I går kliade det i Per tror jag….vi har ju suttit instängda i Solna ett tag pga våra sjukdomar som jag drog hem från Indien, och det är svårt att hålla Per instängd, så nu när hans huvudvärk från covid lagt sig en aning så drog vi ut till ön.
Idag när vi gick en kort promenad ner till vattnet så insåg jag att det var rätt beslut. Man mår bättre bara man kommer ut hit ut i skärgården. Det går inte att undvika!
Jag gillar verkligen Color Catchers. De gör livet lätt för mig när jag vill fylla tvättmaskinen men inte har en tvätt av samma färg för att fylla en maskin.
Idag skulle jag t.ex. tvätta täcke, påslakan, lakan och madrassvar till den barnsäng som jag fixat till vårt framtida barnbarn och då de var både vita och mörkblå och då inget av det fyllde en maskin så kastade jag in alltihop på en gång samt slängde in några nya kritvita handdukar också.
På toppen slängde jag in en Color Cather och sen tvättade jag alltihop i samma maskin.
När allt var klart såg Color Catchern grådaskig ut och tvätten var finfin och inte alls färgad av varandra. Här nedan ser ni hur Color Catchern som jag lagt ovanpå de vita handdukarna fångat överskottsfärgen från svart och blått…
Har ni provat??
Ni har väl inte glömt att jag ska bli farmor? Nu är det inte långt kvar!
Idag vaknade jag till en mjölkvit gård
Även ut mot gatan var det suddigt
Hade ni detsamma?
Tyvärr har vi ingen direkt energinivå här hemma, men vi kämpar på med nedmonteringen av vår lägenhet i väldigt långsam takt.
I köket har Per tagit ner den lilla söta stringhyllan där mina kaffepoddar bodde och han har även skruvat ner handdukshängaren som satt där under. Nu är det bara favorittapeten kvar.
På kontoret har Per monterat ner den stora hyllan där alla mina pennor och pysselgrejer bodde och nu är det sorgligt kalt där inne. I alla fall åt det här hållet där det enda som kvarstår är kulören ”Vågskum” från Alcro.
Åt andra hållet är det dock allt annat än kalt 🙂
Idag skulle en av de kollegor som jag reste med till Indien få besked på vad det är för skoj som bor i våra magar, men tyvärr kom aldrig något sådant besked.
Jag är så svag och nere nu av både magproblemen och covidsymptomen, så jag ringde min vårdcentral utan att ha fått besked om vad andra har i sin mage.
Sköterskan jag pratade med var mer än förvånad och lite besvärad när hon hörde om mina symptom. Hon visste inte alls hur hon skulle lösa mitt dilemma med att behöva sjukvård, men samtidigt vara smittad med covid och alltså inte vara välkommen på vårdcentralen, så hon bad helt enkelt läkaren att ringa upp mig i stället.
Jag har väntat på det samtalet sen klockan tio i morse, men inget sånt samtal har kommit. Jag får helt enkelt ringa igen i morgon. Tjoho!
PS. Glädje-Tjoho’et ovan är ironiskt. Det finns inget glatt eller härligt med detta. Fy fasen vad trist det är nu… DS
Idag infaller vårdagjämningen!!
Här händer inget annorlunda eller nytt. Nä, jag är fortfarande lika sjuk i två sjukdomar som förut. En av dem är bevisad (covid) och den andra gör sig påmind hela tiden men har än så länge inte fått något namn. Jag hoppas mina kollegor som har samma symtom får sina läkarbesked på måndag så jag får en aning om vad det är för nåt.
Vi vilar och kollar film och när orken finns så gör vi en aning nytta, som att montera ner tv’n från väggen. Vi ska ju flytta snart!!
I kväll kom vår fina dotter Emma och lånade Pers svarta fluga. Hon och Victor skulle på galej och de kunde inte Victors fluga i deras nyinflyttade hus. Hon höll såklart avstånd till oss så detta var det närmsta jag kom!
Det händer inte vansinnigt mycket skoj här i hemmet. Jag är ju sjuk och springer antingen på toa eller snyter mig, men:
Jag är tacksam för att vara hemma i tryggheten.
Jag är glad att ha Per bredvid mig (även om han håller avstånd).
Jag förstår att det kunde vara värre pga coviden jag bär på, så jag är otroligt tacksam för mina fyra vaccinsprutor.
Jag har en ny bästa kompis: lättåtkomliga snytservetter 🙂
Idag skulle jag vara tillbaks till det normala livet, men med antagen salmonella och bevisad covid så känns det inte så vanligt eller normalt.
Idag har jag regelbundet pumpat mig full med alvedon och jobbat bort ”måsten”, men jag har även tackat nej till möten och skjutit saker till nästa vecka då jag hoppas må bättre (håll tummarna).
Det jag ska göra nu i kväll är att rabbla det internationella bokstaveringsalfabetet. Det var nämligen något som Kicki ville lära sig när vi var i Indien och vi kom till bokstaven S.
Nu är det T till Z kvar att lära oss!!
