Jag och lillesyrran försökte tidigt i år (januari tror jag) att hitta en helg då vi kunde ses och umgås rejält. Vi började leta helger och fick leta fram till den här helgen i April innan vi fick till det.
Nu var det dags!
Vi tog min lilla Mini och åkte upp till dem så fort vi kunde efter frukost. Efter en kopp kaffe tog Per och min svåger tag i att få upp hö på ladans loft, medan syrran jobbade i trädgården.
Jag gjorde inte mycket mer än en lunch.
Det var dock en god sillalunch!
Den finska lapphunden, Kenai, linkade omkring med sin tratt och tassbandage/tossa. Han har ju nämligen gjort illa sig rätt rejält i tassen när han jagade bort en grävling från tomten. Det var inte grävlingen som gjorde illa honom utan han råkade springa över trasigt glas som låg på grannens mark. Han har sytt sin trampdyna och måste försöka ta det lugnt tills den läkt ordentligt.
Utomhus strålade solen och himlen var knallblå. Det syntes tydligt när jag stod inne i mörkret i det gamla huset från 1800-talet. Kontrasten var enorm.
Ute på gården bräkte fåren och var nyfikna när jag kom gående.
Baggen Bertil gick fram till syrran och gosade.
”Har ni något gott till oss?”
Kalvarna, kvigorna och kon tänkte nog samma sak… ”Kan vi få något smarrigt?”
”Lite gos kan ni få”, sa syrran och sprang in i hagen och gosade även där.
Hönsen kacklade helt plötsligt till väldigt högt och sprang från hela gården in i hönsgården. Vad det var som skrämde dem fick jag aldrig reda på. Vi räknade dock in dem och kunde konstatera att alla höns var kvar.
De tänkte dock exakt samma sak som fåren och korna.. ”Har ni något gott till oss?”
Eftersom de hade gett oss något gott….
….så kastade vi ut lite gotter på gräset till dem. De sprang ut ur gården igen.
Jag gick upp på balkongen och njöt av vädret medan alla de andra fortsatte jobba. (Mina knän tillåter inte så storslagna promenader)
Jag fick sällskap av Kenai.
Syrran höll fyr i bakugnen ute i det gamla huset som jag kallar ”missionsbryggskolehuset” och röken visade att hon lyckades bra med detta.
Huset har alltså både varit missionshus, brygghus och skola under sitt långa liv. Därav har jag lite svårt att bestämma mig för vad jag ska kalla det. Jag säger ibland missionshuset, ibland brygghuset och ibland gamla skolan.
Nere på grusgången spatserade Prinsen. Han är räddad från ett katthem och har haft ett jäkligt tufft liv fram tills han fick flytta hit. Jag tror han känner sig som i himlen nu när han bor som han gör. Det är han värd. Han njöt i alla fall helt klart. Det syntes på hans sätt att strosa.
Jag njöt också uppe på balkongen.
Jag fick sällskap av syrran som bjöd på ett glas rosé och massor av babbel. Skönt. Det var länge sen vi sågs!
Till slut gav Per och svågern, som nu jobbat med att ta bort fallna tallgrenar från kohagen, upp arbetet och kom och höll oss sällskap.
Senare på dagen flyttade vi ner en våning och satte oss i solen ute på farstukvisten.
Framåt kvällen bakade syrran ut pizzabottnar och så gick vi ut i missionsbryggskolehuset och kollade värmen i bakugnen. Den visade på MÅNGA hundra grader så vi kunde sätta igång vårt pizzabak!
Det var alltså därför syrran eldat i ugnen under dagen!
Vi gjorde två olika sorters pizza och båda var precis lika goda!
Vi avslutade kvällen inne i biblioteket innan vi trötta och nöjda sov över i ”det blå rummet”.
På morgonen njöt vi av frukost och snödroppar i solsken innan vi åkte hem igen!
Nu får vi se när vi får till en umgängeshelg igen. Jag vet inte när vi kommer åka till bondgården igen, men jag vet att vi kommer ses när bror fyller jämnt i helgen som kommer och jag vet att vi kommer ses på midsommar i ”storfamiljskonstellation”.
Det blir trevligt!