Ingenting är omjöligt!

I kväll efter middagen frågade Per om vi inte skulle ta en promenad på det sätt som vanligt folk tar dem. I lugn och maklig takt alltså! Han tänkte sig en tur till glasskiosken. Det lät ju trevligt så vi klev utanför dörren.

Där kunde jag se att mina lupiner var på gång. Eftersom jag inte hade någon kamera med mig så fick jag föreviga växtstadiet med min telefon. Hela inlägget är faktiskt taget med telefonen för jag var oförberedd och helt utan kamera. Ovanligt, men sant! Ni får stå ut 🙂

När jag tittade åt andra hållet för att se om Per var på väg ut så såg jag att det nog börjar bli läge att prata med grannen om vår gemensamma buske. Den tar snart herrevälde över oss. Jisses, vad stor den har blivit!

Sen gick vi där i solen mot glassen och njöt!

Med varsin glass vände vi ner mot Edsviken. Det verkade vara någon form av segeltävling där ute på det blå…

Det verkade faktiskt vara någon form av löptävling också. Fast då på land.

Här finns ju en konsthall (Edsviks konsthall) så självklart finns det konstverk lite här och var också…

Vi följde stranden hemåt och jag fascinerades över hur långt syrenen kommit.

Så här ser det INTE ut på Blidö. Där är det nästan inte ens knoppar.

Men vad är det för ett ljud som hörs? “Bäst vi går och kollar” sa Per. Så det gjorde vi. Det visade sig att det var Landsnora Kvarn som hade öppet. Det har den bara två dagar om året och trots våra dryga sexton år i kommunen har vi aldrig varit där på en sådan dag. Idag var alltså premiär för oss.

Ljudet kom alltså från den väldigt gamla kvarnens nedre våning. Vi gick dit och hittade en tändkulemotor som tuffade och gick. Två äldre gubbar var mycket stolta när de berättade att den går på råolja och att den kan gå både bak- och framlänges. Just idag hade den fått för sig att bara gå baklänges. Som gammal Blidöbo blev jag glad att se att motorn var från Pythagoras i Norrtälje. Tydligen hade Skansen velat ta över motorn, men “nehe, den gick vi inte på” som ena gubben sa.

(Utanför dörren stod det klart och tydligt att det fanns risk för oljestänk, men inte tänkte vi på det. Jag är numera svartprickig på båda armarna och i hela ansiktet. Jag tror jag kan behöva en dusch.)

Vi gick sen och tittade på där mjölet från kvarnen kommer “fram”. Där stod ytterligare en gubbe och samlade upp mjölet i tygsäckar. Han var vit av mjöldamm och när jag påpekade att “Här var det dammigt. Å här ska du stå mitt i allt mjöl” så skrattade han och sa att “Ja, ingenting är ju oMJÖLigt”. Kul gubbe!

Sen fick vi höra om hur han försökt fukta insidan av sig själv med en kopp kaffe, men att säcken blivit full och att han ville visa folk hur man gjorde för att hissa mjölsäcken uppåt i kvarnen så han ställde ifrån sig koppen. “Å sen när jag tog mig en klunk, så var det inte kaffe längre – det var redning. Ha ha ha.” Kul gubbe som sagt!

Vi klättrade uppför stegen/trappan och kom ytterligare en våning upp. Där kunde vi se hur säden (som de tagit från Saltå Kvarn) kom ner från taket ner i själva kvarnen. Här fanns självklart också en gubbe som då och då borstade ner den säd som “missade” nedfarten.

Högst upp i kvarnen såldes mjölet: Grahamsmjöl, Rågmjöl, Dinkel.

Elände. Vi hade inga kontanter på oss! Det var bara att kuta hemåt (vi som inte skulle gå fort….) för att hämta kontanter. Det händer inte ofta att de maler mjöl här så vi var tvungna att ta tillfället i akt!

Sen köpte vi mjöl – Dinkel fick det bli!

Utanför kvarnen kunde man se hur motorn ångade och puffade och på baksidan såg vi någon form av kylanläggning – en tunna med vatten som det kom ner massa stålpinnar i. Jag fattade ingenting, men det verkar funka 🙂

I huset bredvid bakade man tunnbröd (allt var redan tingat, så fick inte med oss något hem).

Dessutom sågade man plank. Sågen gick på vattenkraft och jobbade långsamt och metodiskt.

Under huset jobbade vattenhjulet för fullt…

Det var en oväntad upptäkt vi gjorde på vår promenad. Kul!!

Nu har vi fem påsar med mjöl som vi ska göra något med. Frågan är vad??

Här kan den intresserade läsa mer, och se bilder, om kvarnen:

http://www.sollentunahembygd.se/landsnora.html

http://www.sollentunafilmklubb.se/sfk/filmer/landsnora/landsnora.html

Landsnora kvarn
 
En av Sollentunas äldsta byggnader där det malts mjöl i mer än 400 år. Både höst och vår öppnas kvarnen för allmänheten när Sollentuna hembygdsförening drar igång kvarnarna igen. Det nymalda mjölet finns då till försäljning och det serveras kaffe med nybakat bröd. Landsnora kvarn ligger vid Edsvikens nordöstra hörn.
 
Kvarnens historia
Från det att mjölnar Carlsson lade ner verksamheten på 50-talet och fram till 1983 låg Landsnora kvarn i träda. Sollentuna kommun står idag som ägare, interiören förvaltas av Sollentuna hembygdsförening. Sedan 1986 mals det på nytt i Landsnora.
 
Byggherre till kvarnen var proviantmästare Henrik Olofsson i Bagare by (Tureberg). Samme mäster Henrik hade i slutet av 1620-talet låtit uppföra Edsbacka krog. Något exakt byggår för kvarnen har inte kunnat fastställas men de bärande bjälkarna avverkades vårvintern 1632. Därmed är kvarnen, näst kyrkan, Sollentunas äldsta byggnad.
Riksskattemästare Oxenstierna
 
År 1638 står riksskattmästaren och greven Gabriel Bengtsson Oxenstierna som ägare till kvarnen. Denne hade under första hälften av 1630-talet börjat förvärva stora markområden i Sollentuna. Av dessa bildades 1647 Edsbacka säteri (Edsberg). Landsnora kom att lyda under Edsberg fram till 1924.
 
Mjölnare
Om de första mjölnarna finns få fakta. Några udda uppgifter har dock bevarats. Den 6 januari 1667 blev mjölnaren Erik Bengtsson biten av en varg utanför sitt hus. Han dog av skadorna den 15 februari. 1669 lämnas uppgiften “möllerinnan ogift”, alltså drevs kvarnen då av en kvinna. Från 1714 kan man följa mjölnarna i kyrkböckerna.
 
Övriga byggnader
Utöver kvarnen finns flera andra byggnader bevarade vilka tillsammans med kvarndammen, den stensatta rännan och dammportarna bildar en värdefull helhetsmiljö.
 
Två stugor är bevarade. Gamla mjölnarstugan är en timrad källarstuga fodrad med faluröd stående lockläktpanel. Den blev drängstuga när det nya manhuset stod klart.
 
Mjölnarstugan uppfördes under 1850-talet. Även den är timrad och panelklädd samt tillbyggd i modern tid.
Ett fähus med lider för “qwarnbesökandes kreatur” flyttades 1981 till Hersby hembygdsgård för att undgå rivning.
 

LANDSNORALIMPAN, ett bröd

Dag 1, kväll
100 g rågsurdegsrund
300 g ljummet vatten
180 g rågmjöl
Blanda alltsammans i en rymlig bunke, täck med plast och ställ i ett varmt hörn.
 
Dag 2, morgon
300 g fullkornsdinkel
10 g salt
 
Rör ner mjölet i surdegen från gårdagen och blanda för hand några minuter. Täck bunken med plast och låt jäsa till dubbel storlek, vilket bör ta runt 3 timmar.
 
Vänd upp degen på ett mjölat bakbord och strö på lite mjöl. Platta ut degen litegrann och vik sedan ihop den några gånger tills den är stor som ett mjölkpaket ungefär. Lägg den på ett bakplåtspapper, strö på rikligt med mjöl och täck med en handduk. Nu ska den jäsa igen, en timme eller lite mer kan vara lagom. Sätt ugnen på 275 grader i god tid med en plåt eller en baksten på mittenhyllan och en oöm plåt längst ner. Och så skjuts in ugnen! Lägg några isbitar på den nedre plåten, det ger ånga som brödet tycker om, och sänk temperaturen till 200 grader. Efter ca 1 timmen är brödet är 98 grader inuti tas brödet ut och låts svalna på ett galler.
Det här inlägget postades i Mias dag. Bokmärk permalänken.