Ytterligare en pinnstol är funnen/betald/hemtagen!

Åh, vad det var härligt i Liljeholmen igår kväll!
Vackert var det dessutom!

Vi var ju på Primo Ciao Ciao och firade Thérèse på hennes födelsedag!

Hon hade samlat sina närmsta vänner runt sig och så åt vi god mat a la Italien!

I morse åkte Per och jag till Norrlöt utanför Södertälje. Där finns ju nämligen både fik, antikt, loppis och blommor! Utanför byggnaderna finns dessutom minigolfbanor bland höstträden om man är sugen på att slå några bollar.

Vädret var fantastiskt och hösten skrek ut sina färger!

Vi började med att ta oss in på övervåningen i den här byggnaden.
Här finns nämligen antika möbler/porslin/saker.

Johan som äger butiken, är kusin med Pers bröder, så vi känner oss som släkt med honom. Han hade varit riktigt snäll och hållit ett öga öppet efter gamla pinnstolar åt oss. Hittills har han hittat två riktigt fina exemplar och han fortsätter leta!

Sen är det ju så där att man sällan kommer hem bara med det som var tänkt. Vi hittade faktiskt en söt plåtlåda också som jag bara var tvungen att köpa med mig hem. Efter att vi handlat klart gick vi ner till undervåningen på ladan. Där ligger nämligen fiket. Hur charmigt som helst!

När vi var kaffe- och bullefyllda gick vi de få metrarna ner till växthuset där Johans mamma och pappa driver verksamhet ihop. De säljer växter, loppisprylar och lite smått och gott som kan vara bra att ha. Allt från krukor till möbler.

Även här handlade vi lite: potatispress, tomater och ljung!

Fast det bästa var nog ändå fikastund nummer två som vi tog  inne på den privata delen av handelsträdgården tillsammans med Johans pappa och syster.

Så här fin var ljungen när den hittat ner i en kruka hemma i Sollentuna:

Så här gammaldags var plåtlådan:

….och så pinnstolen som var hela anledningen till resan! Nu är den omålad och ganska skabbig, men jag tror den kommer bli superfin med lite kärlek. Den förra blev helt fantastisk!

Medan Per packade upp våra inköp och lagade middag åkte jag till ICA och hämtade Emma från hennes jobb. Det var dock så mycket kunder precis när jag kom så hon jobbade över några minuter och jag fick se henne “in action”.

Nu är det kväller och jag är så mätt, så mätt. Per bjöd på oxfilé och alla möjliga underbara tillbehör och jag fick verkligen tvinga mig själv till att inte sätta mig ner och vila efter maten. Jag kunde nämligen inte sätta mig ner för då hade jag inte kommit upp, och jag var tvungen att baka klart det jag startat upp. Har ni tur får ni se en bild på mitt livs första chokladbiskvier i nästa inlägg 🙂

Det här inlägget postades i Mias dag och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.