Idag smäller det här på vårt jobb! Idag ska månaden summeras, paketeras och rapporteras till ägarna i USA. Detta görs alltid på sjätte dagen i månaden (mån-fre oavsett helgdag eller inte) vilket vi kallar WorkDay6. Helst ska rapporteringen ske före kl 22CET, då detta är deadline.
Nu när jag skriver detta (på morgonen innan frukost) så vet jag ju inte hur dagens paketerande ska gå, men jag håller tummarna för en bra dag. Vädret tänker vara på vår sida i alla fall, för det håller sig långt under de 40 snittgrader de normalt har här i mars.
Jag hade lite tid att göra av med mellan frukost och upphämtning från hotellet, så jag gick runt och kikade lite inne på hotellet. Längst bort i min korridor hittade jag en jättestor rullgardin. Jag insåg att det måste finnas något bakom denna rullgardin och pinsamt nyfiket drog upp den och kikade. Det jag hittade var massvis av “grönt”. Dessutom kunde man se Metron skära genom landskapet som en vit mastodontbetongbana.
Jag zoomade in lite och då såg det ut så här! Jag undrar fortfarande vad jag ska kalla denna skapelse. Det är ju ingen tunnelbana. Vad heter det som ligger uppe i luften? På svenska alltså!
Jag kikade runt lite mer och hittade denna kvinna som spelar på något instrument. Man får helt klart säga att konstnären gett henne ett bastant undre och ett skört övre.
Klockan halv elva var det dags för avfärd till kontoret och när jag satte mig i den ena bilen (det kommer alltid två bilar för att hämta oss) så hade nog sju-åtta personer redan gratulerat mig på internationella kvinnodagen “HAPPY WOMEN’S DAY!!” De verkade verkligen ta denna dag på allvar! Vilken kontrast mot hemma i Sverige där dagen oftast går helt obemärkt förbi.
Utanför vårt hotell hade det kommit upp nya sand- och jordhögar på den fyrfiliga vägen, så vägarbetarna känner sig säkert mycket effektiva i sitt byggande. Jag undrar vad de gör….
Här och var på vägen till jobbet ser man det som jag alltid kallat för “Tuk-Tuk” eller “Rickshaw”, men här kallar de dem för “Auto”. Har den däremot fyra hjul så heter den “Car” oavsett hur skranglig eller liten den är. (Detta har jag lärt mig idag)
De flesta åker dock motorcykel här i stan. De ser man mest överallt!
En del kanske borde köra Auto eller Car, men envisas med att köra sin motorcykel. Även om de ska flytta 🙂
När vi närmade oss kontoret (och hade passerat en hel klunga kor men inte hann fotografera) såg vi en mycket väldekorerad lastbil och jag kände att “så där skulle vi göra i Sverige!”. Tänk så mycket roligare det vore med tofsar och massa fina mönster på lastbilarna.
Till slut var vi framme på kontoret där vi alltid välkomnas med fina guldbokstäver. Jag tror jag ska begära en sån skylt på mitt jobb framöver!
Så fort vi landat inne på vårt konferensrum så beställde Jennie, Malin, Kicki och Jeanette kaffe av olika sorter. Själv håller jag mig till de blanka och fina burkarna som alltid står fyllda mitt på bordet. De ger mig precis den koffeinkick jag behöver!
Idag hörde jag faktiskt Kicki säga att rummet kändes lite varmt. Hon brukar annars trivas alldeles utmärkt i värmen här nere, men idag var det helt klart varmare än i går, så då kände hon hur jag har det hela tiden. Det var nästan så jag kände att hon förstod mig 🙂
Vilken kontrast det blev när jag helt plötsligt fick ett sms från min bonusmamma Kina. Ni har ju tydligen rätt snöigt och blåsigt hemma i Sverige har vi hört. Långt ute i skärgården där Kina bor hade det börjat snöa och när hon hade tittat över mot mitt hus där ute på ön så såg hon detta:
Så här såg det ut på närmare håll. Rätt mycket snö på altanen, och snön hade kommit ner på tvären så man kunde inte ens se ut genom fönstren. Tydligen snöar det ännu…och det ligger ännu mer snö på marken nu.
Lite senare på dagen kom hela kontorets alla män in i vårt konferensrum och gratulerade på kvinnodagen. De hade gått runt till alla andra kvinnor först och avslutade rundan med oss. Charmigt och lite pinsamt då man inte vet hur man ska bete sig.
Ännu lite senare kom kvinnorna in till oss. De var verkligen en fröjd för ögat! Dagen till ära hade de satt på sig färgglada och vackra indiska kläder och smycken och jag önskade VERKLIGEN att jag hade fått ta bild av dem. Det gjorde ont i mig att inte få föreviga allt det vackra…
Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har hört orden “Happy Women’s day” idag, eller hur många jag har skakat hand med. MASSVIS!
Ni tror mig kanske inte…. men ännu lite senare fick vi dessutom en röd ros, en chokladbit och ännu mer gratulationer på dagen. Rosen var fin, men mycket “konstig”. Den kändes nästan konserverad eller sprayad, men allt eftersom dagen gick så blev den mer och mer “normal”. Den fick stå i ett dricksglas på bordet och göra min dag!
Det var inte slut där!! Ännu lite senare på dagen blev vi tillsagda att följa med till deras stora byggnad/matsal/kafeteria/food court. Där skulle nämligen alla kvinnor firas rejält med det som de kallade “kaka” men som jag skulle kalla “en enormt stor och vackert dekorerad tårta med innanmäte som liknar chokladrulltårta”.
På vägen till tårtkalaset fick vi dock gå en omväg eftersom fem säkerhetsvakter hade spärrat av ett område runt ett jättestort träd. De hade använt sån där plastremsa som polisen använder när de försöker hålla folk borta från en brottsplats och på remsan stod det om, och om igen, “DANGER”. Jag blev ju nyfiken och undrade vad det var. Jag hörde alla möjliga historier om ormar som de skulle rädda oss från, och hur det säkert bara vara något som skulle lagas men att de använt fel sorts remsa, men till slut fick jag reda på vad det var…. Det var en bisvärm som satt i trädet minst tio meter upp från marken. Jag blev lite besviken måste jag erkänna. Hade de spärrat av området för att en klunga bin rymt? Det måste jag berätta för min lillasyster “biodlaren” 🙂
Väl framme vid tårtkalaset hade alla kvinnor samlats i en grupp placerad i olika rader (tänk dig skolfotografering) där de helt chockade och ovetande svenska kvinnorna (jag och Jeanette) var tillsagda att sitta på stolar längst fram. Vi två var tyvärr först av oss svenskar till platsen så vi fotograferades MÅNGA gånger, innan Kicki, Jennie och Malin dök upp och kunde dela denna pinsamma stund med oss. Fotograferingen fortsatt nämligen även efter att de fått sätta sig ner på de plastiga stolarna längst fram i klassfotot!
Det som gjorde det pinsamt (för det var såklart väldigt kul att få vara med om denna fina upplevelse) var att vi verkligen inte visste hur vi skulle bete oss. Till slut var vi dock tvungna att ta seden dit vi kommer och försöka oss på det som förväntades av oss. Jag och Jennie fick varsin kniv i handen och skar varsin bit av tårtan och då bröt applåderna ut! Detta har ju också fotograferats och vi får bara hoppas att vi får tillstånd att se de bilderna så jag kan visa er. Jag har i alla fall bett om dem!
Allt var dock inte kvinnodag eller tårtor idag. Nej, vi jobbade faktiskt rejält hårt idag också. Detta pga den där rapporteringen jag började detta inlägg med. Jag har inte ens träffat de andra tjejerna under dagen, men hörde ryktas om att de kämpade på de också. Jag antar att vi får höra lite detaljer om deras dag i morgon.
Malin, Jennie och Kicki åkte hem kl 21, och jag drog lite på smilbanden när Jennie skickade denna bild från deras bilresa hem:
Mitt leende kom från att vi fick lägga lite extra tid på att komma iväg från kontoret igår. Detta då bilen som skulle köra oss inte ens hade några bälten i baksätet där Malin skulle sitta, så hon fick byta bil. Igår förstod de nog inte riktigt hur vi tänker när vi anser att “åker man bil, så har man bälte på sig”. .(Ytterligare en kontrast mellan våra olika delar av världen.) Idag gör de sig till och har bytt bil där de satt upp en skylt som ber oss sätta på oss bältena 🙂
Vår bilresa hem till hotellet startade lite efter klockan 22 och när vi kom dit så beställde vi varsin maträtt upp till våra rum, hoppade ner i myskläderna och sen rapporterade jag till trion som redan befann sig på hotellet att vi anlänt. Kicki och Jennie visade då att firandet fortsatt!! 🙂
Firande fortsatte faktiskt även för mig. Det sista som hände mig innan jag satte mig med denna blogg var att få denna vackra ros!
VILKEN DAG!!!
Happy women’s day! Vad fint att ni har blivit så firade med tårta och allt! Det är ni värda!
Happy Women’s day, Helena!!
Ja, de tog verkligen den här dagen på allvar, vilket kändes konstigt i början av dagen men ju mer man tänkte på det desto härligare blev känslan i magen 🙂
Härligt målande beskrivningar från Nagpur. Tack för att du delar. Hälsa dom andra tjäääjerna. KRAM ♥️
Kul att du läser om vår resa! Känns extra kul att skrev en hälsning. Då känner vi oss sedda här långtbortistan 🙂
Hälsningen är framförd och den kommer i retur!!
Kram tebaks!
Heter inte tågen “maglevtåg”? “Magnetic levitation”?
Oj, jag har aldrig ens hört ordet! Kul! Tack för det. (Hör att du är osäker MEN tänker att vi tar det. Om inte annat så i brist på något annat!)
Kram