Fantastiskt sorgligt

En aning sorgligt 1:

Idag sa jag adjö till mina gamla gummistövlar.
Jag har nog varit redo för ett nytt par ett tag, men jag blev ändå lite ledsen igår
när jag insåg att de har börjat läcka in vatten. De har funkat bra i massvis med år. 
Nu måste jag dock ersätta dem för de här ligger numera i en soptunna…

En aning sorgligt 2:

Jag tog fram mina pärlpysselprylar idag för ett projekt som jag inte riktigt kan berätta om ännu.
Så långt ingen fara, men när jag började trä pärlor på tunn genomskinlig tråd då insåg jag att nu har det hänt.
Det där som jag hört talas om men inte trodde skulle hända mig 🙂
Jag har börjat se sämre på nära håll. Åldersseendet är här.
Enligt min bonusbror Anders så är det ingen fara.
Det är bara att ansluta sig till den stora skara som tydligen klarar sig galant utan perfekt närseende.

En aning sorgligt 3:

Medan jag pysslade i köket så höll Per till på baksidan av huset. Han lade lite kärlek på nyupptagna Gurgela.
Sätena skulle plockas ut, smutsen skulle bort och motorn “fixas”.
Jag kan erkänna direkt att jag inte är så införstådd i vad som ingår i vinterkonserveringen.
En sak förstod jag i alla fall; Pers lite sorgliga blick när han säger adjö till båten och därmed sommaren.

En aning sorgligt 4:

Så hade helgen kommit till sitt slut och det var dags att slita sig från det underbara ljuvliga och åka hem till stan igen. Pappa och Kina tar alltid bra hand om Vitsippan och inte nog med det utan de tar också hand om våra barn. Denna gång t.om. fast de inte var med oss ut till ön. De skickade nämligen med oss  massvis med hemodlade vindruvor!

Innan vi åkte hem tog vi en snabb tur ner till hamnen.
Här fick vi energi så det räcker ett tag…

Jag kunde inte bara känna sorg när jag stod där på bryggan…

…det var ju hyfsat vackert!

Det här kan man leva på några dagar!!!