Etikett: Skärgården

En aning sorgligt 1:

Idag sa jag adjö till mina gamla gummistövlar.
Jag har nog varit redo för ett nytt par ett tag, men jag blev ändå lite ledsen igår
när jag insåg att de har börjat läcka in vatten. De har funkat bra i massvis med år. 
Nu måste jag dock ersätta dem för de här ligger numera i en soptunna…

En aning sorgligt 2:

Jag tog fram mina pärlpysselprylar idag för ett projekt som jag inte riktigt kan berätta om ännu.
Så långt ingen fara, men när jag började trä pärlor på tunn genomskinlig tråd då insåg jag att nu har det hänt.
Det där som jag hört talas om men inte trodde skulle hända mig 🙂
Jag har börjat se sämre på nära håll. Åldersseendet är här.
Enligt min bonusbror Anders så är det ingen fara.
Det är bara att ansluta sig till den stora skara som tydligen klarar sig galant utan perfekt närseende.

En aning sorgligt 3:

Medan jag pysslade i köket så höll Per till på baksidan av huset. Han lade lite kärlek på nyupptagna Gurgela.
Sätena skulle plockas ut, smutsen skulle bort och motorn “fixas”.
Jag kan erkänna direkt att jag inte är så införstådd i vad som ingår i vinterkonserveringen.
En sak förstod jag i alla fall; Pers lite sorgliga blick när han säger adjö till båten och därmed sommaren.

En aning sorgligt 4:

Så hade helgen kommit till sitt slut och det var dags att slita sig från det underbara ljuvliga och åka hem till stan igen. Pappa och Kina tar alltid bra hand om Vitsippan och inte nog med det utan de tar också hand om våra barn. Denna gång t.om. fast de inte var med oss ut till ön. De skickade nämligen med oss  massvis med hemodlade vindruvor!

Innan vi åkte hem tog vi en snabb tur ner till hamnen.
Här fick vi energi så det räcker ett tag…

Jag kunde inte bara känna sorg när jag stod där på bryggan…

…det var ju hyfsat vackert!

Det här kan man leva på några dagar!!!

Godkväll!

Idag var det dags för Gurgela att tas upp ur plurret.
Hon hade nämligen bara legat så här vid bryggan i flera veckor.

Efter en kort tur på fjärden var det dags för upptagning.
Tack för hjälpen, pappa!

Det gick ganska lätt att ta upp henne trots sandstranden som alltid vill ha lite uppmärksamhet.
(Det är inte alltid man uppskattar djup vit sand….)

Vid ett tillfälle fick jag i uppdrag att stå bakom båten och göra nytta. Då mötte jag den här kompisen.
Det krävdes fullt fokus från min sida för att kunna stå kvar.
Jag fattar fortfarande inte hur det gick till för jag ryser vid blotta åsynen av den här krabaten.

Till slut var hela ekipaget i alla fall uppe på land och vi var klara med dagens “måste”.

Då drog vi iväg på kalas. Min mamma fyllde nämligen år igår och idag var det öppet hus i Norrtälje. Där träffade vi bland annat min syster Anna och hennes familj. Anton gladde mig genom att faktiskt titta rakt in i kameran. Det har nog aldrig hänt förut så jag är lycklig!

Mamma verkade också lyckligt av besöken från hennes kompisar Noomi och Birger, från min kusin Stefan och moster Kickan, och så av paketen förstås!

Emma och Marcus hade åkt till kalaset med buss från stan. Vi snackade en stund på McDonalds innan vi särade på oss. De drog tillbaks till stan och Per och jag åkte vidare ut mot ön. Här ses Emma “chilla” i en skön fåtölj på hamburgerrestaurangen. (Bilden som jag tog på Mackan ska jag nog inte visa, för när jag la den på facebook så fick jag order om att ta bort den. Det var ovanligt för att vara honom så jag får nog respektera att han, av någon anledning inte gillar bilden.)

På färjan blev vi påminda om varför vi valt att åka till ön…

Blidö är bra på många saker. En av dem är att leva upp till “Blidö, ön i solen!”
Som ni ser på den här bilden så den här dagen inget undantag.

Fast när solen gått ner och Per satte fyr på tändröret för att få igång kolen till grillen, då var det beckmörkt 🙂

Pappa och Kina kom över och åt middag och det krävdes ficklampa för att hitta den korta vägen mellan husen. Jag vet inte om det är mysigt eller sorgligt. Det kanske bara “är”?

Nu sitter jag och muttrar för bloggen har verkligen inte varit på min sida idag. Glädjen försvann liksom i takt med problemen. Fast när jag tänker efter så ska jag nog inte skylla på bloggen. Jag tror att det är datorn som fått fnatt. Jag har verkligen fått kämpa för att få ut bilderna så det fanns ingen ork kvar till texten. Hoppas ni har överseende med det…

Ajöken!

Morsning!

Snacka om perfekt läge!!
Det är fredag och jag är ute i skärgården på mitt kära Blidö, i mitt just nu iskalla fritidshus “Vitsippan”. Brasan sprakar och det varma teet står och drar. Jag blir snart varm och det är med andra ord precis så där bra, som man bara drömmer om under veckan. Jag är helt klart lyckligt lottad. Detta är ett av de ögonblick man önskar man kunde konservera för en trist novemberkväll.

 Idag fick jag äntligen nosa litegrann på en ny arbetsuppgift som min chef viftat med framför min näsa ett tag. Min huvudarbetsuppgift är ju att ge våra kunder support i deras processer och i backofficeapplikationerna som används för att sköta deras jobb. Det ska jag förstås fortsätta med, men nu ska jag också få jobba med informationen som ligger på vårt intranät. Jag blev “webredaktör”. Jag känner hur det spritter i hela mig av lust att få sätta igång med uppgiften. Om jag inte vore svensk, så skulle jag säga att jag tror att jag kan utföra den riktigt bra! 🙂

Innan jag sätter mig och smuttar på en av veckans höjdpunkter (det rödvin som jag sparat ihop viktväktarpoäng till) så måste jag också delge en tung nyhet från dagen. Jag har separationsångest light. Idag när jag tränade hos Dimman så föreslog han att jag ska börja träna på gym istället för hos honom. Till en början tyckte han att jag skulle varva gym med träning hos honom men innan jul skulle jag, som Bambi, få klara mig helt själv på den hala isen. ÅNGEST!!! Hur ska jag kunna ta mig iväg och träna om inte Dimman står där med sina svarta lockar och underbart glada bruna ögon och peppar mig?? När jag frågade honom detta, så log han bara och sa att vi naturligtvis skulle gå varligt fram….  

När jag sitter här och njuter i det stearinljusupplysta huset, så får jag en idé. Varför lysa upp mörkret med denna dators sken? Det är nog lite fel. Bäst jag stänger ner. Fredagskramar på er!

Puss och Kram
MIA

Idag helt förutsägbara med tanke på ovanstående inlägg, men trots allt helt och totalt sanna:

Dagens hög:
Helt klart synen av havet när jag kom ut till ön.
Dock tätt följt av den härliga känslan jag får när jag tänker på att få skriva på arbetstid.

Dagens låg:
Tanken på att inte få träffa min grekiska gud två gånger i veckan för resten av mitt liv….

För er som inte hängde med på dagens hög och låg:
Läs gårdagens inlägg!

Hallå!

Nu har jag precis kommit hem efter en helg i skärgården.
Det är jättemysigt att träffa barnen, men det är lite surt att behöva åka hem.
Jag blir lite deppig och vill bara stanna kvar där ute. Det är samma visa varje gång.
Jag älskar Blidö!

Här kommer några bilder från min dag som kanske gör så att ni förstår mig:

Jag hade femtio bilder på olika svampar i kameran idag.  Svampsäsongen är verkligen här.

Allt har inte blommat över. Den här växer på väggen till pappas och Kinas garage.

Den här växer i en kruka på deras farstukvist.

Minne från sommaren som gick. Dessutom bevis på hur sportiga vi är på ön. 🙂
Fotboll på Boulebana.

Jag förvånades över hur otroligt många trollsländor som flög omkring idag.
Överallt satte de sig och gosade i solens varma strålar.
Den här lilla rackaren har ett buckligt öga. Usch, stackarn!!

Boulebanans kantstock har fått höstgäster i form av ….japp : SVAMP!

Go’bitar till kaffet!

Vatten. Vackert. Vått.

Utsikt från stigen.

En vacker men inte så nyttig svamp.

Badbrygga på håll.

Fotograf på väg hem.

Nu är det valvaka och jag ska gå och ta mig en varm och god kopp te.

GODKVÄLL!

När vi skulle bygga hus på Blidö så letade vi efter det “perfekta huset” . Det gäller ju att huset man bygger passar till tomten, att det har sovrummen där solen inte ligger på hela dagarna, att ytterdörren är åt rätt håll och att altanen ligger åt det håll som man anser vara det bästa. När vi letade igenom Borohuskatalogen så hittade vi huset “Vitsippan”. Det satt nästan som en smäck om man jämförde huset mot våra önskemål. Vi ändrade bara en innervägg och sen var det klart. Vi bor alltså i “Vitsippan”.
Jag har fått frågan ibland…och kände att det var dags för en förklaring 🙂

Per och jag är ute på ön helt ensamma den här helgen. Ungarna är kvar i stan.
Idag vaknade vi vid halv nio och åt en god frukost. Jag tog sen med mig kameran och gick utomhus.
Här kommer några av de bilder som jag tog:

Vitsippan ur en vinkel jag aldrig tror har fastnat på bild förut:

På tal om vinkel….  Det är det här man inte vill ska hända i närheten av huset.

Vackra svampar.

Den här svampen fick för sig att växa i en stubbe.
 

De träd som fortfarande står…

Kinas vindruvor är små och riktigt riktigt goda!

Havet fascinerar mig året runt

Nere vid bryggan blommar fortfarande denna lilla sak

Om man steker den här stolta svampen med smör och salt, så smakar den ljuvligt!!

Undrar vem som bor i stubben?

Vinden hade ju slitit ner en gran, det såg ni tidigare. Här ser ni ytterligare ett bevis på att det nog har stormat här ute i skärgården. Det ligger massvis med tång längs med strandkanten.

Även dessa kompisar är bevis på storm.

Träden närmast stranden har fått sina rötter noggrant sköljda…

Vackert men kargt

Jag kan för lite för att kunna berätta något om den här polaren, men han är lite fin. På nåt sätt.

Stor krabat

Knotor

Utsikt över svartlögafjärden lockar oss att bege oss ut med båten.

När vi rundat piren insåg vi att vi nog var tvungna att åka tillbaks till bryggan.
Badflotten hade nämligen slitit sig och låg och gnagde mot piren.

Jag hoppar (jaja, kanske inte hoppar men kliver) iland och klättrar ut på piren.
Där fäster jag ett rep i flotten och kastar ut det till Per som sitter i Gurgela (vår styrpulpet).
Sen är det bara att dra ut flotten igen till en bättre placering.

Frågan är om den kommer att ligga kvar. Pappa…vad göra?

Klara med flottuppdraget begav vi oss återigen ut på havet. Här kommer några bilder från vår tur runt Blidö.

Vackert!!

Då och då bad jag Per att stanna så jag kunde fota. Ibland fastnade han själv på bild 🙂

Den här killen gillar jag! Vindsurfa i september. My kind of guy!

Blidösundet i backspegeln

Precis när vi åkt hela varvet runt ön och la till igen hemma vid Granö,
så började det regna ute vid Sundaskären. Vi kom hem precis i tid!! 

Nu sitter jag med ett glas rött vin, har magen fylld med härlig kyckling och kantarellrisotto
och på tv rullar första filmen i Sagan om ringen-trilogin.

 Höst är Gött!

FÖRLÅT!!

Jag bloggade inte igår. Jag vet. Förlåt!
Tröttheten tog liksom över efter en lång dag av förberedelser och festande/invigning av Karlberg.
När jag kom hem till Murklan sent på kvällen så ville jag bara sova.
Till er som oroade er över mig (jo, jag vet flera…) vill jag säga tack. Ni är söta!
Jag slängde in en liten kortis om gårdagen idag på lunchen, men det gills inte. Jag vet.
Det ska inte hända igen. Åtminstone inte utan förvarning 😉

ஜ  ஜ  ஜ

Vet ni var jag är nu??

Efter jobbet åkte jag i regn och rusk förbi det här stället.
Jag fotade genom en MYCKET blöt bilruta..

Jag fortsatte min resa och regnet avtog alltmer.
När det var helt regnfritt passerade jag den här utsikten.
Ser ni solnedgången som anas bakom träden?

…och nu…

Nu njuter jag av brasknaster och belysning i form av levande ljus!

Ni vet var jag är:

ஜ Jag är i Vitsippan. Jag sitter på kobben! Jag är skärgård! ஜ

Eller som Fylking skulle sagt: Äntligen!!

Jaha, så var det söndag igen. “Tiden går fort när man har roligt” heter det ju. Det är nog sant för den här helgen sa swosch och sen var den över. Idag har jag inte gjort så mycket nytta och det var riktigt skönt. Jag behöver det på nåt sätt. De tre kommande helgerna är redan bokade med “saker att göra” så jag bokar härmed helgen vecka 38 till att göra absolut ingenting. Så. Bokat!!

Direkt efter frukost åkte Ingbritt, Barbro, Marcus och Emma från ön.
Två av dem skulle hela vägen till västkusten och två av dem skulle till Sollentuna.

Vi blev bara två kvar i Vitsippan.

Den ena tog det lugnt i hängmattan och läste ut boken jag fick av familjen Spångberg för några veckor sen. Den var så rolig att jag kom på mig själv med att ligga och fnissa då och då. Det funkar!

Den andra jobbade vidare med vedskjulet. Jag tror att det där byggandet är en form av terapi för Per, för han ser mycket glad och nöjd ut när han i lugnt tempo skruvar där det ska skruvas.

När virket tog slut (för andra gången) var tyvärr inte skjulet klart, men det löser sig säkert nästa helg. Stämmarsunds brädgård lär få ett besök igen…

När jag hade läst ut boken och vi hade ätit lunch, åkte jag faktiskt hemåt.
Jag hade ju ännu inte packat upp semesterprylarna hemma i Sollentuna. (Jag vet, chockande!)
På Furusundsfärjan kunde jag inte låta bli att fota det här underbara vädret.

Visst är det maffigt??
Fast det får mig att undra om sommaren är över…

Färjan var proppfull och som vanligt så känner jag hur folk stirrar på mig när jag
fotar allt runtomkring mig, men jag har faktiskt börjat vänja mig.

Per är faktiskt ännu kvar på ön och nyss fick jag den här bilden i ett mms.
Han har ersatt, den av blixten, trasiga fågelholken med två nybyggda.
Fina va?

…och medan pappa är borta och jobbar, så köper mamma maten hos någon som kan laga den!
Marcus klagar inte utan bär glatt hem pizzorna.

Vet ni vad??

Jag har gjort EN bra sak idag. Jag har packat upp mina semesterväskor!!

Pappas tak är nästan klart.
Det som saknas är ytterligare ett besök;
från plåtslagaren.    

 Augusti kräver bad, så vi gick ner till bryggan.    

 Där var det otroligt….vackert!    

 Vackert, så det är helt galet!    

Ska man dessutom ha roligt så vänder man sig åt det där hållet…     

 Även om jag faktiskt vände mig åt andra hållet…    

 …och längtade åt det här hållet!    

 Jag skulle i och för sig inte åka med 🙂    

 Självklart måste man ta sig en tur när böljan är blå.    

 Jag stannade dock hemma och badade och tvättade håret.    

 Jag la mig på bryggan och kikade upp mot himlen. Phoooo!!    

Jag kikade ut över fjärden och njöt!     

Det ska va gött att leva!     

 Majsan was here. Kolla bevis i bild!    

 Helt plötsligt kom busungen Per och körde en sväng framför bryggan. Svärmor vinkar!    

Väl i land så satte sig även Ingbritt och njöt!    

När hon inte busade med Mackan förstås 🙂     

 Hej!    

 Till slut gick vi hemåt…    

… till förmiddagskaffet!    

När jag torkat helt och hållet satte vi oss i bilen och åkte till Blidö Wärdshus. 
Först tog vi oss en sightseeingtur över ön men sen blev det lunch.     

Lunchkaffet fick vi dock hos Pappa och Kina på Café Granö!     

 Där mötte jag den här snubben (Snubban?)    

 Marcus tog min kamera och så fick fotografen vara med på bild också…    

 Så då tvingade jag honom också att vara med!    

Efter fikat gick Per och byggde på sitt vedskjul, jag klippte gräsmattan, Emma sov, Marcus slappade inomhus och Ingbritt och Barbro satte sig i solen på altanen. Det var lördag helt enkelt.   

När gräsmattan var klippt och snygg var jag dessvärre äcklig och varm.
Det fanns inget annat att göra än att gå och bada igen 🙂   

Det ska va gött att leva!!

Till frukost borstade jag kantareller. De behövs till kvällens kräftskiva och den tillhörande kantarell- och västerbottenpajen!

Direkt efter frukost gick Marcus över till pappa och började hjälpa honom med att lägga tegel.

Jag gick över och satte mig i solen och kikade på takfolket. Det belönades jag tydligen för, för helt plötsligt fick jag en påse med roliga och goda tomater av Kina. Hon har många tomater i växthuset som är mogna just nu. Tur för mig 🙂

Per klättrade också upp på taket och hjälpte till. Nu gick det undan.

När taket var färdiglagt var killarna galet svettiga och det var verkligen dags för ett bad. Thérèse och Peter dök upp precis lagom för att följa med ner till vattnet.

Väl hemma vid huset så värmde Tesan sig med studsmatteövningar.
(Jag har nog femtio bilder eller något, på det här men de behåller jag själv 🙂 )

Det började dugga så vi satte oss under seglet och spelade en omgång Scrabble. Jag vann! 🙂

Kvällen ska vi ägna åt kräftskiveövningar och för att säkerställa att det blir ett blogginlägg idag så skriver jag fram tills “nu” och så får ni kanske en glimt av kvällen senare.

Kram