Etikett: Offspring

Ytterligare en pinnstol är funnen/betald/hemtagen!

Åh, vad det var härligt i Liljeholmen igår kväll!
Vackert var det dessutom!

Vi var ju på Primo Ciao Ciao och firade Thérèse på hennes födelsedag!

Hon hade samlat sina närmsta vänner runt sig och så åt vi god mat a la Italien!

I morse åkte Per och jag till Norrlöt utanför Södertälje. Där finns ju nämligen både fik, antikt, loppis och blommor! Utanför byggnaderna finns dessutom minigolfbanor bland höstträden om man är sugen på att slå några bollar.

Vädret var fantastiskt och hösten skrek ut sina färger!

Vi började med att ta oss in på övervåningen i den här byggnaden.
Här finns nämligen antika möbler/porslin/saker.

Johan som äger butiken, är kusin med Pers bröder, så vi känner oss som släkt med honom. Han hade varit riktigt snäll och hållit ett öga öppet efter gamla pinnstolar åt oss. Hittills har han hittat två riktigt fina exemplar och han fortsätter leta!

Sen är det ju så där att man sällan kommer hem bara med det som var tänkt. Vi hittade faktiskt en söt plåtlåda också som jag bara var tvungen att köpa med mig hem. Efter att vi handlat klart gick vi ner till undervåningen på ladan. Där ligger nämligen fiket. Hur charmigt som helst!

När vi var kaffe- och bullefyllda gick vi de få metrarna ner till växthuset där Johans mamma och pappa driver verksamhet ihop. De säljer växter, loppisprylar och lite smått och gott som kan vara bra att ha. Allt från krukor till möbler.

Även här handlade vi lite: potatispress, tomater och ljung!

Fast det bästa var nog ändå fikastund nummer två som vi tog  inne på den privata delen av handelsträdgården tillsammans med Johans pappa och syster.

Så här fin var ljungen när den hittat ner i en kruka hemma i Sollentuna:

Så här gammaldags var plåtlådan:

….och så pinnstolen som var hela anledningen till resan! Nu är den omålad och ganska skabbig, men jag tror den kommer bli superfin med lite kärlek. Den förra blev helt fantastisk!

Medan Per packade upp våra inköp och lagade middag åkte jag till ICA och hämtade Emma från hennes jobb. Det var dock så mycket kunder precis när jag kom så hon jobbade över några minuter och jag fick se henne ”in action”.

Nu är det kväller och jag är så mätt, så mätt. Per bjöd på oxfilé och alla möjliga underbara tillbehör och jag fick verkligen tvinga mig själv till att inte sätta mig ner och vila efter maten. Jag kunde nämligen inte sätta mig ner för då hade jag inte kommit upp, och jag var tvungen att baka klart det jag startat upp. Har ni tur får ni se en bild på mitt livs första chokladbiskvier i nästa inlägg 🙂

Fortfarande sommar

Lördag morgon – sol och varmt i luften! Det fanns inte så mycket annat att göra än att ta stigen ner till bryggan.

Där tog vi ett morgondopp och njöt för fulla muggar. Vi tog den här bilden med iPhonen och la ut den på facebook, så att alla skulle bli avundsjuka på oss för att vi lever i paradiset. Jag tror det funkade 🙂

Att jag hoppat i plurret med glasögonen på mig, men kommit upp utan dem, var inget jag tänkte på när Per tog den här bilden:

Det var nog först när jag skulle ta den här bilden, som jag insåg att jag inte såg så bra. Det var bara att hoppa i plurret igen och dyka ner och leta efter glasögonen. Suck!

Jo, jag hittade dem…. (En till iPhonebild)

Efter att ha ätit frukost, klätt på oss och gått en sväng i Kinas trädgård där jag konstaterade att vindruvorna inte är mogna ännu började Per längta ut på sjön.

Flytvästar på!

Vi åkte ut till Rödlöga och på vägen såg vi den här fyren. Fin va?

Framme! Vi gick in mellan Enskär och Västerö.

Vi åkte i den söta kanalen som gör sig bättre i verkligheten än på bild…

När det var dags att svänga höger in mot Rödlöga var det uppenbart att någon eldade 🙂

Vilken sida tror ni kan tänkas vara bra att köra på?

Framme vid Rödlögas ångbåtsbrygga gick vi mot Rödlögaboden för att se om den möjligen var öppen.

Det var den inte, men det var fin utsikt ifrån den.

Vi gick tillbaks till bryggan och tog ett glas läsk i båten medan vi njöt av värmen.

Jag lurades av glassflaggan. Borde den inte plockas ner om man stängt för säsongen?

Vi tog en annan, men lika vacker, väg hem.

Det var nämligen dags för oss att förbereda inför kvällens kräftskiva.

Tre kilo färska kräftor avbildade av iPhone. MUMS!

På kvällen fick vi besök av min syster, hennes man och ett barn. (De andra barnen gillar nog inte kräftor.) De tvingades på varsin hatt och hakklapp. Är det kräftskiva så är det!

Vi hade också fått besök av Marcus! Även han tvingades på det vackra hakklapp/hatt-setet.

Hela kvällen satt vi sedan ute och fyllde magarna med allehanda gott. Oj, så smarrigt! Det är inte lätt att fotografera med kräftspadiga händer, så ni får föreställa er resten av kvällen. Slurp!!

Alla bröderna

Igår vaknade jag alltså till ett hus fullt av släktingar. Vi hade lyckats få in en person på varje ledig yta som var, eller kunde låtsas vara, en säng. Det heter ju att ”Finns det hjärterum så finns det stjärterum” och då är det bara att leta fram rumpyta så bäst man kan!

Poängen med besöket (Pers bror med familj) var att framåt eftermiddagen sammanstråla med övriga bröder och deras far. Vi tänkte dock hinna med lite annat innan dess, så direkt efter frukost drog avkommorna iväg i den ena bilen och föräldrarna i den andra. Nu skulle här shoppas!

Vi möttes upp på Gallerian efter att ha fått runda lite polisavspärrningar och sånt. Det var ju både Prideparad på gång. Dessutom skulle någon nazistdemonstration hållas och det krävde avspärrningar på alla håll och ledder. Framme i Gallerian fick till slut mina barns kusin ÄNTLIGEN gå in i butiken ”Hollister”, som än så länge bara finns i Stockholm.

 

Efter lyckad shopping där vi kom ut med mer än en shoppingpåse så åkte vi vidare till Söder och caféet Lasse i Parken. Det var något som Pernilla Wahlgren skrivit om på sin blogg och som min svägerska därför ville prova. Det visade sig vara ett lyckokast, för det var både mysigt och gott där!

 

När vi var mätta och glada åkte vi vidare. Vi åkte till vår favorit ”Handelsträdgård/Loppis/Antikbod”! Där hittade vi inte bara några fynd vad gäller möbler och köksprylar, utan även några ljuvliga människor som vi inte kan säga att vi har blodsband med, men som har gjort en plats för oss i sina hjärtan.

 Innan det var dags för släktträffen tog vi oss också tid att stanna upp en stund hos de som inte längre finns med oss.

Sen började det!

Vadå ? Undrar ni säkert. Jag menar tjattret och oväsendet som oundvikligen uppstår när fem bröder med familjer samlas under ett ”tak”. (Vi satt utomhus, men ni fattar vad jag menar).

Ni förstår ju att jag hade många bilder i kameran (500 st), men jag ska skona er och låter er därför bara se ett fåtal små ”klipp” från det jag kallar Hertzröran:

Femkamp

Vyer

 

Umgänge

 

 

 

 Det årliga kaoset när vi ska ta bild på alla…

 

Vi hade en trevlig dag och kväll och tror att den årliga traditionen fortsätter några år till.

Baconlindad sparris, vattenskidor och utebliven fisk

Onsdag – Tredje semesterdagen!

Det var väldigt länge sen vi letade fram fiskeprylar ur gömmorna, men idag var det dags eftersom Fredrik, Emmas pojkvän, ville gå och fiska. Så då gjorde vi det!

Vi gick till Granö brygga. En sedan länge övergiven ångbåtsbrygga.

Emma tänkte sätta sig och meta. För att göra det måste man få mask på kroken…

Till slut var det klart och hon kunde sätta sig och mysa…

Fredrik var också duktig på slappabiten.

Vi insåg att våra fiskelådor inte är så välfyllda och moderna som de kunde vara….

Våra två fiskare

Emma och jag satte oss ganska snabbt och lapade sol istället för att jaga fisk…

Fiskandet fick männen stå för. Fast de såg inte ut att jobba så hårt de heller.

Fikapaus

Det blev inga napp idag

Vi gjorde av med nästan all mask innan vi började packa ihop våra grejer

Den här kompisen lät vi dock bli. Det var ingen av oss som ville trä på den på en krok. Hade den sagt ”popp”?

Vi släppte den i naturen och gick istället hemåt igen

Nu var det dags för nästa aktivitet

Vattenskidåkning!

Jag vet inte hur Fredrik gjorde, men han lyckades med konststycket att övertala Emma om att också prova på lite skidåkning. Emma är så rädd för sjögräs att hon inte provat på många år.

Först var det dock Fredriks tur att hoppa i det svinkalla vattnet.

I det här läget är det rejält kallt om tårna

Han kom dock upp på första försöket…

För att visa er hur långt ut de faktiskt var, så har jag lagt in den här bilden där jag inte zoomat in något alls. Det här är anledningen till varför bilderna inte är kristallklara – de är tagna på mycket långt avstånd. Här är det Emmas tur att hoppa i plurret.

Den här bilden har Per tagit från båten. Bevis för att hon faktiskt hoppade i!

Hon provade två gånger, men utan att komma upp. Vårt nya handtag är tydligen inte snällt mot händerna så efter de här försöken gav hon upp. För den här gången. Kanske hon testar i morgon igen?

Efter en varm dusch var det dags för Per och mig att laga mat och för Emma och Fredrik att spela en omgång kort.

Efter att ha slitit som en tok med att få igång kolet till grillen så fick vi till slut njuta av en middag tillsammans med Pappa och Kina. Idag blev det revbenspjäll, kyckling och flankstek. Tillbehör: baconlindade sparrisar, stekt tomat, sallad, rostad potatis, bea, pesto och tomatsås.

Efter maten gick Per och jag ner till bryggan för att stoppa om båten (sätta på kapellet). Det var coolt att se hur månen var uppe på himlen…

…samtidigt som solen sken för fullt i väster. Sommarkvällar är underliga!

Imorgon blir sista dagen i skärgården på ett tag. Detta eftersom vi ska iväg på bröllop i Säffle. Några fler ö-bilder hinner jag kanske med ändå. Vi får se!

En riktig semesterdag – som jag ser det!

Tisdag – enligt väderapparna skulle det vara molnigt på förmiddagen för att runt lunch klarna upp och bli riktigt fint. Vi hade därför föreslagit ett besök på Högmarsö Krog för dottern som skulle komma ut med båt från stan idag. Det hade hon nappat på så vid tolvtiden gick vi ner till bryggan för att ta båten runt ön och plocka upp henne och pojkvännen Fredrik.

Vi åkte till Almviks Brygga där den fd. krogbåten Vildand fortfarande står på botten. Det var riktigt sorgligt att läsa öl och vinpriserna på tavlan på bryggan och se svindyra markiser ligga och ruttna bort. Ska ingen ta bort båten snart?

Här kommer de!

Vi satte på dem varsin flytväst och så bar det av mot Högmarsö.

Så länge man behöll jackan på så var det riktigt mysigt att sitta utomhus och äta.

Maten var god. Precis som vanligt!

Nu har vi bokat bord även för 4:e augusti. Vi har hört att de förra årens besök av Tommy Nilsson varit oväntat lysande så vi tänkte inte missa det i år.

Vädret skötte sig också och fortsatte stadigt mot ”bättre väder”.

I väntan på min fisksoppa lekte jag som vanligt med kameran…

Och blir man sällan med på bild eftersom man alltid står bakom den, så får man ta bild på sig själv! Visst har jag redan fått färg?

Efter en lång lunch (vi behövde inte stressa eftersom det fanns många lediga bord) var det dags att åka hem igen och vi vinkade hejdå till den karga krogen som ligger mitt i ett båtvarv.

När vi precis hade lättat från bryggan så såg vi att bryggan bredvid krogen förvandlats till en båtmack. Den var vi ju tvungna att besöka! Det var inte billigt (16:45/litern), men det var enkelt.

När vi kom hem var det som om någon gett Per, Emma och Fredrik sömnpiller för de la sig direkt och knoppade in. Själv tog jag fram hängmattan och njöt i solen. Nu hade vädret tagit sig helt och hållet och solen sken som en tok.

Efter en timme med ljudbok i öronen och solsken i ansiktet tyckte jag att jag var värd något gott…

Det tyckte tydligen Kina också, för hon gav mig inte bara lite bröd utan HÄLFTEN av allt hon bakat under dagen. Är inte det kärlek så säg?? TACK så hemskt mycket Kina. Jag har provat det större brödet (bakat på mjöl från kvarnen i Sollentuna) och det var supergott!

Till slut kunde jag dock inte ligga stilla längre, så jag tog med mig båda kamerorna och gick ner till vattnet.

Där tog jag några bilder så ni kan få se det fina vädret och de fina svanarna.
 

Till slut vaknade Emma och Fredrik och cyklade iväg till ICA för att köpa Ben & Jerrys glass och då väckte jag faktiskt Per. 2½ timme ska väl räcka som middagslur? Jag försökte få till en middagsplan, men det gick mycket trögt i början. Jag tror Per sov lite fortfarande 🙂

Till slut blev planen klar: Idag ska det grillas kyckling och ryggbiff.

 

Heja Anna, Bajens målis!

Vem kunde tro att jag skulle åka söder om stan för att stå utomhus i spöregn i några timmar? Inte jag i alla fall! Fast när jag fick höra att Marcus flickvän Anna skulle spela handboll i Eken Cup så gjorde jag precis det. Jag ville ju få se min favoritmålvakt in action!

 Marcus och jag åkte alltså till ett väldigt regnigt och kallt Gubbängen. Jag hade gummistövlar, regnjacka, tjocktröja och paraply. Målvakten Anna – hade inget av detta, men ett riktigt gott humör!

 Jag kan tyvärr inte så många regler i handboll, men fattade ganska snabbt 🙂 att Annas jobb var att stoppa bollen från att hamna inne i målet bakom henne.

Hon jobbade på bra med uppgiften även om hon hade lite problem med gräset ibland. Jag förstod inte riktigt vad hon menade, men det var nåt med att hon ”fastnade” när hon skulle glida.

Regnet syns inte på bilderna, men OJ vad det regnade…

Det hindrade dock inte de här tjejerna från att göra sitt bästa.

Då och då susade Annas lillasyster Elin förbi.
Jorå, hon var också med och lirade boll!
Hennes jobb verkade vara att få in bollen i det andra målet.

På andra sidan planen stod några tappra åskådare samt Annas föräldrar, tillika lagledare och sjukvårdare. Hela familjen var alltså samlad. Roligt!

Marcus hjälpte mig med fotograferandet eftersom han höll i paraplyet.
Han fick vända det åt alla möjliga och omöjliga håll eftersom det regnade från snedden…

När första matchen var slut blev jag och Marcus inbjudna på en fika i ”hallen” av Annas föräldrar. Det var första gången jag träffade dem och ville gärna prata lite, så jag tackade direkt ”ja”. Marcus hand som hållit i paraplyt var stel av köld så en kopp varmt kaffe lät dessutom perfekt!

På vägen bort till ”hallen” så log jag lite åt småbarnens söta variant av handboll. Duktiga, men annorlunda mot vad jag just hade sett.

Eken Cup är världens största handbollturnering på gräs så vi fick gå förbi många spelare, från många olika länder, innan vi kom fram till kaffet.

Det blev dock inte en lång vila. Snart var det dags för Anna och hennes lagkamrater att ge sig ut i regnet igen. Dags för uppvärmning inför nästa match!

Deras kläder hölls ”torra” i stora sopsäckar.

Efter joggingturen var det dags att värma med boll.

Match!!

Fokuserade systrar

Halvtidspaus med apelsinklyftor och taktiksnack

Min blöta son

Lerinpackning ska ju vara bra för huden

Annas lag – HAMMARBY – vann matchen

Hammarby tackar motståndarna

Bra match. Bra match. Bra match.

När jag fick höra att de skulle spela en match till idag (eftersom de vann) så gick jag faktiskt ut på planen och tog den här bilden. Jag undrar om den pallar en match till idag?

Jag log brett när jag såg det här. Man får inte gå innanför linjen. Det syns tydligt att de försökt låta bli det också. Där finns fortfarande grönt gräs 🙂

Två matcher såg vi alltså innan vi åkte hem till våra torra och varma strumpor. Det var otroligt roligt att få se Anna spela, men jag hoppas att nästa tillfälle bjuder på bättre väder.

…och du, Anna, du är superduktig!

 

Studentenbilderna!

Nu har jag äntligen tömt kameran på bilder från Emmas student. Igår hann jag inte med. Nu ska ni dock få så många bilder att ni står er!

Emma DÅ – busig

Emma NU – vacker

Studentdagens morgon på väg till champagnefrukost.

Kvinnorna har samlats för en seriös bild!

Kvinnorna är lite fnittriga…

Fadumo, Johanna, Julia, Emma, Frida

Vid lunch gick vi till skolgården för att ta emot den nybakta studenten.
Självklart var Marcus och hans Anna med.

Klockan tolv var det utspring.
Och sprang, det gjorde de!

Det bara vällde ut studenter genom dörrarna.

Sjung om studentens lyckliga daaaaar!!
Emma skrålar på.

I ett folkhav var det meningen att vi skulle hitta Emma…

När vi till slut fick se henne så kom hon liksom studsande över gräset!

Först bjöd hon på tårar och skratt i en salig blandning, men sen stannade bara glädjen kvar och vi fick fånga syskonen på bild.

Den uppmärksamme kanske ser att hon inte har några skor på sig…
Istället går hon barfota…
Kanske inte så konstigt?

Pojkvännen Fredrik var på plats och lyckönskade Emma.

Glädje!

Vi har likadana!

SÖTA

Kära vänner (och en liten tår igen)

Moster Catrin hade tagit sig en liten paus mitt i arbetsdagen för att se systerdottern springa ut i livet. Emma var mycket glad för detta!

Det var faktiskt en hel hög med folk där för att ta emot henne!

Till slut fick det vara nog med familj, kamera och kramar.
Emma hälsar adjö för en stund.

Inget mer Rudbeck för henne!

Nej, istället fick det bli en snabb omklädning till ”oömma” kläder…

Ja, ni fattar vad som är på gång antar jag?!

Ja, självklart var det dags för lastbilsflaksåkning!

Håll utkik efter den stora blå vuvuzelan…

När vi lyckats fånga både Emma och Fredrik på sina flak, så gick vi hemåt för att svalka av oss på altanen. Solen värmde gott idag också, även om förra året nog var minst tio grader varmare. Vi föredrog dagens temperatur!

Hemma hann vi lägga på dukar, ställa fram vaser och äta lite melon…

…ställa fram presenterna…

…och ta emot gästerna…

…innan Emma var hemma och hade duschat av sig
lastbilsflaksvätskan (öl) och blivit fin igen.

Huset fylldes snabbt av släkt och vänner som ville fira henne.

Hon fick öppna presenter och motta gratulationer på löpande band.

Jag hann sitta en liten stund medan Maja njöt av en cupcake.
(Hon åt dock bara toppingen)

Några små kort hann jag ta också.
Här på min lillebror Henrik.

Busungen Alexander.

Apan och apungen ute på promenad.
(Det är apungens favoritsysselsättning just nu.)

Mitt ömma modershjärta smälte totalt när Emma letade upp mig och ville ”umgås”.
Sånt får man ta tillvara på 🙂

Förra året tog jag en sån här bild, men då var de bara två personer.
Thérèse var dock ”en aning” rundare om magen.

Här sitter mina två hjälpredor.
Tack båda två för all hjälp!!

Som ni märker så har jag inte lyckats fånga alla de dryga 35 personer som gjorde Emmas dag till ett sånt fint minne. Jag får skylla på att jag hade annat att göra. Jag funderar dock på att fråga Anton. Han verkar ju ha tagit lite bilder…

Tjugo över åtta var det dags för Emma och Fredrik att ge sig av igen. Av tradition hålls ju ”gubbskivan” (den stora avslutande studentskivan) just den här kvällen. Vi önskade dem en trevlig kväll och vinkade av dem!

Kvar i huset fanns bland annat Pers bröder och när jag såg hur ljuset föll in genom köksfönstret var jag faktiskt tvungen att ta den här bilden på en av dem.

SNYGG är rätt ord!

Med huvudpersonen ute ur huset började gästerna droppa av och dagen kom till sitt slut.

Det var dock en gäst som vägrade gå.