Etikett: Skärgården

Allvarligt talat så har jag det så härligt här ute på ön i Vitsippan att jag inte riktigt hinner med er! 🙂 Det är ju faktiskt riktigt underbart att det är så, men samtidigt så får jag ju lite dåligt samvete. Jag vill ju att ni ska vara med mig varenda dag, oavsett om ni har mycket eller lite att göra, så då borde jag ju kunna skriva några rader till er i alla fall. Det är inte mer än rättvist!

Det som kommer till mig när jag tänker på dagen som gått, är förutom migrerade rapporter som gjorde precis som de skulle, det faktum att vi kom ut hit klockan tio i sju och nu har ju klockan tickat på i en och en halv timme, så man kunde tycka att jag hade förträngt det som hände på vägen ut hit, men ICKE!

Hur i hela fridens namn kan man sova på nätterna och hur lever man med sitt samvete om man bor på Eknö och gör precis så som de förutfattade meningarna säger om en Eknöbo? Vad menar hon nu undrar ni? Okej…jag ska förklara mig:

Eknö ligger på vägen ut från Norrtälje mot färjeläget på Furusund. Väldigt nära Furusund. Mitt allra första minne av Eknöbor är att någon säger ”Den där väglusen bor bergis på Eknö”! Eknöborna behöver ju nämligen inte alls anpassa sin hastighet efter färjturlistan utan de kan åka precis hur fort eller hur LÅNGSAMT de vill. Den förutfattade meningen är ju självklart att de åker extra långsamt bara för att de vet att alla Yxlan- och Blidöbor då missar sin färja och alltså får stå och frysa vid Furusund i en halvtimme. Man kan nämligen inte köra om på så väldigt många ställen på vägen ut mot färjan. Hamnar man efter en väglus/Eknö- eller Furusundsbo så är man körd! Fattar ni nu?

Nu till själva händelsen:
Per och jag kom ikväll åkandes i godan ro, klart medvetna om hastighetsbegränsningar och om hur trist det måste vara för de som bor längs med vägen om folk kör i hundranittio förbi knuten (vilket självklart är den förutfattade meningen om Blidöbor). Vi hade precis lagom med tid för att klara färden i laglig takt mellan Norrtälje och färjan (Jo, jag vet EXAKT hur lång tid man behöver från Norrtälje, från Penningby, från Höga bron osv. för att hinna med färjan. Sånt lär man sig med bröstmjölken här ute!), men någonstans vid Solö så hamnar vi bakom en rad med bilar där den första i karavanen uppenbarligen kände för att jävlas så här på fredagskvällen. Jag skojade lite och sa att ”-Den där bilen ska inte med färjan. Han bor nog på Furusund eller Eknö” (att det var en HAN i bilen var det ingen tvekan om med tanke på vilken bilsort det var…). Det gick absolut inte att köra om kön av bilar, så vi såg liksom hur minuterna tickade ifrån oss. Att köra långsammare än hastighetsbegränsningen är verkligen inte schysst här ute. Självklart svängde förstabilen åt sidan vid just Eknö och alla vi andra missade färjan. Med EN enda minut! Härligt. Han visste PRECIS vad han gjorde. Han gjorde det med flit. Den förutfattade meningen är inte så förutfattad. Den är sanning?

 Nu ska jag dock släppa bilar, vägar och löss.

 Ta hand om er nu!
Det ska jag göra!

Per har varit hängig idag. Så han har mest legat på soffan och druckit varmt vatten med citronsaft,
honung och ingefära. Det är en nämligen en gammal huskur som min lillasyster Susanna har lärt sig från Bolibompa. Tror hon på den, så tror vi på den också!

Förkylning går nog inte att bota, men det smakar tydligen ”kryddigt och gott”
så då gör det väl inget att man dricker det?

Susanna gav minsann inte bara Per presenter.
Jag fick en fin bukett tulpaner som nu står och pryder Vitsippan (vårt hus).
Fin va?? Tack Syrran!!

Jag har varit igång mest hela dagen. Det är ju årets sista dag imorgon och då ska ju det nya året firas in. Det kräver lite planering. Jag har därför dammat, torkat, dammsugit, tvättat och haft mig. Dessutom har jag använt ett pyttelitet strykjärn och en lika yttepyttestrykbräda till att stryka en enorm linneduk. Inte världens bästa redskap men det gick till slut. Nu är duken och servetterna redo för morgondagens middagsbjudning som ska intas här på ön!

Eftersom Per inte var något vidare sällskap (förlåt Per), så gick jag över till Kina, Pappa, Susanna, Daniel, Tilda och Noah och drack kaffe. Vi satt och mös en lång stund och fick sällskap av grannfolket också. Det är sååå mysigt att fika hos dem. Jag får det aldrig så där mysigt hos mig själv. Det är nog sällskapet som gör det!!

Så här ser det ut när jag bloggar och laddar in bilder från dagen ur mina båda kameror.
Jag har det inte så där jätteomysigt ändå..

Utanför huset har vi även idag besök av rådjursmamman och rådjursbarnet
(Jo, jag vet att det heter rådjurskid)
De vet att de får äpplen och goda frön hemma hos Erlandssons, så de har nog blivit stamgäster nu.

Mörkret kommer fort här ute och just nu är det becksvart där ute bland träden. Per förebereder den del av maten som kan förberedas och och vi börjar längta så smått efter våra gäster. Sannah, Christer, Sebastian och Mattias kommer imorgon förmiddag. Härligt!