Månad: november 2024

Äntligen har vi satt upp nya badrumsskåp i Pers badrum. Han har väntat tålmodigt och bara haft en spegel. Nu sitter det två skåp ovanför handfatet och Per verkar vara toknöjd! Lite småfix kvarstår, men det tar vi imorgon!

Det kom en inbjudan från festgruppen. De bjöd in till glöggmingel och julmiddag. Jag tackade ja!

Jag vet inte om julkänslan som kommit till vår matsal varit där hela veckan eller om den fixats till den här kvällen men mysigt var det.

Vi bjöds på saffransbullar, pepparkakor och skumtomtar. Glöggen stod och ångade och julmusten porlade.

Det lektes organiserat i grupper om tio och vi trivdes.

Kan vi ha varit strax under hundra personer kanske…

I alla hörnor minglades det.

Nu bjöds det på bubblor och feststämningen var på topp.

Julskinnet, som alltid bjuds in till julfest, var så klart på plats!

Middagen visade sig vara libanesisk buffé. Inget fel alls, men jag hade föreställt mig julmat så liiite ledsen blev jag nog tyvärr. Efter maten blev det rundpingis för somliga för att springa ner maten. Det var en trevlig kväll som fortfarande pågick när jag gick hem!

Senare än väntat kom jag hem för att mötas av tända stjärnor. Mysigt men oväntat!

Jag är ju ingen globetrotter så är ju alltid lika glad när jag åker hemåt som när jag åker bort. Jag kom därför enkelt upp ur sängen i morse när klockan ringde. Det var ju hemvändardags!

Jag packade ihop mina prylar, käkade frukost och checkade sedan ut från det sötaste lilla hotell som jag någonsin sett. Rent och fint MEN otroligt få kvadratmetrar. Här ser ni tex hur hissdörren är till vänster, min rumsgrannes dörr rakt fram och min rumsdörr till höger. Man kommer alltså bara med nöd och näppe ut ur hissen innan man måste öppna sin egen dörr 🙂

Jag mötte upp alla mina icke-parisiska kollegor i lobbyn och så åkte vi in till kontoret tillsammans. Det var alltså Clothilde från norra Frankrike, Salvador från Spanien, Jurgen från Nederländerna, Anouar från Schweiz, Pascale från Tyskland och jag från Sverige som tog metron ut mot La Defense för sista gången denna sväng.

Vi hade workshop hela dagen tillsammans med Anne-Cathrine, Theophile, Alexandria och Céline som tog oss igenom agendan idag.

När jag senare hoppade in i taxin för att åka mot flygplatsen så fick jag samma vy som i förrgår när jag stod högst upp i Triumfbågen och såg Grand Arc. Nu såg jag det dock tvärtom – jag såg alltså 4 kilometer rakt fram och längst bort såg jag Triumfbågen (här har jag dock zoomat in en hel del).

Nu sitter jag på CDG och väntar på flyget. Huvudet kokar av nya intryck, nya frågetecken och massvis av inspiration och nya kunskaper. Trött, men glad! (Å lite humgrig då jag inte hittat en enda matbit som passar gallstensdoeten. Hoppas på pastapot på flyget)

Today I am writing this blog in English. It is unexpected since i have not written in any other language than Swedish during the 15 years this blog has been alive….but there is a first for everything, right?

This morning we took the metro from the hotel to La defense. We did not find the best way to the office, but we could clearly see which direction to walk, so we got there on time!

We had a nice view while we waited to be fetched at the front desk.

I did not take any pictures during our workshop (will try to do better tomorrow), but can say that the office is hugh and a person could easily get lost in there 🙂

After work the entire team (participants from Spain, Netherlands, Switzerland, Germany, France and of course Sweden) headed for a cooking class somewhere near the station Ranelagh.

Gabrielle (the chef) welcomed us and explained what would happen.

We had a glass och ”confidence and joy” and had some apertizers.

Meet the team!

We had a nice time getting to know each other while Gabrielle handed out chores for us to do.

I did a lot of pumpkin julienne-cutting and took care of the onion-and chickpeas…

Gabrielle gave the seabream her love.

When we had finalised all tasks in the kitchen we were asked into the nearby room where we now enjoyed the first dish.

After that we strolled back to the kitchen and some of us had more cooking to do.

I think this is about when the ”plating-competition” started….

This perfectly cooked fish was to be accompanied by veggies and lots of information was given for how we could think while plating.

I did not put in a lot of energy in my plating. I was hungry and just wanted to eat. Which is obvious when looking at my plate 🙂

The rest of the team did however take this very seriously!

It was a very nice evening with lots of discussions and laughs. I really appreciate the day and the company. I think that meeting the team in real life will make the future work easier!

After a nice coffee we headed back ”home” to the hotel where I will now sleep and dream about all that was said during the day. Tomorrow we will continue the workshop!! Good night!

Jag tog med mig sista antibiotikapillret, hostmedicinen och nässköljaren till Arlanda och håller tummarna för att detta går vägen. (Jag har min chef i Frankrike. Vi har aldrig träffats så hon har bjudit in mig till Paris för att få ses och ha en tvådagars workshop ihop. De som jobbar med samma saker som jag fast i Italien, Spanien, Nederländerna och Tyskland reser också in.) Jag är alltså på väg till Paris (väntande vid gate F32) när jag skriver denna första del av blogginlägget.

Julen har kommit till Arlanda!

Flyget var försenat då planet haft lite snöproblem i Kiruna och kom sent och hämtade oss, men vi kom fram som vi skulle. Bara en halvtimme sent. Jag tog en taxi till hotellet och insåg att jag skulle bli tvungen att ta en 460 meter lång promenad.

Jag bor nämligen mycket nära triumfbågen.

Jag gick MÅNGA trappsteg för att ta mig upp i byggnaden.

Det var dock värt besväret! Champs-éllysées, Eiffeltornet och resten av Paris gjorde det värt alla pust och stön 🙂

Jag såg till och med dit jag ska i morgon. Det är där borta vid den ultramoderna bågen i slutet av gatan. Det är 4,3 km dit!

Nere på marken var det svårt att fota. Allt är så stort och ”nära”.

Jag gick så långt bort det gick utan att bli påkörd och då blev vinkeln ändå lite ”artistisk”.

Nu har jag ”gjort” lite av stan. Kul! Nu blir nog resten jobb. Men nu: SOVA!!

Efter en inomhusvecka med snor, hosta och elände så var det fullkomligen ljuvligt att komma ut idag!! Per var nämligen fullt inställd på att jag skulle ut i syret och få sol i ögonen. Han fick som han ville och WOW vad ljuvligt!!

Vi var ute före lunch och ändå låg solen så lågt att vi hade lite svårt att få den på oss. Det är verkligen den årstiden nu.

Jag hade lite mer energi idag än vad jag är van vid så när vi kom hem pysslade jag en liten stund.

Det blev några små vintermössor med gott hemligt inre. Kan väl vara kul att ge bort i advent?

Per har lovat bort vår stege till en granne ett tag då de tydligen ska upp i sitt tak och fixa nåt så vi passade också på att sätta upp stjärnan så vi är redo i advent.

En bra dag! Hoppas det fortsätter så här! Antibiotikan verkar göra nytta!

Idag kom den hem till mig. Pappersbroschyren från MSB som jag läste på nätet för några veckor sen. Den skriften som stressar eftersom den visar allvaret som regeringen försöker påvisa, men ändå gjorde mig lugnare eftersom att ”nu kanske alla fattar” och som skulle kunna göra oss mer beredda på stort och smått än vad vi är idag. Om alla ”satte igång”.

Den innehåller verkligen massor av bra tips och råd om hur man kan vara beredd på en kris (oavsett om det är strömavbrott, trafikkaos i kyla, inte kommer vatten i kranen, någon tönt har cyberattackerat oss så kreditkorten inte funkar, om du blivit sjuk och inte kan gå till affären eller nåt ännu värre) och ger information om allas våra skyldigheter i landet som jag tror många inte tänker på. Ingen annan kommer ta hand om oss i en kris. Vi ska ta hand om oss.

Det är bara ett problem, den måste läsas och informationen måste tas in. Sen kan man agera. Om du inte redan gjort det, så gör oss alla en tjänst och läs den.

Det finns ju inte mycket att gnälla om när man bara har problem med gallsten, visdomständer och förkylningar, men….det är ändå jobbigt när man drar på det under flera månader. Jag vet alltså att detta är ett i-landsproblem, men är ändå rätt less på mitt hälsoläge.

Idag ringde jag därför till min läkare och frågade om jag kunde få mer hostmedicin i alla fall. Min Mollipect har tagit slut (och jag har druckit upp hela Pers flaska) så nu börjar det bli svårt att hosta upp allt äckel jag har i lungorna.

Som tur var så tyckte sköterskan på vårdcentralen att jag inte skulle nöja mig med lite hostmedicin. Det har ju gått rätt lång tid nu sen det började. Hon kallade därför in mig till en förmiddagstid hos min läkare.

Anna (min läkare) tog lite prover och såg att min sänka är hög och att kroppen tydligen kämpar på med att bli av med det jag dras med (vilket åtminstone är bronkit). Hon skrev ut medicin och sa att ”nu blir du frisk ska du se”. Jag hoppas hon har rätt!

Nu har jag varit på apoteket och köpt ut hostmedicin, acetylcystein, antiobotika och Dymista och så får vi hoppas att jag blir bättre. Gärna snabbt. Håll tummarna!

Host Host.

Jag är återigen ”mer” förkyld. Det har ju gått upp och ner i två månader nu….och nu är det tyvärr ”upp”.

Per gör alltid allt han kan för att få mig att må bra och idag ledde det till att han gick med på att bygga julpynt med mig.

Motorsåg, fogsvans, borrmaskin, grensåg och lim plockades fram och så började vi skapa!!

När vi pausade för lunch hade vi redan två fina julrenar 🙂

När vi ätit lunch, fikat kladdkaka med hallon (inte jag men Per, pappa och Kina), länsat musfällorna på vinden och ”pysslat” lite mer så hade vi fyra fina ”Rudolf”!!

När solen redan sagt godnatt (vilket är alldeles för tidigt) så tog vi en tur ner till havet. Jösses vad mysigt!!

Man ska ju inte dela bilder på barn på nätet nuförtiden. Av massa olika anledningar som jag nog är för gammal för att till fullo ta in, MEN som jag helt och fullt accepterar.

Ibland är det dock svårt att lämna vårt söta barnbarn helt utanför bloggen. Hon är ju sååå underbar! Idag nämner jag därför att vi var barnvakt i onsdags när föräldrarna var och firade födelsedag på krog.

Vi njöt!