Voff

Idag är det tisdag. Ni vet ju att jag väger mig då. Det ska ju rapporteras till viktväktarna hur det går med viktnedgången. Förra tisdagen orkade jag inte ens rapportera hur det hade gått. Jag har ju stått helt still i FYRA veckor!!! Idag hände det dock. Äntligen! Jag hade gått ner 1,3 kilo den här veckan och för det tackar jag min viktcoach Åsa. Tack för att du gick igenom mitt matintag och talade om för mig att jag åt för lite. När jag tränar så får jag ju extra “poäng” att äta upp och det har jag totalt ignorerat i tron att det skulle gå sååå mycket bättre att gå ner då. Den här veckan ökade jag på menyn med mer mat och då gick det ju så mycket bättre!! Tretton hekto neråt. Jag tackar ja!!

Å så nåt helt annat: Imorse kände jag för att göra mig lite extra fin.

Jag la därför lite extra tid på mig i badrummet. Jag duschade och tvättade håret, torkade mig omsorgsfullt och smörjde sedan in min uttorkade vinterhud med bra hudkräm lite extra noga än i vanliga fall. Jag borstade tänderna och istället för att sätta i linserna och sminka mig så fick jag smörja ögonen med Visine eftersom jag är förkyld. Linser och förkylning hör ju inte ihop. Smink hoppade jag över eftersom ögonen tåras.

Sen började jag med något jag alltså gjorde bara för att bli så där fiiiiin som jag tänkte att jag skulle bli. Jag fönade håret torrt. Det gör jag inte annars. Då får det bara torka och bli lockigt. Nu fönades det alltså. Sen tog jag fram plattången och jobbade igenom håret hårtest för hårtest. Jag har mer hår än man tror visade det sig. Till slut var jag så där fint platthårig som man bara tycker att man är när man faktiskt har lockigt hår egentligen. Har man platt hår så tycker man såklart att det är jättetråkigt. Jag tycker det är fint.

Där stod jag och tittade på mitt verk i spegeln och insåg att luggen liksom ville glida ner framför pannan och för ögonen. Det var jag ju tvungen att avhjälpa så jag öppnade skåpet och letade efter någon form av gele, skum eller spray. Någon sådan fanns inte att tillgå. Inte på min sida av skåpet i alla fall. Däremot fanns det tre olika typer av vax på Marcus hylla. Det funkar väl tänkte jag och öppnade en fint färgad burk.

Kletigt. Bäst jag värmer det mellan fingrarna så där som frisörerna gör beslutade jag mig för. Värm. Värm. Jaha, nu då? Bäst jag tar en yttepyttemängd så det inte blir fel. Jag drog lite hit och dit och tyckte jag blev superfin.

Jag åkte till jobbet och jobbade väl någon timme innan jag var tvungen att “gå och pudra näsan”. I spegeln möts jag av en hemskt glåmig (inget smink) och inte bara platthårig men fethårig person. Jag såg ut som en blöt hund. Luggen bara hängde där alldeles fet. Det var INTE smickrande…

Suck.

Vad lär jag mig av detta? Jag är bäst som jag är. Jag ska inte göra mig till!!!

Det här inlägget postades i Mias dag och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.