Det dåliga vädret har verkligen hållit i sig hela helgen. Egentligen gör det ju ingenting, någon gång måste det ju vara dåligt väder för att man ska kunna uppskatta bra väder, men för mig tenderar dåligt väder till att bli ”inomhussittarväder”. Mitt på dagen tog jag mig dock en kort promenad med Per, min bror Henrik och Alexander min rödtott till brorson.

Horisonten går verkligen inte att se…

Alexander bryr sig inte alls om det dåliga vädret utan vill utnyttja det faktum att det finns öppet vatten på ett ställe längs stranden. Henrik ger honom sten efter sten och Alexander kastar dem med glädje i vattnet. Plums!

Det sa plums!

Efter att ha tagit det lugnt, tittat på film, fikat, plockat iordning i huset och lagt ner tusentals (slingor) lampor i kartonger så åkte vi faktiskt hemåt stan fast klockan bara var halv tre. När vi passerade Furusundsleden kunde vi inte sitta kvar i bilen utan gick ut på färjan. Det lät otroligt mycket när färjan kämpade sig igenom isblocken som var cirka 30 centimeter tjocka. Undrar hur färjan ser ut under??

Idag tänkte jag önska er alla en riktigt skön fredagskväll istället för att grotta ner mig i dagens ”hög och låg”,  som att berätta hur jag såg två bilar med regplåtsnummer 007 och hur jag först gladdes och sedan sörjde när jag såg att bilarna var tyska, vad jag gjorde i Norrtälje, vilken syster jag kramat idag eller vad jag varit tacksam för.  

Jag tänker ge mig hän åt det underbara som är runt omkring mig!

Kram på er!!

Sommartid – jag vaknade kvart över åtta eller kvart över nio hur ni nu vill se det. Per och jag hade ingen plan för dagen så vi tog det lite som det kom. Vi började såklart med frukost. Den åt vi framför en film.

Tänk att snön som varje år ramlar ner från taket bildar en sån ishög att det bara inte går att spetta loss eländet! Jag lär mig ju inte, utan försökte idag igen, men nej, det går inte. Den får helt enkelt smälta bort…

Det gick inte att ta bort de elsladdar som ligger under snön och leder bort till vedhögens ljusslinga och bort till julgranens elslingor. Det gick däremot att plocka bort alla de slingor som lyst upp altanen under vintern. Det såg lite fånigt ut som det var innan…

Efteråt hade vi många små bollar med lampor att packa ner och räcket var helt rent och redo för sommarens ”häng”.

Per plockade fram de nybyggda fågelholkarna och tänkte erbjuda fåglarna lite nya boendeformer, men det visade sig att vi inte hade någon ström i skruvdragaren så vi pausade det projektet litegrann…

…och plockade fram cyklarna istället!

Vi cyklade söderut och vid Stämmarsund såg vi att isen låg kvar. Skärgården är vacker även från cykel. På andra sidan ser vi Yxlan.

På semaforen ser vi att ingen ska med båten från Stämmarsund…

Jag kämpade vidare (min cykel är inte direkt lättrampad) neråt ön och hamnade vid kyrkan. Där stannade vi en liten stund och njöt av vädret.

Per kikade ut över kyrkviken medan jag klädde av mig ytterlagret för att få lite svalka.

Jag satte mig på klockstapelns trapp och njöt!!

Klockstapeln ska alldeles snart restaureras, men jag tycker den är fin som den är!

En och en halv mils cykling känns skönt efter en slapparhelg och när vi kom hem så kom fågelholkarna upp i träden. Lite nytta blev gjort den här helgen alltså!

Pappa och Kina kom hem från Skottland idag. Vi fikade lite med dem och fick en kort summering av deras vistelse innan vi fick ta oss hem mot stan.

På vägen hem såg vi tranor! Det kändes helt fel. Vet inte varför egentligen, men antagligen för att jag aldrig sett några där förut. Vi såg räv, rådjur och någon form av rovfågel också längs med vägen, men det som stannar i minnet är de där tre tranorna. Brukar det finnas tranor i Penningby?

Nu sitter vi hemma framför Mästarnas Mästare (SVT1) och får höra om ungarnas helg samtidigt som vi njuter av en god kopp te. Vi funderar på hur tidigt man måste gå och sova idag för att orka med dagen imorgon. Sommartid – är det verkligen nödvändigt?