Den 19:e mars 1992 ringde Per från jobbet innan han skulle åka hem (det fanns inga mobiler). Han frågade om det var ok att han tvättade bilen på väg hem. Jag berättade att jag hade fått värkar, men att det nog gick bra, men kunde han köpa mat på vägen hem? Nör vi sedan satt och åt panpizza i vårt kök på flygfältet i Norrtälje var värkarna igång med full fart. Det var bara till att åka till bb.
I yvigt snöfall och vinterlandskap körde Per så fort som han aldrig gjort tidigare på en 70-väg (det fanns ingen motorväg mellan Norrtälje och Stockholm). Jag minns hur jag höll mig hårt i sätet vid varje värk. Aldrig hade de sju milen känts så långa som den gången…
Vi passerade Danderyds Sjukhus och fortsatte till Karolinska Sjukhuset. Detta eftersom papporna inte fick sova kvar på något bb förutom på moderna KS (dvs om förlossningen gick bra, ingen smärtlindring använts och bäbisen mådde bra) så självklart ville vi dit.
Väl framme på KS (avd Q25) kändes det som om jag skulle föda när som helst och jag höll mig i väggens ledstång för att kunna stå upp. Allt medan Per i mottagningsrummet visade mitt leg och svarade på barnmorskans frågor. Det pratades om möjliga bad, lavemang och massage, men först skulle en snabb undersökning göras.
Resultatet av snabbkollen blev “oj, vi får nog hitta ett förlossningsrum” och det gjorde de. Via ledstängerna stapplade jag in i ett rum och så var det dags för krystvärkar. Jag var inte bäst på tekniken som krävs så det tog 45 minuter, men sen klockan 02:10 föddes vår son Marcus!!
Klart irriterad såg jag hur de kallade min söta son för Gosse Erlandsson. Självklart hade, och har, han Erlandssonsblodet i sig, men han skulle ju heta Hertz. Det gick sjukhuset dock ej med på eftersom Per och jag levde i synd. Hans ömma moder var ogift och då fick han moderns efternamn. Punkt.
Marcus var och är fortfarande, i sällskap med sin lillasyster, det bästa som hänt oss, så självklart skrek vi ut nyheten till världen via en annons i Norrtelje Tidning.
Stolta farmor Ing-Britt satte in annons i GöteborgsPosten.
I tre dagar låg vår nya lilla familj på bb innan vi tog oss hem till Norrtälje igen.
Sex veckor senare hade vi rättat till efternamnet och sett till att Marcus hette Hertz 🙂
Idag har det gått 25 år sen denna snöiga dag och Marcus fyller år.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE SON!!
Hur kan sonen vara 25 när jag är 30? Kommer i alla fall ihåg dagen som om det bara var några år sedan, tvättade bilen på väg hem och sen köptes det pan pizza från Flygfyren…