En molnig dag i hängmattan??

Jag går snart på semester. En ledighet jag längtat efter väldigt länge och som jag vill fylla med:

  • Umgänge med vänner
  • Kramar från Per å barnen
  • Båtturer på havet
  • Långa bad
  • Kaffepauser hos pappa å Kina
  • Hängmattestunder
  • Grillkvällar
  • Pedikyr
  • Cykelturer
  • Sovmornar
  • Bokläsning
  • …..och tusen andra saker

Men en sak som jag också vill göra är att, kanske på en molnig dag i hängmattan, ägna timmar åt att rensa bland mina bilder i telefonen.

9878 bilder i en enda liten telefon….då är det dags att rens, va?? 🙂

Såpa

Idag blev det av!

Jag såpade ÄNTLIGEN vår altan. Jag brukar göra det långt tidigare, men i år är allt lite upp och ned.

Tre timmar senare var jag rejält varm och svettig och altanen ren och citrondoftande, men framförallt infettad och mysig. På bilden nedan ser vi den fortfarande lite fuktiga altanen. Fast den inte är torr så ser man att den är ljus och fin. Jag älskar att vi valde att såpa in träet istället för att olja in det!!

Marcus och jag åkte hem från ön rätt sent idag. När jag stannade vid Marcus hus (cirka halv nio) så hörde jag sommartecknet innan jag såg det 🙂

Det var en ballong som fick gasa på rejält för att inte köra in i huset. Sommar så det förslår.

Innan Per åkte till Japan sa jag att det är trist att tv’n alltid pajar när han åker iväg. Han trodde mig inte, MEN….

Jag sa ju det!!!

Kvartsfinal Sverige – England

Marcus gjorde bageldeg i går och i morse kokades och bakades det bagels här hemma för fulla muggar. Frukosten, som intog så sent att den måste kallas lunch, var därför av en helt annan klass än vad den brukar vara! Sååååå gott!

Vi tog sjävklart ett bad även idag. Vi kunde se det dåliga vädret över fastlandet, men som vanligt fick vi bara bra väder. Nu behövs i och för sig lite vatten här ute, men vi njöt ändå av det varma soliga som vi bjöds på!

Jag tatuerade kindera med svenska flaggan, satte på mig Sverigetröjan och väntade in kvartfinalen mellan Sverige och England. Marcus struntade i tatueringarna, men följde i övrigt mitt spår.

Vi hade Sverigeflaggor uppsatta och hoppades, hejade och klappade oss igenom matchen.

I halvlek låg vi under med ett mål, men hoppet levde. Alla som har tagit sig till kvartsfinal har ju en chans – så resonerar jag!

När vi tyvärr förlorat matchen med 0-2 gick jag utomhus och förberedde inför morgondagens såpning av altan.

Det ska ju vara otroligt bra väder imorgon! Också.

Marcus fokuserade på att hugga till körsbärsträ och rökte/grillade fläskfilé till oss båda medan jag fixade sallad, dukning och potäter. Att maken är i Japan gör inte så mycket, rent matmässigt, när sonen är på plats. Marcus är sjukt bra på mat. Intresset för käk har han nog ärvt av sin pappa!

I am Robot!

Idag tog jag mig ur bokslutsbubblan och tog tunnelbanan bort till Skanstull.

Där gick jag till Mediband Rehabbutiken och mötte upp en av Pers kollegor som har kunskap om kroppen och hjälpmedel när den inte längre funkar som den ska. Han är en sån där som gillar träning och peppar andra till att träna, men han är också respektfull mot oss som inte tränar…

Han hjälpte mig att införskaffa en protos till mitt eländiga knä. Det här ska vara top of the line så jag provar gärna. Mitt knä är ju så instabilt att jag inte kan gå som folk, så jag bara måste prova! Nu ser jag ut som en robot, men det känns säkert när jag går.

Sent på kvällen när jag släpptes ut ur min bubbla tog jag bilen ut till ön. Det var härligt att se att klockan halv tio på kvällen är det fortfarande vackert och ljust här ute i skärgården. Det är sommar!

Ute i Vitsippan möttes jag av sonen som hade tagit båten ut till ön redan i morse. Med sig på båten hade han sin cykel så han hade varit och handlat på affären och till och med bakat bröd. I morgon bitti ska det tydligen även bli bagels…. Ni förstår ju hur bra jag har det!!

Dessutom ville han gå och ta ett nattbad. Jag hängde självklart på!

Hamnen på kvällen…..

Helt vindstilla

Som en spegel!!!

På stigen på väg från bryggan mötte vi den här kompisen. Han vill verkligen inte flytta sig från stigen. Vi tyckte lite synd om honom, för om han ligger där så kommer han ju att bli trampad på. Vi försökte peta på honom så han skulle flytta sig, men han bara slingrade sig lite och låg kvar på den fortfarande solvarma stigen. Till slut var vi tvungna att lämna honom där. Jag hoppas han flyttar sig innan morgonen.

Nu sitter vi i mörkret och tittar på tv. Det är sååååå mysigt! Trevlig helg allihopa!

Gräsänka

Nu är jag mitt inne i bokslut. Det märker ni ju på de uteblivna blogginläggen…. Jag är dessutom gräsänka, eftersom Per reste till Japan tidigt i morse.

I morgon åker jag dock till ön och där ute får jag sällskap av Marcus. Det ser jag fram emot!!

Vi hörs då!!

Lost and Found!!

Det var en gång en liten ljushårig kille som var och badade vid Malmsjöbadet mellan Södertälje och Enhörna. Han badade och busade i vattnet med sina två småbröder, så där som pojkar gör när de har sommarlov.

Det här var nog sommaren 1980, eller möjligen 1981, precis efter att den här lilla pojken hade konfirmerat sig. Runt halsen hängde guldhalsbandet i form av en id-bricka som han fått i konfirmationspresent.

Vid något tillfälle gick det nog lite vilt till för helt plötsligt kände pojken, vi kan kalla honom Per, att halsbandet var borta. Utan att han hade märkt det fanns det inte längre runt halsen. Han letade efter det, i vattnet och i strandkanten, men det fanns inte att finna någonstans.

Tiden gick och lille Per växte upp och blev en vuxen karl….

Sommaren 2018 får Per ett meddelande via Facebook messenger, som han först tror är spam, men som han sedan ändå läser och i meddelandet står:

Hello Sir!
I found your tag few days ago. At Malmsjon strand, and I would like to give it back.
My phone number is xxxx.
Good day!

Under de 37-38 år som passerat sedan denna sommar har mycket hänt i Pers liv, men när han läser det här meddelandet blir han ändå mycket tagen och vill direkt berätta vad han läst. På ena sidan av honom sitter hans vuxne son. På andra sidan av honom sitter hans vuxna dotter. De ska precis se en film (Ocean’s Eight) på bio tillsammans. De två blir de första att höra denna otroliga nyhet: “Någon har hittat mitt halsband som jag tappade när jag var jätteliten!!!”

Efter att ha haft lite kontakt via messenger träffar Per efter några dagar denna man, Ionut, som hittat hans halsband. Han hade gått med en metalldetektor och silspade längs med strandkanten vid Malmsjöbadet och hade hittat Pers halsband fem centimeter under sanden. Han hade sedan sökt upp Per och ville lämna tillbaks det till honom. Han vägrade att ta emot hittelön och var bara glad att kunna ge tillbaks den lilla guldiga saken.

Det visar sig att Ionut är från Rumänien och har bott i Sverige i två år. Han hittar saker med sin metalldetektor då och då. När det går att hitta ägaren så ger han tillbaks sakerna han hittar. När Per träffade honom idag, lät han glad och mycket förvånad att han hittat något som legat under vatten och under sand i så otroligt många år…. Jag vet ingenting mer om honom, men jag tycker han är en snäll och god människa.

Nu kan den lilla pojken, som numera är min stora man, återigen bära sin tag!

379 dagar tog det!

När vi flyttade till Filmstaden förstod vi att det skulle ta några år innan vi kunde få en garageplats. Vi har därför haft boendeparkeringstillstånd istället och varje kväll åkt runt här innanför murarna och letat en parkering. Det har alltid funnits lediga platser, så det har inte varit så jobbigt, men när det finns ett garage i samma hus man bor i så är det ganska lätt att välja bort snöskottning och parkeringsletande mot en plats inne i värmen.

Igår, första juli, fick vi plats 43 i garaget! Det tog bara 379 dagar. GRATTIS till oss! Eller Grattis till Per. Nu får han stå inomhus. Jag fortsätter parkera utomhus och förvarar snöskyffeln i bakluckan ett tag till. 🙂

Tanden på plats!

Ni som har minnet med er, kommer säkert ihåg att jag bet på en sten i en pizza på annandag jul. Det har tagit lång tid och varit krångligt, med idag, 188 dagar senare, har jag en tand (eller åtminstone nåt som försöker låtsas vara en tand) på plats!

 

SMILE!

Ännu mer målning

Vi har väntat i en månad på att det skulle vara en mulen dag på helgen när vi är på landet. Det låter ju trist, men eftersom man inte ska måla huset i solsken så har vi väntat, och väntat, och väntat. Nu kunde vi inte vänta längre, vi måste ju bli klara någon gång, så vi målade trots solsken. Vi får se vad som händer nu…

Per satt dock på skuggsidan, högt över marken och målade vattbrädor uppe vid taket. Huvudet stack upp i solen så han var tvungen att skydda sig med en duff.

Marcus och jag var på solsidan och skyddade oss med solskydd och kepsar.

På bilden nedanför kan man ganska tydligt se att vi har målat halva huset. Färgen på sydsidan har helt klart tagit mer stryk än de andra sidorna. Den nya färgen blir lite mer glansig och röd. Det är faktiskt rätt kul att se skillnaden. När vi målar de andra väggarna så ser vi nästan ingen skillnad på det som är femton år gammalt och det vi precis har målat.

Marcus och jag kokade av värme efter sju timmar i solen, så när vi målat klart för dagen var vi tvungna att ta oss ett bad i det iskalla vattnet. Idag var det 12-13 grader. Burr! Uppfriskande minst sagt!

Det var varmt som bara den på land så man blev ju varm fort igen när man kom upp och gjorde pappa, syrran och grannen Bosse sällskap.