Marcus 25 år!!

Den 19:e mars 1992 ringde Per från jobbet innan han skulle åka hem (det fanns inga mobiler). Han frågade om det var ok att han tvättade bilen på väg hem. Jag berättade att jag hade fått värkar, men att det nog gick bra, men kunde han köpa mat på vägen hem? Nör vi sedan satt och åt panpizza i vårt kök på flygfältet i Norrtälje var värkarna igång med full fart. Det var bara till att åka till bb.

I yvigt snöfall och vinterlandskap körde Per så fort som han aldrig gjort tidigare på en 70-väg (det fanns ingen motorväg mellan Norrtälje och Stockholm). Jag minns hur jag höll mig hårt i sätet vid varje värk. Aldrig hade de sju milen känts så långa som den gången…

Vi passerade Danderyds Sjukhus och fortsatte till Karolinska Sjukhuset. Detta eftersom papporna inte fick sova kvar på något bb förutom på moderna KS (dvs om förlossningen gick bra, ingen smärtlindring använts och bäbisen mådde bra) så självklart ville vi dit. 

Väl framme på KS (avd Q25) kändes det som om jag skulle föda när som helst och jag höll mig i väggens ledstång för att kunna stå upp. Allt medan Per i mottagningsrummet visade mitt leg och svarade på barnmorskans frågor. Det pratades om möjliga bad, lavemang och massage, men först skulle en snabb undersökning göras.

Resultatet av snabbkollen blev “oj, vi får nog hitta ett förlossningsrum” och det gjorde de. Via ledstängerna stapplade jag in i ett rum och så var det dags för krystvärkar. Jag var inte bäst på tekniken som krävs så det tog 45 minuter, men sen klockan 02:10 föddes vår son Marcus!!


Klart irriterad såg jag hur de kallade min söta son för Gosse Erlandsson. Självklart hade, och har, han Erlandssonsblodet i sig, men han skulle ju heta Hertz. Det gick sjukhuset dock ej med på eftersom Per och jag levde i synd. Hans ömma moder var ogift och då fick han moderns efternamn. Punkt.


Marcus var och är fortfarande, i sällskap med sin lillasyster, det bästa som hänt oss, så självklart skrek vi ut nyheten till världen via en annons i Norrtelje Tidning.


Stolta farmor Ing-Britt satte in annons i GöteborgsPosten.

I tre dagar låg vår nya lilla familj på bb innan vi tog oss hem till Norrtälje igen. 


Sex veckor senare hade vi rättat till efternamnet och sett till att Marcus hette Hertz 🙂

Idag har det gått 25 år sen denna snöiga dag och Marcus fyller år. 

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE SON!!


“Fluff”inköp

Använder ni överkast på er säng? Jag slutade med det för väldigt länge sen. Det var alltid bara ett stort tygstycke som var i vägen. Det hade liksom ingen naturlig plats att ligga på när man tog bort det från sängen. Dessutom bör man gå upp samtidigt på morgonen om det ska läggas på igen. Det funkade liksom aldrig så vi slutade använda det.

På ön har vi dock överkast på alla sängar. Där har det verkligen en funktion. En säng som inte används blir inte fräsch om den inte har skydd. Med ett överkast på så hålls dammet borta och jag kan utan problem hoppa ner och sova i sängen fast det var veckor sen sist.

När man ska fotografera sitt hus inför en försäljning så har man inget val. Då är det tydligen “överkast på” som gäller. Så igår var Per och jag ute och köpte sånt man fluffar sitt hus med. Fluff är dyrt. Kändes inte helt kul, men det var fina saker och vi hoppas få användning av det i nya lyan också (kuddar, plädar, överkast, doftljus = Fluff)!

Sushikväll

Oj oj oj! Idag har jag ätit mitt livs bästa sushi. Konstverk som smakar som en upplevelse serveras på Sushi Sho på Upplandsgatan. Jag förstår verkligen varför de har en stjärna i Guide Michelin!


Vi var ju tvungna att kolla upp dem i guiden…


16 gäster åt gången serveras det som kockarna vill laga.


Vi drack sake, öl och vatten till maten.


Här är vad vi åt:






















Mätta och glada lämnade vi det lilla stjärnbeströdda hålet i väggen. 

Rensningen fortsätter..

Champagneflöjter, dricksglas, bunkar, vaser, ugnsformar, picknicktallrikar och ett schackspel kombinerat med backgammon kan nu få nytt liv hos någon annan.

Styling, städning och strunt…

Jag börjat tröttna rejält på städningen/stylingen inför försäljningsprocessen… Vareviga kväll efter jobbet är det full fart på städpatrullen “Per och Mia”. Det tar aldrig slut på saker som ska göras här hemma.

Igår rensade jag i vitrinskåpet. Det behövde enligt mäklaren få ett “lättare och glesare utseende” så hälften av grejerna skulle bort. Man trodde ju att det skulle gå fort att göra, men icke!!

När man gör det ska nämligen allt ut ur skåpet, allt ska dammtorkas, sen ska man välja vad som ska in igen och hur det ska stå. Det som inte ska in ska packas ner i kartonger. Det tog mig tre timmar och tjugo minuter att göra det…

Sen kom Per hem (han hade varit på tippen så han hade också jobbat) och sa att “det måste ju tas bort mycket mer” och då höll jag på att ge upp. Så det gjorde jag. Det får duga som det blev.

Idag ska vi ta tag i punkten på listan över saker att göra som heter  “köpa överkast, kuddar och mortel”. Om man lägger till “Eucalyptusblad” så har man tydligen visningarnas “måsten” så det är bara att sätta igång och handla!

Vi har blivit med lägenhet!!

Genom den här porten kommer ni köra om ni hälsar på oss med bil i sommar. Vi har nämligen skrivit på kontrakt idag och flyttar i juni!!!

Vi blir alltså Solnabor. Vi blir dock inte AIKare!

Per fortsätter att vara Göteborgare i hjärta och själ och jag svajar väl som vanligt mellan att heja på Bajen (för det gick så dåligt för dem när jag var liten och min klasskompis Nina höll på dem) och Färjestad (eftersom jag faktiskt är född i Värmland).

Anledningen till flytten har att göra med många saker. Man skulle kunna tro att det har att göra med att restaurangen Regissörsvillan ligger i området, men det är bara en av alla anledningar 🙂 Mest handlar det om att vi bor för stort idag, med tomma gapande rum sedan barnen flyttade hemifrån och på att det är jobbigt att ta hand om ett hus i stan och ett hus på landet.

Istället för att skotta snö, klippa gräs, rensa hängrännor, jaga ogräs och olja altaner så tänkte vi alltså sitta på den här balkongen och njuta i kvällssolen!

Nu ska vi bara sälja huset också…

 

Bilderna i inlägget har jag lånat från Notar

1000

Jag klarade just nivå 1000 i Candy Crush – tjoho!


Spelet som inte innehåller “pangpang och döda” utan är fullspäckat av godiskatameller och choklad är perfekt för en mor med utflugna barn och således har tid att spendera 🙂

Solig lördag!!


När jag tittade ut mot barndomshemmet i morse såg jag med glädje att det var strålande väder!


Eftersom jag tyvärr dragit på mig en rejäl förkylning tog jag en låååångsam promenad längs med vattnet.


Tyvärr (och ovanligt nog) så hade jag glömt kameran hemma i stan så jag försökte fånga det vackra med min telefonkamera.


Det går ju inte att fånga vyer med kamera på samma sätt som ögat gör…


…men jag försökte ändå 🙂


Här stod jag vid strandkanten och fascinerades av hur den tunna isen lekte med vattnet och bildade ett konstverk.


Som vanligt funderade jag över hur denna steniga strand såg ut när jag var liten: Sand så långt ögat nådde! Nu ligger sanden bortanför den lilla udden ni ser längtst bort i bild.


Solig fjärd


Vackert som en tavla


Strandkant


När jag kom till bryggan så gick jag så nära iskanten jag kunde och lutade mig ut över den sköra isen bara för att ta kort på luften som fångats i isen i små bubblor.


De här bubblorna hade jag gärna kommit närmare, men då hade jag nog plurrat…

Klockan elva kom pappa och Kina ner till stranden och bjöd på förmiddagskaffe. 

Sällan smakar fika så gott som när man tittar ut på havet.


På vägen hem träffade vi min fiende Hasseln. Vacker, men elak mot allergiker.

Efter ett par timmars tupplur i soffan, vilket nog är bra när man är sjuk, så klädde jag mig varmt och gick ut igen. Med en stor kopp te och Tina Nordströms kokbok njöt jag sedan på trappen i eftermiddagssolen.

Förkylning är bäst i skärgården!