Månad: januari 2010

Idag var det dags för Majas dop och storebror Alexander leker i väntan på att klockan ska slå ett.

Faddrarna, Föräldrarna och Dopbarnet ställer upp sig för “förevigande”

Detsamma gör föräldrarna

Inne i kyrkan väntar vi lite på att alla ska komma in och sätta sig.
Maja är lugn och relaxad…

Maja med far

Min syster, Majas faster, sjunger två fina sånger varav en som hon skrivit själv.
Som vanligt sjunger hon så jag får ståpäls. Hon har pipa den bruden!

Tilda gillar inte riktigt att vara med på bild nuförtiden men hon vill ju ändå visa upp sina fina guldskor…

Prästen Kalle har många barn själv så han håller barn med säkerhet och enkelhet.
Maja är mycket fascinerad och bara glad att få vara i centrum.

Linslus?  🙂

Maja skrattar högt och hugger tag i Kalles mikrofon.

Alexander kanske också vill leka med micken?

Pappa läser en fin vers för Maja och resten av församlingen.

Efter dopet går vi alla ner mot Sockenstugan där fikat ska serveras.
Alexander och Frida visar vägen.

Kina hade bakat MASSVIS av pajer.
Det fanns lökfria, laktosfria, HigtFatLowCarb, Vegetariska, Skink- och ost och Köttfärspajer…
Det skulle finnas något för alla smaker! Det gjorde det också.

De båda faddrarna (båda med namnet Maria) norpade dopbarnet och gosade med henne.

Maja pustar ut efter sin stora dag…

Anton är cool.

Det här är den största tårta jag någonsin sett. Den måste ha varit en halvmeter lång.
Dessutom otroligt söt!! Att se på. Jag smakade inte…

Alla gäster ville såklart ge Maja något som minne av hennes dag.
Presentbordet dignade av gåvor.

Nu har vi åkt hem igen, Per är nere vid vattnet och eldar i bastun. Ryktet säger att jag ska bada isvak ikväll…tydligen var det ingen lek att göra hål på isen den här gången. Förra gången var isen ca 5 cm tjock. Ikväll var den närmare 20 cm tjock….

Alla mina plåster har ramlat av nu förresten. Där mina hudförändringar/pluppar förut satt har jag nu bara små skorpor. Jag hoppas det blir fint…

Lördagskväll på er!

Imorse gick vi upp halv sju trots att det var semesterdag. Det var dags att resa hem igen för att hinna hem till Blidö och Majas dop som är imorgon.

En dag på vägarna igen alltså…

För att ni verkligen ska förstå hur tråkigt det är med resdag så kommer denna film.
Tänk er detta timme efter timme!

…och förstår ni ändå inte, så kika på denna bild.

…eller denna!

Till slut kom vi dock förbi stockholm och tog oss ut i skärgården.
Denna härliga oas i världen!

Här åker vi “första färjan” där sundet fyllts av all den is som dragits dit av Finlandsbåtarna.

Här åker vi “andra färjan” där isen lagt sig men där färjan med sina halvtimmesfrekventa turer slitit upp en bred fålla av öppet vatten. Det är så vackert så man blir lite tokig. På facebook lade jag upp en stillbild som verkligen visar hur fantastiskt det faktiskt är här ute trots vinter och kväll.

Ni som inte har gått med i ansiktsboken ÄNNU 🙂 , får kika på den här filmen istället.

Nu har vi alltså kommit ut till Blidö och huset Vitsippan. Vi har druckit te och ätit smörgås som middag (jo man får göra så om det inte är för ofta) och hunnit ner en bit i lugnet.

Ja, det vill säga för alla oss som inte är otippade sportfanatiker….Emma är allt annat än lugn. Hon sitter och skriker åt handbollen.

För att man ska vara rättvis i sitt outande av avkommor får ni också en bild på sonen.
Detta är dock en bild från något av resans alla besök på snabbmatsrestauranger…..

Du….glöm inte att Andas in. Andas ut.

Det blir bra till slut, för ni vet väl vid det här laget, att om det inte är bra, då är det inte slutet ännu!

Morgonen startade med trevliga återseenden (igår gick vi bara raskt till sängs).
Vi har inte varit här nere sedan förra julen (om vi minns rätt)

Inte bara människor gillar att träffas.

Peppar och Plutten, våra undulater, hade mycket trevligt när de återsåg varandra.
Här sitter de fortfarande instängda i varsin bur men lite senare var de båda ute och flög
(och passade även på att norpa lite av frukosten)

Den rosa buren innehas av pojkundulaten 😉

Visst är hon helt underbar, vår lilla Peppar??

I Surte kapell hölls begravning i förmiddags för vår kära Håkan, Pers styvpappa.

Kapellet, med sin runda form, alla blommor och fina inredning,
gav oss precis den miljö som vi ville ha och nog faktiskt behövde. 

Även om dörren hade släppt in lite vinterkyla och kändes lite sval 
så kändes rummet varmt, som om uppvärmt av kärlek och varma minnen.

Vi tog farväl till Håkan inramat av vackra sånger och fina ord.

Efteråt samlades vi hemma hos Pers mamma där vi fikade och delade våra minnen av Håkan.
Vi skrattade, vi grät, vi tänkte.
Det är tungt att säga adjö till någon man känt eller levt med i så många år
men det har varit en bra dag med tanke på vad den innehållit.

Jag kommer att minnas dagen och Håkan så länge jag lever (guldfiskminnet till trots)

Jag har inte frågat någon under dagen om de vill vara med på bild så den enda ni får är…

Yours truly!

Jag avslutar dagens inlägg med våra gosfåglar.

Möt Plutten (till vänster) och Peppar (till höger)

Imorgon bitti åker vi österut igen.

Vi hoppas på bättre bilkörningsväder denna gång!

Alla är sura, griniga och på ett jäkla dåligt humör efter att ha försökt skynda oss att få bilen färdigpackad. Alla människor vill säga! Peppar verkar vara på ett finfint humör! Hon sitter snällt i sin bur mellan ungarna i baksätet. Vi visste inte vem som kunde ta henne medan vi var på västkusen på begravning, som också var anträffbar mitt på fredagen för att hämta henne igen när vi ska till östkusten för att gå på dop, så hon fick åka med oss helt enkelt.

Vi får hoppas att vi andra snart följer Peppars glada väg och börjar le igen!!

 

Min arbetsonsdag har inneburit, precis som igår, att jag och några kollegor suttit instängd i ett konferensrum diskuterandes med inresta kollegor från Manpower i Tyskland. Det är lika tröttande att sitta och fokusera på samtal och diskussioner som att gå på utbildning. Det känns i min kropp. Jag gäspar nämligen hela tiden nu. När jag gör det så drar det lite i mitt plåster under käkbenet.

Jag ser ju ut så här efter att ha tagit bort tre födelsemärken med hjälp av laser.
Ni minns? Ett plåster vid ögat, ett i urringningen och ett under hakan….

 

Inatt gnuggade jag bort plåstret vid ögonbrynet och det började blöda. Jag fick sätta på ett nytt litet plåster och hoppas det inte gör att ”ärret” blir superfult nu. Fåfänga är ju en dödssynd men jag måste erkänna att jag har en släng av den ”åkomman”

 

Nä, att skriva bloggtext i bilen var nog inte min grej.
Urk! Jag mår redan illa. Jag får nog sluta nu…

 

Ta hand om er.

Nästa gång vi ses är jag antingen i Lerum eller i Bohus dvs. på framsidan av Svedala.
Eller?

 

 

Idag hände verkligen ingenting. Jag satt i ett möte och där satt jag. När jag hade suttit klart så gick jag ut och jobbade och där har jag suttit tills nu.

Vad har jag funderat på under tiden jag satt i mötet? Det som sades faktiskt….inget annat roligt.

Jo, en gång funderade jag på vad det betyder att en av mina “pluppar” blöder medan två inte blöder alls. “Det visar sig” tänkte jag sen, och så försvann den tanken…

Nu är klockan halv tio och jag ska gå hem från jobbet, det blev en lång dag. Vad tänker jag på nu då? Jo, jag tänker på att jag måste packa för onsdag t.om. söndag (jag ska till Västkusten på begravning och jag ska till Östkusten på dop) och jag hoppas att jag inte är för trött när jag kommer hem ikväll, så jag glömmer att packa nåt viktigt som….linsvätska 🙂

Jag får helt enkelt säga “Hej” till er, hoppas att jag har en mer innehållsrik dag imorgon och önska er en “God natt” med denna lilla sak för att ni ska tänka på mig som den fulländade kopia av Doris jag ändå är…

blubb blubb

Mina snälla kollega Roger lånade ut sitt sl-kort till mig idag.
Tack för det!!

Jag hoppade på tunnelbanan och åkte till Gamla Stan.

Lite smånervös gick jag längs Munkbroleden norrut.

Jag skulle nämligen hit:

Munkbron 11.
Tjusig adress.
Flådig entre.

Jag klev in genom dörren till:

Det var alltså dags att ta bort mina tre födelsemärken/pluppar med hjälp av laser !! 

Efter att ha fyllt i ett dokument om mitt hälsotillstånd fick jag komma in i rummet nedan.
Där tittade en kvinnlig läkare igenom mina papper och tittade på mina tre pluppar.
Hon förklarade lite kort vad som skulle hända och så frågade hon om jag var redo.

Det var jag!

Bedövningssprutor (tre per plupp) och surr surr surr surr (ca två minuter totalt).
Borta!

(Det kändes när hon bedövade mig och det gjorde lite ont när hon av misstag körde med lasern
utanför pluppen men jag skulle göra om det här vilken dag som helst, det gjorde inte “ont”.)

Här har jag (eftersom jag är nyfiken i en strut) gått
in på klinikens toalett för att ta mig en titt på resultatet.

Titta ett plåster…..ingen plupp under!

Väl utanför huset inser jag att jag varit där inne i totalt 23 minuter…..

Mycket glad och lättad tar jag en bild till er.
Mia UTAN pluppar!

Jaha…ni såg inget?
Okej, andra försöket!
Mia UTAN pluppar och utan huva!!

Glad och pluppfri åkte jag med vagnen “Embla” tillbaka till Sumpan.

På mindre än en timme och med 1490 kronor mindre på banken,
är jag nu av med de där retliga plupparna.

Jag lovar att återkomma med info om hur det ser ut när alla plåster ramlat av.
Än så länge ser det ut som om laseringreppet är lyckat.

Är jag bättre nu när det finns lite mindre av mig?
Is less more?

Söndag hos Maria:

Jag vaknade och gick direkt ner till vardagsrummet.
Där väntade strykbräda, strykjärn och en massiv hög av kläder.

Vi ska vara på resande fot mellan onsdag och söndag, och hinna med både en begravning
och ett dop, så vi behöver mycket fina kläder (fina=strukna)

Jag har alltså stått och strukit mest hela dagen.
Här är en del av det som blev struket.

Alla Pers skjortor hade redan hittat hem till garderoben igen vid fototillfället.
Han använder ju vår Iron-Aid-Torktumlare till sin strykning.

ッ

Jag vet ju att man mår bra av att vara utomhus, men Per gick ett steg längre och gjorde det till verklighet. Han tvingade helt enkelt ut mig på promenad och vi hann precis gå ut innan ljuset försvann totalt. Vi började på vår snöiga gata och tog ett varv runt Edsberg. När vi kom hem var det mörkt. Vi hann dock få in lite syre i lungorna och lite motion i benen. Det var nog nyttigt.

ッ

Jag har lärt mig en del av de tv-program som stått för underhållningen under strykningen idag.
Ett program handlade indirekt om mitt kära Blidö, Ön i solen!
Ön visade sig ha gett inspiration till fler än bara till mig och de jag känner.

Visste ni att Tove Jansson har Blidö som grund till sitt Mumindalen??

(det visste inte jag)

Vi har alltså allihopa något att tacka BLIDÖ för!!!

Nu ska jag fixa lite med hemligheter……vi hörs!

Idag bjöd jag mina två killar på Ikki – Bar dvs. Sushi

Här sitter Marcus och Per och tittar ut något gott i menyn.
Det blev Ikki – Zen (yakiniku, sushi och tempura)

Jag blev väldigt förvånad när jag hittade en Pepsi Max flaska som jag aldrig sett förut.
Hur troligt är det, att jag inte sett alla flaskor som existerar av det märket?

Sen bar det iväg till Sergelbiografen där vi såg Avatar 3D
Jag var skitsnygg i mina 3-D glasögon!!!

På riktigt….eller vänta…nä…kanske inte ändå

Jag måste tyvärr säga att den tredje dimensionen var helt onödig. För mig var den mest suddig och gjorde det vita rött i kanten och texten åkte ut och in i bilden. Visst….ibland satt jag och viftade bort nåt jag trodde skulle komma i mina ögon men oftast var det bara nåt som var där. Inget jag “behövde” liksom. Om det var värt 50 extra kronor? Njaääää… Filmen var dock precis lika bra som första gången jag såg den!! Klart sevärd.

På vägen hem stannade vi till på ICA Maxi för att köpa lite grejjer till middagsmaten.
Tror ni inte att jag då såg mina kära vänner Josephina och Niklas i en inredningstidning??
Jorå, jag är alltså kompis och fd. granne med två kändisar.
Ni kan få ta på mig när ni träffar mig nästa gång! (om ni är snälla)

De är alltså med i senaste numret av tidningen “Tove Hem och Trädgård”
och de visar upp sitt underbara hus från 1912.

De bor i ett fantastiskt hus som matchar de som bor i det, för de är bra underbara de också!!

Köp tidningen vet jag!!

♥ ✫ ♥

På måndag ska jag ta bort en del av mig själv.

En laser ska få jobba hårt på min kropp och ta bort några pluppar.
Jag antar att ni vet vilka “pluppar” jag pratar om men om ni nu inte vet…

Hudförändringen/Födelsemärket/Pluppen ovanför mitt öga och densamma
på mitt bröst och en precis under käkbenet (som nästan inte syns) är det jag talar om.

Den ovanför ögat syns hela tiden och den på bröstet sitter mitt i urringningen och gör mig galen.

På måndag ska de väck. Hoppas jag.
De lovar inget innan de har sett dem “live”.

De tar inte bort något med laser som kan vara cancer.
Jag är nästan helt säker på att mina pluppar är allt annat än den hemska sjukdomen.
Jag har haft dem så länge jag kan minnas och de har inte förändrats alls.

Jag har retat mig på dem i “evigheter”,
det tog bara 41 år innan jag bestämde mig för att ta bort dem.

♥ ✫ ♥

Jag är fortfarande frågande och lika nyfiken i frågan om siffrorna på facebook. INGEN karl har erkänt innebörden av dem till mig. Vad är det här? Vart är världen på väg?

Jag gillar vinter och snö. Det här såg jag genom rutan när jag åkte till jobbet imorse.

Arbetsdagen var fylld av att bygga en ny rapport åt en kund. Detta ska jag göra i en applikation jag aldrig byggt en ny rapport i förut…jag har ändrat rapporter men aldrig startat från grunden. Det var “intressant”. Det kändes skitbra precis hela dagen ända tills jag tyckte att Nu, Nu är den klar. Då funkade den inte. Jag lämnade den åt sitt öde och gick till Dimman och tränade. Den lär väl helt enkelt ligga kvar obrukbar tills på måndag…men då SKA jag få igång den. Vänta bara!!

Dimman gjorde vad han kunde för att göra illa mig och han lyckades. Nu värker det i varenda stackars muskel igen. Jag tror att han var riktigt nöjd, för den här gången kom han fram efter träningen och gav mig en sån där dunk på axeln som killar ger varandra och sa “Bra jobbat idag, tjejen””. Jag kände mig SÅ stolt!

Jag gillar vinter och snö. Det här såg jag genom rutan när jag åkte från jobbet ikväll.

Väl hemma pratade jag med Apan i över en timme. Det var skönt att få ösa ur allt som fanns att ösa ut. Dessutom var det ingen hemma så jag kunde babbla obehindrat och utan att störa någon. Det var najs!!

Sedan dess har jag ätit god parmaskinka, druckit ett glas gott tjockvin och skickat ut alla goda tankar jag har till er som behöver dem och så har jag försökt att ta en powernap. Jag lyckades tyvärr inte somna. Jag låg i sängen en halvtimme men inget hände förutom att tankarna snurrade runt. Jag tycker nog att jag är lite mindre svimfärdig av trötthet så det gjorde nog lite nytta ändå.

Nu sitter jag och väntar in Let´s Dance som strax börjar och jag grubblar lite på problemet som uppstår klockan nio. Då har dansgalningarna inte slutat stuffa på fyran men John Mayer är med på Skavlan på SVT1. Vilket program ska man se då??

Jag måste erkänna att jag känner mig dränerad, ledsen och depp idag. Det bara är en sån dag.
Blogginlägget blir inte roligare eller ängre än så här idag.

Jag avslutar med en text som sjöngs mycket när jag var “liten” (Cyndi Lauper)

You with the sad eyes
don’t be discouraged
oh I realize
it’s hard to take courage
in a world full of people
you can lose sight of it all
and the darkness inside you
can make you feel so small

But I see your true colors
shining through
I see your true colors
and that’s why I love you
so don’t be afraid to let them show
your true colors
true colors are beautiful
like a rainbow

Show me a smile then
don’t be unhappy, can’t remember
when I last saw you laughing
if this world makes you crazy
and you’ve taken all you can bear
you call me up
because you know I’ll be there

And I’ll see your true colors
shining through
I see your true colors
and that’s why I love you
so don’t be afraid to let them show
your true colors
true colors are beautiful
like a rainbow

Oj.
Nu måste jag lägga in en liten bilaga efter att jag var klar med bloggen.
Den första låten i Let´s Dance ikväll…..var den jag skrev här ovan.
SCARY

Det var skitkul när vi tjejer hade en egen hemlighet 🙂
Det är inte lika roligt nu när killarna har en 🙁

Facebook kryllar av siffror på killarna.
Vad sjutton är det?? 
JAG VET INTE

Jepp, jag är nyfiken. Jag är nyfiken i en strut!