Redan när jag kom in i frukostmatsalen i morse så förstod jag att det är riktigt stort med Internationella kvinnodagen här i Indien. Överallt där vi gick så var det både kvinnor och män som sa “HAPPY WOMENS DAY!” till oss. Det fick mig att tänka på att jag tar mycket av mitt livs verklighet för given. Här är en dag för kvinnor stort. Ovanligt. Det fick mig att tänka.
Till frukosten tänkte jag på kollegorna Camilla och Cim som åkte hem i natt. Jag tänkte på dem och gick fram till “fruktkillen” och bad honom om uppskuren färsk frukt. Det gjorde ju tjejerna alltid (?) till sina frukostar.
På vägen till jobbet uppmärksammade jag att den där blivande metron ligger rätt högt upp i luften. Jag tror inte jag är sugen på att åka den när den blir klar…
Det är bättre att åka bil på marken…
Det var en gång en tjej som sa att “det är lättare att be om ursäkt, än att be om tillstånd” när jag ville göra nåt jag ville, men inte fick. Idag fick jag prova på det i verkligheten….
När vi skulle gå på lunch så tyckte jag att Line och Tuija tog det lite väl långsamt och blev lite fnissig när jag såg att vi passerade ett område med massa rader av stolar och ovanför dem en skylt med texten “Waiting Area”. Jag bad därför Jeanette sätta sig där och vänta. Allt medan jag tog en bild. Det tyckte jag var hysteriskt roligt…..
Vi fortsatte in i lunchrummet och efter en liten stund kom även de andra två tjejerna in till oss,
Idag var det, precis som andra dagar, god indisk mat. Eftersom vi var ensamma i rummet passade jag på att fotografera maten.
Jag tog ett kort på chefen när hon precis tagit sin portion, som jag antar var nudlar. Hon älskar nudlar!
Här ser ni Line, Jeanette och Tuija.
Jag var så himla nöjd, med att jag tagit några bilder idag, fast man inte får använda kamera på området. Jag antar att jag inte förstår problemet med att jag fotar mina kollegor. Jag har funderat på det, men inte kommit på varför det skulle vara så himla hemligt att ta bilder på det här stället.
Jag fick dock bara acceptera att så är fallet.
På eftermiddagen kom nämligen en av våra ansvariga, vi kan kalla henne “T” och frågade om någon av oss hade tagit bilder under dagen. Jag fick ju erkänna att det hade jag. Då berättade hon att hon blivit inkallad till någon form av säkerhetsansvarig och fått smäll på fingrarna eftersom en av hennes tjejer (och här beskrev de min klädsel exakt) gått emot reglerna och använt kamera.
Det var faktiskt extremt pinsamt. Även om jag såg i T’s ögon att hon inte var arg, så var det ändå en reprimand. Så nu är det slut med bilder från våra jobbdagar. Jag tycker det är urtrist, men så är det. Jag vill inte att någon annan kommer i kläm för att jag är bloggerskan som inte kan skriva tusen ord, utan gillar hur bilder säger saker åt sig.
Jag får dock ta bilder på min fritid.
Nästan alltid.
Här nedanför är t.ex. en bild på min härliga kompis Jeanette, när hon sitter på min divan och äter middag mitt i natten. Chefen satt i min säng, uppbullad av kuddar, med datorn framför sig, ätandes Hakka noodles, men hon var inte lika sugen på att posera, så det finns fotoregler för vad som är okej även på hotellrum.
😉
