I mitt fall blir det ett glas Gnarly Head, tacos tillagade av dotter och make, en sniff på tulpanerna från födelsedagen och min första titt på presenten från samma dag; How I met your mother dvd-boxen!!
Månad: januari 2012
En dag bland alla andra…?
Veckodagarna brukar oftast vara lite svåra att skilja från varandra. De lunkar liksom på i samma takt och med samma innehåll som dagen innan. Så är det dock INTE idag.
Idag har jag retat upp mig när dottern tappat bort den femtioelfte telefonen i sitt hittills relativt korta liv. Hur går det till? Jag har inte alls någon fallenhet för att glömma, tappa, pajja saker och förstår inte alls. Jag kanske kan fråga min lillasyster C i och för sig… Det kanske ändå finns en genetisk förklaring? 🙂
Idag har jag också ställt mig upp och skrikit åt mina kollegor. Det låter ganska tufft faktiskt när jag skriver ner det… Fast det var inte så ballt. Det förstod ni kanske redan? Anledningen till att jag skrek var såklart att brandlarmet satte igång och som den goda utrymningsledare jag är så tog jag mitt ansvar och gjorde alla medvetna om att “vi har två nödutgångar. Den ena ligger där borta och den andra ligger här borta. Ta gärna den närmsta så ni utrymmer lokalen så fort det går”. Det slutade alltså med att hela företaget (hela huset med alla företag om jag ska vara ärlig) stod ute på gatan, vid uppsamlingsplatsen, och blev dyngsura i regnet. Jippie.
Idag har jag också snuvat döden på sitt byte. Eller egentligen var det faktiskt så att jag blev räddad från ett hemskt öde av min kollega Annelie. Vi gick nämligen och pratade på vägen tillbaks från lunchen. Det regnade även då och för att inte bli helt genomblöt så hade jag dragit upp min stora vinterjacksluva över huvudet och hade inte världens bästa sikt. När vi redan hade svängt in på uppfarten mot vår entré och alltså inte alls var i närheten av ytor där bilar ska köra, så kände jag helt plötsligt hur jag blev dragen en meter åt sidan av Annelie. Jisses, vad gör hon? hann jag tänka innan jag insåg att PRECIS bakom mig kom en enorm lastbil inbackandes. Den befann sig nu där jag hade stått bara en sekund tidigare. Den backade dessutom fortfarande. Jag måste erkänna att hjärtats hastighet ökade en aning. Tack så hemskt mycket till dig kära Annelie som räddade mig från att bli en plattare version av mig själv! Lastbilschauffören hade helt klart ingen koll på att han backade mot mig…
Vilken dag va??
Funderar…
Jag skulle behöva klippa mig. Några sommarljusa slingor skulle inte skada. Min lugg är superfet efter bara en halv dag. Så var det aldrig förr. Började i Indien…Jag har rivsår på tre fingrar på högerhanden. Varför? Rivsår på högerbenet. Helgens “klampa in i taggbuskar-olycka”. Dumt. Skulle behöva ny tjocktröja. Fryser. Har inget bröd hemma… Förstår ingenting om baseball. Min kudde har blivit för mjuk. Helt plötsligt. Jag har inga marschaller hemma. Varför säger Jamie Oliver alltid att hans mat är lovely? Undrar hur mina stygn läker? Brad Pitt är gammal, men fortfarande läcker. Varför åldras män så bra? Vad ska jag äta nästa vecka när Per är i Japan? Undrar om jag ska gå och sova? Eller spela wordfeud…
En minut i mitt huvud – förvirrande?
Födelsedag!!
Jo, jag vet!!! Man ska inte vara så tydlig med att man fyller år. Det är liksom någonting som andra ska uppmärksamma. Inget som födelsedagsbarnet själv ska kommentera. Min rubrik är alltså HELT fel…
Fast det struntar jag i för JAG FYLLER ÅR IDAG!!! 🙂
Jag har förvånansvärt få bilder från dagen när man betänker att det hänt mig så många saker som jag i vanliga fall fotograferar. Jag ber om ursäkt för det och förklarar mig med att det varit så fullt upp att jag faktiskt, konstigt nog, glömt bort kameran. Det här är i alla fall några av de saker jag varit med om:
Jag vaknade av underbar skönsång (ja, faktiskt) från familjen. De kom in i sovrummet med present och levande ljus. Underbart sätt att vakna. Undrar om de kan göra det till en vana?? Jag fick en enorm dvd-box med sex säsonger av tv-serien “How I met your mother”. (Jag frågade min, från och med idag helt nya, chef om jag nu kunde få vara ledig i några veckor för att hinna se alla arton dvd’er, men han sa nej…) Jag kommer hursomhelst ha många härliga timmar i soffan halvt ihopvikt av skratt. TACK!
Jag har fått massvis, verkligen drivor, av kramar och gratulationer under dagen från mina underbara kollegor (som antagligen har full koll på att jag gillar att fylla år). Det har verkligen varit en strid ström av underbara grattis. TACK!
Helt plötsligt kom det en stor, nej…ENORM, tulpanbukett till mitt bord och jag hade helt rätt när jag gissade att det var mina kollegor med min förre chef i spetsen som fixat dem till mig. Den här buketten var helt fantastisk. Många olika färger på tulpanerna, lagom krispighet och bundna med blåbärsris var de faktiskt helt klart värda att fotograferas. Jag kan knappt fatta att jag inte har tänkt på det under dagen. Jag är dock jätteglad för dem. TACK!
På lunchen fick jag sällskap av alla mina (från idag helt nya) kollegor. Vi gick till den goda italienaren “på hörnet”. Capri Due. Smaskigt och Trevligt. TACK!
Väl hemma efter jobbet möttes jag av ytterligare en tulpanbukett. Min käre make stod inte bara och lagade mat åt mig utan han hade även varit iväg och köpt blommor. Favoritsorten 🙂 TACK!
Födelsedagen fortsatte sedan med telefonsamtal från vänner och släktingar, sms med härliga hälsningar, ett vykort från min kära svärmor och en teckning från min brevvän Tilda och det värmde självklart mitt hjärta. Inget är bättre än att få hälsningar från er. TACK!
Sen plingade det på dörren och där stod Mattis med mamma Thérèse och pappa Peter! Tillsammans avnjöt vi allihopa (jadå, Marcus och Emma var här med) Pers goda mat och pratade och njöt. Jag fick öppna paket (ett med min alldeles egna apmössa inuti) och fick t.om. en skön sång i stämmor innan kvällen var över! TACK!!
Nu har jag suttit en LÅNG stund och tackat alla som firat mig på facebook och jag är helt tagen av alla hälsningar. WOW. TACK!!
Vilken dag!!
Ni förstår väl varför jag gillar att fylla år??
Operation borttagning
Idag har jag varit hos farbror doktorn. Det var nämligen dags att ta bort den där jobbiga pricken på benet som jag haft i flera år, men som jag helt plötsligt börjat oroa mig över eftersom den liknade en annan persons prick som jag hört var “en dålig typ”.
Jag blev visad in i ett rum med den här skylten på dörren:
Sen fick jag sitta där och vänta en så lång stund att jag till slut blev uttråkad. Då tog jag, som alltid, fram min kamera. Eller i det här fallet, min iPhone, och tog en bild på pricken. Den skulle ju lämna det här jordelivet och då kanske jag skulle passa på att föreviga den, tänkte jag…
Sen kom syster och bad mig lägga mig ner. Sen tvättade hon min vad. Det var nämligen där som pricken satt. Å sen kom farbror doktorn och skar bort pricken och sydde ihop mig igen. “Ordentligt. För vaden spänner man ju hela tiden och har tyngd på och så.”
Sen fick syster tvätta och torka och sätta på förband. Ett förband som jag tydligen ska byta ut i kväll. Jag ska tvätta såret och sätta på ett förband som är vattentätt så jag kan duscha, men nu ser det ut så här:
Nu har jag en kom-i-håg lapp med följande text:
- Byt förband i kväll.
- Ta bort stygnen om tio dagar.
- Ring om tre veckor och få besked om vad pricken var för typ.
Jag hoppas pricken var en trevlig typ.
Ljudböcker is da shit!
Den julklapp jag fick av företaget är grym!!
Idag börjar jag läsa min fjärde bok sen i julas. Det hade aldrig hänt om jag skulle ha läst dem i vanligt bokformat….
Elvis forever!
Idag, den åttonde januari, skulle Elvis ha fyllt år om han hade levt. Det har jag haft full koll på sen barnsben. Både för att Fia, min klasskamrat, fyller år idag och det ofta sades att hon delade dag med just Elvis, men också för att min mamma är ett stort Elvisfan och berättade det för mig otaliga gånger. Därför skickar jag idag en tanke till kungen och spelar två videos i hans ära:
Idag har vi inte gjort så mycket, men på förmiddagen föreslog Per att vi skulle ta en promenad fram till affären istället för att ta bilen. Det lät som en bra idé efter en sån soffpotatishelg som vi haft, så vi klädde på oss och gick ut. Vädret var så där mulet som SMHI hade utlovat och det fanns inte så mycket fint att ta bilder på. När jag passerade de här björkarna åkte dock kameran fram. Vad jag kan minnas har de alltid sett ut så här, men visst måste de vara sjuka på nåt sätt?
När vi kom tillbaks efter promenaden blev vi bjudna på födelsedagsfika hos pappa och Kina. Jag fick t.om. ett paket!
Jag fick en svart gjuten ljusbricka och tre fina blockljus. De passar perfekt hemma i Vitsippan så jag testade dem direkt. Tack Pappa och Kina!!
Innan vi drog hem, medan Per lagade lunch, så sprang jag ner till havet och tog en sista bild på det “vackra”.
Det blev en liten film också. 🙂
Efter lunchen åkte vi till Norrtälje för att hämta upp den kaffekopp som min bror och hans fru fixat till mig. Under vintern har jag nämligen fått en kaffekopp från Statoil varje gång jag köpt en kaffe latte, men tyvärr slutade de med det erbjudandet innan jag fått ihop till ett jämnt antal. Det hade alltså Henrik och Frida hört och på något mirakulöst sätt så ordnade de alltså detta “problem” åt mig.
På färjan, på väg mot muggen, togs detta kort…
Hemma hos lillebror träffade jag inte bara vuxna snälla. Jag mötte även söta små! Alexander verkar gilla sin lillasyster Maja.
Maja vill dock vara ensam på bild och är lite motsträvig i kramandet.
Jag fick gott te, min mugg, mysigt prat och umgänge innan det var dags att åka vidare mot stan. Tack Frida och Henrik!
Nu är det söndagskväll och jag har som vanligt min bas i tvättstugan. Per och jag hoppas dock få lite tid över för en film och lite mer te.
Tänk vad helgerna går undan. Varje söndagskväll tänker jag samma sak: Vart tog helgen vägen??
BLIDÖ – Ön i solen!!
Idag har solen strålat från en nästan klarblå himmel. Jag märkte det redan i sängen, för solen sken in genom gardinen. Jag klev därför upp, klädde på mig och sprang ner till vattnet innan jag ens ätit frukost.
Soluppgångsvarma trädstammar.
Isfotsvass
Soluppgång
Livet
De här små isfötterna på vassen fascinerade mig…
Precis som kombinationen av mörk skog, blått hav och soluppgång…
Vid bryggan stannade jag och funderade på om jag kan minnas när det någonsin varit så här högt vatten. Det är ju vatten på fel sida om piren. Möblerna står med fötterna i vattenbad.
Jag lutade mig mot möbeln, blundade och njöt.
Väl hemma igen hittade jag mer att fundera på. Haglet från i går eftermiddag ligger kvar på altanen. Det är alltså minusgrader utomhus. Det var dags!! När kommer snön??
När Per vaknat och vi hade fått i oss en god, stärkande och “långsam” frukost så gick vi återigen ner mot havet. Nu var det ljusare utomhus och då såg jag hur närmsta grannens brygga i princip ligger under vattenytan. Det gör i alla fall den del som fortfarande finns kvar. Den yttre delen är kvar, men var är den inre undrade jag? (Jag hittade den sen i plockepinformat längs med stranden… Det där lär bli dyrt. Stackare!!)
I vanliga fall går man torrskodd ut till den yttre av de där stora stenarna. Högt vatten är en underdrift.
De här stackars alarna står med fötterna i drivor av sand som följt med vattnet upp på land.
Den här stackars lillplutten har i och för sig helt och hållet hamnat i havet, så han lär ju ha det än tuffare…
Det hänger ju istappar från grenarna…
Det ser kallt ut…
Fast å andra sidan….om vi nu tyckte synd om alarna i sanden och björken ute i havet, så är väl de här tallarna i princip vinnare av “tycka-synd-om-träden-ligan”? De här tre tallarna lutar betänkligt då deras rotsystem hamnat i havet och då jorden helt sköljts bort från deras fötter.
Vatten. Överallt. Vackert, men starkt och helt utan pardon.
Väl nere vid bryggan var jag tvungen att ta den här bilden. I vanliga fall ligger bryggan en dryg meter över havsytan. I vanliga fall ser man betongkajen som bryggan vilar på. Så är inte direkt fallet nu när vattnet är så här tokhögt. Pappa visade mig i och för sig bilder från veckan som gick. Då låg vattenytan t.om. över bryggan!!
Vi fortsatte vår solpromenad och vid den andra stranden, allmänt kallad för “Erlandssons strand”, så hittade vi vår betongringsgrill långt ut i vattnet.
Efter en god kopp kaffe hos pappa och Kina och en stärkande lunch tog Per och jag bilen söderut på ön. Vid kyrkan var det samma visa som hemma på Granö. Alla träden står och blir sura i vattnet som går högt upp på gräsmattan. Dör träd som står i vatten, precis som krukväxter gör när de fått för mycket vatten?
Kyrkan ligger dock på en liten höjd så den var i säkert torrt förvar!
Inne i kyrkan tände jag ett ljus för min syster Johanna. Per tände ett ljus för sin styvfar Håkan. Det var fint.
Resten av dagen har vi mest myst, sugit i oss solen så mycket vi bara kunnat (eftersom ryktet säger att det inte blir någon sol imorgon) och tagit det lugnt. Några filmer har vi också hunnit med och nu ska vi laga middag.
Jag älskar den här lilla plätten på jorden som vi köpt i skärgården. Den ger mig ett sånt lugn som ingenting annat kan ge mig. Ingenting.
Helgen kan börja
Skärgårdskänning!
På jobbet
En rekrytering kan slå fel ibland….
Man tror att man fått en snäll och oskyldig kollega…
…men skenet bedrog…
