Idag plingade det på dörren och där stod ett blombud. Det var blommor från en västkustendel av familjen. Emma fyller nämligen 20 år idag och det ville Pers bror med familj fira och skickade en blomma.
Emma blev jätteglad! Det är verkligen inte ofta man får blommor nuförtiden!
I köket är det feststämning. Blommor och ballonger!
Det är alltså den här tjejen som nu fyller 20!
Det är många som vill gratulera Emma idag. Det ringer stup i kvarten.
Vårt firande började i morse med skönsång och presenter på sängen. Nu på kvällen fortsätter vi det med champagne och mys i köket, medan Per lagar Emmas önskemiddag.
Vi hittade Inge i vår kyl. Vad roligt!
Vi trodde det var över för Inge, men han överlevde tydligen ICA-reklamen. Tur!!
När Fredrik kom hit efter jobbet var det dags för presentöppning.
FINA!
Presentsnöre på driv…
Bubbel!
Emma satt som sagt mycket i telefon i kväll! Här var det dock hon som ringde. Hon ville ju tacka för blommorna.
Dagens önskemiddag bestod av löjromstoast, moule mariniere, rökta räkor och creme brulee. Inga pärlor i musslorna idag (som en vän till mig faktiskt hittade i sina musslor ikväll), men de var ändå väldigt goda!
Nu är middagen över och självklart har familjen fastnat framför fotbollen…
Per fixar efterrätten som ska intas framför tv’n. Man får ju offra matbordet för landslagsmatcher om jag förstod det hela rätt…
Själv roar jag mig i tvättstugan, men snart ska jag gå och lägga mig på sängen. Fotbollen tror jag att jag hoppar över 🙂
Första juni har alltid varit en viktig dag för oss. Det är nämligen Pers födelsedag. I år var det dessutom dagen när 22 000 personer sprang 42 km i Stockholm Marathon. Eftersom min systers man (vi kallar honom C) skulle springa loppet för första gången, så firade vi födelsedagen med att picknicka och hejja på honom när han kämpade.
Vi är vana vid att ha sol den här dagen, men i år duggade det lite titt som tätt och på slutet av loppet regnade det faktiskt ganska mycket. Lite synd, men vi hade med oss extremt stora paraplyer och vattentäta hudar är vi födda med, så vi överlevde!
Vilken folkfest! Det var verkligen en härlig känsla att sitta inne på den klassiska arenan; Stockholm Stadion och se C springa de allra sista metrarna runt arenan för att slutligen gå i mål på en tid som var fyra minuter snabbare än han hade siktat in sig på. Fast nu går jag händelserna i förväg: Här kommer bilderna!
Vi började morgonen med att packa ner en god picknick, paraplyer och filtar. Sen åkte vi buss och tunnelbana till Stadion. Därifrån gick vi ut mot Valhallavägens slut och Gärdets början. Det var meningen att vi skulle möta min lillasyster där, men vi träffades redan på Valhallavägen. Smidigt. Vi satte oss på gräset och inväntade starten.
Vi förstod att vi skulle få se de första löparna efter bara några minuter eftersom vi satt två kilometer från starten och rätt vad det var så kom de!
Här är tätklungan!
Otroligt många människor stod längs med banan för att heja på, men ännu fler sprang i loppet!
Vi försökte verkligen att se anledningen till varför vi stod där och hejjade, men det är svårt att se en specifik person i ett hav av människor…
Vi fikade vidare och hade det bra, medan tusentals hurtiga sprang förbi.
Först när C var inne på andra varvet lyckades jag fånga honom på bild. Suddigt och eländigt, men vi som känner honom ser honom där i klungan 🙂
Han finns med i den här filmen också, men ni får vara alerta för han är med precis i början 🙂
Undrar hur många av de här som kom i mål?
Nu skulle inte C komma förbi på det här stället någon mer gång, så nu rörde vi oss upp på Gärdet för att se honom när han kom förbi ”halvvägs”. Här såg vi honom och lyckades skrika lite info till honom. Tyvärr lyckades jag dock inte fånga det på bild. Den blå bågen är dock 21,1 km-märket. Här satte vi oss och tog kaffe och kaka-paus!
Nu ville vi se målgången så vi började traska mot Stadion.
Stockholm var inte så soligt, men mittenremsan av Valhallavägen var i all fall GRÖN!
Överallt syntes spåren av löparna.
Vattenmuggarna räfsades hela tiden ihop för att göra Stockholm fint igen. Några stackars trötta löpare på sluttampen fyllde på muggar, men jag gissar att räfsarna vann kampen till slut.
Till slut var vi framme och inne på Stadion. Regnet strilade nu stadigt, men det hindrade inte födelsedagsbarnet från att vara glad.
Samtidigt som glada och trötta löpare fortsatte gå i mål så delades priser ut till vinnarna.
Fyra minuter snabbare än tänkt kom så C inspringande på arenen och fick springa, vad jag antar var, ett jäkligt härligt varv runt Stadion.
Heja!!
Vilken bedrift att springa 4,2 mil på 3:26:10!!
Jag är så stolt så jag kan spricka!!
Efter loppet slussades alla löpare raka vägen ut ur Stadion vidare till vätska, energiintag och av-chip-ifiering. De är ju också väldigt viktigt att de snabbt får i sig det som behövs och att de blir varma och sköna igen så de stannade inte upp.
På väg mot de här ”tälten” där chipet tas bort från deras vänstersko måste löparna gå nerför en lång trappa….det verkade vara MYCKET svårt. Många gick baklänges ner på stapplande ben. Det kan man ju i och för sig förstå!
Vi letade upp C medan regnet fortsatte ösa ner.
Löparna hade fått varsin sån här blå ”väska/påse” att lägga sina privat ägodelar i och det måste ju vara supersmart, för inget ser mer stöldbegärligt ut än något annat och har man inte en nummerlapp så får man inte ut någon väska.
Till slut hittade vi ”Löparen” med stor L – en glad och nöjd C!
Den medaljen är han mer än värd!
Grattis C till ditt första Marathon och Grattis Per på födelsedagen!
Tiden går så himla fort när man har roligt. Den rusar faktiskt framåt även när man har skrivkramp och inte får ur sig några skojigheter alls. FYRA ÅR!!! På ett sätt känns det som en evighet och på ett annat sätt så kan jag knappt tro att jag redan skrivit i 1460 dagar. Tänk vad många tankar och upplevelser jag delat med er 🙂
Vi stannar väl inte här, utan vi säger väl som i Melodifestivalen….
Man ska inte skriva om allt som händer i livet på en blogg. Det har jag förstått av mig själv och fått höra av andra. En del saker passar sig inte liksom. Skulle jag inte vilja säga det till precis vem som helst på gatan, så ska jag inte skriva det. Det gör det dock lite svårare när det är massor som händer, men som man inte kan dela med sig av.
Den här veckan är lite tuff av olika anledningar och jag känner att jag inte riktigt orkar med att verka glad och käck här på bloggen men jag kan säga att det är trist när Per är bortrest. Den här gången påverkar det dessutom två helger på raken. Dessutom händer det grejer på jobbet som verkligen inte är roliga, men som jag egentligen inte ska gnälla över. Andra har det klart värre. Dessutom har jag mycket att göra eftersom det snart är dags för en ny prognosperiod så jag jobbar väldigt många timmar per dag.
Så var hittar man då glädjeämnena när man inte får dem levererade till sig som i vanliga fall? Jo, jag gladdes över att det var så himla skitkallt i morse att min fina Peakjacka inte var för varm 🙂 och så tänkte jag på mitt lilla fadderbarn som har dopdag idag! 🙂
För tre år sen blev jag nämligen gudmor åt det här lilla pyret!
Hur kan man inte vara glad när man tänker på det??
Det är ju inte klokt vad tiden går. Nu är det exakt tio år sedan vi byggde Vitsippan. Hon kom i färdiga element och min pappa, bror, svåger och man var ”byggarna” som såg till att det blev ett hus! Själv passade jag barnen och tjuvkikade så gott jag kunde! Jag fick jobba desto mer senare, när jag målade, spacklade och kaklade 🙂
Det var när jag tittade på bilderna från bygget som jag insåg att tiden har gått. Barnen är ju så små!!!
Dag 1 var dagen när husdelarna skulle sättas ihop. Det var också den dagen när min bror fyllde år, men istället för att sitta hemma och öppna paket så öppnade han mitt hus!
Dag 1 hände det så jättemycket, så jättefort så vi hann nästan inte med. Jag hade svårt att hålla barnen på avstånd eftersom de var lika nyfikna som jag var!
Dag 2 var det dags för isolering och takpannor och alla slet som bara den, förutom jag och barnen då som mest försökte att inte vara ivägen.
Dag 3 kunde man i princip sätta igång med insidan. Det går undan när mina härliga ”byggare” sätter fart!
Tack så väldigt mycket till alla er som har hjälp oss med Vitsippan under åren. Vi är mycket tacksamma och vi älskar verkligen vårt lilla hus!! Idag ser hon ut så här:
Hoppas ni hade en fin julafton igår!
Vi fick en jättemysig julafton hos våra vänner!
Vi välkomnades med en drink och mys överallt man såg.
Det följdes av en eggnog, Kalle på tv och god mat!
Traditionen i det här huset gjorde sedan att vi alla klädde på oss och gick ut och tog en skön promenad. Vi som alla andra vallfärdade till det tokiga huset som ligger granne med dem. Galet va?
Sen kom tomten på besök!!
Det var verkligen jättemysigt igår och på vägen hem hämtade vi upp Emmas pojkvän Fredrik som ska vara med oss idag på juldagen. Än så sover alla, men jag har bröd på bakning och funderar på att göra frukost. Skön start på den här dagen!
På eftermiddagen var vi på ett mini-kalas som egentligen var inställt pga ryggskott i kalasfamiljen, men bor man riktigt nära så kunde man ändå få snika åt sig en bit av en 5-årstårta!
Födelsedagsbarnet gillade tårtan!
Han gillade presenterna också, men tyckte det var lite jobbigt att vara i fokus när alla tittade på honom…
På vägen hem till Vitsippan tog jag en bild på vår julgran. I år har vi klätt upp en helt annan gran än den vi brukar. Allt bara för att förvirra grannarna!
Belysningen på altanräcket är dock detsamma som förra året. Där råder ingen förvirring alls!
Det var inte så här länge sen vi träffade Fredrik, Emmas pojkvän, som det ser ut på bilden, MEN det känns som det eftersom han inte varit hemma i Sverige på evigheter! Istället för att frysa i vinterSverige njuter han av värme (Florida) och kyla (ishockeyhallar) i USA. Som tur är har vi kontakt via våra bloggar och…
Idag HURRAR vi högt
och önskar dig ett stort GRATTIS på födelsedagen!!
Även om jag var i Norrtälje igår för att fira min mamma på födelsedagen, så är det faktiskt idag hon fyller år! Jag vill därför passa på att högt och ljudligt säga….
