Gråmulen dag i skärgården

Grått är bra ibland!

Vintern har börjat ge med sig och det märks verkligen på svartlögafjärdens is. Jag har inte satt min fot på den idag och om jag hade gjort det, så tror jag inte att den hade hållit för min tyngd. På ett sätt är det sorgligt att den ger med sig eftersom den är såååå vacker, men på alla andra sätt är det otroligt skönt. Jag behöver sol och värme nu. Det har snöat sen november! Det är FEM månader av vitt. Nu behöver vi grönt, blått, rött och gult!!

Tänk om isen kunde släppa nu och ge plats för våren!! Hade solen visat sig idag så hade nog processen gått fortare. Idag har vi istället fått njuta av en jämngrå tung och tyst skärgård…

Här är bilder från min morgonpromenad:

Efter promenaden hittade jag min syster, svåger och systerson utanför Pappa och Kinas hus. Jag gick ner i källartrappan och tog den här bilden på Anton som inte riktigt förstod vad jag gjorde…

När Anton stod och tittade på när hans pappa David tvättade bilen så smög jag mig fram för att ta en bild, men han hann se mig…

Min bil skulle också behöva få sig en genomgång…

På pappas och Kinas tomt sticker några vårtecken upp ur jorden.

 Det ser så kallt ut!!

Idag är Kinas växthus och odlingsbäddar tomma men om några månader kommer vi nog att kunna få smaka på mycket gott därifrån. Tomater av många olika sorter? Gurkor? Vindruvor? Sallad? Potatis? Rabarber? Örter? Ja, så brukar det bli…

Sandlådan är snart redo för besök…

..fast än så länge leker Anton hellre med bilarna inomhus.

Rätt vad det var blev jag och Per bjudna på nybakta muffins och kaffe. Jag var MYCKET sugen, men lyckades hålla mig till drycken.

Till kaffet bjöd pappa på ett bubblande skratt…

…och så berättade han om veckan som gått.

Min syster Anna lyssnar.

Kina gillar inte att fotograferas, men här skrattar hon gott åt att Per nästan tacklar mig av stolen! Jag tror det är därför tavlan till höger om Kinas huvud är suddig….

Efter kaffet gick jag ut och fortsatte min kamp mot “ishögen” på altanen. När det börjar bli lite varmare på vårkanten åker nämligen all snö på taket ner på altenen. Det låter otroligt mycket och snön bildar snabbt en stenhård ishög. Den är nästan omöjlig att få bort. Jag ger mig dock inte i första taget. Det är ju bara “nästan” omöjligt!!

 Senare på dagen mötte jag pappa och Alexander ute på promenad. De hade varit nere vid bryggan och rekat lite. Haft ett grabbsnack antar jag…
 

Alexanders närvaro gjorde att jag gissade att det fanns fler släktingar på plats. Efter lite letande så hittade jag min lillebror Henrik!

I soffan bredvid satt också hans fru, min svägerska, Frida och läste sagor.

Lillasyster Maja vaknade och jag var inte sen att springa ner på undervåningen och plocka upp henne ur spjälsängen. Hon är underbart go. Här sitter hon hos sin mamma och myser.

När pappa skulle åka iväg till kyrkan för att ringa helgsmålsringning så ville Alexander såklart vinka “hejdå”. Han blev överlycklig när hans farfar vinkade tillbaka 🙂

Per och jag behövde inte laga någon mat ikväll. Kina bjöd istället på en riktigt god middag hemma i grannhuset. Maja, som varit lite kinkig med maten, åt massor av mat så det var det bästa beviset på att det var riktigt gott! Här tackar hon för maten.

 

Nu är vi mätta och belåtna, trötta och färdiga med dagen.
Vi har tänt levande ljus, hällt upp varsitt glas tjockvin.
Nu när vår dag alldeles snart kommer till sitt slut
så konstaterar vi att en grå dag kan vara riktigt bra!!

Det här inlägget postades i Mias dag och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Gråmulen dag i skärgården

  1. Erica skriver:

    Vilken härlig dag! Kram!

Kommentarer inaktiverade.