När jag packade ner kläder, skor och prylar till en vikt av 24,7 kilo så slank det faktiskt ner två klänningar. En blå och en vit. Båda av maxi-varianten för att dölja hela benen. Det har dock inte varit läge att ta på mig någon av dem. Jag är nog inte helt bekväm med klänning. Framförallt inte när den ser annorlunda ut mot vad jag brukar ha på mig.
Idag tog jag dock på mig den blå klänningen. Det var ”som dags” som man säger i Norrland.
Jag tror jag ställer min klocka på en för tidig tid, för jag hade tid kvar mellan att jag var klar tills vi skulle äta gemensam frukost. Jag måste nog ändra tiden…
Jag stod därför och väntade vid hissen här på hotellet en stund och kunde inte stå emot att fotografera en av de två lamporna som står på ett sideboard. Härlig va? Töntig men rolig. Jag gillar den.
När vi äter frukost så måste man alltid beställa den dryck man vill ha till sin mat från en av personalen. I början rusade matsalsansvariga ”Diksha” fram till oss för att ta reda på vad vi hade för önskad dryck men det har börjat bli rätt svårt att få till den där koppen te eller kaffe nu. Det är som att vi är osynliga efter några dagar här.
Detsamma gäller om man vill ha banan, kiwi och annan frukt än melon. Då får man beställa det från en av kockarna. Det är dock lite si och så med om man får den frukt man bett om och hur lång tid det tar att få den. Jag tror de skulle ha nöjdare kunder om de hade en kaffemaskin, en tekanna och en skål med frukt. Vi håller dock tummarna på bättring i morgon.
Efter att vi ändå fått i oss vår frukost så tvingade jag ut mitt resesällskap i solen där jag förevigade dem i den extremt starka solen. Det var nog inte helt lätt för dem att hålla ögonen öppna, men de gjorde ett tappert försök!
Vi hoppade med säkra steg (nästan världsvant) in i våra två bilar och drog iväg mot kontoret. Idag var det rätt mycket trafik och vi fick stå i kö lite här och var. Jag vet inte varför det är skillnad på trafik en måndag, tisdag eller onsdag, jämfört mot en torsdag, men något var det helt klart.
Idag fick Jeanette och jag sällskap av Kicki. Det blev vi mycket glada för. Det blev ett helt nytt samtal i bilen och Kicki pekade ut de kor jag letat så länge efter. (Jag fattar verkligen inte var de har tagit vägen. De brukar ju vara orsaken till att man tar omvägar på vägen, men de har lyst med sin sorgliga frånvaro hela veckan. Tyvärr var Kickis kor på fel sida av vägen och med massa skräp i vägen för min fotolins, så jag fick inga fångade på bild idag heller…
Jag fick dock en asfaltsmaskin av nyare snitt på bild.
I övrigt var det inte så mycket spännande som hände medan vi i cirka 45-55 km/h gled fram längs med Maharashtras vägar.
Snipp snapp snut, så var resan slut! Här slutar fotograferingen. Det har ni lärt er så här långt in i veckan, eller hur? När vakter står med vapen i händerna, då glider kameran ner i väskan…..
Bokslutet avslutades ju igår, så idag kunde vi prata med vem vi ville utan att försena en viktig leverans. Den möjligheten utnyttjade jag ordentligt. Vi hade även bra diskussioner där vi försökte lösa alla världen problem. Eller åtminstone de vi har 🙂
Klockan 20:00 hade de bestämt att vi skulle ta med oss alla som jobbar här nere (inte bara teamleads och chefer, utan alla personer i alla team) och gå och äta en gemensam middag. Det var i alla fall den information vi fick!
Döm om vår förvåning när det inte alls var en middag utan en speed dating!!!
Vi fem besökande från norden tilldelades varsitt runt bord i matsalen och sedan blev alla andra tillsagda vilken stol de skulle sitta på. Vi förstod att detta handlade om att alla skulle få träffa oss, så det var ju ett rätt kul initiativ och för mig som har lätt för att sätta igång glappandet så var det enkelt att försöka få några ord ur varje person jag fick runt mitt bord. Det roliga var att när jag pratat med alla, så byttes personerna ut och det var bara att fortsätta vara social!
Jag tror dock att de stackarna som tvingades dejta mig hade fått en lista med föreslagna frågor eller samtalsämnen, för när vi pratade om vad som sagts runt de fem borden så var det exakt samma frågor som ställts 🙂
Är vädret annorlunda i Sverige mot här i Indien?
Tycker du om indisk mat?
Vilken indisk rätt är din favorit?
Vilken typ av mat äter man hemma i ditt land?
Jag hörde från ett av de närliggande borden att svaret på den sista frågan var ”Köttbullar, fisk och falukorv”. Att beskriva falukorv är dock inte så lätt, så det blev det lite mer generella ordet ”korv” 😉
När speed dejtingen tog slut var det dags att åka hem!
Jag har visat er resan till kontoret. Jag har visat er resan från kontoret. Jag tror dock inte att jag visat er bombkontrollen som görs på våra bilar varje dag (de har en stor vagn med speglar på som de kör in under bilen medan den står i en liten uppförslutning) eller den screening de gör av våra väskor innan vi får gå in i hotellet. Utan att hålla något i händerna måste vi själva också gå igenom en sån där screening som man gör på flygplatser.
Kontrollen av bilens undre är svår att visa eftersom den alltid sker när jag sitter i bilen, men här ser ni hur Jeanette precis godkänts att passera in i hotellets svala lobby och precis har fått sin väska tillbaks efter kontroll. Ni ser även hur Kicki står på kö för att gå igenom samma procedur. Den vita bilen i bakgrunden är en av ”våra bilar”.
Mina söta goa kollegor. De ställer upp på bild för att förgylla min blogg så det finns något att visa upp för er alla. Jag uppskattar det verkligen!
Eftersom vi fem inte träffat varandra på två dagar (när jag och Jeanette jobbat väldigt långa dagar) så bad jag om att vi skulle ses en stund i baren idag. Vi knatade dock upp på rummet först för att lämpa av våra väskor. Där uppe möttes jag av veckans andra handduksskapelse.
Min städare, Hemant, verkar väldigt påhittig och kunnig i handduksvikning.
Han hade även visat sin förmåga att skapa ”glädjespridare” inne hos Kicki!
Inne i baren, med extrem takhöjd, beställde vi varsitt glad med ”gott” och sen babblade vi en stund om ditt och datt. Skönt efter en lång dag.
Det var inte så mycket folk här inne, så jag kunde utan vidare fotografera baren.
Malin fångade oss på bild när glasen fyllts och rests i en skål!
Trots trötthet och långa dagar, så finns det goda humöret kvar.
Hur kan man vara på dåligt humör med ett bartak som ser ut så här?
I morgon är det fredag och ryktet säger att vi ska ut på gemensam middag även då. Den gången ska dock händelsen (ännu en dejting??) ske utanför de bevakade området, så om allt går vägen så kommer kameran gå varm imorgon kväll. Vi kan väl hålla tummarna för det?
Vilken fin klänning!
Tack!