Dinner 4 4

Middag för fyra var det ikväll när Per och jag bjöds över till Peter och Thérèse. Vi fick god trerätters middag som trollades fram trots att maten tydligen hamnade på golvet i rena förskräckelsen av att vi ringde på dörren  🙂 KLIRR, var det första vi hörde…

Två goa värmlänningar: Värden Peter från Säffle. Maria från Hagfors.
Jag bodde kanske bara där i några månader men är faktiskt född i Hagfors.
Då gills det väl ändå va??

Värdinnan med de vackra gröna i samråd med Per.

Mätta och belåtna begav vi oss hemåt och blev avvinkade av detta vackra par.
Sov gott!

Tack så hemskt mycket för ikväll!

En helg i stan

I ett försök att hålla kvar sommaren inom mig lite längre, så tog jag mig idag de hundratals metrarna ner till Edsviken och satte mig på en brygga.

Om man sätter sig ner och bara lyssnar och låter tiden gå, då är det ganska najs även i stan!

Bryggan i fråga är denna: Edsbergs Ångbåtsbrygga

Sitter man på bryggan och kikar norröver ser man en fontän i vattnet.
Den finns precis nedanför Edsbacka slott och Edsbacka krog.
Kikar man istället söderöver ser man i princip bara massa vatten,
 och så mig då förstås 🙂

Jag tycker jag lyckades ganska bra med själva sommar-fångandet.
Eller vad säger ni?

Vatten är bra grejjer!

Ikväll ska jag på middag hos min apa och hennes Peter,
 så nu är det dags för mig att göra mig “vacker”.

Hoppas ni får en riktigt trevlig helg allihopa!

Kram

Nu är det dags för Fredagsmys….

….om det så är det sista jag gör??

Idag är det hur som helst fredag!

Det firade jag och Åsa med en lunchkaffe på vårt favorittrappsteg i solen!

Efter jobbet fortsatte jag den mission jag haft hela veckan:
 "Köp en fin top".

Jag provade den ena efter den andra tröjan/blusen/toppen.

Till slut insåg jag att jag var mest nöjd med det jag hade under medan jag provade…

Missionen återstår.

Jag fick dock veta, när jag kom ut från en av butikerna, att jag inte ska sörja.

En kille hade klottrat att känslan man har när man är i början av något nytt,
innan man riktigt vet vad som ska komma,
när pirret fortfarande finns i magen, 
DÅ är det nästan bättre än när det riktigt härliga börjar.

Kan det vara så??
I så fall ska jag kanske vara glad att jag inte hittat min top?

Nu sitter jag här och funderar på om jag inte borde ta mig ett glas vin.
Rött.

Bortlovad

Idag levererar jag inget vanligt blogginlägg.

Idag är jag helt bortkollrad och inne i att dejta.

Vi hörs imorgon igen!

Puss och Kram


(Här är mitt heta dejtingsällskap för stunden. Söt va?)

Helt utan!!!!!!!!!!!!!!!!

Ni har ju full koll. Det vet jag 🙂

Jag tänkte ändå tala om att jag var på stan igår och hängde med min alldeles egna apa.
Thérèse och Maria gjorde stan!

Vi möttes upp på Biblioteksgatan där vi gick in och kikade på bling.

TWO MONKEYS

Vi gick och åt supergod italiensk mat på Cafe Milano (hette det så??).
Här visar Tesan upp bollen hon fick av mig.
Hon valde själv men den ska alltid påminna henne om mig. (lovely).

Det fanns hur många snygga, roliga, tokiga, söta berlocker som helst att välja på.

När jag hade hört att (den som jag trodde lite galna berlocken) handklovarna,
var deras mest sålda berlock, valde jag siffrorna ett och noll= TIO.

Inga problem ens för en guldfisk som jag själv att förstå innebörden av dem.

STOR NYHET STOR NYHET STOR NYHET STOR NYHET STOR NYHET STOR NYHET

Jag har gått HELT utan kryckor idag.

Det är allra första dagen sedan den olycksaliga dagen på Fejan…
Det har varit lite småkrångligt.
Jag har t.ex. tagit hissen både upp och ner till kontoret men det har gått bra!!
Nu ska jag träna upp knämusklerna igen och komma tillbaks till mitt forna jag.

Under ett möte idag stod jag och tränade knät på min "luftkudde" så jag är på gång!!

Ni håller tummarna för mig att det går bra va??

En som jag vet håller på mig är min kollega Roger.
Vi har inte setts på många många många veckor i sommar.
Det är riktigt kul att han är tillbaks igen!
Här är Roggi i egen hög person. Du rockar!

Trafiken på hemvägen idag var ju helt sanslös.

Jag vet inte vad som hade hänt, men jag satt i en hel evighet i bilen.

…och vad gör en bloggare när hon sitter fast i bilen??

Jorå, visst…hon fotar sig själv! 
(Kolla…gott humör ändå)

Väl hemma vid Murklan så inser jag att min
kör-inte-på-min-gräsmatta-blomma
är superfin just nu.

Visst är den höstig??

Jag vet att ni tror att just ni har de bästa avkommorna, och så ska det säkert vara,
men jag måste göra er besvikna och säga att jag nog ändå har lyckats lite lite bättre   🙂

När jag kliver in genom dörren känner jag den mest underbara doft!
Emma har lagat bräckt kassler med matvete/tomat/rödlök/marinad….

Alltså är hon bäst i världen eller????

Hon har fattat; Det finns inget värre för en Maria än att laga mat!!
TACK GUMMAN

1999-08-25 – 2009-08-25

TIO ÅR

Idag, för tio år sedan, klev jag in genom dörrarna hos min nuvarande arbetsgivare.

Idag, för tio år sedan, presenterades jag för Thérèse och tänkte:
-Oj, vad lite kläder hon har på sig.
Idag, för tio år sedan, presenterades hon för mig och tänkte:
-Hmm, vad kort hon är?!

FÖR TIO ÅR SEDAN

För tio år sedan var mina barn 5 och 7 år.
För tio år sedan var jag 30 år ung.
För tio år sedan sa min dotter att jag var pinsam. (Det är jag fortfarande)
För tio år sedan var allt precis likadant men ändå helt annorlunda.

Otroligt mycket har hänt under de här tio åren. När jag tänker tillbaka så känns det inte som om tio år har passerat, men i samma tanke så känns det som en evighet.

Ikväll ska jag och Thérèse ute och fira vårt tioårsjubileum. Jag och min apa på stan.

Jag avslutar dagens blogg med ett citat från den bok jag fick av henne för några år sedan:

OM DU VAR EN APA, SÅ SKULLE JAG VARA DIN AP-KOMPIS
EFTERSOM ÄVEN APOR BEHÖVER VÄNNER!

Jag, för 10 år sedan.
(Inskannad bild eftersom man hade pappersbilder på den tiden.)

Jag, nu, tio år senare.
(Solbränd eftersom jag var på havet i helgen)

xoxo

You know you love me!!

Räkneproblem

Varje måndag går jag på viktväktarna (det vet ni trogna läsare) men jag har haft ett "litet" brejk över semestern. Den var ju  slut i och med förra veckan, så förra måndagen var jag tillbaks innanför viktväktarskaklarna.

Ska man bli snygg en vacker dag, får man kämpa en regnig liksom.

Idag på lunchen var det så dags för sanningens ögonblick. Hade jag skött mig eller hade jag inte? Allt är relativt men….jag tyckte nog jag hade skött mig riktigt bra.

Förväntansfull ställer jag mig på den grymma vågen och min viktväktarkonsulent tittar upp på mig och säger:
 – Ja, det blev lite upp den här veckan då, men det löser sig!

Mäkta förvånad kikar jag lite ifrågasättande på karln och säger:
 -Öh, va? Nu räknar du fel va?

Konsulenten kikar ner och säger:
 -Jaha, nämen javisst. Du har gått ner 1,5 kilo.

Jag ifrågasätter inte mer eftersom det är riktigt bra jobbat. Bättre än vad man bör gå ner på en vecka och slänger ner papprena I fickan. När jag sen går in och registrerar de sorgliga siffrorna (jo, det är alltid lite sorgligt att behöva kämpa med sån här skit) på min viktväktarsajt, så inser jag att jag gått ner 2,5 kilo (TVÅ och ett halvt).

Mä!

Snacka om att snuvas på värsta lunchrastglädjekicken!

Hur som helst, nu är jag tillbaks i sadeln, sommarens synder är borta, bara att köra på.

Beach 2010 SKA inte bli en skräckfilm 🙂

BarbaMia?

Barbabelle is violet. Barbabelle is the most beautiful. (At least it is she who thinks that!) She likes jewelry, and perfumes. She is very afraid of little hairy creatures like caterpillars and spiders, and she faints when she sees one!

Livsnjutare

I natt kunde man hitta mig liggandes på altanen.
En filt som värme. En stolsdyna som madrass.
Jag låg och tittade på stjärnorna i det stora kolsvarta.
Det här försöker jag göra minst en gång om året när det är en stjärnklar natt.
Det är så vackert!!
Det var underbart!

Idag har jag återigen tagit en båttur.
Det var nog den sista i år.
Nästa gång vi åker ut till Vitsippan ska Gurgela få komma upp ur det våta och in i sitt vinterhus.

Skärgården gjorde allt den kunde för att få mig på bra humör.
Blå himmel.
Blå hav.
Friska fläktar.
Ljuva dofter.
(Här en vy från Fällgate, Blidö.)

Tillbaka vid bryggan träffade jag den här tjejen i båten.
Jag orkade inte ens bli rädd.
Det var fel dag för det.
(Jag erkänner dock att jag mår lite illa nu när jag ser henne….)

Efter båtturen jobbade jag hårt på mantrat "Carpe Diem".
Mitt huvud fylldes av vågornas skvalp och mina egna tankar.
Man kan ha det värre….

Nu har jag ätit en härlig middag och ska väl snart fundera på att packa ihop och åka hem.

Inte riktigt än…..men snart!

Jag ska sitta lite på min brygga först…

Annorlunda sightseeing:

När jag visar er bilder från min barndomsö Blidö, min ö i solen, mitt lugn, så brukar det vara i form av klippor, sandvikar, båtar, vinglas, hängmattor, glada barn, badstegar, bryggor, myggor, vatten, mer vatten, sol och annat som hör ön till. Eller hur?

Idag har jag en annorlunda rundtur att bjuda på. Idag vill jag visa er lite av omgivningarna och idag i form av arbetsgivare i skärgården. Faktiskt MINA fd. arbetsgivare i skärgården.

Vi börjar rundturen på Furusund och tar sedan de båda färjorna över till Blidö via Yxlan.

Första jobbet hittar vi på Furusund. Sista ön man kan komma till bara genom att åka på broar.
Furusunds Krukmakeri

En julledighet spenderade jag här tillsammans med min allra första riktiga "bästis" Myran. Vi satte öron på muggar, målade mönster på skålar, glaserade och brände för fulla muggar. Vi njöt av att skapa med händerna tillsammans med krukmakare Heissenberger.

Tvärsöver gatan ligger nästa "jobb"…

Macken i Furusund

Här har jag egentligen aldrig haft en inkomst men jag har ändå stått här tillsammans med ägarens dotter, min klasskamrat, och tagit betalt för bensin och känt mig stor efter en skoldag eller två. Idag ägs den av min klasskamrat Nina och hennes man. Det är hennes man som driver den. Själv driver hon kiosken på Yxlan där jag faktiskt bara för några veckor sedan blev erbjuden jobb. Jag tackade nej 🙂

Åker vi en liten bit längre österut, kommer vi till färjläget och där hittar vi:

Furusundskiosken

Oj, här har jag minnen!!! Det var otroligt att stå här i "tjorren" och slava även om det var just det vi gjorde. Vi slet verkligen. "Vi" var några unga tjejer (och ibland killar) som kämpade för Eva som ägaren hette. Hon var hård, men rättvis?? Vi sålde glass, cigaretter, tidningar, matvaror och så korvmojsmat som korv och hamburgare då förstås. Här jobbade jag massor av somrar och helger. Man har hivat ut åtskilliga mjukglassar genom de rutorna 🙂 Många minnen som sagt…….Många gånger man kämpat mot klockan. Man skulle ju hinna sälja så mycket som möjligt till stockholmarna innan färjan gick till nästa ö.

Nu tar vi färjorna!! Mot BLIDÖ!

Så fort vi kommer av Blidöfärjan hittar vi på högersidan:

Norrsundskiosken (numera En liten Stund)

Lön har jag inte heller fått härifrån. Här har jag mest suttit och hängt med ytterligare en ägares dotter. Suttit i köket och druckit den ena koppen te efter den andra mellan kunderna. Jag kommer ihåg hur jag njöt av att inte behöva skynda mig att servera färjkunderna som nu var på väg åt andra hållet. Hjälpsam som jag är slutade det dock alltid med att jag också stod bakom kassan.

Nu måste vi åka några kilometer innan vi kommer till:

Konsum

Ja, det ser ju inte ut som ett Konsum just nu….men jag lovar. Ta mig på mitt ord. Det var en affär här. Här jobbade jag under ett års alla helger och ledigheter samt under sommaren såklart. Jag minns hur irriterade de gamla tanterna var när jag blev tillförordnad butikschef när chefen var borta några månader på sommaren. Jag minns också hur jag, till min egen förskräckelse och tanternas hånleenden, skar rostbiffen åt helt fel håll och vi fick slänga hela biten i bondens uppsamlingskärl eftersom den inte gick att äta. Ooops.

Nästan en halvmil längre söderut på ön dyker det här stället upp:

Blidö Hembageri

Nu har vi kommit längre ner på ön och möts av Blidö Hembageri. Jag älskade att jobba med "Bagarn’. Han lät mig komma in i hjärtat av bageriet och visade hur man gör riktigt goa’ grejjer. Han lät mig faktiskt komma in i hans hjärta också….Favoritbrödet på den tiden var "Igelkotten". Nuförtiden är det hugget som stucket mellan "Indian" och "Norrnäs". De är ap-goda båda två!!

Vi kan gå till fots till:

Blidö Kyrka

Här jobbar min pappa. Han har jobbat här de senaste trettio åren. Här har jag också jobbat en sommar. Det var annorlunda. Jag hade inte jobbat så kroppsligt någon sommar förut. Här fick jag rensa ogräs, putsa fönster (vet ni hur många fönsterrutor det finns på en kyrka????), kratta gångar, putsa siffrorna ni vet som alltid hänger längst fram och berättar vad man ska sjunga, städa, förbereda gudstjänster och ringa i klockorna. Ja, massor av grejjer fick jag göra tillsammans med min kära far. Det var många uppgifter som var tunga och inte så roliga men det starkaste minnet jag har härifrån är ett roligt minne! Jag sitter högt upp inuti kyrkan, på en fönsternisch, och putsar fönster….när min pappa kommer och tar stegen. Våra skratt (…eller kanske hans mest?) ekade högt när jag satt där och ylade om att jag faktiskt kunde slå ihjäl mig och att det var högt…fniss!!

Här tar den guidade turen slut. Övriga arbetsgivare finns på annan ort.

Jag funderade på att ta ett kort på huset där pappa och Kina bor, där jag är uppväxt. Jag tänkte berätta om allt "arbete" jag har gjort där i form av barnvakteri, städning, tvättning osv. Jag insåg snabbt att jag inte utförde mer än nödvändigt under min uppväxt inom de väggarna så jag lät bli att ta den bilden. Nu som vuxen är jag chockad över hur pappa och Kina klarade av ett hus fullt med nio barn (somliga latare än andra) och nio dagbarn. Ni är mina hjältar!!

Var har ni jobbat? Det är ganska kul att tänka tillbaks.
Jag rekommenderar att prova på den resan en vacker dag!

Jag känner mig full av kramar idag.
Jag omfamnar er alltså allesammans!

KRAM