Det var en gång en liten ljushårig kille som var och badade vid Malmsjöbadet mellan Södertälje och Enhörna. Han badade och busade i vattnet med sina två småbröder, så där som pojkar gör när de har sommarlov.
Det här var nog sommaren 1980, eller möjligen 1981, precis efter att den här lilla pojken hade konfirmerat sig. Runt halsen hängde guldhalsbandet i form av en id-bricka som han fått i konfirmationspresent.
Vid något tillfälle gick det nog lite vilt till för helt plötsligt kände pojken, vi kan kalla honom Per, att halsbandet var borta. Utan att han hade märkt det fanns det inte längre runt halsen. Han letade efter det, i vattnet och i strandkanten, men det fanns inte att finna någonstans.
Tiden gick och lille Per växte upp och blev en vuxen karl….
Sommaren 2018 får Per ett meddelande via Facebook messenger, som han först tror är spam, men som han sedan ändå läser och i meddelandet står:
Hello Sir!
I found your tag few days ago. At Malmsjon strand, and I would like to give it back.
My phone number is xxxx.
Good day!
Under de 37-38 år som passerat sedan denna sommar har mycket hänt i Pers liv, men när han läser det här meddelandet blir han ändå mycket tagen och vill direkt berätta vad han läst. På ena sidan av honom sitter hans vuxne son. På andra sidan av honom sitter hans vuxna dotter. De ska precis se en film (Ocean’s Eight) på bio tillsammans. De två blir de första att höra denna otroliga nyhet: “Någon har hittat mitt halsband som jag tappade när jag var jätteliten!!!”
Efter att ha haft lite kontakt via messenger träffar Per efter några dagar denna man, Ionut, som hittat hans halsband. Han hade gått med en metalldetektor och silspade längs med strandkanten vid Malmsjöbadet och hade hittat Pers halsband fem centimeter under sanden. Han hade sedan sökt upp Per och ville lämna tillbaks det till honom. Han vägrade att ta emot hittelön och var bara glad att kunna ge tillbaks den lilla guldiga saken.
Det visar sig att Ionut är från Rumänien och har bott i Sverige i två år. Han hittar saker med sin metalldetektor då och då. När det går att hitta ägaren så ger han tillbaks sakerna han hittar. När Per träffade honom idag, lät han glad och mycket förvånad att han hittat något som legat under vatten och under sand i så otroligt många år…. Jag vet ingenting mer om honom, men jag tycker han är en snäll och god människa.
Nu kan den lilla pojken, som numera är min stora man, återigen bära sin tag!
Vilken historia! Otroligt att den kom till rätta efter så många år!