Inte en enda bild på hela dagen…

Som vanligt är det svårt att summera en hel dag i ord. Jag vet inte hur jag ska göra riktigt. Jag gillar bilder såååååå mycket. Kan det vara så att “en bild säger mer än tusen ord” och allt det där???? Jag vet i alla fall så mycket, att bilder helt klart hjälper till med att förklara och rita upp en känsla.

Problemet är att jag inte har några bilder. Inga som betyder nåt i alla fall.

Det beror på att jag skrivit på ett avtal… Ett avtal som jag tänkte att jag skulle hålla den här gången. Ni som varit med ett tag, vet ju att jag inte höll min del av avtalet förra gången….

När jag skrev på för att få ett passerkort till kontoret jag besöker, så fick jag nämligen nedanstående:

I plastfickan bakom passerkortet, där det står mitt namn och BW, som jag naturligtvis tolkar som att Maria Hertz är Best in the World (vad skulle det annars vara??), så finns en papperslapp där det står en sammanfattning av avtalet….

Nummer ett är lätt att följa, eftersom dörrarna inte öppnas annars.

Tvåan är lika lätt, eftersom alla vi besöker mer än gärna vill stå till tjänst med allt vi kan tänkas behöva, och lite därtill.

Trean ligger i mitt blod, eftersom min far alltid varit brandman, så självklart vet jag hur jag kommer ut ur en byggnad. Var jag än befinner mig.

Fyran är också svår att misslyckas med eftersom allt ska skannas och visas upp och gås igenom, vareviga gång, man passerar någon form av dörr… Ganska tröttsamt om du frågar mig.

Femman vill jag nästan skratta åt. Här har de ju sett till att ingen av oss får tillgång till the World Wide Web, så här används inga datorer. Ånej!

Nummer 6, får jag nog erkänna att jag brutit mot idag, för även om mitt kort säger att jag har tillgång till alla rum på hela området, så fungerar mitt kort INTE ALLS. Jag kommer inte in någonstans, förutom till dass, med mitt kort.

Sju….. JAPP DÄR HAR VI DET! Jag försökte komma förbi den genom att ignorerar den. Jag har dock insett att det är kameror överallt här. De ser vad jag gör. Överallt.

Åtta har ingen av oss några som helst problem med, så den är lätt.

Vet ni vad? När jag skrivit listan så börjar jag faktiskt tänka….Tänk om de har kameror på det enda ställa dit mitt kort faktiskt släpper in mig? HUA!!!!!

När man inte har några bilder från “jobbet” så får man visa andra bilder. Det är i alla fall så jag tolkar situationen. Så nu kör vi:

I morse gick jag ner till lobbyn för att be om fler galgar och då tog jag kort på en del av lobbyn där man kan sitta och vänta/mysa.

Jag kikade lite vid hissen för att se om någon skulle dyka upp…

Jag tog en bild på entrén så ni får en uppfattning…

Sen dök Jeanette upp och vi gick och åt frukost. När jag kom upp till mitt rum igen, så hade jag fått mina efterlängtade klädesupphängningsföremål. Toppen!

Klockan fem i elva stod vi redo utanför hotellet och väntade på vår skjuts…. Vi fick vänta en dryg halvtimme (det är ju faktiskt Indien så det är väl kutym) men till slut kom den.

Vi åkte genom staden. Exakt samma väg som vi alltid tagit när vi varit här, men jag fick senare höra att Kicki alltid åkt en helt annat väg. Hur kan sånt bara hända? Skumt.

Området där vi jobbar heter “Mihan” och dit tar vi oss på runt tjugo minuter.

Försenade men glada kom vi äntligen fram till kontoret. Vi skrev in och det var här avtalet signerades….

DET ÄR HÄR DET HADE BEHÖVTS TRILJONER MED HÄRLIGA BILDER SOM HADE FÖRKLARAT EXAKT HUR VÅR DAG HAR VARIT, MEN JAG FÅR INTE.

Det har gjort ont i mig precis hela dagen att inte knäppa några bilder. Den som varit busigast idag är faktiskt Kicki. Hon tog upp sin telefon och tänkte ta en bild, men självklart sade två personer till henne direkt.

Jaja…jag erkänner. Jag var en av dem 🙂

Efter arbetsdagens slut, så åkte vi samma väg tillbaks. Samma sak, men mörkare.

Här ser ni hur bilarna ser ut som vi åker i.

Det jag kan berätta, som är lite annorlunda mot hemma i Sverige, är att vi inte får åka i dessa bilar med bara chauffören. Nej, tydligen är det inte alls farligt när fem tjejer åker med en killchaufför om det är dagsljus, så på morgonen går det finfint, men på vägen hem, så måste det vara en beväpnad man med i vår bil för att vi ska få åka….

Alltså. En bil till jobbet med fem tjejer och en kille som kör. På vägen hem, två bilar med två killar i varje bil och tjejerna har delat upp sig. I min värld låter det senare alternativet värre än det första. Två killar mot två tjejer måste vara värre än en kille mot fem tjejer. Jag har dock fått förklarat för mig att det är omgivningen de skyddar oss mot. Det gör mig lite skakig….behöver vi alltså skyddas med vapen här på kvällarna???? Blä…

Vi kom ju, som alltid, välbehållan fram till hotellet. Här var det pyntat för bröllop!

Inne i hotelllobbyn (efter att ha skannat väskor och oss själva) diskuterades nästa steg på dagen. Vi beslutade oss för “drink i baren” sedan “mat på Ni-hao”.

Tio minuter hade jag på mig innan drinken skulle intas. Jag gick upp på rummet för att lämna ifrån mig jobbväskan och inser att de vita byxor jag hade på mig igår på ap-templet (som alltså inte alls var vita längre), som jag lämnade in klockan halv elva i morse, redan var tvättade, torkade och strukna och låg i en korg på min säng. Här går det undan!

Drink – vi har fått varsin biljett för gratis drinkar. En för varje dag vi är här. Jag har fått kast min för den 18:e eftersom jag inte ens var här då. Jag har fått slänga även den för den 19:e och nu tänkte jag sjutton inte slänga någon mer, så nu gick vi alltså till baren.

Bellini ingick inte i denna gratisdrycksbiljett.

Champange ingick inte heller.

Nä, men då tar jag en Gin och Tonic tack!

Ja, det går finfint. Fast vi har ingen tonic.

Ridå.

Vi tog varsitt glas vin istället.

Vi hade verkligen jättetrevligt. Det var första gången som vi alla fem samlades och hade mer än fem minuter ihop, så vi pratade och summerade dagen. När en timme gått, fick vi hasta iväg till restaurangen en våning upp.

Kicki valde mat till oss alla, på sina tydliga mstminnen från när hon var här senast. Alla blev mer än nöjda och jag måste säga att det var jättetrevligt!

Tack alla härliga tjejer för idag. I morgon kör vi igen!