Månad: mars 2017

Ute på ön finns det många träd. Det heter ju t.o.m. Granö, så man fattar ju att det alltid har funnit många träd just där. De träd jag ska prata om i det här inlägget är dock tallar.

Det är fint med träd. Jättefint faktiskt, men ibland blir jag tokig på allt ljus som de liksom “äter upp”. Precis bredvid vårt hus står en tall som jag gissar är över hundra år gammal (vi fällde en annan förut som var ungefär lika stor och den var hundra år när vi räknade årsringarna) och den jäkla tallen är vacker som en fura (hehe), men jag vill ha bort den eftersom den skuggar altanen alltför ofta.

Dessutom är tallen sjukt hög och står riktigt nära huset så om den faller i en storm, så har vi nog inget hus kvar…

 

Det är svårt att visa hela tallen på bild eftersom den är så hög, men på bilden nedanför får man en känsla av hur litet huset blir bredvid denna giganto-tall!

Jag har letat igenom massa bilder för att försöka hitta bilder på den och här hittade jag faktiskt en! Ni ser ju att den är helt rak så man skulle nog kunna göra mycket roligt av den om man hade rätt kunskap och verktyg, men så blir det inte nu.

För 1½ år sen beställde jag fällning av den här tallen, men han som åtog sig uppdraget har inte direkt skyndat sig. Jag har påmint ganska många gånger och varje gång säger han att han ska fälla den “nästa vecka”. Så har det dock inte blivit…

Nu har jag ju turen att ha VÄRLDENS BÄSTA PAPPA så han har snackat med en mer pålitlig man som sa att han skulle kunna fälla bjässen istället. Jag ringde upp honom idag och så blir det nu. Han och pappa är änglar och hjälper mig med att få ner dem. Jag är hoppfull och glad.

De ska faktiskt ta ner två tallar när de ändå håller på. Den andra tallen har jag dock inte så många bilder på. Den enda jag hittade var den här från någon sommar då jag låg i hängmattan.

Tack pappa för att du tar hand om mig!

Min man har varit sjuk mest hela veckan. Han har hostat och hackat samt haft ont i huden (som han alltid får när han är rejält förkyld eller har influensa) så han har varit hemma hela veckan. Det har varit synd om honom. Idag är han dock bättre och har åkt iväg till jobbet för att göra “måsten”.

I natt kröp sjukan nog över till mig för jag var vaken en stor del av natten och hade ont i halsen och hade svidiga ögon (som jag alltid får när jag är rejält förkyld). När jag vaknade idag hade jag svårt att prata och kände mig “uschlig”. Jag hade som tur var redan bestämt mig för att jobba hemma idag, så jag sitter nu inne i mitt pysselrum/kontor och har lunchrast. Jag har huvudvärk, är snorig och halsen känns som vore den full av rivjärn. Trist.

Klockan tre i eftermiddag kommer en mäklare hit för att fixa kontraktet mellan oss, så att hon kan sälja vårt hus om vi kommer till den punkten. Hon ska även gå igenom varje rum i huset och ge oss tips på vad vi kan fixa till inför fotograferingen. Det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Å ena sidan ska det bli kul att se vad hon har för härliga tips för att göra allt snyggare, men å andra sidan kommer det kanske bli jobbigt att få kritik för min inredningssmak 🙂

Vi får se vad hon säger….

De där kilometrarna till tippen är aldrig så lång som när julgranen ska dit. 

Hade vi bott på landet hade den blivit ved och sedan värmande brasa. I stan blir den altanpynt….

En halvtimmes skottning är en bra start på bokslutsdagen 🙂

I helgen har vi rensat hårt. Vi har städat och framförallt sorterat bort allt vi inte behöver och/eller använder. Om vi dessutom ska flytta till lägenhet så kan vi inte ta med oss innehållet i ett helt hus.

Kontoret är klart. Sovrummet också. Vinden är snyggare och tommare än den någonsin varit. Linneskåpet är rensat efter mottot “hur många badlakan behöver två personer?”

Det finns huuuur mycket kvar att rensa som helst, men nu ger vi upp och kollar på film:

Om ni läste mitt förra inlägg så vet ni att vi hittade och föll för en lägenhet, vi budade och ledde den för att till slut bli tvungna att stanna och låta några andra köpa lyan. Linjen mellan att vinna och förlora en budgivning är tunn.

–

Det visade sig att inte bara är den tunn, den går att balansera på också! 

I tisdags skrevs det avtal och betalades handpenning på lägenheten, men sen hände det nåt… Lånelöftet gick inte igenom, ingen annan bank vill låna ut pengarna och strulet var ett faktum. Helt plötsligt var lägenheten inte längre såld.

Fredagen innebar för oss alltså nya mäklarsamtal och nya funderingar. Ska vi bo där ändå? Vad ska vi göra? Finns det en chans ändå? Vi var ju trea på lägenheten i tisdags, så nu är vi två par som mäklaren kontaktat i sin förhoppning om att få igång en ny budgivning. 

Vi står dock fast vid att det sista bud vi gav i tisdags är det bud vi står fast vid även idag. Väggar och tak är bara värt ett visst belopp, även om de befinner sig vid Odenplan. Dessutom ska man kunna göra något annat än bara bo. Vi måste hålla vår linje. Vi meddelar vårt bud och väntar.

Några samtal hit och dit, balansgång på linjen, spänning och nervpirr, men till slut föll vi av den berömda linjen på förlorarsidan igen. Spännande, konstigt och slutgiltigt.

Nu hoppas jag verkligen att vi slipper höra mer om den lägenheten. Nu tittar vi framåt och drar igång “operation förbereda försäljning”! Det ska bli skönt att få ägna lite tid och ösa lite kärlek på vår kära gamla hus. Nu kör vi!

Per, Marcus och jag var på lägenhetsvisning i söndags. Vi tittade på en lägenhet nära Odenplan som vi alla tre gillade och tyckte passade mina och Pers behov. 

Redan på söndagen började budgivningen och på måndagen lade vi vårt första darrande bud. Ska vi verkligen? Kan vi bo i lägenhet? Kommer det bli bra? 

Vi har ju funderat på att flytta ifrån huset med sina tomma sovrum ända sedan barnen flyttade hemifrån och vi är eniga i att det räcker med att ta hand om ett hus. Vi har ju fritidshus också…

Budgivningen fortsatte även hela tisdagen eftersom sju budgivare var inblandade. Vi blev färre och färre och rätt vad det var fick jag ett sms från mäklaren som berättade att vi ledde budgivningen och att de andra som hon fått tag på hade hoppat av…

Oj oj oj!! Skulle vi alltså vinna budgivningen och köpa lägenhet?

Nej, det visade sig att det är en tunn linje mellan att vinna och förlora. Helt plötsligt tog två andra budgivare tag i matchen och höjde buden i rask takt och passerade gränsen som Per och jag satt för vad vi var beredda att ge.

Jag fick helt enkelt se oss besegrade och sms’ade mäklaren att vi hoppade av. Ingen lägenhet för oss denna gång.

Nu ser vi framåt och förbereder oss och huset för försäljning ifall/när vi hittar en annan lägenhet som är intressant. Vi har nämligen träffat några mäklare i jakten på den som till slut ska få uppdraget att sälja vårt hus, och de är eniga i att vi måste rensa och fixa inför fotografering. Jag som trodde vi hade bra ordning 🙂

Vi ska alltså röja, styla, fotografera och skriva objektsbeskrivning så vi är redo för försäljning nästa gång vi ska testa om vi kan hamna på andra sidan den tunna linjen.