säga hejdå för säsongen. Vi gillar verkligen Hedwig och det hon bjuder på under sommaren. Lilla Vera, som varit ute och hälsat på oss på ön alla månader under sommaren spred kärlek till oss alla även denna månad.
Oktober
Jag var så sjuk att Per fick åka själv hem till Emma och Victor för att bygga en ”trappa” vid deras utomhusdörr. Jag gick till läkaren efter att ha varit hostande och snörvlande i många veckor och fick mediciner, men fick ändå gå tillbaka igen lite senare då jag inte blev direkt bättre. Trots hosta och elände (eftersom läkaren sa att jag inte längre smittade) så åkte Per och jag med Martina och Göran till Grekland. Där var det varmt och skönt, men lite svårt att äta mat (pga. gallstensanfallskosten). Vi njöt dock av att vila! När jag kom hem från Grekland bestämde sig min kropp för att bli ”klok” och gav mig en väldigt arg visdomstand (som ska opereras bort så snart jag är frisk nog). Det tog 55 år innan jag fick min vishet, men nu är jag klok som en bok tydligen (tills tanden tas bort).
November
Hostandes gick vi med Martina och Göran på Pernilla Wahlgrens show ute på Cirkus på Djurgården. Vi åkte upp till min systers bondgård och lärde dem laga Texas Chili på deras eget kött. Jag var hos läkaren igen och fick denna gång antibiotika i ett försök att få ner sänkan till normal nivå och få mig frisk från hosta och bihåleproblem. I slutet av månaden, när jag faktiskt kände mig rätt okej med hostan, så tog jag mig till Paris för att träffa min nya chef och de ute i Europa som gör samma typ av jobb som jag.
December
Vi samlade familjen ute på Blidö och tog vårt sista farväl till bonusmoster Kickan. Jag gjorde återigen ett läkarbesök och fick denna gång kortisonsprej och inhalator för att försöka bekämpa bassiluskerna (som jag antagligen fick med mig hem från Paris). Vi gjorde så mycket korv en helg ute på ön att vi nästan tröttnade men när det väl var klart så summerade vi helgen som ”rolig”! Vi lagade julkalkon och fick kaminen sotad inne i stan. Båda sakerna för allra första gången i livet. Julmaten fick jag mest titta på, men för att väga upp den tråkiga (fettsnåla) kosten så visade vågen mer än sju kilo färre än vad den gjorde före gallstensanfallet i augusti. Inget ont som inte har något gott med sig!
När jag tittar tillbaka på mitt 2024 så blir jag varm i kroppen. Vilken tur jag har som har så många fina människor i min närhet! Kollegor, grannar, släktingar, föräldrar, vänner, barn och barnbarn – underbara ni!
Min önskan inför nästa år är att slippa allt vad förkylningar heter, och att alla i min stora fina familj får njuta av god hälsa också!!
Per å jag är inte så pigga. Snoriga och hostiga. Igen. Per är dock mer slut på energi än vad jag är så han gick och lade sig och vilade när jag åkte till affären och köpte mat.
För min delblev del råbiff med hackad silverlök, cornichons och kapris med en fettsnål senapskräm gjord på minifraiche. Per åt en vanlig hamburgare med ost.
Trots att Per och jag återigen är väldigt förkylda, som vi alltid blir efter att ha träffat vårt snuviga barnbarn, så ska vi fira nyår hos en av mina systrar (hon räds inte virus).
Finklänning och nyårsmiddag kräver inneskor känner jag så jag åkte förbi Skoman i Norrtälje på vägen hem till stan. De har alltid massor av fina skor, tofflor och stövlar.
Så även denna gång!
Jag hittade två väskor och ett par skor till morgondagen!
Per var hemma i Filmstaden för att se till att två sotare kom in i alla utrymmen och ut på taken när alla kaminer i bostadsrättsföreningen skulle rengöras och brandskyddsinspekteras, så jag åkte till Marcus och Sofie för att vara med Vera.
Vi lekte med hennes nya kök, läste böcker, sjöng och myste inhomhus, men var även ute i lekparken.
Vi lekte i sandlådan, klättrade på klättrrställningen, cyklade och smutsade ner oss på alla möjliga sätt.
Man kan ju till exempel åka rutschkana på många olika sätt!
Jag hade en mycket mysig dag med lilla yrvädret tills Per var klar med sotarna. Då åkte jag och hämtade upp honom och åkte ut till ön.
Vartannat år (udda år) firar vi julafton hos min syster och vartannat år firar vi på ”annat” sätt. Det har inte blivit någon tradition av hur vi firar jul de åren, men i år blev vi bjudna hem till Marcus och Sofie och det var vi glada för!
Sofies mamma Anneli från Karlstad var där med sin pojkvän Pelle. Sofies syster Ida och bror Anton hade båda rest in från Göteborg där de pluggar på Chalmers.
Ida och jag gick ut och lekte med Vera i lekparken och det verkade hon tycka var en perfekt julaftonssyssla.
När vi kom in i värmen igen gav Ida och Anton henne en stor och (visade det sig) mycket uppskattad present i form av ett fullt utrustat kök. Vera lagade mycket mat resten av dagen. Diskade gjorde hon också!
Vid julklappsutdelningen var Vera mycket behjälplig och söt. Hon sprang med sopor till sopkorgen och delade ut klappar som om hon aldrig gjort något annat.
Värdparet!
På kvällen när magarna var fulla av god julmat tog vi en promenad till Stockholms läns mest julpyntade hus.
Vi har varit vid det huset flera gånger tidigare eftersom vi har firat jul hos våra vänner några gånger och de bor grannar till detta hus. Det är helt galet roligt!
Efter lite sällskapsspel och mys så avslutade vi julafton och tackade för oss. Detta var en trevlig dag! God Jul!
