När jag tittade ut mot barndomshemmet i morse såg jag med glädje att det var strålande väder!
Eftersom jag tyvärr dragit på mig en rejäl förkylning tog jag en låååångsam promenad längs med vattnet.
Tyvärr (och ovanligt nog) så hade jag glömt kameran hemma i stan så jag försökte fånga det vackra med min telefonkamera.
Det går ju inte att fånga vyer med kamera på samma sätt som ögat gör…
…men jag försökte ändå 🙂
Här stod jag vid strandkanten och fascinerades av hur den tunna isen lekte med vattnet och bildade ett konstverk.
Som vanligt funderade jag över hur denna steniga strand såg ut när jag var liten: Sand så långt ögat nådde! Nu ligger sanden bortanför den lilla udden ni ser längtst bort i bild.
Solig fjärd
Vackert som en tavla
Strandkant
När jag kom till bryggan så gick jag så nära iskanten jag kunde och lutade mig ut över den sköra isen bara för att ta kort på luften som fångats i isen i små bubblor.
De här bubblorna hade jag gärna kommit närmare, men då hade jag nog plurrat…
Klockan elva kom pappa och Kina ner till stranden och bjöd på förmiddagskaffe.
Sällan smakar fika så gott som när man tittar ut på havet.
På vägen hem träffade vi min fiende Hasseln. Vacker, men elak mot allergiker.
Efter ett par timmars tupplur i soffan, vilket nog är bra när man är sjuk, så klädde jag mig varmt och gick ut igen. Med en stor kopp te och Tina Nordströms kokbok njöt jag sedan på trappen i eftermiddagssolen.
Förkylning är bäst i skärgården!
Vackra bilder Maria här har också varit sol o vackert idag kramar hälsa Per
Härligt när alla har sol!
Han hälsar!