Tisdag, men känns som om vi varit här en vecka!

Vi har bara jobbat här i Nagpur, Indien, två dagar. Ändå känner vi oss ganska urlakade och trötta. Det kändes konstigt först när jag tänkte på det, för vi har “bara” varit på jobbet vanliga arbetstider (vi åker till jobbet klockan elva på förmiddagen och är tillbaks igen klockan nio på kvällen – ungefär.) Sen kom jag på att vi sov en kort natt natten mellan fredag och lördag eftersom vi gick upp klockan halv fem för att åka till flyget. Sen sov vi kort natt mellan lördag och söndag, eftersom vi bara fick fyra och en halv timme sömn innan vi åkte ut på äventyr runt Nagpur med vår outsourcingpartner. Måndag och tisdag har vi sedan varit fokuserade och gjort saker som vi normalt sett inte gör. Det är ju inte varje dag man t.ex. står inför tjugo personer och pratar, förklarar och berättar om viktiga ämnen medan man försöker vara pedagogisk och förståelig, på engelska, samtidigt som man försöker få hela gruppen att interagera och vara alerta och involverade. Vi kanske får lov att vara lite trötta och känna att rösten börjar ge upp. Ja, jag säger att det är okej.

Tisdag – PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!!

Jag drog på mig träningsskor och träningskläder och gick till gymet sju minuter efter att jag hade vaknat. Chock.

Jag gick ju inte ensam. Mina träningstokiga kollegor; Amanda, Jeanette, Kicki och Malin gick ju självklart dit också. Jag tittade mig omkring och kände igen en maskin som jag förstod mig på 😉 så den hoppade jag på. De andra låg och grejade på golvet, lyfte saker hit och dit och följde nån rutin eller nåt sånt som jag inte förstår mig på. Jag kan tänka mig att det är sånt som kallas styrketräning. Men vem vet?? 🙂

Jag var rejält sugen på den där poolen, men jag hoppade inte i idag heller. Jag måste göra nåt åt det. Idag var det dock det välbesökta gymet som hindrade mig. Jag hade haft en stor publik om jag hoppat i.

Efter dusch och frukost var det sedan dags att dra iväg till jobbet. Vi blev upplockade i en stor vit bil och så körde vi iväg. Här nedan ser ni två filmer som visar lite av vår resrutt.


Efter en inte alltför lång resa (kanske en kvart eller nåt sånt) så kom vi fram till gränsen. Det vill säga den vapenskyddade porten in till det fotograferingsförbjudna området. Här slutar man fotografera om man vet sitt eget bästa.

Det kliade såklart i mina fingrar precis hela dagen eftersom jag ville ta bilder till er. Jag tog dock inte en enda bild. Vi får se hur många dagar jag kommer klara att hålla mig till reglerna….

Vi fem har ett konferensrum som bas och där har vi inte suttit många minuter idag. Vi har jobbat stenhårt allihopa. Jag har bara sett mina kollegor “in action” idag. Vi tror att vårt besök här faktiskt har mer än stor inverkan åt det bättre. Alla parter lär sig nåt av det vi går igenom och vi kommer verkligen framåt i förståelse och kunskap.

Halv nio stängde vi igen datorerna och sprang till de två bilarna som väntade på att köra oss hem. Två män i varje bil eskorterade oss hem. Vi får ju inte åka själva med vår chaufför enligt deras säkerhetsregler.

Vi kom fram till hotellet som vi skulle. Där fastnade vi innanför ytterdörrarna för att göra en snabb plan för middag och kväll. Vi äter ju väldigt sent på kvällen eftersom hela vårt dygn är framskjutet för att passa svenska tider. Det känns lite konstigt, men så är det.

Vi bestämde oss för att äta Indiskt idag, så vi gick till “Indiya oye”.

Amanda och Kicki på höger sida åt vegetariskt: Paneer. Malin, Jeanette och jag åt Butter chicken med roti(bröd). Alla fem var mätta och nöjda när vi lämnade restaurangen. Det enda som var “osmakligt” var det söta efterrättsliknande som ställdes på bordet med en önskan om att vi skulle smaka precis när vi var färdigätna. Jag vet inte vad det var, men det var INTE gott. Någon form av löv med tvålspån inuti, skulle jag säga om någon frågade….

Här och var på hotellet har de fina blomdekorationer. Det är väldigt fint!

Slutligen var kvällen, precis som vi, helt slut och vi åkte upp till tredje våningen där vi alla huserar. Planer gjordes för morgondagen. Jag planerade “sömn så länge jag kan”, de här tre på bilden ovan planerade nåt helt annat; SPA.

GODNATT!! Nu ska jag sova fem kvart i timmen. Det ska bli toppen!

Det här inlägget postades i Mias dag och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 svar på Tisdag, men känns som om vi varit här en vecka!

  1. Tone skriver:

    Så bra med rapport!! Ser at dere har det bra sammen i India.
    Er ikke i tvil om at besøket deres denne uken vil gjøre at vi alle ser fremgang og økt forståelse fremover. Dette er super viktig – og dere er super dyktige på deres arbeidsfelt!

  2. Kicki skriver:

    Kul att du följer oss på vår resa.
    Vi har det jättebra och jobbar hårt tillsammans
    med våra vänner på TCS

Kommentarer inaktiverade.