Pappa och jag började vår dag med ett besök i blomsteraffären. Det tog lång tid pga språkskillnader att få personalen att förstå vad vi menade, men till slut gick vi därifrån med varsin handbukett.

Vi tog sedan en tur runt om i den lilla staden Nykøbing och stannade till nere i den härligt saltdoftande hamnen.


Sedan åkte vi till det stora kapellet där begravningen för min faster Marianne skulle äga rum.

Vi kom fram samtidigt som min farbror Finn och hans döttrar, mina kusiner Pernille och Helene, och deras familjer. Vi kunde därför vara tillsammans med dem medan de ställde i ordning allt i lokalen.


De hade skapat kistans blomsterarrangemang av blommor och andra växter från sina egna trädgårdar. Mycket personligt.

De sa att detta var exakt vad Marianne hade önskat.

Vi pratade och väntade in att klockan skulle slå 11.

Lilla Mille hade spring i benen och gjorde av med energi utomhus.

När klockorna ringde var himlen utanför klart blå.

Officianten/bedemanden höll tal och berättade om min fasters liv. Vi sjöng flera sånger och Finn spelade dragspel.

Pappa höll tal till, och om, sin lillasyster och gjorde det med den äran. Jag var stolt över hur han lyckades förmedla det han ville säga på ett så naturligt sätt.

Vi sjöng igen och slutligen var det dags för det sista avskedet…


Finn och hans döttrar bjöd sedan in oss alla till lunch på en restaurang vid hamnen.

Där bjöds vi på smörrebröd, god tårta och känslosamma tal.

Dessutom spelade min kusin Pernille och hennes vän en visa som tydligen betytt mycket för Marianne.

Som svensk kände jag ju igen den visan!

Tacksamma för att få ha varit med under dagen åkte vi tillbaka till hotellet och vilade lite, innan vi tog oss tillbaka in till staden och Finns hus.

Pernille, Finn och Helene ♥️ bjöd på middag, och många minnen delades i ord och bild innan vi gick ut i trädgården och lyssnade på vackra toner.

Pernille spelade tre fina stycken för oss innan vi fick höra det som spelas när man halar flaggan.

Det var en fin dag med många känslor, tankar och goa kramar.
Marianne, vila i frid!