Jag har mitt rum mot en byggarbetsplats och den upphöjda tunnelbanan/metron. Det gör att det (tyvärr) låter en del i mitt rum. Jag sov dock som en stock de drygt fyra timmarna som jag låg i min säng. Jag var som klubbad! Utsikten från mitt rum är inte så kul, så det är inte nåt att visa er direkt.
Men jag gör det ändå 🙂
I morse åt vi frukost och gick sedan runt på hotellet och visade Malin och Amanda (som inte varit här förut) var “allt” ligger. Jag kan alltså med gott samvete säga att ”jag var på gymet när jag var i Nagpur”. 🙂
Tyvärr var det rejält disigt idag, så vi såg ingen sol, men jag tycker ändå att poolen såg rejält inbjudande ut. Jag gillar att bada…
Malin, Kicki och Amanda plockades upp vid tolvtiden av sina kontakter hos vår outsourcingpartner. De skulle ”göra stan och närområdet” precis som vi. Jag och Jeanette skulle inte hämtas upp förrän vid 13-tiden så jag gick in till henne en stund och tittade ut genom hennes fönster.
Det var väl mysigare, va?
Klockan ett satt vi nere i lobbyn och fasinerades över hur man firar bröllop här nere i Indien. Till och med bilarna är vackert klädda!
Samal, Naveen och Surender hämtade upp oss med bil och vi körde direkt mot vår första destination. Den indiska trafiken uppförde sig precis som vanligt. Orimlig, osäker och helt oförklarlig. Jag vet att jag har sagt att jag nog skulle kunna köra bil här i Nagpur, men jag får nog ta tillbaks det faktiskt. De har ingen sida av vägen ”som är den rätta”, trafikljus är bara ”en rekommendation” och de tutar tills man blir galen. Överallt går det barn, hundra, kossor och gamla gubbar. Jag förstår liksom inte tanken i deras trafik.
Självklart såg vi kor både lite här och där…
Auto-rikshaws, motorcyklar och skotrar blandades med bilar och färgglada lastbilar.
Vi körde fel lite här och där och en av felkörningarna tog oss rakt igenom en grönsaksmarknad. Det var i och för sig först när en försäljare, sittande på marken, hårt slog i sidan på bildörren som vi insåg att vi kanske borde tagit en annan rutt…. På bilden nedan har vi inte förstått det ännu. Det var först när våra däck mosade lök som det hände…
Vi stannade vid en ”Deer-park” och såg lite tjusiga djur. Jag tror att vi såg tre olika arter av ”renar/rådjur/hjortar/jakar” eller vad det nu var…
Å så såg vi kor. Såklart!
Till slut var vi framme vid vår första anhalt: RamTek. Där verkade aporna ha tagit över det mesta.
Vart man än tittade, så såg man apor. Här ser ni t.ex. hur en apa precis fötts. Apan längst till vänster håller på och klappar liv i den lilla som hon precis pluppat ut… WOW!
RamTek Hill ligger precis som det låter på hög höjd. Tyvärr var det molnigt/smoggigt idag så vi kunde inte riktigt se allt det vackra, men med ögonen såg man mer än vad jag kan visa med bilder.
Ser ni bäbisapan på magen?
Mitt bland alla apor låg alltså ett tempel som hade som små minitempel överallt. Varje del åt någon speciell gud.
Här ser ni Samal som jag känt i tolv år (om vi räknat rätt).
Här är vi på den allra högsta toppen och tittar ut på utsikten. Surender har gjort plats åt mig i utkikstornet.
Dagens sällskap!
På flera ställen kunde man köpa frukt och nötter till aporna och de var mer än tacksamma för allt de fick.
Ville man själv äta något, var man tvungen att gå in i ett gallerförsett hus för att inte bli överfallen av apor. Här äter Jeanette Guava!
Killarna var gladare på första bilden jag tog, men då de alla hade konstiga miner så fick jag ta en bild till och då var de helt plötsligt helt seriösa 🙂 Detta är Samal, Naveen och Surender med randiga gallerskuggor över sig.
På vägen ner för kullen/berget så fanns små stånd där man kunde köpa saker. Jag handlade som vanligt ingenting och Jeanette handlade på flera ställen. Det blir alltid så.
Nu var det dags att åka vidare.
Den här bilturen hade samma inslag som tidigare, med den ena galenskapen efter den andra, men nu lade vi till ”att köra baklänges på motorväg”…. Det har jag inga bilder på, för då sände jag tankar till högre makter, blundade och höll i mig.
Vi tog oss nu till SwamyNarayan temple som hade belysts med lampor när vi kom fram. Detta eftersom det hade börjat skymma.
Tyvärr får man inte ta bilder inne i templet, så jag kan inte visa hur välarbetat det var, men ni får ta mig på orden när jag säger att det var magnifikt.
Vi har fått otaliga frågor idag när man har velat ta bild på oss. Vi har ställt upp på alla som frågat eftersom vi vet att det är stort för dem att träffa vithyade människor. Inne i det här templet så vi dock nej. Det var ju faktiskt fotoförbud, så då kändes det fel. När vi kom ut var det dock full kö och vi fick stå och fota oss en lång stund. Vi undrar hur många facebook och instagramkonton vi pryder idag….
Vi sov ju inte full natt mellan fredag och lördag eftersom vi gick upp halv fem, och vi sov bara fyra och en halv timme i natt, så när vi kom fram till restaurangen som de tog oss till så började vi känna oss lite mosiga. Stället hette ”East India Company” och var otroligt mysigt och lätt för oss att ta till oss. Jag bad Samal välja nåt gott och det gjorde han med bravur. Vi fick in flera olika sorters smårätter innan vi till slut fick Butterchicken med en form av smörig naan. Det var toppengott. Hit går vi gärna igen!
Halv tio var tillbaks igen på hotellet, efter en lång dag, med mycket bilåkande över många gupp, ner i många hål och efter att ha stått fotomodell många gånger. Trötta och belåtna gick vi rakt upp till våra rum för att ”göra natt”. Jag fastnade såklart här i bloggen, men nu är det dags att nanna.
Imorgon blir det jobb!!
