Skärgården – Sida 26

Bilder säger mer än ord, va?

Mia på vinterpromenad!

Idag tog jag på mig alla ytterkläder jag hade och gav mig ut i den orörda naturen.

Solen sken så vackert så jag fick tårar i ögonen (eller var det vinden?)

Längst där ute på fjärden kan man se att det glimmar. Där har nog inte isen lagt sig ännu.

Det har den dock gjort inne vid strandkanten.

Det är disigt när jag fotograferar men man känner hur solen ändå försöker…

Bastun står i skogsbrynet och funderar på ett dopp?

Vad säger ni? Lite sauna?

Orörd.

Pulsa. Pulsa. Pulsa. Vackert.

Jo, det är sant! Jag har det så här vackert på min lediga tid! Jag lovar!
(Fast idag är det grymt iskallt)

Le Photographer.

Jag står stadigt i djup snö över knäna. Det är inte ett gym. Det är ändå träning.

När man ska ta sig fram i sån här terräng blir man varm 🙂

Puss!

Kina matar alla stackars frusna fåglar med mat högt och väldigt lågt.

Man ska INTE sitta i maten!

Så ja, sitt bredvid!

Efter promenaden åkte jag och Kina ner till Bruket på södra Blidö.
Där hälsade vi på Henrik som från början är kompis till min lillebror.
Vi fikade och insåg att somliga har så fin utsikt att det nästan gör ont!

Väl hemma hos Kina igen började jag med ”matslarvet”.
Nu är jag ingen viktväktare. Nu är jag en julfirare!

En film som visar hur enkelt det kan vara när det är vackert!

Alexander was here!

Idag vaknade jag alltså på ”Ön i solen”.

Jag har i och för sig inte sett så väldigt mycket sol och vad jag hörde så var det t.om. månförmörkelse idag, men jag har njutit av varje sekund. Jag vaknade kvart över sju och var pigg som en mört. Jag tände en brasa i kaminen och alla levande ljus jag kunde hitta. Det iskalla vädret utomhus (-11°) hade smittat av sig litegrann på inomhustemperaturen och det avhjälptes strax. Då mös jag i soffan med frukost och tidning.

Nyklippt hår.

Det är bra konstigt att göra iordning sig med ett nyklippt, nyfärgat och ”nyluggat” hår. Man vet liksom inte hur man ska göra och håret tar slut långt innan man är klar med borstandet. Jag fick i alla fall ihop det till slut och jag är nöjd. Jag ser helt okej ut med lugg. Det är skönt med en liten förändring. Vi får se om Lisa har rätt. Är jag redo för en större förändring? Vi får väl se. Förändring kom i alla fall i form av ytterligare två hekto bort från min lekamen. Tisdag = vägning. Jag undrar hur nästa tisdag kommer att kännas? Jag har bestämt mig för att äta vad jag vill under julhelgen så förbered er på en rejäl uppgång. Det är okej, jag har gett tillstånd!

Kaosartat väglag.

Konstigt ordval, men på det sättet varnade TV4 mig från att ge mig ut och åka bil. Jag lyssnade inte. Jag tog mig iväg till Norrtälje för att handla julmaten och för att hitta något mysigt kafé, en varm tröja eller något annat roligt till mig själv. På färjan från Blidö klev jag ut för att kunna visa er att isen försöker ligga…men den slås än så länge sönder av vågorna från färjan som åker av och an hela tiden över sundet.

Systermöte.

Jag åkte först in till ”downtown Norrtan” för att handla senap på Apotek Hjärtat (order från Emma då den första burken redan är slut), alkoholfri äppelglögg på Systembolaget (som tydligen fått otroligt höga betyg även jämfört med de glögg som har alkohol i sig), goda ostar på den kända Collins Ostbod och för att ta ut lite pengar. Jag tog dessutom en repa runt klädesaffärerna och det blev en fullträff. Ja, jag hittade inte direkt några kläder (jo, en tröja), men jag mötte min lillasyster Anna som var ute och lunchstrosade på stan. Vet inte om det syns på bilden, men hennes jacka från Didriksson var OTROLIGT snygg. En sån skulle man ha!!

Mat.

Flygis fick sig ett lååångt besök och jag handlade så mycket så att påsarna sprack. (På sant!)

Färjeläge.

Vid Furusunds färjeläge hade solen hunnit gå ner, men himlen var vacker så den får ni njuta av lite här.

Vändning.

Det är vackert mellan Yxlan och Blidö i mörker.
Det är dock skönt att imorgon är det ljusare längre tid än idag.

Färdfilm.

Mörkrädd.

När jag satt och mös hemma i Vitsippan såg jag att det kom en bil till Pappa och Kina. Jag tänkte att de fått besök och höll mig hemma för att inte störa dem. Det höll dock inte så länge 🙂 Jag knallade över och insåg att jag fortfarande är rädd för mörkret, och framförallt är jag rädd för det jag inte ser där ute i mörkret. När jag gick över till dem så såg jag både spår från klövar och spår från tassar och det gillar jag inte….

Vill-Ha-Vallar!

Jag har nämnt min pappas snövallar flera gånger här på bloggen. Jag gillar ju vallar, snygga vallar. Det är som konstverk med arbete bakom! Min syster Susanna har frågat hur de ser ut just nu när vintern bara har börjat. Här är de!! Fina va? Än så länge är jag lite lite längre än de är höga, men det behövs bara fem centimeter till så är jag brädad.

Finbesök!

Det visade sig att de där gästerna som kommit var några släktingar och inte alls några ”gäster”. Frida och Alexander hade kommit på en snabbvisit för att lämna av första laddningen av mat och klappar inför julhelgen. De hade inte kunnat få med sig allt på en körning. (Det bådar gott inför julklappsutdelningen hi, hi )

Ego.

Nu ska jag fortsätta min egoledighet (just me, myself and I) genom att hoppa upp i soffan och njuta av att det är – 14° grader utomhus men + 21° inomhus.

Ha det gott så ses vi imorgon!

MIN dag.

Det känns verkligen ”på riktigt” först idag, att jag har julledigt menar jag. I morse fick ju jag ligga kvar i sängen när klockorna ringde runt omkring i huset. Jag fick sova tills min kropp sa att det var dags att gå upp och jag behövde inte göra nytta alls. Fast det gjorde jag såklart ändå 🙂 Jag plockade undan och gjorde fint i huset. Jag mår så mycket bättre när det är städat. Först när det var ”lugnt” och fint så satte jag mig och njöt av en lååååång frukost! och OJ vad jag njöt!! Juuuuuuuul-looooooov!

Jag gick sedan ut och skottade. Det gick inte fort och det var inte lätt (handen ni vet), men eftersom jag tog det lugnt och försiktigt som bara den, så blev det till slut snöfritt utanför mitt hus. Det underlättade att snön inte vägde ett dyft! Medan jag skottade fascinerades jag över hur andra skottar på sina tomter. Hur kan man, som frisk 30-åring, gå ut genom dörren, klampa genom snödrivorna, borsta av sin postlåda, ta ut sin morgontidning, gå tillbaks igen i snöhögarna och sen bara stänga dörren? Jag fattar inte! Efter en halvtimme kom samma man ut och gick till bussen. Jahapp….så vi andra ska pulsa genom hans snö på väg till soporna och bussen, eller?? Jag har INGENTING av deras personlighet inom mig. Inte ett uns. Inte ens om man tvingar mig.

När det var fint inne (och ute) åkte jag in till stan för att klippa mig.
Jag har fått önskemål om bildbevis på resultatet, så här kommer det:

BEFORE

DURING

AFTER

BANGS!

Det blev alltså en lugg och mörka slingor. Lite läskigt med luggen, men kul att göra något nytt. Enligt omröstning på min facebooksida så borde jag har klippt av hela håret och skaffat kort hår, men så långt kom vi alltså inte idag. Fast enligt frisörskan, Lisa, så är jag redo nästa gång 🙂

Jag åkte hem och åt middag med familjen, packade sedan bilen och tog mig ut till min jul-ledighets-destination; Vitsippan Blidö Skärgården!

Jag har inte packat upp mina grejjer utan sitter bara och myser. Jag har ju semester. Åh, vad skönt! Imorgon tror jag att jag ska ta och åka in till Norrtälje för att handla det jag behöver i matväg inför julen men först ska jag sova tills jag vaknar.

Det är inte synd om mig nu. Inte alls.

BLIDÖBEVIS!

Fjärde advent på Blidö

HEJ!

Igår kväll var jag och Per på middag hos Tesan och Peter i Liljeholmen. Vi serverades en god och skönt avslappnad adventsmiddag. Vi skrattade och töntade oss som man ska och självklart förevigades aporna:

Precis som den adventsljusstake där dekorationen som använts istället för mossa fick min uppmärksamhet. Julkulor? Nja, fast med platt botten och med placeringskortshållare istället för upphängsningsfunktion. Såna ska man ju ha till nyår!

Något som inte fick så mycket uppmärksamhet som den ville var ugnstermometern. Den blev lite ledsen tror jag…

Lagom ätna och druckna (jag alkoholfritt) tog vi oss sedan ända ut till Blidö. Det blåste tolv sekundmeter och färjan gungade något otroligt när den tog oss dit vi så gärna ville. Pappa hade satt på värmen i huset, tänt utomhusjulgranen och skottat så vi kände oss verkligen välkomna ut i skärgården när vi landade i Vitsippan vid halv ett tiden. Tack Pappa!!

I morse var jag uppe ensam ett tag och plockade upp kasse efter kasse efter kasse med saker. Ljus väger!!

Något som också väger är SNÖ! Per har skottat många timmar idag…

Vitsippan gör verkligen skäl för sin färg idag!

Vid ytterdörren hänger förhoppningen om att bli kysst! Pappa och Kina hade tydligen fått plocka mistlar hos min syster Susanna och jag får njuta av skörden!

Det har snöat PRECIS hela dagen. Det har varit galet! jag kunde nästan inte se hem till Pappa och Kina ibland.

Jag behövde i och för sig inte synen för att märka att vi fick besök 🙂 Helt plötsligt hördes ett supercoolt motorljud på vägen. En skoter!

Henrik, som jag tänkte säga var en kompis till min lillebror men där jag måste ändra mig och säga ”vän till hela jäkla familjen”, kom körandes på sin nyinköpta gröna fara. Vi bjöd på fika! (Kina, han blev mycket glad för allt du slagit in. ”Det är alldeles för mycket” var en av kommentarerna, men han såg MYCKET glad ut!)

När vi just suttit och diskuterat hur gårdagskvällens samtalsämne rört sig kring STORA maskiner så kom Jidde för att ploga vägen. Jag sprang ut och pratade med honom lite och nu så ska han även ploga vår lilla vägsnutt. Härligt! Jag vet inte om det var för att bevisa det jag precis sagt till honom eller om det är så han alltid kommer att göra, men han plogade t.om. vår parkeringsplats innan han drog iväg igen. Jag gillar verkligen stora maskiner, kraften i dem, och så självklart, männen som kör dem 🙂

När Henrik hade dragit iväg hemåt (efter att självklart ha kört ett ärevarv runt vårt hus) var det dags att sätta upp ljusslingan på altanräcket. Den som har hängt med här på bloggen vet att det är vårt tredje försök. Enligt Per skulle den upp oavsett hur den såg ut. Enough is enough!

En LÅNG stund, några kalla fötter, sju ljusslingor, två förlängningsdelar och en transformator senare så såg det ut så här på altanen! Det blev riktigt bra. Det är exakt samma färgton i den slingan som i allt annat ljus vi har i huset. Jag är nöjd!!

Inifrån ser det ungefär ut så här nu (det är svårt att fånga det på bild):

Nu ska vi snart packa ihop och åka hem. Per ska jobba i veckan så han måste hem och jag ska klippa mig imorgon så jag hänger med. Jag vänder dock ut igen så fort jag fyllt bilen med julprylar! Det känns superskönt att få vara ledig här i skärgården. Alla borde få göra det 🙂

Glad fjärde advent!

<<<Här är granen som pajjade min hand 🙂

Ur funktion!

Det blev inget saffransbullebak idag.

Vi började nämligen dagen med att pajja båda mina händer. Den högra mer än den vänstra i och för sig. Tyvärr är min vänsterhand mest för syns skull så jag känner mig helt klart handikappad. Jag är ur funktion.

Jag var så glad över att jag inte hade några direkta ”måsten” i helgen. Vi skulle bara sätta upp ljusen i julgranen utomhus och så skulle vi sätta upp den nyinköpta ljusslingan runt altanräcket. När de små sysslorna var avklarade skulle jag ägna mig åt min lilla hoppy – lussebullsbak.

Tyvärr så klantade vi oss redan vid första sysslan. Per stod på en stege för att nå upp till granens topp, jag höll stegen för att få den stadig. Det funkade bra tills vi flyttade på den och ställde den på ett annat ställe.

När Per var i färd med att kliva upp till toppen på stegen så föll den mot mig. Jag höll emot för kung och fosterland för att Per inte skulle ramla och slå sig och jag klämde vänster hands fingrar och vad som hände med höger hand är jag lite osäker på. Antingen klämdes den hårt mellan stegdelarna eller, det som jag gissar på, så tog jag i för hårt mot vad den pallade, sträckte tummen för mycket eller nåt sånt, för nu dunkar den och den går inte att greppa med. Granen lyser dock fint ute i mörkret!

Per fick ont han också. Hans skenben och hälsena blev tyvärr också klämda mellan stegarna. Som tur var så gick det över fort. Han fortsatte därför själv en stund med att sätta upp ljusslingan på altanen. När han satt upp en av de sex slingor som ska upp så lyste hans ögon av glädje. Mitt ansikte hade också ett uttryck, men det var tyvärr en djup bekymmersrynka mellan ögonbrynen och sorgna ögon som formade mitt uttryck. Det ser nämligen för bedrövligt ut!!! Ljuset från slingan är vitt och kallt.

Det matchar inte alls mot den värme som allt i vårt hus lyser av. Alla andra lampor har ett skönt gulvarmt sken. Hur gör vi nu? Jag vill åka och lämna tillbaks hela skiten. Per lyser som sagt av glädje. Det enda som skulle kunna få honom att bli gladare var om slingan var flerfärgad och blinkade…..

Fars dag på ön

Jag måste börja med att skriva:

GRATTIS PÅ FARS DAG, PAPPA!!
Jag har tur som en tok som har dig som min alldeles egna pappa.
(Ja, förutom att jag delar dig med en hel hög av syskon förstås 🙂 )

Om två veckor är det advent! Det var därför dags att kolla hur många lampor som gått sönder sen sist. Per och jag satt och kikade på hundratals lampor och försökte få igång dem. Vi bytte totalt åtta lampor och hade tio stycken extralampor hemma så vi klarade oss precis. Perfekt! Jag tänker direkt köpa nya så vi inte står utan ifall att någon lampa slocknar. Det här är vår favoritslinga. Den hänger faktiskt redan på plats. Fast den lyser inte förstås 🙂

Vi eldade idag. Av två anledningar:

1. Mysfaktorn
2. Värmen

Min kollega Åsa hade lagt in ett önskemål om bilder på havet så jag åkte iväg till Bromskär för att få en annan vy än den jag vanligtivs fotograferar. Här nedan ser vi Bromskär. Härifrån åker de ”riktiga” öborna ut till sina hus. Här är det egen båt som gäller!

Jag funderar på hur björken tänkte när den valde att växa
på den mest blåsiga och ogästvänliga platsen på ön.

Idag ändrades ljuset precis hela tiden.
Det var ömsom vackert och nästan blått och ömsom argt, kargt och gråsvart.
Det var roligt att vara ute med kamera då!

Här har ett par i sextioårsåldern just hoppat i en liten båt med en pytteliten motor.
De hade varit och handlat och nu ska de hem.

Schysst sken!

Nästa sekund ett annat sken!

Vi åkte hem igen och drog med oss Kina på en promenad.
Här nedanför ser ni den ”gamla vanliga vyn” nedanför oss på Granö.
Inte helt dumt det heller?!

Jag älskar vatten!

Just nu sitter jag vid köksbordet i Vitsippan och kikar ut på det becksvarta mörkret som spritt ut sig här i skärgården. Vi funderar på att åka hem snart men vi dröjer kvar litegrann i känslan av totalt lugn. Vi har väl inget planerat för nästa helg va? Vi kan väl åka hit igen på fredag??

Kalaaaaaas!!

Emma fyller 17 år på måndag och Hanna fyllde 13 år i veckan som gick. Det var därför dubbelkalas idag. Efter ett stort manfall (pg.a. sjukdomar) så fylldes huset ändå av ljud och släktingar. Vi åt och pratade, drack och skrattade. Jag inser nu när jag kikar i min kamera att jag nog varit mer värdinna än vad jag varit fotograf och jag ber om ursäkt för detta. Det är många som inte fastnat på bild idag tyvärr. Därför tar jag bara ett axplock av vad jag har och lägger upp dem på bloggen här och så får det vara bra med det!

Emma och Hanna såg glada ut över presenterna de fick och jag hörde många suckar av välbehag när vi åt, så jag tror att alla hade en helt okej dag idag. Ja, förutom de stackare som är sjuka då förstås….

Jag hade en jättebra dag, men nu är jag lite trött. Jag längtar nu tills jag får lägga upp fötterna på bordet och slappa lite 🙂

Vi bjöd på en buffé där det fanns något för alla…

Ett av födelsedagsbarnen fastnade på bild eftersom min lillasyster Susanna
tog tag i situationen och satte sig bredvid henne och log 🙂

Tack Susanna!

Susanna log även bredvid mig!

Emma öppnar paket och läser kort.

Hanna och Emma i paketöppnartagen.

Hanna hade med sig den bästa presenten hon fick när hon fyllde år…
En egen bärbar dator!

Efter maten gick vi ner till havet. Det måste man!!

En del av sällskapet

Högvatten

Obligatorisk bryggbild.
Observera ”icke-avståendet” mellan bryggan och vattnet.

Min lillasyster Catrin med dotter.

Moi.

Tilda tycker att man ska bada oavsett årstid, temperatur eller klädsel…

Undrar om jag har några rester i skåpet……man blir ju lite sugen så här på kvällen.
Jag ska nog gå och kika…

Tio Elva Tolv (101112)

Det här som ni ser är VITSIPPAN. Det är mitt ”sommarställe”. Fast det är ju såklart ett fritidshus eftersom man kan vara här året runt. Dessutom är det byggt med vinterstandard så det är lika bra, eller bättre, om man jämför med hur vi har det hemma i Murklan. Just nu sitter jag vid köksbordet och skriver det här blogginlägget. Jag har packat upp galet mycket mat, tänt massor av levande ljus för mysfaktorn och brasan för värmens skull. Just nu ser jag hur Per och barnen kommer åkande och jag tänker helt enkelt låta det här bli dagens inlägg. Jag behöver samla kraft. Imorgon blir det kalas för tjugotre personer 🙂

Kram på er!

Jag hoppas på ytterligare en snöstorm

Efter att ha legat framför tv’n mest hela dagen (Benjamin Buttons otroliga liv är verkligen bra!) så tog jag farväl av den idag regniga ön och alla som var där.

Lilla Maja som tydligen drömde sig ut…

Stora duktiga Alexander som sopar upp det han spillt.

…och så grenen som hänger helt livsfarligt över vår grusgång.

Hoppas det kommer en ny snöstorm om någon dag, så den där jäkeln ramlar ner av sig själv.
Det var nämligen inte helt lätt att få ner den med våld.
Trots en sex meter hög stege och en fem meter lång stångsåg så nådde vi inte riktigt.
Vi får som sagt hoppas på att den ramlar ner av sig själv.
(Helst då när ingen är under grenen i fråga…)

Sol Snö Slask Släkt Skitsnacksgubbar Slappande

Bloggen tar idag, som så många andra gånger från skärgården, formen av ett fotoalbum.
För att slippa få skäll från webhotellet som är min bloggs hemmabas så har jag gjort dem ”mindre” i pixlar.
Jag hoppas ändå att ni ska få en känsla av hur en dag i skärgården kan spenderas.

Här kommer min dag på BLIDÖ!!

I morse när jag och Per gick utomhus så träffade vi på syskonen Erlandsson.
Storebror Alexander drog lillasyster Maja och han verkade mycket stolt över bedriften.

Maja verkade inte klaga över att bli dragen av brorsan.

Efter ett tag ville dock Maja upp ur pulkan och då fick hon gå själv med mamma Frida.
Hon kan gå. Hon har bara inte förstått det själv 🙂

Jag vet inte riktigt hur han hamnade i den här ställningen.
Han verkade dock vara mer fokuserad på kameran än på att ta sig upp därifrån.
Som fotograf klagade jag inte på det….

Frida kände att vädret var ett perfekt ”snögubbebyggarväder”.
Hon och Alexander byggde den här fina morotsmannen.

Snygg va?

Med tanke på temperaturen, så undrade jag hur länge den skulle stå kvar….

Den var i alla fall fin så länge den fanns. (Några timmar senare fanns den inte längre)

Vi gick in och värmde oss och Maja drog ut böcker ur Kinas bokhyllor.

Alexander lekte med gummiormar.

Per byggde tåg. Lusten att göra det verkar aldrig gå över för pojkar…

Självklart fick vi kaffe av Kina.
Fikapausen spenderade Maja hos farfar Rune. (Min kära far)

När kaffet var uppdrucket tog jag mig ner mot havet. Det är ett MÅSTE varje helg.
Bor man hundratjugo meter från havet så kan man nästan inte låta bli….

The ocean.

Allvarligt talat……Bryggan är GRYM oavsett årstid!!

Vår granne har snö i båten.
Dags att ta upp den kanske?

På väg upp från vattnet fascineras jag återigen över snölagret på backen.

Kall om tårna och näsan gick jag till Vitsippan och värmde mig.

Utanför sken solen men det kan man ju njuta av även inifrån 🙂

Till lunch blev det en grönsakssoppa som i färdig form såg helt annorlunda ut, men i själva tillagningsögonblicket tyckte jag att det var en fröjd för ögat, så kameran kom fram direkt!

PRECIS över gången mellan Vitsippan och vår bil hänger en tallgren som man INTE vill ha i huvudet.
Den såg vi idag. Den måste bort imorgon. Det finns alltid något att göra om man har ett (eller två) hus.

På eftermiddagen tog vi en tur bort till Blidö Kyrka.
Där hämtade vi pappas trasiga (för miljonte gången??) moped och ringde i kyrkklockorna.

Jag passade på att hälsa på min syster när Per och Pappa surrade fast moppen.
Hej Johanna. Jag tänker på dig.

Jag gick också runt bakom kyrkan och tog en bild ut mot kyrkviken.
När jag precis hade tagit bilden hörde jag hur någon sa ”Den där bilden kan du kasta”.
Jag vände mig om och där stod en gammal gubbe med långt grått skägg.
Han berättade för mig att jag har helt fel teknik och därför borde jobba på det.

BARA därför får ni nu ser min bild. Den som jag tog för att jag gillade skenet på himlen.
Värdelös??

Dumma gubbe!

Jag skakade av mig gubben och gick och tog en bild på kyrkan också.
Varför sluta fotografera bara för att någon säger att man ska det?

Inne i kyrkan fick Per sätta igång kyrkklockorna.
Det var hans första gång. Rookie!

Höstblommor är bra fina. Jag önskar jag hade några.
Just de här växte i en fin kruka utanför kyrkporten.

Nu har jag kommit hem och sitter och slappar medan Per lagar mat.
Detta är mysigt!!