Författare: mia

Det tar emot.

Ordentligt.

Varje gång jag ska iväg till gymet för att göra de övningar som fysioterapeuten sagt till mig att göra för mina knän.

Jag går ändå. Trots motståndet. Jag vill ju kunna just det: gå.

Jag gick och badade så fort jag vaknade på söndagsmorgonen. Det var mulet och lite ruggigt, men sånt hindrar inte mig. Är jag på ön, så badar jag. Det är sen gammalt. Jag hann dock inte ens ner till bryggan förrän det var fint väder 🙂

När jag hängde upp min baddräkt och min hamamhandduk från Ottomania (som torkar så fort att jag nu inte kan använda andra badhanddukar. Frotté används mycket sällan. Vi är ju ofta väldigt många här i huset och om vi använder Hamam så kan jag hinna med att hålla handdukarna rena eftersom de torkar så fort, både efter bad och efter tvätt) så gladde jag mig åt de söta blåklockorna!

När de andra i huset hade vaknat åt vi en god frukost. Efter en stund tog sig Emma, Victor och Per ut på en joggingtur. Jag dammsög huset och började packa ihop mina grejer.

När de kom hem igen, och duschat och fräschat till sig, blev det korv med bröd-lunch. Vi gav oss sedan i kast med några rundor av spelet ”Risk”. Victor vann den första och jag den andra. Emma ville inte ha revansch, så istället tog vi en promenad längs strandkanten.

En härlig dag med härlig väder!

Emma och hennes far! ❤️

Söndagen började ta sig mot sitt slut så vi tackade för oss och tog oss hemåt stan. Än så länge känner jag ingen söndagsångest – men jag kan förstå (när jag tittar på bilderna från just den här söndagen) att det kommer bli värre med det närmare vintern… Människan behöver sol och ljus! Hur ska man annars få ork att ta sig igenom arbetsveckan?

Lördag lunch blev nästan självklar med tanke på all pesto vi gjorde av vår basilika: Pasta Pesto med mozzarella. Vi var fyra som åt av den då Emma och Victor hade dykt upp på förmiddagen. Efter lunch gick vi ner till havet och badade.

Det var ju så väldigt varmt uppe vid huset och vi förstod varför när vi såg havet. Inte en vindpust någonstans!

Avsvalkad, eftersom havet endast bjöd på 18 grader, gick vi upp till huset för att hämta extra flytvästar.

Vi tänkte nämligen ta oss runt Blidö för att ”bara vara på sjön lite”. Victor körde.

Emma och jag satt och tog det lugnt i aktern.

Vi stannade till i Stämmarsund och ni kan se att det var fler som hade tänkt samma tanke denna underliga väderdag. Mulet men enormt varmt!

Vi gick till Le St Tropez och tog en glass och kaffe. Victor tog dessutom en smörgås. Den karln har liksom inte stopp i magen 😉

Till kvällen berättade Per att han ville avnjuta den sextio (60!) år gamla Barolon som han hade fått av Emma och Victor när han fyllde 60 för några månader sen.

Per hade undersökt vilken mat man skulle äta till ett sånt här fint gammalt ålderstiget vin och fått svaret ”Svamprisotto”, så det var det vi bjöds på!

Victor fick det lite spännande uppdraget att öppna flaskan och det var som vi trodde en lite krånglig kork, men allt gick vägen och helt plötsligt var flaskan öppnad!

Per hade undersökt hur vi skulle behandla vinet och fått informationen (från de flesta håll, men inte alla) att vi absolut inte skulle låta vinet andas. Istället skulle vi försiktigt hälla upp det på glasen, dricka det och akta oss för bottensatsen.

Det doftade gott. Det var skönt för vi hade hört att risken (såklart) fanns att det skulle vara ett förstört vin. Allt beror ju på hur flaskan behandlats under alla åren (sen innan man ens hade besökt månen)!

Färgen var mer brun än röd.

Doften gav en känsla av källare och russin, kanske till och med av dessertvin.

Smaken var tjock, len och annorlunda mot allt annat vi druckit.

Det var en fantastisk kombination till risotton och Per var mycket nöjd och tacksam för presenten och upplevelsen!!

Fredag lunch tog vi oss med varsin moped bort till Skärgårdsluckan. Där åt vi en jättegod lunch innan vi åkte tillbaks igen och jobbade vidare. Det var faktiskt första gången på hela säsongen som vi åt där och nu stänger de för säsongen. Jag skäms nästan – Man ska ju stötta de som försöker göra bra saker här ute i skärgården. Jag får bättre mig nästa år!

Efter jobbet gick vi direkt ner till bryggan och badade. På botten hittade jag den termometer som vi förstått hade rymt från vår badstege. Tyvärr var den så trasig att det finns risk att någon kommer kliva på den glasbit som saknas. Jag kunde nämligen inte hitta den. Lite blä faktiskt!

Idag hittade jag några små söta bladlöss på mina enorma luktärter och eftersom basilikaplantorna växer precis bredvid dem så skördade jag dem helt och hållet. Tyvärr kom jag på att ta bild när jag redan tagit bort mer än hälften, men det som är kvar visar väl ändå att de mådde riktigt bra?!?

Per trollade lite med pinjenötter och parmesan och vips hade vi sex burkar med jättegod pesto!

Jag kan tacka mina tre regntunnor för den peston. Utan bevattning av basilikan hade vi inte fått så fin grönska!

Idag åkte Per in till Norrtälje och köpte en bäddmadrass, ett madrasskydd och ett kuvertlakan till sängen som står i Emmas rum här ute på ön. Emma har nämligen klagat lite på att sängen inte är skön så vi ville göra något åt det.

Vi tänkte ju en del på ljuset igår när det var solförmörkelse.

Idag tänkte vi på ljuset eftersom det är så märkbart hur fort det försvinner så här års.

Så här såg det ut när vi spelade Yatzy klockan 18:

Så här såg det ut när vi spelade Yatzy klockan tjugo över nio.

Winter is coming!

Det skulle vara så väldigt speciellt idag. Solförmörkelse och sånt…

Det var väldigt svårt att se från där vi bor för det var massa träd i vägen och solen sken ändå så starkt att man mest såg just själva solen…

Om man däremot tittade åt helt andra hållet och alltså hade solen i ryggen, så kunde man se hur tallarna, som vanligt, blev otroligt vackra i solnedgången.

Ser ni hur barken liksom blir röd? Jag älskar det!

Mitt på köksbordet står en bukett med luktärter. Det är blommorna jag plockade i söndags innan jag åkte hem igen och lät min granne fortsätta plockandet…

Jag saknar verkligen att få gå ut i trädgården och se hur växten orkat producera massa nya blommor under dygnet som gått sedan sist jag plockade. Jag njuter dock av den enormt härliga doft som sprider sig i mitt kök – Det är verkligen en doft av SOMMAR!

Nu är sommarlovet över och vi är båda två tillbaka på jobbet.

Det var trevligt att träffa kollegorna och jag insåg att det jag kommer sakna från ”sommaren” är att spendera massor av tid, varje dag, utomhus.

Vi gick på bio här i Filmstaden på kvällen för att inleda höstterminen starkt! Nu kör vi!!

Efter en rätt oväntat bra nattsömn åt vi frukost utomhus innan vi vinkades adjö av Sannah och Christer.

Det duggade lite under de fem minuter som vi tog oss norrut…

…men snart var vi inomhus hos Martina och Göran som bjöd på hembakt sockerkaka.

De bjöd faktiskt även på korv med bröd…

….och en tur i trädgården…

…innan vi gick ner till bryggan igen…

…och de vinkade adjö!

Hemma vid ön möttes vi av massor av segelbåtar så jag gissar det var något lopp idag.

Regn mötte vi i alla fall definitivt av 🙂

När vi gick upp från bryggan fick vi se den 27 år gamla Flisan (hästen) ridas och ledas av grannens barnbarn. Så sött!

Hemma vid huset blommade det, och doftade det, ljuvligt! Idag har jag plockat 1500 blommor från de sju luktärterna!!

Till middag fick jag pizza! Det fick även grannen Petter eftersom vi inte orkade äta alla som Per lagade…

Gott!

Detta var sista semesterdagen. Nu blir det helg och på måndag är det dags för jobb igen!

Tack sommaren 2026. Dy gjorde bra! 😉

Att titta ut och se camparna på vår tomt gav en härlig sommarkänsla!

Svågern hade tränat och simmat långt innan vi ens vaknat, så vi gjorde frukost så fort vi kunde – han måste ju få energipåfyllning!

När gästerna (syrran och svågern och lille hunden Kenai) åkt vidare till grannön Yxlan gick vi ner till bryggan för att ta oss ut på havet.

Det var fint väder MEN det var 13 sekundmeter i byarna så vi blev genomblåsta.

Vi njöt av vädret och kärleken i himlen.
Ser ni??

Vi möttes på bryggan av Sannah och Christer.

De hjälpte oss att komma iordning både vid bryggan och uppe i deras hus. Sen gratulerade de Per som ju fyllt 60.

De bjöd på en champagne som änkan till deras änglavän Granlöf gett dem. Det kändes stort. Vi skålade för Per och mindes Lars med värme och saknad.

Det var otroligt varmt och vi försökte uppskatta det fullt ut. Snart är det höstblött och då kommer vi ju sakna dess dagar…

Deras hus ligger helt fantastiskt bra till, så vi såg hela tiden vår lilla Hedwig längst ut till höger på bryggan.

Utsikten gick verkligen inte att klaga på…

Precis som den egenplockade förrätten 🙂

Strax innan det var dags att ta ner flaggan njöt vi av skådespelet på himlen.

Vi kröp sedan ner i våra kojer och sov gott!

Vilken härlig dag!!