Fortfarande frågande…

Jag är fortfarande frågande och lika nyfiken i frågan om siffrorna på facebook. INGEN karl har erkänt innebörden av dem till mig. Vad är det här? Vart är världen på väg?

Jag gillar vinter och snö. Det här såg jag genom rutan när jag åkte till jobbet imorse.

Arbetsdagen var fylld av att bygga en ny rapport åt en kund. Detta ska jag göra i en applikation jag aldrig byggt en ny rapport i förut…jag har ändrat rapporter men aldrig startat från grunden. Det var “intressant”. Det kändes skitbra precis hela dagen ända tills jag tyckte att Nu, Nu är den klar. Då funkade den inte. Jag lämnade den åt sitt öde och gick till Dimman och tränade. Den lär väl helt enkelt ligga kvar obrukbar tills på måndag…men då SKA jag få igång den. Vänta bara!!

Dimman gjorde vad han kunde för att göra illa mig och han lyckades. Nu värker det i varenda stackars muskel igen. Jag tror att han var riktigt nöjd, för den här gången kom han fram efter träningen och gav mig en sån där dunk på axeln som killar ger varandra och sa “Bra jobbat idag, tjejen””. Jag kände mig SÅ stolt!

Jag gillar vinter och snö. Det här såg jag genom rutan när jag åkte från jobbet ikväll.

Väl hemma pratade jag med Apan i över en timme. Det var skönt att få ösa ur allt som fanns att ösa ut. Dessutom var det ingen hemma så jag kunde babbla obehindrat och utan att störa någon. Det var najs!!

Sedan dess har jag ätit god parmaskinka, druckit ett glas gott tjockvin och skickat ut alla goda tankar jag har till er som behöver dem och så har jag försökt att ta en powernap. Jag lyckades tyvärr inte somna. Jag låg i sängen en halvtimme men inget hände förutom att tankarna snurrade runt. Jag tycker nog att jag är lite mindre svimfärdig av trötthet så det gjorde nog lite nytta ändå.

Nu sitter jag och väntar in Let´s Dance som strax börjar och jag grubblar lite på problemet som uppstår klockan nio. Då har dansgalningarna inte slutat stuffa på fyran men John Mayer är med på Skavlan på SVT1. Vilket program ska man se då??

Jag måste erkänna att jag känner mig dränerad, ledsen och depp idag. Det bara är en sån dag.
Blogginlägget blir inte roligare eller ängre än så här idag.

Jag avslutar med en text som sjöngs mycket när jag var “liten” (Cyndi Lauper)

You with the sad eyes
don’t be discouraged
oh I realize
it’s hard to take courage
in a world full of people
you can lose sight of it all
and the darkness inside you
can make you feel so small

But I see your true colors
shining through
I see your true colors
and that’s why I love you
so don’t be afraid to let them show
your true colors
true colors are beautiful
like a rainbow

Show me a smile then
don’t be unhappy, can’t remember
when I last saw you laughing
if this world makes you crazy
and you’ve taken all you can bear
you call me up
because you know I’ll be there

And I’ll see your true colors
shining through
I see your true colors
and that’s why I love you
so don’t be afraid to let them show
your true colors
true colors are beautiful
like a rainbow

Oj.
Nu måste jag lägga in en liten bilaga efter att jag var klar med bloggen.
Den första låten i Let´s Dance ikväll…..var den jag skrev här ovan.
SCARY