Skärgården – Sida 29

Jag får för mig att de flesta som läser den här bloggen inte bor på Blidö. Det gör att jag undrar jag om ni vet vad man pysslar med så här på ön, så långt ut mot Finland som man kan komma utan att åka med egen båt?

Vad man gör beror ju självklart på om man är fastboende, som min pappa, eller om man är sommargäst dvs. fiskmås (Finns överallt, låter illa och skiter ner 🙂 ), som jag numera är. För fastboende ser ju livet lite mer “vanligt” ut än det gör för mig som är inne i semesterlunket. Öborna väcks ju med väckarklocka, äter frukost, åker till jobbet, sliter med dagens uppgifter, åker hem igen, lagar middag och umgås med familjen precis som man gör på alla andra ställen i landet. Enda skillnaden är väl kanske att transportmedlet öborna använder för att ta sig till jobbet är en båt med en snurra på, en flakmoped eller, som för de flesta, en färd med färja.

Fiskmåsen däremot gjorde så här idag:

Jag vaknade också av en väcklarklocka. Jag var nämligen uppe till två i natt och kände ändå att jag inte ville sova bort dagen idag, vilket skulle vara risken om jag inte blev väckt. Jag åt en skön frukost ute på altanen samtidigt som jag försökte “lyssna” på slutklämmen av morgontv-programmet. Lite svårt när man inte ser tv’n men heller inte alls viktigt för mig så det funkade fint. Efter att jag klätt på mig lite snabbt, ringde jag över till Frida och frågade om hon ville ta en promenad med mig. Det ville hon! Vi vinkade upp till pappa och Henrik som jobbade på pappas tak som ska få tegel och gick sen min “vanliga” runda på 5 kilometer och hann se både får, lamm och hästar innan vi kom tillbaks igen. Barnen, och då speciellt Alexander, var riktigt förtjusta över just själva djurdelen av promenaden.

När vi kom tillbaks igen till Granö tog Pappa och Henrik en paus från takjobbet och vi tog oss en kopp kaffe. Eller i mitt fall ett glas Pepsi Max eftersom jag var så väldigt varm och inte kunde tänka mig att hälla i mig varmt kaffe. Den värmen var det som gjorde att jag också kände att jag var tvungen att gå ner till bryggan och bada. Jag gick alltså ner till badet där jag inte bara badade utan också passade på att tvätta håret och bli ren (17 grader i vattnet). För den allra första gången i mitt liv (som jag kan minnas i alla fall) så näckade jag faktiskt. Det är ju typ tomt på folk här ute. (Har alla verkligen börjat jobba igen?) Det gick bra 🙂 Ingen såg mig…

Resten av dagen flöt långsamt framåt och jag fyllde timmarna med att lyssna på både nya och gamla “Sommar i P1” på min iPod, handla mat på ICA, babbla bort en stund med Fredde (lillebror till en av mina klasskompisar) och alltså bli uppdaterad om vad som händer på ön, fascineras över anslagstavlans alla lappar, sola och slappa i solstolen på altanen och att komma överens med en av mina vänner från jobbet om att ses på värsan ikväll. (Blidö Wärdshus alltså.) I två hela timmar satt jag sen bara och mös på altanen med inget annat sällskap än en god bok och ett glas kall Pepsi. Det måste ju betyda att jag hittade lugnet idag, eller hur?? Innan jag åkte iväg för att äta middag gick jag återigen ner mot havet och bryggan. Nu var det ÄNNU skönare i havet och jag badade länge. (20 grader) Denna gång med bikini och sällskap från sommargrannar som jag känt i hela mitt liv.

Middagen intogs tillsammans med Andy, Catharina och barnen på Blidö Wärdshus. Jag njöt av det faktum att jag på det här sättet slapp laga en måltid men framförallt njöt jag av det avslappnade och trevliga sällskapet. När det sen visade sig att jag blev bjuden så visste glädjen inga gränser 🙂 Kaffet intog vi hemma hos mig på Granö och jag vill här via bloggen verkligen tacka igen för kvällen. Ni gjorde dagen perfekt!

I bildform ser min dag ut så här (klicka på bilden som du vill se i sin helhet):

I filmform kan ni se vårt möte med “bä”:

Frågan är om jag ska se på filmen jag hyrde idag eller om jag ska gå ut på altanen och titta på “de berömda” stjärnfallen som ska synas ikväll. Jag har hittills bara sett ETT. Sen sa nacken ifrån…

Vi får se.

Idag har jag badat, solat och slöat vid stranden! Det är ett tungt jobb, men NÅGON måste ju göra det! Det blev helt enkelt för varmt för att stanna vid huset och jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över solgasset. Skulle det inte vara dåligt väder idag, och typ resten av min ledighet? Jag la inte så mycket onödig tid på de tankarna utan begav mig ner mot stranden. Där låg jag sedan i mååååånga timmar. Nu har jag varmt skinn med många fina sommarprickar på. Precis som det ska va’!!