Första juni har alltid varit en viktig dag för oss. Det är nämligen Pers födelsedag. I år var det dessutom dagen när 22 000 personer sprang 42 km i Stockholm Marathon. Eftersom min systers man (vi kallar honom C) skulle springa loppet för första gången, så firade vi födelsedagen med att picknicka och hejja på honom när han kämpade.
Vi är vana vid att ha sol den här dagen, men i år duggade det lite titt som tätt och på slutet av loppet regnade det faktiskt ganska mycket. Lite synd, men vi hade med oss extremt stora paraplyer och vattentäta hudar är vi födda med, så vi överlevde!
Vilken folkfest! Det var verkligen en härlig känsla att sitta inne på den klassiska arenan; Stockholm Stadion och se C springa de allra sista metrarna runt arenan för att slutligen gå i mål på en tid som var fyra minuter snabbare än han hade siktat in sig på. Fast nu går jag händelserna i förväg: Här kommer bilderna!
Vi började morgonen med att packa ner en god picknick, paraplyer och filtar. Sen åkte vi buss och tunnelbana till Stadion. Därifrån gick vi ut mot Valhallavägens slut och Gärdets början. Det var meningen att vi skulle möta min lillasyster där, men vi träffades redan på Valhallavägen. Smidigt. Vi satte oss på gräset och inväntade starten.
Vi förstod att vi skulle få se de första löparna efter bara några minuter eftersom vi satt två kilometer från starten och rätt vad det var så kom de!
Här är tätklungan!
Otroligt många människor stod längs med banan för att heja på, men ännu fler sprang i loppet!
Vi försökte verkligen att se anledningen till varför vi stod där och hejjade, men det är svårt att se en specifik person i ett hav av människor…
Vi fikade vidare och hade det bra, medan tusentals hurtiga sprang förbi.
Först när C var inne på andra varvet lyckades jag fånga honom på bild. Suddigt och eländigt, men vi som känner honom ser honom där i klungan 🙂
Han finns med i den här filmen också, men ni får vara alerta för han är med precis i början 🙂
Undrar hur många av de här som kom i mål?
Nu skulle inte C komma förbi på det här stället någon mer gång, så nu rörde vi oss upp på Gärdet för att se honom när han kom förbi ”halvvägs”. Här såg vi honom och lyckades skrika lite info till honom. Tyvärr lyckades jag dock inte fånga det på bild. Den blå bågen är dock 21,1 km-märket. Här satte vi oss och tog kaffe och kaka-paus!
Nu ville vi se målgången så vi började traska mot Stadion.
Stockholm var inte så soligt, men mittenremsan av Valhallavägen var i all fall GRÖN!
Överallt syntes spåren av löparna.
Vattenmuggarna räfsades hela tiden ihop för att göra Stockholm fint igen. Några stackars trötta löpare på sluttampen fyllde på muggar, men jag gissar att räfsarna vann kampen till slut.
Till slut var vi framme och inne på Stadion. Regnet strilade nu stadigt, men det hindrade inte födelsedagsbarnet från att vara glad.
Samtidigt som glada och trötta löpare fortsatte gå i mål så delades priser ut till vinnarna.
Fyra minuter snabbare än tänkt kom så C inspringande på arenen och fick springa, vad jag antar var, ett jäkligt härligt varv runt Stadion.
Heja!!
Vilken bedrift att springa 4,2 mil på 3:26:10!!
Jag är så stolt så jag kan spricka!!
Efter loppet slussades alla löpare raka vägen ut ur Stadion vidare till vätska, energiintag och av-chip-ifiering. De är ju också väldigt viktigt att de snabbt får i sig det som behövs och att de blir varma och sköna igen så de stannade inte upp.
På väg mot de här ”tälten” där chipet tas bort från deras vänstersko måste löparna gå nerför en lång trappa….det verkade vara MYCKET svårt. Många gick baklänges ner på stapplande ben. Det kan man ju i och för sig förstå!
Vi letade upp C medan regnet fortsatte ösa ner.
Löparna hade fått varsin sån här blå ”väska/påse” att lägga sina privat ägodelar i och det måste ju vara supersmart, för inget ser mer stöldbegärligt ut än något annat och har man inte en nummerlapp så får man inte ut någon väska.
Till slut hittade vi ”Löparen” med stor L – en glad och nöjd C!
Den medaljen är han mer än värd!
Grattis C till ditt första Marathon och Grattis Per på födelsedagen!