10/3 Jag är Zlatan

Jag hade satt väckarklockan på en senare tid än normalt men kunde tyvärr inte sova så jag gick upp innan den ringde. Väldigt irriterande eftersom jag är så otroligt sliten. Jag utnyttjade dock tiden med att gå ner till poolområdet där jag njöt av värme, men skugga.

Alla fem tjejer träffades och åt gemensam frukost. Av någon anledning var hela frukostsalen proppfull av folk och det fanns inte ett enda bord som var ledigt och dukat. Det ordnade sig dock till slut, så vi fick ett bord för fem.

Malin och jag var klara lite tidigare än de andra så vi gick utomhus och tittade på den moderna släckningsutrustningen på hotellområdet.

Jag tänker att fyra hinkar sand i röda hinkar nog räcker långt för att släcka en potentiell eld i detta lilla hotell… (ironi)

Idag fick jag höra att de som har haft massa kor i Nagpur har fått flytta längre från stan pga att de bygger så mycket. De har självklart tagit med sig sina kor. Där har vi förklaringen på kobristen!

Näst sista gången vi åker fram till dessa beväpnade män.

Idag när vi åt lunch med cheferna på avdelningen så berättade två av dem för mig och Jeanette att de två varit rädda för mig i flera år… Ooops! En av dem frågade om vi kände igen fotbollsspelaren xxxxxx. Vi förstod verkligen inte vilket namn han sa, så vi fick fråga flera gånger. Till slut förstod vi vems namn han sa.

De sa att jag påminde dem om denna respektingivande fotbollsspelare : Zlatan Ibrahimovic.

Det ni. Jag är Zlatan 🙂

Vi avslutade den här dagen med att åka in till Nagpurs centralaste del.

Där tog vi oss in på ett hotell och upp på deras roof top.

Här uppe var det väldigt fint och man kände en aningens bris, vilket var väldigt skönt till de 28 grader som kvällen presenterade.

Här åt vi sedan en härligt middag tillsammans. Jag bad dem beställa vad som helst till mig som de trodde på och det var ett lyckokast för jag fick smaka många olika smårätter ikväll.

Det blev en mycket trevlig kväll där vi fick tänka på något annat än jobb. Vi fick komma varandra lite närmare och prata privat vilket alltid är bra när man ska jobba ihop men på väldigt långt avstånd.

Samal, eller Rajesh som alla andra kallar honom, har jag känt sedan 2008. Han och jag är som goda vänner och han tar alltid väldigt god hand om mig (och alla andra) när vi är på besök. Denna gång är inget undantag.

Trevlig kväll med mycket prat. Malin visar bilder från sitt förra besök i Indien tycket jag mig höra…

Detta var veckans höjdpunkt. Helt klart.

Vid midnatt åkte vi hem till hotellet för att göra helg. Medan vi väntade på våra bilar som skulle köra oss, så hann vi ta bilder både av oss och av hotellentrén.

I morgon är en väldigt speciell dag för oss.

Jag ska suga lite på den karamellen så jag säger inte mer än att jag behövde något långärmat till det äventyret, så jag följde med Jennie upp på hennes rum och fick låna en skjorta av henne. Medan hon plockade fram den tog jag en bild ut genom hennes fönster.

Hon ser både Metron och poolen. En väldigt annorlunda utsikt mot vad jag har!

När jag kom in i mitt rum plingade telefonen till och jag fick se Kickis nya handdukskonst. Söt!

Jag hade fått en elefant!