Hoppet har återvänt till mig – slipper jag tippen?

Idag var jag tillbaks hos doktorn för att se vad mina prover hade att säga. När jag satt i väntrummet öppnade han dörren och log stort. “-Man hör tydligt att du har kommit hit. Oj, vad du hostar!” och så fick jag komma in till honom för att göra lite mer kontroller. Den här gången av lungorna. Han lyssnade och lyssnade och jag fick blåsa allt jag kunde i ett tjockt rör. På fingret satte han en plastsak som mätte syresättningen i blodet. Allt lät och såg bra ut så han satte sig lugnt ner på sin stol.

Han vände sin datorskärm mot mig och började gå igenom den långa listan med provsvar. Mina värden var så bra sååå! Inget fel på vare sig njurar, lever eller sköldskörtel. Inte hade jag någon reutmatisk eller sockersjuka heller! Gammaglobulin (heter det så?) och immunförsvarsmojset 1 och immunförsvarsmojset 2 var också bra. Så där höll han på tills han kom till zinkvärdet. Det var lite i lägsta laget, men inte farligt lågt. Jag ska dock ta och börja äta det i form av brustabletter. (När jag senare läste om zinkbrist så inser jag att jag har flera av symptomen för just det…)

Sist av allt sa han att de hittat elaka bakterier i min näsa och att hade mitt allmäntillstånd inte varit så dåligt, eller jag varit förkyld så himla ofta och länge så hade han antagligen inte gjort något åt det, men eftersom jag antagligen gått med dem sen i våras så var det dags för en kur antibiotika. Jag tror att både han och jag var glad att han hittat något som går att fixa istället för någon läskig sjukdom. Fast lite “Skit också!”-känsla får man ju när man varit sjuk så mycket och det visar sig att tio piller ska räcka för att få mig frisk.

Oftast får man ju bihåleinflammation, öroninflammation eller halsfluss när viruset går över till bakterier, men inte på mig inte. Nej då, inte ska jag få ont eller feber som gör att jag fattar att jag behöver medicin. Jag tror att det är en förkylning och travar på månad efter månad.. SUCK!

Jag åkte alltså till apoteket och log brett när jag bad om att få hämta ut mitt penicillin. Tamten på apotektet sa -“Det här är inte penicillin. Det här är mycket starkare grejer“. Bra där, tänkte jag. Ta i ordentligt så vi blir av med skiten.

Håll tummarna att det här är det sista jag nu ser av förkylningar på bra länge!!

Härlig tjuvstart!!

Nu har jag börjat hosta också. Utöver att snörvla menar jag. Det är ju så där lagom kul, så jag satt i soffan med en kopp te och funderade på vad som skulle pigga upp mig. LJUS! Jag bestämde mig därför för att adventspynta redan idag. En hel vecka för tidigt!! Per åkte till Chicago igår så han är ju inte hemma och kan stoppa mig, så jag satte igång!

Jag tog en FÖRE-bild bara för att visa hur det såg ut när jag åt frukost. Ja…jag åt i vardagsrummet framför tv’n. Busigt!

Det första jag gjorde var att byta gardiner!

Det andra jag gjorde var att vaxa in den praktiska kistan där vi förvarar allt vi inte vill att ni ska se…

Sen var det dags att fotografera köket.
Här är FÖRE-bilden ur ena vinkeln..

…och ur andra vinkeln.

Sen gick jag ner i förrådet och hämtade lådan märkt “ADVENT”.
Julstjärnorna hittade upp i dörröppningarna
(och i alla sovrumsfönster, men de får ni inte se.)

Tavlan som min vän Sannah målat passar ännu bättre så här års!

Med lite nya ljusstakar och blockljus här och var, så blev det alltså så här i vardagsrummet:

Så här dags på dagen var Marcus sugen på något gott, så vi åkte till Stinsen och åt.

Nu på kvällen ser det betydligt mysigare ut här hemma än vad det gjorde i morse!
Tänk vad lite ljus kan göra!

Ljus och lyktor gör susen!
  

  

Och har örterna gått åt helt och hållet så kan
man alltid lägga något annat snyggt i krukorna!

I köket har vi den enorma julstjärna som vi hittade för många år sen inne i Stockholm. Den börjar faktiskt sjunga på sista versen, så hittar jag någon fin så får den nog följa med hem. Jag gillar dock den här vita med massa silverglitter så den byts inte ut mot vad som helst.

Jag måste visa er de här fina julgransprydnaderna som jag hittade idag.
Visst är de fina?!

STÄMNINGSLJUS

Nu är det bara en sak som är fel här hemma.
Jag har ingen att mysa med. 🙁

Emma jobbar, Marcus ska strax iväg på Swedish House Mafia och Per är ju, som jag skrev, i USA. Jag funderar faktiskt på att åka till ICA och köpa med mig lite löjrom och göra mig en “fest för en!”

C-vitamin

Första gången jag flög till Indien fick jag frågan från min kollega, och mitt resesällskap, Linda om jag ville ha lite ansiktssprej. Jag förstod inte riktigt frågan, men såg hur hon tog upp en liten flaska ur handbagaget och sprejade sig i ansiktet. Hon såg mycket nöjd ut så jag tackade “ja”. Det visade sig att den lilla duschen piggade upp mitt resetrötta ansikte. Jag vet inte om det syntes, men jag kände mig faktiskt fräschare och piggare.

Nästa gång jag skulle ut och flyga så gick jag och köpte en likadan liten flaska. 🙂

Det kanske inte hjälper, förbättrar något eller har någon botande effekt, MEN det är härligt att spreja ansiktet med BodyShops “Vitamin C, Energising Face Spritz” även när man är förkyld. Det står ju att det är C-vitamin i den så det kan ju inte skada tänker jag och har unnat mig den lyxen några gånger under dagen.

Har ni provat?

“Trick or Treat?” eller “Hon är hemma!”

Emma är hemma!!

Efter tjugotvå timmar på resande fot landade Emma äntligen hemma på Arlanda. Hon var trött, men ändå full av energi. Vi har fått höra mycket från hennes resa och hon har faktiskt inte slocknat ännu. Att hon bara orkar…

Med sig från Florida hade hon den här kepsen,
som kändes väldigt familjär 🙂

Det kändes som att USA kom hem med Emma, för det ringde på dörren i ett och där utanför stod det varje gång små ungar som frågade om de tänkte ge dem godis eller om de skulle busa för oss. Till slut gav Marcus upp och åkte iväg och köpte godis.

Hur gamla är de här barnen? Efter att ha frågat “Trick or Treat?” och fått massa godis i sina påsar så bad de Emma om hon inte kunde ta en bild åt dem. De skulle “lägga upp den på Instagram senare”. VA?? Ska så där små ungar ens veta vad det är?

I övrigt anser jag att två förkylningar per år är en lagom dos. Inte mer! Idag kände jag mig ännu sämre och anser som sagt att det är någon annans tur nu!

Förkyld igen och därmed jäkligt sur!

Fråga: Hur många gånger ska jag bli förkyld under ett och samma år?

Svar: Så många gånger så det inte går att räkna!

Jag kunde inte sova inatt. Jag hade så vansinnigt mycket gegga i min hjärna att jag var tvungen att gå upp mitt i natten och skölja igenom huvudet med nässköljaren. 🙁 Jag har alltså fått en dunderförkylning igen! Den förra har ju knappt gått över! Den här gången känner jag redan av trycket över öron och panna. Skit. Skit. Skit. Skit.

Jag har alltså varit hemma från jobbet idag. Jag har legat i sängen och tittat på film på Netflix och så har jag stängt av strömmen till frysen och frostat av den. Det är det enda jag orkade ta mig för. För där gör man ingenting. Man bara ställer en av lådorna under frysens lilla avrinningstapp och lyssnar på det porlande vattnet. Ja PORLANDE, för det var inte lite is i vår frys. Det var en glaciär som flyttat in!

En helt vanlig söndag på ön

Jag är så himla less på att vara förkyld!! I morgon har jag dessutom en tandläkartid där jag förväntas sitta med munnen öppen i 50 minuter. Hur kul är det när man är tokförkyld och hostar och fräser? Jag ska ringa dem imorgon bitti och se om vi kan skjuta på besöket…

Det här är min dag om man bortser från alla näsdukar och nysningar:


Vi köpte ju virke på brädgår’n och självklart skulle det bli någonting…


Jag har märkt att Per nästan blir glad när jag ber honom bygga ihop något praktiskt…


Maja verkar också tycka att det är skojigt.


“Titta! En jätteliten skruv, Per! Ska du ha den?”


Det Per byggde var en liten “dölj-det-där-fula-vattenlås-röret” -grunka. Norrtälje Kommun vill ju dessutom att tomtnumret ska vara tydligt utpekat och jag gillar INTE skylten.


Det löste Per genom att bygga en liten uppochned-vänd låda som jag kanske kan ställa en kruka på? Det ser i alla fall inte lika fult ut…


Den kan man ju sitta på!


Helt plötsligt såg jag hur Alexander kom gående med ett vattenpass och någon underlig stålpryl i andra handen. Ska han också bygga nåt?


Nä, det visade sig att han och hans far (min kära lillebror Henrik) var i full färd med att knäcka till min altandörrs gångjärn. Hela dörren hänger nämligen snett. Alexander skulle självklart hjälpa till!


Det visade sig att det inte räckte med att knäcka till järnen på dörrkarmen utan helt plötsligt åkte hela dörren av och så knäcktes det lite järn även på den.


Hepp! Nu hänger den rakt!!!
Tack söta bror! Vad skulle vi göra utan dig??


Sen kunde ju inte jag låta bli att ta några små turer ut i det gröna. Det blir lätt så när solen skiner. Här ovan ser ni t.ex. att hösten – det är spindlarnas årstid! Hua!


Än så länge har lövträden kvar mestadelen av sina löv och mellan dem ser vi bokeh.


Minns ni flugsvampen jag tog bild på igår? Jisses!!! Den har växt massor bara över natten! Jag hoppas verkligen att alla som går förbi den här svampen låter den vara ifred, så att jag kan se hur den ser ut på torsdag kväll. Växer den i den här takten så lär den vara stor som ett hus då….


Jag har gått om ormbunkar hemma i Sollentuna, men även på landet växer de och frodas.


Blåbär från odlad buske.


Vackra små strån vid havet.


Hack Hack Hack Hack Hack


Sen kan jag så klart inte låta bli att ha en liten radda med bilder på gosungarna….


Busunge – det kan man se i blicken


MIA!!!
(Maja och Frida hade gått och letat efter mig när jag var ute på promenad.
Här hittar de mig!)


Här vill hon egentligen inte fotograferas, men hon ställer upp för min skull.
Hon kan verkligen det här med att modella!


Alexander tränar cykling.
Snart är det dags att höja upp stödhjulen säger hans ömma fader…


Varje gång Per satte igång sågen sprang Maja runt huset för att rädda sina öron från oljudet. Hon var sååå söt! “Vi måste gömma oss nu, Mia!”


Alexander är en så underbar storebror. Här har han lämnat sin egen cykel och hjälper Maja genom att putta hennes lilla trehjuling där hon tycker att det lutar för mycket.


Det jag tänker på när jag ser den här bilden är att Maja är lärd av sina kloka föräldrar att “cykel = hjälm på!” Så även för en trehjuling. Hon lär nog inte glömma hjälmen när hon blir stor.


Maja har pallat äpplen från farmor Kinas träd.


Underbara rödhåriga gosunge!

Det regnar idag….

Det är skitväder på ön (och på många andra ställen i Sverige om jag förstått det hela rätt) och att det är lågtryck det syns tydligt på de två stenarna som min morfar lämnade kvar vid strandkanten en gång på det tidiga 70-talet när han gjorde iordning båthamnen. De här stora stenarna brukar alltid stå till tjänst med att visa oss vattenläget. Sten på torra land=högtryck och lågt vatten. Sten helt dold av vatten=lågtryck och galet högt vatten. Idag är de dolda till lite mer än hälften vilket betyder att det måste vara en knapp halvmeter högre vatten än normalt. Dåligt väder alltså!

Jag gillar när man kan gå och sätta sig på den svarta stenen torrskodd.
Då är det fint väder!!

Solen har verkligen haft det tufft idag. Det gick bara inte för den att tränga igenom molnen. Även om vi på den här bilden faktiskt kan ana den där uppe i skyn.

Vattenringar

Utsikt mot Svartlöga

Per funderar på om det är dags att ta upp båten…

Ormbunkar i underbar höstskrud

Några av våra tallar har gula barr. Enligt vissa internetsidor är det ett tecken på en säker död. Enligt andra sidor på samma internet är det bara vissa tallars sätt att göra sig av med de barr som gjort sitt. I vår får vi svaret på vem som har rätt.

På förmiddagen åkte vi till Stämmarsunds Trä och köpte lite virke.
Här ska byggas!

På pappa och Kinas tomt växer den här härligt röda och farliga svampen.
Flugsvamp utan “flugor”…

De här bor på vår tomt!
Flugsvamp med gott om “flugor”.

 

WFH

Idag har jag suttit upp nästan hela dagen. Jag har suttit i fåtöljen i vardagsrummet och jobbat. Jag hostar och snörvlar så det är skönt att slippa träffa folk. Golvet runt mig ser ut som en vit matta gjord av näsdukar. Halvofräscht 🙂 När jag msn’ade med chefen så sa han att min klädsel “pyjamas” skulle vara okej även på kontoret. Han var dock lite mer osäker på den där “mattan”…

Nu ska jag försöka att inte gräva ner mig i varför jag alltid blir så sjuk av helt vanligt virus och istället försöka mig på en dusch. Ha det gott!

 

“Att vara ute och röja” har olika betydelse när man är 20 år och när man är 40+

Vi har fått mindre sol på vår tomt än vad vi önskat de senaste åren. Detta pga. alla höga träd runtomkring på tomten. Under veckan har min pappa fällt en vansinnigt massa träd för att hjälpa oss få mer sol. Det är svårt att tacka för en sån underbar tjänst. Tack räcker liksom inte. Trots detta är tack ändå det jag måste börja med:

TACK PAPPA!

Idag var första gången som vi såg resultatet av den här röjningen och eftersom jag är dyngförkyld så var det Per som åkte på att påbörja “städningen” efter storverket som min pappa gjort, dvs. “Dra och elda ris!”

Det låg fällda träd lite här loch var.
  

Underbart att se dem på marken och dessutom kubbade.
 

Det var bara att sätta igång och “städa”
 

Det här trädet som i princip var fyra stycken (kan man se på stubben) var en sälg. Vaggvisan “Sov du lilla videung” får nu en helt ny mening 🙂
Jag klippte dock av några små grenar som jag nu har i en vas!
Videung är ju sååååå fint!
 

Väl lärd av brandmännen i familjen så hade vi självklart dragit fram vattenslangen ändå fram till brasan!!
 

Hela dagen eldade Per.
Outtröttligt! 

Pappa hoppade i jobbkläderna så fort han förstod att det fanns träd kvar på tomten som vi ville ha bort..

Det är tur att han kan det där med motorsåg, för det kan inte vi!

Själv har jag inte gjort någon nytta alls idag. Jag tog bara en kort promenad ner till havet, letade efter huggormen (som nog sov eftersom solen inte sken) tog en bild som visar att isen har släppt från stranden men ligger kvar litegrann på vattnet.

Nu sitter vi inne i Vitsippan och njuter av att det är betydligt mindre “att-göra” på tomten än vad det var i morse. Här är beviset för att Per kämpat hårt idag: