Ute på ön finns det många träd. Det heter ju t.o.m. Granö, så man fattar ju att det alltid har funnit många träd just där. De träd jag ska prata om i det här inlägget är dock tallar.
Det är fint med träd. Jättefint faktiskt, men ibland blir jag tokig på allt ljus som de liksom “äter upp”. Precis bredvid vårt hus står en tall som jag gissar är över hundra år gammal (vi fällde en annan förut som var ungefär lika stor och den var hundra år när vi räknade årsringarna) och den jäkla tallen är vacker som en fura (hehe), men jag vill ha bort den eftersom den skuggar altanen alltför ofta.
Dessutom är tallen sjukt hög och står riktigt nära huset så om den faller i en storm, så har vi nog inget hus kvar…
Det är svårt att visa hela tallen på bild eftersom den är så hög, men på bilden nedanför får man en känsla av hur litet huset blir bredvid denna giganto-tall!
Jag har letat igenom massa bilder för att försöka hitta bilder på den och här hittade jag faktiskt en! Ni ser ju att den är helt rak så man skulle nog kunna göra mycket roligt av den om man hade rätt kunskap och verktyg, men så blir det inte nu.
För 1½ år sen beställde jag fällning av den här tallen, men han som åtog sig uppdraget har inte direkt skyndat sig. Jag har påmint ganska många gånger och varje gång säger han att han ska fälla den “nästa vecka”. Så har det dock inte blivit…
Nu har jag ju turen att ha VÄRLDENS BÄSTA PAPPA så han har snackat med en mer pålitlig man som sa att han skulle kunna fälla bjässen istället. Jag ringde upp honom idag och så blir det nu. Han och pappa är änglar och hjälper mig med att få ner dem. Jag är hoppfull och glad.
De ska faktiskt ta ner två tallar när de ändå håller på. Den andra tallen har jag dock inte så många bilder på. Den enda jag hittade var den här från någon sommar då jag låg i hängmattan.
Tack pappa för att du tar hand om mig!