Idag gick sista flyttlasset från skärgården in till stan för mina föräldrar. Nu ska de inte sova här på ön någon mer gång. De är klara!
Pappa har bott här ända sen jag ”gick i kolt” och Kina ”så länge jag kan minnas”. Mitt barndomshem har tagit väl hand om oss alla. Nu avslutas en era och en ny familj får bygga sina minnen i det stora röda huset…
Jag gissar att de känner glädje och lugn. Att de känner att det är skönt att de kommit så långt. Nu återstår ju bara sista ”slänga-städa-säga Hejdå till grannarna” innan de kan släppa det gamla boendet.
Jag känner mig såklart glad för deras skull. Det här kommer bli ett nytt bra och bekvämt kapitel för dem. Lägenhetsboende är ju praktiskt.
Jag tillåter mig dock att vara lite låg just ikväll och sörja förlusten av de bästa grannar jag någonsin har haft….
Hejdå!
Vilken gåva för pappa och Kina att i så många år ha fått ha er som grannar – och för dig och Per att ha fått ha dem till era grannar.
Såklart blandade känslor. Konstigt.
Kram!
Kram
Även för mig som inte bor granne utan ”bara” kommer på besök i barndomshemmet så känns det väldigt tungt att de inte ska bo där längre. Det är många minnen knutna till den platsen. 53 år är en lång tid…
Kram på dig! ❤️
Kram