Månad: mars 2026

Keratinbrist eller Gellack-effekt?

Ända sedan jag provade gellack så har mina naglar inte varit sig själva.

De har skivat sig och mått allmänt piss.

Nu är de ”rätt ok”, men lillfingernageln är randig. Beror det på keratinbrist pga ålder eller är det också pga gellacken??

Barnbarn

Vi drog till barmbarnen och insöp energi. De är bra på att ge bort glädje nämligen…

Högerknäet har gett upp!

Jag har nog litat på att mitt högra knä ska bära mig lite för länge, för nu har det sagt upp sig.

Fredagen den 13:e februari vaknade jag med smärtande och instabilt knä. Det är inget ovanligt eftersom jag haft ont sedan 1985 när jag förlorade korsband, ledband och minisk i en slalomolycka.

Det som välte mig ner i en djup grop av självömkan och stress var att det var mitt högra knä som felade. Det har nämligen varit mitt bästa knä… mitt go-to knä.

Utan att trötta ut er med föe många detaljer så kämpar jag nu med ”egenvård” då läkarens arbetshypotes lyder ”spricka i minisk” och det gör man inget ingrepp för att laga.

Det finns en remiss för besök i maj hos ortoped för att få en andra bedömning men jag får nog halta på ett tag nu…

Middag med syrran

Vi träffade syrran Susanna och hennes man Daniel på vår kvarterskrog, Raketbaren. Vi ses alltför sällan, men när vi gör det så är det otroligt trevligt!

Som tur är så har vi nästa ”dejt” inbokad redan!!

Tjottablängare i plytet?

Jahaja…

Jag hade faktiskt glömt bort hur mitt öga svarar på frysningen av hudförändringen. Idag vaknade jag dock och kände att det var svårt att öppna ögat och då mindes jag…

Stället som läkaren behandlade är betydligt mindre svullet idag, men innanför huden finns nu massa vätska längre ner över och under ögat.

TJOHO!

Burk!

Idag tog jag mig återigen till dermatologen för att försöka ta bort hudförändringen på ögonlocket.

Jag vet inte om själva ”eländet” försvinner. Men ögonlocket runtomkring gillar inte behandlingen. Detta var femte gången det blivit illa behandlat….

När jag kom hem såg jag granbarr på golvet i sällskapsrummet . Det var alltså dags!

Hejdå julgranen!!

Nämen! Vad är det som står där?!?!

Sveriges, just nu, mest eftertraktade kaffeburk står där i skåpet. Ser man på!

Jag behövde inte ens slåss för att få dit den 🙂

Tomat

”Kunskap är att veta att tomaten är en frukt.

Visdom är att veta att man inte ska lägga en tomat i en fruktsallad.”

Miles Kington

Jag har inte en enda tomat hemma i fruktskålen (eftersom vi varit bortresta) och saknar frukten/grönsaken något otroligt. Bäst att vi åker och handlar!

En dag i bergen

Götes födelsedagsblommor sprider glädje varje dag när jag kommer ner till köket här i Killarney!

Vi började dagen med att slappa. Alla fick ta den tiden de behövde. Vi började inte frukosten före klockan var halv elva. En lugn start innan vi åkte ut på en liten biltur.

Vi åkte till Muckross och gick ner till en av de tre ställen längs med sjön där man kan gå i och bada. Jag tror att det kanske var runt tio grader varmt i vattnet.

Vi promenerade lite i nationalparken och såg var Noreen och hennes kompisar stretar vidare för att försöka få bukt med rododendronproblemet de har här på Irland. Det som i Sverige är en prydnadsbuske i villaträdgårdar är här ett jättehögt träd som dödar allt i sin väg.

På bilden nedan ser ni hur man med kemikalier och eld dödat alla rododendron, sågat ner dem och sedan släpat bort resterna. Kvar står några förvånade träd av andra sorter och på marken lever absolut ingenting. Förhoppningen är att detta nu ska förändras.

Vi promenerade vidare i parken.

På långt avstånd hörde vi vatten porla och vi fortsatte fram mot Torq Mountain.

Vi hörde mer och mer vatten och snart började vi även se lite av det.

Göte visste precis vart vi var på väg och varifrån vattnet kom så han ledde oss framåt.

Vi kom fram till Torq Waterfall och kunde se, och höra, var ljudet helt klart kom ifrån.

Här var det väldigt blött och fuktigt i luften. Varenda träd och sten var täckt av något grönt växande som uppenbarligen älskar den fukten.

Vi klev in i bilen och fortsatte vår biltur. Nu tog Noreen och Göte oss upp till Gap of Dunloe. Ett hisnande 11 km långt, smalt bergspass format av glaciärer mellan MacGillycuddy’s Reeks och Purple Mountain.

Vägen vi körde på var så smal att endast en bil får plats åt gången. Flertalet gånger fick vi försöka hitta en liten ficka att släppa förbi den mötande bilen. Flertalet gånger undrade jag hur det skulle gå till och var glad över att det var Noreen som körde, istället för jag själv 🙂

En av gångerna passade jag på att fånga regnbågen på bild!

Det var ju tyvärr rätt mulet, men vackert var det ändå.

Noreen och Göte var tålmodiga och lät mig och Per kliva ur bilen var vi än ville. Ibland klev de ur med oss, ibland inte. Här på slutet av turen fanns en väldigt stor plats där vi kunde stanna utan att stoppa upp för andra bilar, så där passade jag på att ta en bild på bilen 🙂

Vi åkte sedan ner mot Black Valley som tydligen är platsen på Irland som var sist med att få elektricitet. Därav namnet.

Det var en härlig och spännande tur!

Vi åkte hemåt och bytte om. Vi tog oss sedan till restaurang Peregrine på Killarney Park Hotel. Vi åt en till födelsedagsmiddag och gratulerade Göte återigen!

Göte var dock så mätt att vi alla fyra hjälpte till att äta upp hans ”tårta”!

Grattis Göte!

Tack för en otroligt god middag och en otrolig utflykt!