Förvånad?

Jag är, enligt allergitest hos min läkare, tok-allergisk mot Björk och allergisk (på vanlig nivå?) mot Katt.

Någon som inte redan visste det?? I så fall vet ni nu.

Wow igen!

Höjdpunkterna bara haglar idag!

I postlådan låg det här fint färglagda brevet från min favoritbrevvän och systerdotter Tilda!

TACK

Dagens höjdpunkt

Dottern whatsappar mig till jobbet och frågar: “-Vad har du på dig idag?”

Jag svarar med en “outfit-bild”:

Jag får till svar: “-Så du har inte lånat min bruna kofta?”

🙂
ha ha ha ha

Snacka om att självförtroendet fick sig en boost
när denna lilla speta till människa frågar sin bastanta mor en sån sak!!!

PS. Nej, jag hade inte lånat hennes kläder. Jag önskar jag kunde göra det dock… DS

I förra blogginlägget såg ni en bild av mig och Emma. Vi åkte rulltrappan ner mot Stens ICA i Sollentuna Centrum och vi tog en bild på oss själva till bloggen. Vi använda min iPhone och den kameran som är vänd mot den som tar bilden, istället för den vanliga som är vänd från den som tar bilden. Såna bilder blir bra på det sättet att man själv ser hur bilden blir, men den blir dålig eftersom den kameran inte har så många pixlar. Det dåliga med bilden kan man i och för sig förbättra genom att göra den svartvit. Det gjorde jag!

Och varför skriver jag om det?

Jo, jag fick en idé om att göra hela bloggen svartvit. Header. Bilder. Allt. Nu går jag och snurrar den tanken runt, runt, runt….Hmmmmm, kanske dags att slopa färger helt?!

Jag skulle kunna ha såna här bilder:

Å andra sidan……vad vore skärgårdsbilder utan blått?????????

Kan det vara så att jag inte blir sjuk?

Inte vet jag om det funkade att hålla tummarna och hoppas som bara den, men jag känner mig faktiskt inte sjuk längre. Jag är ju förkyld, men vem är inte det så här års? Jag ska kanske inte ropa “hej” och tro att jag är frisk, men jag var faktiskt mycket sämre i morse. Vi får helt enkelt se hur jag känner mig i morgon bitti. Jag fortsätter hålla tummarna!!

Såg ni Mia Skäringer igår på tv? Jag har läst boken som föreställningen bygger på så jag visste ju vad hon skulle säga, men jag tyckte ändå att det var en riktigt bra lördagsunderhållning. Oj, vad hon bjöd på sig själv!!

Idag fick Emma bestämma vad vi skulle äta. Hon var snäll mot sin mor (eftersom det var jag som skulle få laga maten, när kocken ligger sjuk i soffan) och bestämde att vi skulle äta goda mackor från Subway till lunch och grillad kyckling med potatissallad till middag = köpemat. Jag har lärt henne bra 🙂 Vi åkte därför iväg till Sollentuna Centrum och handlade det vi behövde och så var det klart med matlagning idag också.

Fever in the morning, fever all through the night?

GOD MORGON PÅ ER!

Jag skriker lite så att ni vaknar till så här på söndagsmorgonen. 🙂 Funkade det? Här hemma gjorde skriket nytta i alla fall. Jag har nyss fått upp hela familjen till frukostbordet så vi kunde äta tillsammans. Per var bra nog för att sitta vid bordet och äta och även om han äter piller var fjärde timme för att må så bra, så märker vi ändå en tydlig förbättring på han sjuktillstånd. Skönt! Marcus är ungefär lika risig som han varit i en vecka. Dvs. förkyld, snorig, hostig och seg. Jag försöker förklara för honom att om han vilar, så blir han frisk fortare än om han håller igång som han nu gör. Han är 19 ½ år gammal, så jag kan bara säga vad jag tycker, men sen har han rätt att göra som han vill. Så det gör han! Jag tror dock att nollningen tog slut i och med partyt i natt, så nu kanske han faktiskt kan ta det lite lugnare. Emma, den lyckosten, är pigg och fräsch och full av energi! Själv har jag nu fått lite feber. Det var dock inte den jag kände av först i morse när jag vaknade. Nä, det jag märkte så fort jag öppnade ögonen, eller försökte öppna ögonen, var att ögonen var fyllda av äckligt gegg. (Av någon anledning blir jag alltid “förkyld” i ögonen först när jag blir förkyld.) Näsan var fylld av detsamma och jag kände den alltför välkända känslan av segt slem i halsen. Tempen tog jag bara för att jag var övertygad om att “nu kommer sjukan”….. Nu är det bara att vänta och se om jag blir skitsjuk a la Per, eller risig a la Marcus. Med tanke på hur Per har mått (och fortfarande mår) så hoppas jag att jag får det som Marcus har.

Håll tummarna för att jag är frisk och fräsch så där vid tvåtiden idag. Det kan ni väl göra för mig? Snälla??

GOD MORGON!!

Sollentunalördag

Per är så sjuk nu att det är helt galet. Vid fyratiden idag hade han en temp på över fyrtio grader och var helt klart sängliggande och dimmig i hjärnan. I väntan på att jag ska få den här härliga sjukan så gick jag ut och promenerade i två timmar. Jag lade upp två bilder från telefonen här på bloggen redan när jag var ute och gick,
men här kommer promenaden i helhet 🙂

Utanför huset började avtryckarfingret jobba…

När jag svängde in i skogen fortsatte det såklart…

Det finns ju så mycket att titta på, så promenaden gick långsamt.

När jag kom till det som tidigare var Kolartorp (någon har roat sig med att bränna ner det fina gamla torpet), så hittade jag de här taggiga skönheterna.

Där hittade jag även de här brandgula bären.

Det är något med ekens blad och ollon som jag gillar.
Form och Färg, antar jag.

När jag kom ner till Rösjöns vatten fastnade jag en lång stund i att bara stirra på hur den blå himlen och de vita molnen speglade sig i vattnet. Det var så galet fint!

Sen gick jag på den, för mig helt nyupptäckta, strandnära stig som gjorde att jag kunde se vattnet trots att jag gick i skogen. Det var tyst och lugnt även om jag faktiskt träffade på en hundägare och en myrstack där inne bland det gröna.

Det kändes inte riktigt som mörk skog eftersom jag hela tiden hade det blanka på vänstersidan. (Den här stigen måste jag visa familjen. Tänk att man kan ha missat den fast man bott på samma fläck i sexton år!)

Hösten är här.

Utsikt.

Utsiktspunkt.

Underbart glitter i vattnet.

Vid badplatsen såg man tydligt att det är höst. Inte en enda människa på bryggan.

Fast känner man för att bada, så kan man känna sig säker.

Stranden är “kammad” och redo för nästa sommar.

På den här sidan: Sollentuna.
På den andra sidan: Täby.
Snacka om att det är supernära!
Det är nog inte mer än hundra meter.
På sommaren ser man många simma rakt över.

Den här fågeln tyckte jag var lite jobbig när jag kom gående. Den hoppade ner från bryggan ner i vattnet för att få vara i fred. Jag var såklart beredd med avtryckaren…