Veckodagarna brukar oftast vara lite svåra att skilja från varandra. De lunkar liksom på i samma takt och med samma innehåll som dagen innan. Så är det dock INTE idag.
Idag har jag retat upp mig när dottern tappat bort den femtioelfte telefonen i sitt hittills relativt korta liv. Hur går det till? Jag har inte alls någon fallenhet för att glömma, tappa, pajja saker och förstår inte alls. Jag kanske kan fråga min lillasyster C i och för sig… Det kanske ändå finns en genetisk förklaring? 🙂
Idag har jag också ställt mig upp och skrikit åt mina kollegor. Det låter ganska tufft faktiskt när jag skriver ner det… Fast det var inte så ballt. Det förstod ni kanske redan? Anledningen till att jag skrek var såklart att brandlarmet satte igång och som den goda utrymningsledare jag är så tog jag mitt ansvar och gjorde alla medvetna om att “vi har två nödutgångar. Den ena ligger där borta och den andra ligger här borta. Ta gärna den närmsta så ni utrymmer lokalen så fort det går”. Det slutade alltså med att hela företaget (hela huset med alla företag om jag ska vara ärlig) stod ute på gatan, vid uppsamlingsplatsen, och blev dyngsura i regnet. Jippie.
Idag har jag också snuvat döden på sitt byte. Eller egentligen var det faktiskt så att jag blev räddad från ett hemskt öde av min kollega Annelie. Vi gick nämligen och pratade på vägen tillbaks från lunchen. Det regnade även då och för att inte bli helt genomblöt så hade jag dragit upp min stora vinterjacksluva över huvudet och hade inte världens bästa sikt. När vi redan hade svängt in på uppfarten mot vår entré och alltså inte alls var i närheten av ytor där bilar ska köra, så kände jag helt plötsligt hur jag blev dragen en meter åt sidan av Annelie. Jisses, vad gör hon? hann jag tänka innan jag insåg att PRECIS bakom mig kom en enorm lastbil inbackandes. Den befann sig nu där jag hade stått bara en sekund tidigare. Den backade dessutom fortfarande. Jag måste erkänna att hjärtats hastighet ökade en aning. Tack så hemskt mycket till dig kära Annelie som räddade mig från att bli en plattare version av mig själv! Lastbilschauffören hade helt klart ingen koll på att han backade mot mig…
Vilken dag va??