Idag var det dags för mig och mina kollegor att delta i Vårruset igen. Vårruset är ett fem kilometer långt lopp som man tar sig runt så snabbt eller långsamt som man själv känner att man har lust med.
Nu har jag gjort det här två gånger och jag inser att det inte riktigt är min grej. Det är mest väntan och trångt före och sen svettigt och varmt innan det på vägen hem övergår i kyla och frussenhet. Jag tror det räcker nu. Jag har kanske glömt bort det nästa år när Åsa frågar om jag ska vara med, men då kan jag alltid läsa det här!
Mental note to self:
Enough! It was fun, BUT…
Been there.
Done that.
Have the t-shirt and the medal.