Dimman känns!

Vad är det för dag idag egentligen??

Det händer säkert något speciellt någonstans i världen, men här hos mig så var det nystart hos Dimman.
I sex veckor har jag bara degat, hängt i hängmattan, badat, druckit vin…ja ni vet ju!
Nu var det dags att träna det där förbenade vänsterknät igen dvs. rehab hos Dimman.
Det var SJUKT jobbigt och när jag var klar säger karlsloken ”ja…vi tog ju inte i så hårt idag, men…”

Jag tror han överskattar min sommarträning en aning, för jag känner redan av mina vader.

Det kändes konstigt att vara i Sumpan och bli tvungen att ta pendeltåget för att ta sig till jobbet.
Det fanns dock inget annat att göra. Folkpartiet bjöd dock på ett äpple som tröst.

Efter jobbet åkte hela familjen Hertz på galleri.
Fotoskolan hade utställning där de visar vad man kan göra för roliga saker med en bild.
Det är helt uppenbart att det är en hel del!!

Imponerade av eleverna åkte vi vidare till Liljeholmen och Thérèse och Peter.
Ikväll bjöd de nämligen på kramar!

…och väldigt god mat!!

Emma förälskade sig i deras soffor, men vill inte riktigt demonstrera precis hur mycket…

För att bevisa att det faktiskt ÄR SOMMAR!!! så satte vi oss på balkongen.

Hur mysigt som helst även om en del av oss fick stå upp 🙂

Eftersom ”det är en dag imorgon också” (vad är det för dumt uttryck??)
så var vi till slut tvungna att säga adjö av värdparet, som vant ställde upp på bild.

Tack för mat och sällskap, söta ni!

Isterband är en underskattad läckerhet

Jag vet inte vad som hänt idag. Det känns som om lyckan ler mot mig!

Per inte bara hämtade mig på jobbet utan följde utan vidare med till IKEA. Inte för att köpa något speciellt utan för att ”kika lite”. Han var trevlig hela tiden vi var där (även om jag såg att han led i restaurangkön). Emma städar båda badrummen, Marcus erbjöd sig att följa med Per och handla mat på ICA Maxi och jag har packat klart inför träningen imorgon hos Dimman.

Vad är det som har hänt??

Sköna söndag

Jaha, så var det söndag igen. ”Tiden går fort när man har roligt” heter det ju. Det är nog sant för den här helgen sa swosch och sen var den över. Idag har jag inte gjort så mycket nytta och det var riktigt skönt. Jag behöver det på nåt sätt. De tre kommande helgerna är redan bokade med ”saker att göra” så jag bokar härmed helgen vecka 38 till att göra absolut ingenting. Så. Bokat!!

Direkt efter frukost åkte Ingbritt, Barbro, Marcus och Emma från ön.
Två av dem skulle hela vägen till västkusten och två av dem skulle till Sollentuna.

Vi blev bara två kvar i Vitsippan.

Den ena tog det lugnt i hängmattan och läste ut boken jag fick av familjen Spångberg för några veckor sen. Den var så rolig att jag kom på mig själv med att ligga och fnissa då och då. Det funkar!

Den andra jobbade vidare med vedskjulet. Jag tror att det där byggandet är en form av terapi för Per, för han ser mycket glad och nöjd ut när han i lugnt tempo skruvar där det ska skruvas.

När virket tog slut (för andra gången) var tyvärr inte skjulet klart, men det löser sig säkert nästa helg. Stämmarsunds brädgård lär få ett besök igen…

När jag hade läst ut boken och vi hade ätit lunch, åkte jag faktiskt hemåt.
Jag hade ju ännu inte packat upp semesterprylarna hemma i Sollentuna. (Jag vet, chockande!)
På Furusundsfärjan kunde jag inte låta bli att fota det här underbara vädret.

Visst är det maffigt??
Fast det får mig att undra om sommaren är över…

Färjan var proppfull och som vanligt så känner jag hur folk stirrar på mig när jag
fotar allt runtomkring mig, men jag har faktiskt börjat vänja mig.

Per är faktiskt ännu kvar på ön och nyss fick jag den här bilden i ett mms.
Han har ersatt, den av blixten, trasiga fågelholken med två nybyggda.
Fina va?

…och medan pappa är borta och jobbar, så köper mamma maten hos någon som kan laga den!
Marcus klagar inte utan bär glatt hem pizzorna.

Vet ni vad??

Jag har gjort EN bra sak idag. Jag har packat upp mina semesterväskor!!

Svärmor på besök

Hej alla!
 
Idag har vi haft besök på ön av Pers mamma och Pers faster, Ingbritt och Barbro.
Vi har dessutom haft besök av solen och en glad ekorre.
Det har varit alla rätt alltså!
Ekorr'n satt inte i granen, men i hasseln

Pappas tak är nästan klart.
Det som saknas är ytterligare ett besök;
från plåtslagaren.    

    

 Augusti kräver bad, så vi gick ner till bryggan.    

  

 Där var det otroligt….vackert!    

  

 Vackert, så det är helt galet!    

  

Ska man dessutom ha roligt så vänder man sig åt det där hållet…     

  

 Även om jag faktiskt vände mig åt andra hållet…    

  

 …och längtade åt det här hållet!    

  

 Jag skulle i och för sig inte åka med 🙂    

  

 Självklart måste man ta sig en tur när böljan är blå.    

  

 Jag stannade dock hemma och badade och tvättade håret.    

  

 Jag la mig på bryggan och kikade upp mot himlen. Phoooo!!    

  

Jag kikade ut över fjärden och njöt!     

  

Det ska va gött att leva!     

  

 Majsan was here. Kolla bevis i bild!    

  

 Helt plötsligt kom busungen Per och körde en sväng framför bryggan. Svärmor vinkar!    

  

Väl i land så satte sig även Ingbritt och njöt!    

  

När hon inte busade med Mackan förstås 🙂     

  

 Hej!    

  

 Till slut gick vi hemåt…    

  

… till förmiddagskaffet!    

  

När jag torkat helt och hållet satte vi oss i bilen och åkte till Blidö Wärdshus. 
Först tog vi oss en sightseeingtur över ön men sen blev det lunch.     

  

Lunchkaffet fick vi dock hos Pappa och Kina på Café Granö!     

  

 Där mötte jag den här snubben (Snubban?)    

  

 Marcus tog min kamera och så fick fotografen vara med på bild också…    

  

 Så då tvingade jag honom också att vara med!    

   

Efter fikat gick Per och byggde på sitt vedskjul, jag klippte gräsmattan, Emma sov, Marcus slappade inomhus och Ingbritt och Barbro satte sig i solen på altanen. Det var lördag helt enkelt.   

     

När gräsmattan var klippt och snygg var jag dessvärre äcklig och varm.
Det fanns inget annat att göra än att gå och bada igen 🙂   

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

   

Det ska va gött att leva!!

Jag mår bättre, tack!

Tack för att ni bryr er! Jag mår faktiskt mycket bättre idag. Jag vet inte vad som hände igår,  men det var riktigt läskigt. Jag hoppas verkligen inte att det händer igen. Jag har tagit det lugnt och suttit så stilla som jag kunnat under dagen och det har gått bra. Bra, fast jag varit på jobbet till och med! Jag tog mig in till jobbet eftersom vi hade planeringsdag idag. Vi satt på Sergelkontoret precis hela dagen. Dagens beslut beseglades med en femkamp på Gröna Lund!! Jag sög…jag var sämst…mitt lag förlorade. Ett förlåt är på sin plats till John, Malin, Lena och Annalena. FÖRLÅT. Jag får skylla på att jag inte är på topp…eller nåt 🙂

Efter att vi tävlat åt vi middag tillsammans. Det var verkligen en bra och trevlig dag. Tack alla kollegor!!

Efter maten fick jag skjuts hela vägen hem av Linus. Tack även till dig!! Jag packade på tre och en halv minut (vem är jag och vad har jag gjort av den Maria som packar i ett par dagar?) och sen drog jag raka vägen till Blidö. Svärmor Ingbritt är nämligen på besök och då ville jag åka ut så jag hinner träffa henne något innan hon åker hem igen. Ungarna följde med mig i bilen och de höll mig vaken hela vägen ut. Bra det!!

Karusell

Jag satt på pendeltåget när jag började må dåligt. Jag blev kallsvettig, snurrig och visste inte vad som var fel. Jag blev sämre och sämre och började andas mer och ofta för att försöka må bättre. Jag bytte till bussen vid Sollentuna Station. Nu tänkte jag att folk runt omkring mig måste undra för jag kände mig helt likblek. Jag satte mig med huvudet mellan benen och då fick jag lite lite lättare att hålla balansen. Jag tog tag i sätet för att hålla balansen. Jag hör, någonstans långt borta, att jag blir tillsagd att ställa mig upp eftersom det kommer en barnvagn. Jag säger ingenting utan reser mig upp. Världen gungar. Efter två busshållplatser ger jag upp och vinglar av bussen. Bänken i busskuren ser mycket lockande ut och jag lägger mig där. Bilarna åker förbi men jag hör dem inte, ser dem inte. Ligger där i några minuter och letar sedan blundandes efter min mobiltelefon. Mina armar och händer sticker konstigt och jag fumlar. Ringer på nåt sätt till Per och säger att han måste hämta mig…

Jag har legat i sängen sen jag kom hem (jo, Per kom och jag låg i baksätet hela vägen hem och var rädd för att svimma). Nu har jag känseln tillbaks i armar och händer, jag är inte lika kall och svimfärdig. Jag har druckit en kopp te och ätit två smörgåsar. Jag kan inte sitta upp för då börjar det snurra igen. Jag ger er fem minuter liggandes med datorn på magen, men nu ger jag resten av kvällen till vila. Blundandes.

Karusell??

Spegelbilden…

…visar att jag har massa fräknar efter sommarens soliga dagar.
Hoppas de sitter i länge!!

 Mia är en prickig korv!

1999-2010

Idag har jag jobbat elva år på mitt jobb. Grattis till mig och grattis till Manpower!

Jag är nog inne på sjätte eller sjunde tjänsten, så jag har verkligen inte haft någon långsam period
 på ett och samma ställe. Jag har lärt mig otroligt mycket och lär mig fortfarande saker varje dag.

När jag firade tioårsjubileum förra året, firade jag och apan också tio år som vänner. Detta eftersom vi möttes för allra första gången den dag jag klev in genom företagsdörrarna. Som ett minne av den dagen och som en symbol för vänskapen mellan oss så har jag siffran TIO på mitt armband. Jag fick den berlocken av apan förra året! Tack för att du finns Thérèse!

De uppenbara frågorna idag är:
Hur länge till kommer jag att jobba kvar och vilken siffra kommer att hänga runt min handled i framtiden?

 

 

 

Människor kommer och människor går
det blir många möten genom livet.
Somliga lämnar tankar och spår
som går till huvudarkivet.

Många personer kring livet  det finns
och alla är en unik individ.
Första fröken man säkert minns
och vänner från barndomens tid.

I yrkeslivet susar folk förbi
namn kan fastna för en tid framöver.
För några man känner varm sympati
som blir vänner man behöver.

Det finns människor man aldrig kan glömma,
man träffats en tid av något skäl,
som gett minnen man vill spara och gömma
och som etsat sig fast djupt i ens själ.

Vem är jag, och vad har jag gjort av Maria?

Goafton!!

Jag har alltså jobbat i två dagar och efter en och en halv var det dags att andas lite. Det gick lite för fort för mig där inne på kontoret. Sagt och gjort, jag gick ut på en lunchpromenad!! Fast jag började förstås med en hisstur i riktningen ”nedåt” i sex våningar innan själva gåendet började. Det får ju finnas gränser för det nyttiga.

Jag kollade faktiskt på klockan, och det tog mig exakt sju minuter att komma ner till Karlbergs slott. Nära.

Kanalen var smockfull av båtar och jag drömde mig tillbaks till senaste båtfärden med Gurgela. Oj, vad blöt jag blev. Det blåste nio sekundmeter och alla i båten blev översköljda av vatten eftersom vår båt är för kort för såna vågor. Fniss! Det var ett kärt minne som fick mig att gå omkring och le en stund.

Näckrosor i kanalen. Undrar hur läskiga de är under ytan?
De är fina ovanför ytan i alla fall 🙂

Efter en stund var det dags att vända blicken ”hemåt” igen.
Där borta ser man var jag jobbar. Typ.

På vägen tillbaks såg jag de i Stockholm ”världskända” kaninerna.
Så söta men så felplacerade…

Det var verkligen jätteskönt med en promenad. Det gav bra energi. Jag ska nog ta en imorgon också!
(Kanske t.om. skippa hissen?! Nja….)

En smart dotter lyckades övertala mig att åka till Stinsen och äta middagen där istället för vid middagsbordet. På nåt sätt lyckades båda avkommorna sen få mig att villigt betala för block, kalendrar och sånt till skolan också. Det KAN ha att göra med att jag vill att de ska plugga, men borde de inte använda studiebidraget till sånt? Hmm…. Till slut hamnade vi alla fall på ICA Maxi där vi handlade lite förnödenheter. Jag kan inte låta bli att visa deras helt nyöppnade fisk- och köttchark. Jag vet en familjemedlem som kommer att gå igång på den. 🙂

Burr!! Jag blir lite rädd när jag inser att någon har snott mig. Jag är någon annan. Jag är i alla fall inte mig själv! Jag har varit hemma sedan i söndags kväll och jag har inte packat upp semesterväskorna, jag har inte vattnat blommorna, dammsugit eller städat i övrigt. Min tvättstuga ser ut som ett kaos…

Vem är jag, och vad har jag gjort av Maria?

Back to the grind

Ikväll höll det på att inte bli något blogginlägg. Jag hittade helt enkelt inte hit. Det låter ju helt galet men jag kom inte ihåg adressen till ”där jag loggar in”. JISSES. Nog om det…jag är här nu! 🙂

När alla i familjen hade hittat hem till middagsbordet idag, så tog vi tag i att fylla det ”blanka ark” som hösten än så länge är. Det är så underbart skönt när en ny termin drar igång. Ingenting är missat. Ingenting är för sent. Ingen har gjort fel, ingen har missat något prov, försovit sig eller schabblat bort något viktigt papper.  Man har än så länge alla rätt och allt är möjligt!! Som de sa i ”Youv’e got mail”:  Visst är hösten fantastisk?! It makes me wanna buy a bouqet of sharpened pencils! Vi fyllde vårt ”vita ark” med tankar om vem som gör vad och när, hur vi ska se till att företaget ”Familjen Hertz” rullar på och att alla bidrar som olja i maskineriet och så pratade vi om vad som händer framöver så att alla har koll. Nu ska vi se till att hålla arket vitt och slätt. (Vi kanske inte kommer att klara det, men vi vill försöka.)  Hur gör ni i er familj?

Just det…jag började jobba idag igen. Det var roligt att få träffa kollegorna och höra hur de haft det. När vi hade ett möte för att sätta lite regler på vårt vita jobbveckoark så kändes det faktiskt helt rätt. Dessutom åt jag Sushi till lunch. Oj, vad det var gott!!

Nu måste jag gå och göra lite nytta för klockan elva ska jag ligga i sängen. Det mår jag bra av. I alla fall imorgon bitti klockan sex. 🙂

Puss