Om ni bara visste…

…hur mycket det finns att städa här hemma inför ett studentkalas. Puh!

…hur lite tid (och ork) det finns i en heltidsarbetande kvinnas liv…

…hur vacker min höggravida kollega är i sin mage! 🙂

…hur gott det är med ett glas vin efter att man jobbat hårt!

…hur svårt det är att få tonårsbarn att städa sina rum. (suck)

…hur jag både längtar till och räds att gå på min kurs sista träff imorgon…

…hur glad jag blev när jag såg regplåten 040 idag 🙂

…hur huvudvärken slet i mig när jag kom hem 🙁

…hur mogen och gullig min dotter kan vara ibland! 🙂

…hur stolt jag är över min son som ska få pris på avslutningen! 🙂

Hade ni vetat, så hade ni varit jag.

Observationer

Observation nr 1:

På väg till jobbet såg jag regplåt nummer 036, 037 och 038. Undrar om de kommer så där i skov för att man inte riktigt förväntar sig att få se fler när man sett den första??

Observation nr 2:

Man hade antagligen mindre bilar på 60-talet för parkeringsrutorna inne i garaget på jobbet (Norrmalms gamla korvfabrik) rymmer INTE en V70.

Här sticker dragkroken ut ur rutan..

Här sticker fronten ut en lång bit utanför rutan…

Observation nr 3:

Det var länge sen jag nämnde katterna här på Murkelvägen. Det känns som om det kan vara läge idag igen för nu är jag lite småsur. Jag har nämligen småsur gått omkring som en märla i några timmar och plockat ogräs och höstlöv. Detta efter att jag tagit bort det nät som legat under vår altan/balkong för att förhindra katteländena från att skita i gruset som ligger där. Idag bestämde Per att nätet inte skulle läggas tillbaks efter rensning (eftersom det är så galet fult), så vi får se hur länge det är kattskitsfritt där nere….

FÖRE                                                EFTER
 

Observation nr 4:

Vackra blommor kan växa under höstlöv, nät och balkonger.

Pioner och nåt blått…

Jag har inte “riktigt” fotograferat min bukett sen jag fick den i lördags och jag hörde hur blommorna stod och grät över att vara så bortglömda. Så kan man ju inte ha det!! Jag kastade därför ut dem på trappan i solljuset och tog några rappa bilder före middagen. Det kanske inte heller räknas som “riktigt” fotograferat, men nu håller vi oss en liten stund till 🙂

Och nu till något MYCKET viktigare: Jag såg nummer 033 på väg till jobbet. Jag såg nummer 034 på lunchen och jag fick återigen god hjälp av Åsa att hitta 035 på samma lunchpaus. Tre nummer på en dag! Inte illa.

Välkommen till min fredag!

Vad finns det nu att säga om den här dagen? Min fredag – Tja…..jag kan säga att jag redan på väg till jobbet såg både 031 och 032 vilket gjorde mig riktigt glad. Det gick i och för sig riktigt långsamt på motorvägen när jag såg den senare av de båda, men vad spelar det för roll när man hittar en regplåt??

Arbetsdagen blev bättre än förväntat mycket beroende på min arbetskollega Cim som gjorde precis allt hon kunde för att få mig på rätt köl, arbetsuppgiftslistan så kort som möjligt och timmarna på kontoret så roliga som möjligt. När jag dessutom lyckades lura henne från sin matlåda och ta en tur mot närmsta japanska restaurang så var det nästintill en perfekt dag! Tack för det Cim!!

Det var en lång arbetsdag och när jag kom hem så var det bara att sätta igång med arbetsdagen där hemma. Det var bara att börja plocka i ordning, tvätta kläder och städa badrum så fort jag kom hem. Alla har vi våra arbetsuppgifter och “måsten”. Sköter man dem inte i veckan så får man sköta dem på fredagskvällen – Städa Städa, varje fredag och så varje jul! Det tycker jag är kul! (Minns ni den sången? Den kanske handlar om mig?)

Per är ju inte direkt arbetslös heller här hemma så han jobbade med att få fram fredagsmiddagen som idag bestod av en härlig bruscetta…

…oxfilé tillagad så länge som man önskar. I Marcus fall ska det vara nästan “rare”, i Pers fall passar det nog bäst med “medium” och i mitt fall så var det nog “skosula”. Vi njöt dock alla av vår köttbit som serverades med ett härligt tjockvin! GOTT!

På fredagar är jag alltid jättesuperdupertrött och det blir inte så mycket gjort eller sagt. Jag vilar mest och försöker ta igen mig efter veckan. Jag avslutar därför bloggen med en inre glädje istället för fler ord. Jag är nämligen stolt som en tupp – Jag finns på en hemsida som inte är min egen!!

Jag är en COOL mössägare!! Det ni!!
 

Vårruset

Jag är omklädd och redo!

Idag var det dags för mig och mina kollegor att delta i Vårruset igen. Vårruset är ett fem kilometer långt lopp som man tar sig runt så snabbt eller långsamt som man själv känner att man har lust med.

Så här såg våra ryggar ut!
Regn (och 031) på väg dit!
Uppvärmning a la Peter Siepen och F&S

Å sen öppnade sig himlen...

Efter regn kommer solsken!
Målgång till fin regnbåge
Fin accent till nedvarvningen
Jag gjorde det 🙂
Picknick med kollegorna som avslutning
Vad gör man med den här??

Nu har jag gjort det här två gånger och jag inser att det inte riktigt är min grej. Det är mest väntan och trångt före och sen svettigt och varmt innan det på vägen hem övergår i kyla och frussenhet. Jag tror det räcker nu. Jag har kanske glömt bort det nästa år när Åsa frågar om jag ska vara med, men då kan jag alltid läsa det här!

Mental note to self:

Enough! It was fun, BUT…
Been there.
Done that.
Have the t-shirt and the medal.

Fredagsspark

Regplåtsjakten fortsätter och idag såg jag nummer 029! Jag ligger ganska dåligt till om man jämför med andra inom samma lek, men vad ska man göra? Det är bara att leta vidare. Rätt vad det är så kommer jag att gå om dem alla och hitta massvis med bilnummer. Tror ni inte?? 🙂

Jag har precis kommit ut i skärgården och det är en otroligt skön känsla. Det är kolsvart utomhus och jag kastar mig rakt in i lugnet och försöker frenetiskt bli av med de dåliga vibbar jag har med mig från dagen. De vibbarna tänker jag inte grotta ner mig i (vad skulle det leda till?) utan jag går istället direkt på de otroligt sköna varma känslorna som kommer ifrån något helt annat – nämligen en tjejkväll med min gravida vän Thérèse i fokus!

Det är ju lite slitsamt att gå omkring och bära på en extra person, jobba heltid och dessutom plugga på halvtid. Dessutom så borde alla gravida kvinnor uppmärksammas lite extra – bara ”för att”, så vi (Thérèse allra närmaste vänner) såg till att sätta ”mamman” i fokus och sitta och mysa en kväll och ”bara vara” tillsammans.

Kajsa – världens mest uppfostrade hund?

Kvällen blev nästan som en liten minivariant av en babyshower när hon förutom god mat och dryck bjöds på paket och omtanke! Jag tror hon blev glad över överraskningskvällen…. Det är i alla fall så jag väljer att tolka tårarna som rann ner för hennes kinder när hon insåg att hon skulle få träffa sina tjejer!

Här är det paketöppning!
 

Jag är så glad att få ingå i hennes lilla umgängeskrets där skratt och värme kommer som en naturlighet och jag ser fram emot att få träffa lille Grynet så där någon gång i slutet av juli. Han sparkade på mig ikväll och i bilen hem satt jag och funderade på HUR jag ska göra för att ge igen när vi ses 🙂

Gummistövlar?

Idag har jag tagit fler bilder än jag normalt brukar göra.
En del av dem var i form av porträtt.

En del av dem gör mig glad.
En del av dem gör mig rädd.

 
Åsa på lunchen vs. Marcus på väg på ravestudentskiva

En lite skrämmande sak som jag hittade i brevlådan:

Jag ska vara med på Vårruset och de har inte glömt bort det.

Jag ska inte vara på jobbet imorgon. Jag ska iväg med kollegorna till Rånäs Slott. Vi ska vara utomhus har jag förstått. Med tanke på hur vädret såg ut idag på vägen hem (när jag såg 028), så kanske det är bäst att jag går iväg och packar ner mina gummistövlar…

Gnistrar och Glimmar

Någon gång varje vår så håller bostadsrättsföreningen städdag. För Per och “Målar’n” så innebär det oftast att de klättrar på stegar och rensar hängrännor. Så även i år. Jag diskade frukostdisken till den här utsikten. Det där är Målar’n – det syns på färgen på byxorna 🙂

Vi försökte planera vår dag så att inget skulle bli stressigt. Ett led i den planen bestod i att Marcus bakade efterrätten till middagen redan på morgonen – Kladdkaka!!

Emma sysslade med helt andra saker:

(hon kan räkna sånt här – undrar om hon är min?)

Efter att Per rensat hängrännor på 26 hus och jag hade småstädat lite i ett av de husen, så åkte vi iväg till IKEA för att handla lite småsaker, strosa och (för en av oss) njuta. Efteråt åkte vi till Stinsen och drack en god kaffe latte.

Det kanske inte är så konstigt att jag såg regplåtsnumret : 027 idag, eftersom jag åkte en del bil, men det är underligt att jag sett fyra stycken med samma nummer. Kan jag inte bara få hitta 028 istället 🙂

Vid femtiden dök våra vänner Thérèse och Peter upp!
 

Det fullkomligen gnistrar och glimmar om den blivande modern och jag kunde inte slita mina ögon ifrån henne. Hon är verkligen vacker. Det passar henne att vara gravid!

Vi pratade ikapp oss med vad som hänt sen sist, drack en svalkande dryck och njöt av solen. Då och då fick vi besök av avkommorna. Den ena ställde villigt upp på bild. Tack för det!

Senare vid middagsbordet ställde dock den underbart vackra, men tyvärr förkylda (mitt fel?) dottern också upp på att bli förevigad. Synd att jag var osminkad på bilden, annars hade den kunnat gå till historien som en fin bild.

Kladdkakan var precis så god som den brukar vara och idag åt vi den med jordgubbar och vispgrädde. Den sistnämnde från sprayflaska. Det är tydligen “mycket godare”. Jag vet inte det jag…., men kakan var god!

Jag har haft en väldigt trevligt och avslappnad kväll. Det är underbart när man bara “får vara sig själv för en stund”. Jag har dessutom fått känna på några små kickar från sommarens lilla mirakel och för det tackar jag ödmjukast!!

Avslutningsvis – kvällens goa värmlänning!

 

Champagnefredag!

Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!

Idag fick jag en anledning att gå ut och äta lunch IGEN. Helt otroligt skönt! Största delen av mitt “team” tog oss iväg till ett café där de hade den här sköna klockan. Jag vet att den är lite “ute”, men jag älskar den ändå. Den är över en meter i diameter…. Underbar!!

På vägen tillbaks från lunchen passerade vi fiskaffären där de även säljer underbart bröd. Idag köpte jag tre stycken surdegsbaguetter!!

Min ny-gamla kollega Maria ville också vara med på bild när hon såg baguettbilden och visar här glatt, och utan minsta blyghet, den medicin som hon senare delade med sig av. (Tack! Den gör nytta) HÄRLIGT att jag nu har fått en orädd kollega som kanske ställer upp på en bild till bloggen då och då om jag ber riktigt snällt. Eller jag kanske inte behöver be alls??

Det går kanske inte så bra för mig som det gör för t.ex. dig Carina, men jag hittade i alla fall 026 idag. 🙂

Hur äter man en elefant? Man tar en tugga i taget!!

Väl hemma på Murklan delade jag, Per, Marcus, Emma och Johanna (Emmas kompis sedan småbarnsåren) på gott “förtugg” – Champagne, surdegsbröd, olivolja, havssalt och röd pesto. Vi var ju tvungna att fira vår bröllopsdag utan feber!!

Efter förtugget, före middagen, fick jag Emma och Johanna (det gifta paret enligt de själva) att posera för mig. Underbara goa!!

Ibland söta. Ibland roliga. Ibland något annat 🙂

Anledningen till champagnefredagen:

Nu ska vi njuta av ledig tid, tjockvin, middagsmat, avkommornas sällskap och sedan en film via Apple Tv’n.  Det kan bli bra!!

Vad är skillnaden?

Idag när jag var på väg ner på stan för att gå på kurs så passerade jag en parkbänk i solen. Jag hade hunnit gå förbi den några steg, när jag vände på klacken (jag hade i och för sig inga klackar på skorna, men ni förstår vad jag menar) och gick tillbaks igen.

Jag tittade på bänken en kort stund och (här kan jag inte använda något annat ord än det Göteborgska) “knôdde” jag ner min stora rumpa mellan de två män som redan satt på bänken. De satt långt i från varanda så det var inte så svårt, men ändå oväntat i det försiktiga Sverige där vi gärna håller avstånd till varandra. Där satt jag sedan och mådde gått och småfnissade inne i mitt huvud.

Det var en bra bänk. Det var bra gubbar på bänken också för den delen, för när jag tog en bild på mig själv som bevis på mig själv i solen, så frågade den ena gubben om han inte kunde hjälpa mig med att ta bilden, “så den inte blir så där nära”. Jag sa -Nej tack, det blir bra ändå! Direkt insåg jag att jag inte var så avslappnad och rolig som jag trodde. Jag får jobba på det nästa gång jag sitter på en bänk. Då ska jag dessutom be gubben ta bilden, för den här kisande tjejen på bilden nedanför ser inte direkt ut att njuta av solskenet 🙂

☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ *• ☆

Livet är bra härligt!!

Idag var jag äntligen tillbaka på jobbet. På lunchen fick jag härligt sällskap ut i solen och tror ni inte att bilen bara stod där och väntade på mig?! Jorå, här har jag legat till sängs i två veckor och inte sett en bil och så fort jag ställer mig upp så kom 025 susande mot mig 🙂

Livet är bra härligt!!

☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ *• ☆

På tal om bilar. Jag förstår verkligen inte. Är det verkligen någon skillnad på däcken/hjulen/navkapslarna/fälgarna eller vad sjutton det heter som just nu finns på de bilar som står parkerade under mitt hus? Enligt Per är skillnaden så stor att det är pinsamt. Jag fattar inte!!

Bil 1 snett från sidan                           Bil 2 snett från sidan
 

Bil 1 rakt från sidan                                 Bil 2 rakt från sidan
 

Tur att jag inte är kille….