Om ni läste mitt förra inlägg så vet ni att vi hittade och föll för en lägenhet, vi budade och ledde den för att till slut bli tvungna att stanna och låta några andra köpa lyan. Linjen mellan att vinna och förlora en budgivning är tunn.
–
Det visade sig att inte bara är den tunn, den går att balansera på också!
I tisdags skrevs det avtal och betalades handpenning på lägenheten, men sen hände det nåt… Lånelöftet gick inte igenom, ingen annan bank vill låna ut pengarna och strulet var ett faktum. Helt plötsligt var lägenheten inte längre såld.
Fredagen innebar för oss alltså nya mäklarsamtal och nya funderingar. Ska vi bo där ändå? Vad ska vi göra? Finns det en chans ändå? Vi var ju trea på lägenheten i tisdags, så nu är vi två par som mäklaren kontaktat i sin förhoppning om att få igång en ny budgivning.
Vi står dock fast vid att det sista bud vi gav i tisdags är det bud vi står fast vid även idag. Väggar och tak är bara värt ett visst belopp, även om de befinner sig vid Odenplan. Dessutom ska man kunna göra något annat än bara bo. Vi måste hålla vår linje. Vi meddelar vårt bud och väntar.
Några samtal hit och dit, balansgång på linjen, spänning och nervpirr, men till slut föll vi av den berömda linjen på förlorarsidan igen. Spännande, konstigt och slutgiltigt.
Nu hoppas jag verkligen att vi slipper höra mer om den lägenheten. Nu tittar vi framåt och drar igång “operation förbereda försäljning”! Det ska bli skönt att få ägna lite tid och ösa lite kärlek på vår kära gamla hus. Nu kör vi!